Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Ett dimmigt Bubulo

Idag är jag åter tillbaka i Bubulo och njuter av de vackra omgivningarna som finns här. Hela Bubulo är omgivet utav kullar som ni kanske vet vid detta laget och vädret är ganska lagom i temperaturen. Idag är dock första dagen som jag upplevt att Bubulo varit dimmigt. Det var ganska kallt i luften när taxin började närma sig byn och plötsligt var det svårare att se ut genom fönstret. Till en början förstod jag inte riktigt att detta vara dimma eftersom det kom så smygande och för mig var det ganska oväntat. Efter en stund insåg jag dock att det var dimma och började bli lite orolig när taxin inte ville sakta ner även om sikten var väldigt dålig på sina ställen. Men vad ska man göra?

Matdags!

Matdags!

Alla barnen har idag varit i skolan igen och det tycke de var väldigt roligt. De har ju inte varit där på tre dagar så de flesta av dem längtade dit för att få se sina kompisar. De säger att skoldagen har varit bra och alla sju hade ett leende på läpparna när jag hittade dem vid köksbordet med sina läxor.

Nu får jag dock avsluta detta inlägg även om det blivit kort idag eftersom jag ägnat stor del av min tid på vägarna, sedan med att skriva en massa rapporter och till sist så fick jag komma hem och njuta av barnens sällskap och det dimmiga Bubulo. Det är nu dags för middag här och det är ris med bönor på menyn!

PS. Det tog ett tag innan detta inlägget blev upplagt…

Filmsöndag i Kampala

Vila och film i massor har varit eftermiddagens agenda. Det har gjort under med mig rygg att ha tid att visa så pass mycket som jag hunnit med idag. Däremot kunde humöret varit bättre vid vissa tillfällen. Det är nämligen så att jag har haft film söndag med mina vänner här i Kampala och även med alla barnen som bor i området som kallas Nabulagala. Det r något mina vänner brukar ordna för barnen här varje söndag och idag så fick jag vara med på detta äventyr.

Det första som gjordes var att gå runt till olika små filmbutiker och se om vi kunde hitta någon film som barnen kunde vara intresserade av och som de inte redan sätt. Det finns flera sådana filmbutiker överallt i Kampala och det är inte svårt att hitta de nyaste filmerna här. Däremot så är det väldigt vanligt att de inte är original filmer, utan du köper piratkopior på filmerna. En film kan du få för cirka två svenska kronor. Därmed är inte film det dyraste nöjet som du kan roa dig med här i Kampala. För barnen i Nabulagala är detta ändå en lyx som de ser framemot varje söndag. Mina vänner har berättat att om de inte kommer med någon film och håller filmvisning en söndag så blir barnen väldigt besvikna. Därför försöker de se till att ingen söndag ska missas.

IMAG1550

Jag tycker det är väldigt roligt med film och det kan vara väldigt lärorikt. Inte minst om det är välgjorda filmer som har en trovärdig verklighetsförankring. Därför har jag verkligen försökt att hänga med i filmerna som vi har visat för barnen idag. Dock så har det inte varit så lätt. I Uganda (de ställen jag varit på) finns det nämligen en förkärlek för dubbade filmer. De är ofta dubbade till ett av Ugandast största stamspråk som är Luganda. När filmer dubbas här så är det oftast så att det är en manlig röst som säger alla skådespelarna repliker. Dessutom brukar rösten berätta vad det är som vi kan se händer på skärmen. Det vill säga att rösten inte bara fungerar som en översättare utan även som en kommentator till filmen.

Detta behöver naturligtvis inte vara något dåligt och många ugandier tycker väldigt mycket om att a se på dubbade filmer. De är dessutom lättare att hitta än de engelsktalande. Dock kan det bli lite frustrerande för någon som inte kan språket fullt ut. Det blir liksom extra svårt att hänga med eftersom det är en röst som säger allt, vilket gör att du inte kan veta vilken karaktär som pratar. Det är också förvirrande eftersom rösten pratar när ingen annan i filmen pratar. För min del förstör detta ganska mycket av filmupplevelsen eftersom varje gång rösten pratar så stängs allt ljud på själva filmen av, vilket inkluderar all bakgrundsmusik eller ljud. Till slut blir det bara att titta på en rörlig bild med en mansröst som pratar högt på ett språk du inte förstår. Ja bättre filmupplevelse har jag varit med om. Jag måste dock säga att dagen har varit underbar ändå eftersom alla barnen var väldigt nöjda och glada. De skrattade mycket under filmvisningen och efteråt kunde vi se dem leka att de var de olika karaktärerna i filmerna.

Lördag och styrelsemöte

Idag hade den ugandiska styrelsen sitt kvartalsmöte för Kids of Uganda. Det var meningen att mötet skulle ha börjat vