Author:Amie

Kids of Uganda bygger lekplats i Bubulo

Nu är det snart ett helt år sedan två representanter från organisationen Lekare utan gränser besökte Bubulo. De undersökte hur barnen här leker och vilka behov som de behöver få uppfyllda på sin alldeles egna lekplats. Projektet är ett samarbete mellan Kids of Uganda och Lekare utan gränser och kommer vara tillgänglig för alla barn i byn.

Nu kan vi med stolthet säga att bygget av denna lekplats har påbörjats nästan ett år senare. Det har varit en lång process som involverat många personer och än är vi inte i hamn, men vi är en god bit på väg. Från inspirationen som inhämtades i Bubulo utvecklades ritningar av en lekplats som skulle kunna ge barnen här en utvecklande plats att leka på. Det är dessa ritningar som nu ligger till grund för bygget av lekplatsen. Ritningarna består i huvudsak av fyra olika delar. Vi kallar den ”Sugar Canes” som ska efterlikna ett sockerrörsfält, ”Manafwa River” som efterliknar floden, ”Mount Elgon” som är en scen döpt efter berget i närheten och sist men inte minst ”The City” som är en sammanfattning av Bubulo i barnstorlek.

lekplatsen2

Processen har redan pågått under en längre tid för att nu ha fört oss till det stadium vi befinner oss i med projektet. Vi har dividerat om var lekplatsen bör byggas. Det finns oerhört mycket att ta hänsyn till när du ska planera för en plats för barn att leka på, inte minst ur säkerhetssynpunkt men även ur tillgänglighetsperspektiv samt ljudperspektiv. Vi har nu tillsammans med Manafwa Town Council och Manafwa Distrikt kommit överens om en passande plats och vi har alltså påbörjat bygget.

Planen är att bygga del för del, vilket innebär att vi nu påbörjat ”Sugar Cane” och ”Manafwa River”-delarna. För att följa processen med bygget så häng med på praktikantbloggen!

Så här ser det ut just nu när grovjobbet är gjort på de två första delarna i lekplatsen

Så här ser det ut just nu när grovjobbet är gjort på de två första delarna i lekplatsen

Gymnasieelever studerade hållbar utveckling i samarbete med Kids of Uganda

En viktig del av Kids of Ugandas verksamhet är att öka kunskapen om Afrika i allmänhet, och Uganda i synnerhet, i Sverige. Detta gör styrelsemedlemmarna helt ideellt genom att bland annat genomföra samarbetsprojekt med skolor. Under höstterminen 2014 genomförde vi ett projekt som fokuserat på hållbar utveckling, tillsammans med en lärare som undervisar i årskurs 3 på Älvkullegymnasiets teknikprogam med inriktning samhällsbyggande och miljö/arkitektur. Kids of Uganda förberedde fem olika fall som eleverna fick arbeta med och diskutera kring gällande hållbarhetsaspekter. Det gällde bland annat för eleverna att fundera ut hur man bäst går tillväga för att exempelvis borra en brunn eller att bygga ett hus – två av de projekt som styrelsemedlemmarna i Kids of Uganda har fått ta itu med under de senaste två åren. Eleverna presenterade sina slutsatser för vatteningenjören Daniel Arvidsson som har tidigare erfarenheter av att genomföra projekt i just Bubulo, och fick chansen att diskutera olika erfarenheter kring projektarbete i Bubulo.

Johanna och Louise är två av eleverna i klassen. Läs deras tankar om projeket:

Hej! Vi är två tjejer tillhörande teknikprogrammet årskurs 3, Älvkullegymnasiet i Karlstad som går inriktningen samhällsbyggande och miljö/arkitektur. Vår klass fick i uppgift att i olika grupper studera mindre projekt i Afrika ur ett hållbart perspektiv, för att öka förståelsen för hur viktigt det är med olika aspekter vid ett samhällsprojekt, och att se ett samband mellan dem.
För oss var det väldigt bra och roligt att få tänka på och arbeta med ett projekt som finns i verkligheten. Det ger en motivation och nyfikenhet, samtidigt som det är något som vi som elever känner är mer relevant än en påhittad uppgift från en lärobok eftersom man får arbeta med verkliga fall.

En annan sak som var bra med projektet var att det mynnade ut i en redovisning med Daniel Arvidsson, som har tidigare erfarenheter med projekt i Afrika. Efter varje grupps redovisning blev det också en diskussion om våra idéer samt att vi fick ta del av Daniels personliga åsikter om det vi kommit fram till. På det sättet fick vi en bredare bild och förståelse för hur man ska tänka vid samhällsprojekt i andra länder och främst Afrika.

Våra Afrikaprojekt gav oss en bra förståelse för arbete i andra länder, som inte kommit lika långt i samhällsutvecklingen som vi i västvärlden har. Vi kunde lättare se vikten av att behöva tänka på olika aspekter då det blev väldigt tydligt för oss genom att vi fick sätta oss in i en annan kultur och ett annat levnadssätt. Bara för att ett projekt är miljövänligt så betyder det inte att projektet kommer att lyckas långsiktigt, utan många andra aspekter spelar in för att få ett fungerande projekt. Detta gjorde att vi insåg att projekt i andra länder måste göras tillsammans med befolkningen för att det ska finnas möjlighet för en långsiktig utveckling inom projektet. Det behöver vara deras projekt med deras förutsättningar i åtanke, inte ett projekt utefter våra (västvärldens) behov.

Daniel upplyste oss också om skillnaderna i att utföra projekt i Afrika. Bland annat pratade han om uttrycket ”African Time”, vilket betyder att de har en annan tidsuppfattning än vad vi är vana med. Detta är viktigt att tänka på inför arbeten med hållbar utveckling i andra länder. I Afrika kan det även vara bra att förankra projektet hos en högt uppsatt person för att lättare få med befolkningen i projektet.

För framtida projekt kommer vi tänka extra mycket på de olika aspekterna av hållbar utveckling, att se framtiden av projektet samt vikten av att de som berörs ska få vara delaktiga för att känna att det är deras projekt. Detta är också viktiga punkter som vi tycker att andra ska tänka på när det gäller samhällsplanering, speciellt kopplat till andra länder än sitt eget.

Det har varit jättekul att få arbeta med afrikanska projekt med anknytning till Kids of Uganda. Det har verkligen öppnat upp våra ögon och fått oss att tänka annorlunda.

Vänliga hälsningar
Johanna och Louise

 

Är du lärare eller elev på en skola och är intresserad av att göra ett samarbetsprojekt med Kids of Uganda? Hör av dig till Amie Karlsson på amie@kidsofuganda.com.

 

CSC_0322
Eleverna diskuterade sina idéer med Daniel Arvidsson, som har erfarenhet av att genomföra projekt i Bubulo. Här är Daniel vid sitt första besök i Bubulo år 2008, då själv gymnasieelev. Anledningen till besöket var bland annat att installera en solenergidriven vattenpump.

 
Relaterade länkar:
Läs mer om Kids of Ugandas skolprojekt >
Tidigare nyhet om Daniel Arvidssons senaste resa till Bubulo >

Hanna gör fältstudie i Bubulo

Ni som följer Charlottes blogg har säkert sett att ytterligare en svensk dök upp i Bubulo för några veckor sedan. Detta är Hanna, som för närvarande är i Bubulo för att skriva en uppsats. Vi bad Hanna att skriva ihop några rader om sig själv, och här kan ni läsa resultatet!

Hejsan! Jag, Hanna, skriver min C-uppsats här i byn Bubulo, vilket känns som ett privelegium. När jag hittade till kids of Ugandas hemsida, kände jag att det var perfekt, sprida information om ett annat land och kultur plus att verkligen får leva med människorna i byn, se, uppleva och njuta av landet, till fullo.

Vem är jag?
Jag heter Hanna och kommer från ett litet samhälle, Gällivare, som ligger i norra Sverige. Jag har alltid haft en dröm om att leva i ett land och inte bara som den typiska turisten, utan verkligen förstå hur vardagen ser ut och fungerar. Så den här lösningen var perfekt. Jag är 25 år och studerar till Hälsopedagog på Högskolan i Gävle. Älskar träning, fjäll, resa och utmaningar. Jag lever för utmaningar och blir triggad av tanken, klarar jag verkligen det där? För mig var det här en utmaning, att resa själv, vilket jag aldrig gjort, att vara fem veckor i ett annat land, vilket jag aldrig varit, att leva i en annan kultur, vilket jag aldrig gjort. Det är en upplevelse som jag önskar att alla fick vara med om.

Vad gör jag här?
Jag gör fältstudien till min C-uppsats, för att sedan skriva klart uppsatsen i Sverige. Jag har varit här i nästan tre veckor och kommer att vara här ytterligare i två veckor. Skrivandet går framåt och jag har gjort mina intervjuer, så nu återstår jobbet att analysera materialet. Jag har planerat att göra en del av analyserna här för att kunna komplettera intervjuerna om jag upplever att någonting saknas i materialet. Så att jag är här fem veckor är precis lagom länge för att komma in i byns liv, göra undersökningarna och sedan påbörja analysering. Mitt syfte med uppsatsen är att undersöka bakomliggande resonemang till en kursplan som eventuellt ska implementeras och även prata med lärare och få deras uppfattningar kring en eventuell implementering. Jag har fått hjälp av Rose att komma i kontakt med skolorna och fått hjälp av organisationen Kids of Uganda som funnits och finns där som ett stöd för mig, i mitt skrivande både innan avresa och nu under resan. Jag hyr ett rum på guesthouset i byn och rummet vilket är över min förväntan, vanlig toalett och rinnande vatten. Amazing! Så Kids of Uganda har varit min länk till byn kan man säga, hjälpt mig med kontakter, boende och råd kring mitt uppsatsskrivande.

IMG_2505 (1)

Hanna och Obama

Stödfest för Kids of Uganda

Beats for Africa

Den 30/10 på Locatelli i Göteborg ställer vi till med en grandios stödfest för Kids of Uganda till det moderna Afrikas varma färger och ösiga toner. Vi bjuder på det senaste och bästa från den afrikanska klubbscenen, där vi tar avstamp i lounge-musik och går över till ett röjigare gung senare under kvällen. Därutöver blandar vi in en show i rasande fart med låtar som alla känner igen, på ett sätt du aldrig hört det förut. Syftet med kvällen är att samla in pengar till Kids of Ugandas verksamhet.

På scen står våra fantastiska DJs:

JETSKI (med Josefina Hillman och Anna Wester) som bland annat spelat i New York kommer att leverera moderna afrikanska beats.

SKILLNICKER spelar mashups i ett rasande tempo. Med sina tekniskt avancerade skills och en hatkärlek till modern popmusik mixar de respektlöst låtar alla känner igen och gör det till något helt unikt.

Vår fantastiska samarbetspartner Locatelli står för lokal och fixar Afrikainspirerade drinkar speciellt för kvällen. Allt överskott kommer att gå direkt till Kids of Ugandas verksamhet. Vi gör som vi alltid har gjort, 100 kr in hos oss är 100 kr ut i verksamheten i Uganda.

Fri entré hela kvällen.

Kom och dansa med oss eller kom förbi och säg hej!

Mer information finns på vårt Facebook-evenemang >

Lekare utan gränser planerar lekplats i Bubulo

Lekare utan gränser är en ideell förening som vill undersöka lek ur ett globalt perspektiv genom att bygga lekplatser. Pontus Johansson och Christian Strömqvist från föreningen besökte i somras barnhemmet och Bubulo för att undersöka möjligheterna att bygga en lekplats i området, och göra en planering utifrån barnens behov och perspektiv. Här nedan följer deras reseberättelse och mer information om föreningen.

-Emirates alltså. Vilka landningar! Dom är så mjuka så man märker ju inte ens när planet tar mark. Jag ska alltid flyga med Emirates i fortsättningen.
Men landat hade vi. I Afrika. Uganda närmare bestämt. Det regnade. Grått och lite disigt. Det var lite oklart vad det var som väntade utanför det runda flygplansfönstret och regnet mot rutan gjorde det inte lättare att föreställa sig. Vi visste inte mycket om Afrika någon av oss. Första gången för båda. Det kändes högtidligt att vara här. Men en sak som vi visste än mindre om än Afrika var Uganda. De enda två personerna vi kände till var Idi Amin och Joseph Kony. Inga speciellt trevliga killar och med säkerhet inte några bra representanter för det som väntade oss nu.
Efter två dagars aklimatisering i Kampala och en lång och minst sagt spännande bussresa var vi framme i Bubulo. Trodde vi. Hoppades vi. Men vi var tveksamma och då vi anlände sent och det var beckmörkt ute kunde vi i princip befinna oss var som helst. Vi släpptes av i en vägkorsning. En bit bort hörde vi människor prata på ett språk vi inte förstod. En och annan lykta från en motorcykel svepte förbi. Doften av bensin blandades med doften av mat som vi aldrig ätit och insekter spelade musik från träden men överröstades av musiken från en fest. Gömd någonstans i det kompakta svarta.
-Och nu då?
Om vi visste lite om Uganda så visste vi om möjligt än mindre om Bubulo. Med hjälp lyckades vi hitta till ett guesthouse. Det var alldeles mörkt i det första rummet. Vi famlade oss fram längs väggen. -Hello, sa vi. -Hello, svarade en tyst röst i andra änden av rummet. -Hello.

En kvart senare kom Rose och Michael till vårt boende. De tog med oss till barnhemmet. När vi klev innanför grinden hörde vi snabba steg komma mot oss i mörkret. En hund? Det var Jacob som slängde sig runt våra ben för att hälsa oss välkomna. Och välkomna det kände vi oss.

Vi stannade i Bubulo i en knapp vecka. Varje dag var ett nytt äventyr. Andrew, Livingstone och Edward tog oss på upptäcksfärder i grannskapet. Livingstone guidade och berättade om olika växter. Vi hämtade vatten och sågspån. Vi spelade fotboll på en plan så vackert belägen att ett fullsatt Maracana i Brasilien, vajande i gult och grönt kändes futtigt i jämförelse. Trots att bollen saknade luft, publiken bestod av en man och en get och att en och annan ko gjorde oss sällskap på planen. En stor del av tiden spenderade vi på barnhemmet. Spelade kort. Och vad bra dom var. Framförallt på att fuska. Vi pratade och bara hängde med barnen. Däremellan smet vi iväg på egna upptäcksfärder med våra kameror redo. Vi undersökte, tittade och observerade allt som kunde hjälpa oss i vårt arbete med lekplatsen. Hur leker barn? Var leker dom? Vid vilka åldrar gör man vad? Hur bygger man? Vilka material använder man? Vika färger använder man? Vi besökte några av Bubulos hantverkare, vi träffade polismästaren och borgmästaren. Vi hamnade till och med på en begravning. Under de första dagarna berättade vi inte för barnen vad vårt syfte med resan var. Vi ville inte skruva upp förväntningarna med risken att göra dem besvikna. Näst sista dagen tog vi dock med alla barnen till den tilltänkta platsen där lekplatsen ska byggas. Vi pratade lite generellt om lek och om platsen och sen försökte vi få dom att beskriva vad dom skulle vilja ha på den här platsen om den skulle dedikeras helt och hållet till barn. Språket försvårade givetvis det hela men vi tycker ändå att vi fick med oss bra och tänkvärda saker från samtalet. Liksom från resten av vistelsen. Vi lämnade Bubulo med en helt annan kunskap och insikt om livet i en ugandisk by. Sådant vi aldrig hade kunnat läsa oss till. Vi har fått en mycket bättre bild av hur barn lever och leker och detta ger oss möjligheter att genomföra projektet på ett mycket bättre sätt än om vi hade gjort hela arbetet framför en dator i ett regnigt Göteborg.

Sista dagen innan hemresa spenderar vi i huvudstaden. Vi dricker kaffe, köper presenter, och besöker ett värdelöst men fantastiskt museum. Plötsligt inser Christian att hans kamera är borta. Kameran med alla bilder. Han har glömt den i en taxi. Nedstämda och med ytterst lite hopp åker vi dock tillbaka in mot den platsen där vi hoppade in i taxin i ett fåfängt försök att hitta den igen. Men om vi mot förmodan skulle göra det hur stor skulle chansen vara att den finns kvar? Vi hittar taxin. Taxichauffören flinar och säger -Yes. I have it, när vi närmar oss. Christian utbrister -I LOVE UGANDA, till en förbipasserande man med mustasch. På vägen hem gör vi ett långt stopp i Dubai. Vi passar på att åka in till staden. Stjärnor och eldflugor byts mot halvmånar och neonljus och vi känner redan ett sting av saknad.

Tack Rose, Michael, Robert och barnen för väldigt fina dagar. När vi nu tänker på Uganda är det inte längre Idi Amins och Joseph Konys fula nunor som dyker upp i vårt medvetande. Dessa tvivelaktiga herrar har bytts ut mot mycket trevligare bekanskaper och det är leende ansikten på Livingstone, Andrew och Brenda mfl som numera poppar upp när vi hör namnet Uganda. Och Yakubos såklart. Skrattande, så att han nästan trillar av stolen.

Nu återstår vårt arbete att faktiskt formge en plats som barnen kan och vill använda. En plats som möter de behov som barnen i Bubulo har. En plats som barnen verkligen känner är deras egen och som för en stund låter dem förvillas, förloras, förledas in i lekens magiska värld.

Pontus Johansson och Christian Strömqvist

Vilka är Lekare utan gränser?

Lekare utan gränser är en ideell förening som vill undersöka lek ur ett globalt perspektiv genom att bygga lekplatser. Vi vill verka där vi behövs, där lek inte tillskrivs sitt egentliga värde, och där barn väldigt sällan tillåts att vara barn.

För oss är det en självklarhet att barn ska få leka, och vi vill att det ska vara en självklarhet för alla barn. Att leka är en rättighet och någonting som bidrar till ett barns sociala, kognitiva och fysiska utveckling. Att leka är att lära, men det betyder också mer än så. För många barn som har det svårt kan leken vara en betydelsefull tillflyktsort. Där kan man uppslukas för en stund, och låta tankarna vila från det jobbiga.

Med detta som utgångspunkt vill vi verka för att fler ska få möjlighet till lek. Vi vill bygga lekplatser som utgår från barnens perspektiv, som inkluderar användarna, och som byggs av lokala byggnadsarbetare och material. Detta skapar förutsättningar för platsspecifika lekmöjligheter som både barn och vuxna kan relatera till samt känna ansvar för. Genom att inkludera både barn och vuxna i processen från början så skapas en relation till platsen och en känsla av samhörighet och ansvar. Att använda lokala material och tekniker underlättar reparationsarbeten samt gör förhoppningsvis att andra tar efter och bygger fler lekplatser i närliggande områden.

En del av vår verksamhet är dessutom strävan efter att utveckla en brukarcentrerad designmetodik där vi bl.a. använder oss av workshops för att få reda på hur barn leker på just den specifika platsen. Detta ligger sedan till grund för både utformning av platsen och innehåll, och gör den unik. Denna metodik vill vi i framtiden använda i fler projekt och på sikt kunna bli en organisation som finns representerade på olika platser jorden runt.

Föreningen bildades 2014 och består av en grupp alumner från HDK (Högskolan för Design och Konsthantverk) i Göteborg. Projektet i Bubulo blir det första vi genomför. Samarbetet med Kids of Uganda och det fantastiska arbete de har lagt ner i byn skapar förutsättningar för en unik lekplats som utgår från barnen i Bubulo och deras verklighet. Under hösten kommer vi fortsätta arbetet i Göteborg för att sedan under vintern och våren 2015 tillsammans med Kids of Uganda se hur det kommer kunna realiseras.

www.lekareutangranser.se
info@lekareutangranser.se

Kids of Uganda söker praktikant vårterminen 2015

Under vårterminen 2015 erbjuder Kids of Uganda en praktikplats. Som praktikant är du stationerad på barnhemmet i Bubulo, Uganda.

Du kommer finnas som vårt stöd i Uganda, för att övervaka verksamheten och driva organisationens arbete framåt. Du kommer även rapportera och dela information till styrelsen, sponsorerna i Sverige samt genom sociala medier, för att ge organisationen mer koppling till vardagslivet i Uganda.

Du kommer bli mycket insatt i organisationen och kommer jobba nära både styrelsen och personalen i Uganda. Du kommer bli insatt i arbetsuppgifter vilka är typiska för NGOs över hela världen, vilket passar speciellt dig som vill jobba med bistånd och utvecklingsfrågor i framtiden. Innan du åker till Uganda har du möjlighet att i januari vara med på Kids of Ugandas styrelseträff för att få större inblick i organisationen och styrelsens arbete.

Vi söker:
– Handlingskraftig, initiativtagande och nytänkande individ med gediget intresse av biståndsfrågor
– Det är meriterande om du har erfarenhet av bloggande, sociala medier och intresse för Afrika

Dina arbetsuppgifter:
– Övervaka den ordinarie verksamheten i Uganda
– Övervaka andra projekt i Uganda som vi är involverade i
– Jobba med PR och marknadsföring genom vår blogg och sociala medier
– Bidra till ekonomisk redovisning av organisationens utgifter i Uganda
– Skriva rapporter till våra månadssponsorer om deras fadderbarn och fosterfamiljer

Du får:
– En erfarenhet för livet och en inblick i livet i en afrikansk by
– Erfarenheter av arbete inom en etablerad NGO
– Gratis kost och logi på vårt barnhem

Praktiken är oavlönad, omfattar en termin och genomförs på heltid. Du står själv för alla andra kostnader, inklusive resan till Uganda och försäkring.

Du söker platsen genom att maila CV och personligt brev till cecilia@kidsofuganda.com senast 20 oktober. I det personliga brevet vill vi att du även beskriver din syn på bistånd i Afrika.

Hör gärna av dig om du har frågor om praktiken eller Kids of Ugandas arbete!

Skolelever sydde kläder till Uganda

Vi har tidigare skrivit om att högstadieelever på Höglundaskolan i Säffle har sytt kläder till barnhemsbarnen. Doreens absoluta favoritklänning (som hon har på sig på nästan varje foto!) är gjord i Säffle, liksom flera av de andra plaggen som barnen brukar bära. När Amie, Cecilia och Katja besökte barnhemmet i våras passade vi på att ta med ytterligare lite kläder som Höglundaskolans elever sytt. De flesta plaggen var i precis rätt storlek för att passa lilla Obama, som bodde på barnhemmet temporärt på grund av familjeproblem men nu är tillbaka hos sin mamma igen. Dessutom fick Jacob en t-shirt och de två största pojkarna Livingstone och Andrew en varsin tröja, liksom vår underbara barnskötare Michael.

Stort tack till Höglundaskolan!

Charlotte fyller år!

Idag 20 september fyller vår underbara praktikant Charlotte år, och detta måste vi givetvis fira med ett litet rim!

Grattis Charlotte på den stora dan
Kanske blir det ingen tårta men säkert en matbanan
Glöm jordgubbar, grädde och dyra paket
I Uganda firas födelsedagar med maloua-diet
Dina nya vänner vill säkert fira
Vi hoppas Alfred tar med lite riktig bira

Inget rinnande vatten, TV eller annan komfort
Familjen därhemma är alldeles för långt bort
Det är inga sirener eller annat brus som stör
Bara en galande tupp och en råmande ko man hör
Men detta är ett äventyr utan dess like
Inget som kan upplevas hemma i Svea rike

På bara två veckor är det mycket du hunnit göra
Och du har blivit mycket omtyckt, får vi höra!
Varit på sportbar, cykeltävling och i kyrka
En elak bakterie testade din styrka
Du har kidnappats, målat en bar och döpt en ko
Vart ska detta sluta måntro?

I Uganda har du fått ett nytt hem
med Rose, Michael, flickor två och pojkar fem
De kommer se till att du får en underbar dag
En upplevelse du inte kommer glömma i första tag
Vi vet att när du somnar ikväll
Kommer du tycka 27-årsdagen var exceptionell

STORT GRATTIS från styrelsen!

Cecilia, Linn, Amie, Katja, Louise, Jessica, Laura och Hanna

KLARHelaHusMurBarn

Daniel testade vattnet i Bubulo

Daniel Arvidsson jobbar vanligtvis som ingenjör i Karlstad, men tog ledigt en vecka i början av juli för att resa till Bubulo. Läs hans tankar om resan:

Hej!

Jag heter Daniel Arvidsson och 2008 genomförde jag mitt gymnasieprograms examensarbete i Bubulo. Det jag och en klasskamrat gjorde var att samla ihop pengar till en solcellsdriven vattenpump och sedan resa ner till Uganda, hjälpa till vid installationen och genomföra tester på vattnet. Pumpen skulle ersätta en handpump som stod i ett borrhål. Arbetet med att hämta vatten är väldigt tungt. Både att handpumpa vattnet och att sedan bära det är jobbigt, något man inte tänker på som svensk där det bara är att vrida på kranen i köket eller badrummet. Dessutom förutsätter vi i Sverige att vattnet är rent och drickbart utan att riskera att bli sjuk. Något som absolut inte är en realitet i stora delar av världen. Kontrasterna är både många och stora mellan Sverige och Uganda…

Projektet var väldigt lyckat. Vi lyckades samla ihop de ekonomiska medlen som krävdes och i mitten på mars 2008 var pumpen i drift. Testerna vi gjorde visade att vattnet var av god kvalité ur metallsynpunkt. Under min vistelse I Uganda blev det väldigt tydligt att det är det här jag vill syssla med, hjälpa människor med teknik. Så hösten därpå påbörjade jag en civilingenjörsutbildning i Energi- och Miljöteknik vid Karlstads universitet. Förra våren blev jag färdig och idag arbetar jag som ingenjör. Så det är ingen underdrift att säga att Bubulo-projektet har haft en stor inverkan på de vägar jag valt här i livet och byn kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Jag har länge velat resa tillbaka och besöka byn igen. Så jag packade väskorna och reste ner i mitten på juli för att stanna där i lite längre än en vecka. Resans huvudsyfte var att göra bakterietester på olika vattenkällor i Bubulo. Och det var fantastiskt att komma tillbaka till byn! Det var ett sentimentalt och stolt ögonblick när jag kom tillbaka till pumpanläggningen. Sen jag var där sist hade det gjorts flera förbättringar; Man hade anslutit en vattentank till pumpen, så att man kan pumpa vatten även när solen inte lyser. Man hade satt upp ett staket runt anläggningen så att ingen kan mixtra med solcellspanelerna och pumpen förser numera även Bubulo Guesthouse med vatten.

Testerna som jag gjorde visade att vattnet från pumpen var av god kvalité. Även vattnet som barnhemmet nyttjar var s.k. ”låg-risk-vatten”. Skillnaden mellan källorna är att barnhemmet nyttjar ytvatten och att kvalitén hos det kan variera med tiden. Pumpen nyttjar det man kallar för grundvatten, och kvalitén inte förändras inte lika lätt som hos ytvatten. Det har kommit till min kännedom att barnhemmet ska borra en brunn redan nu i höst. Mycket klokt och bra tycker jag!

Sammanfattningsvis var min resa mycket lyckad och jag rekommenderar er alla resa ner till Uganda. Vi har så mycket att lära här, speciellt om vad som verkligen är viktigt här i livet.

Daniel

pumpen1
Pumpanläggningen med solceller, lagringstank och tappställe.


pumpen2
Daniel testar kvaliteten på vattnet.

På vår sida om skolprojekt, under rubriken ”Manafwa Project 2008”, kan du läsa mer om Daniels projektarbete våren 2008.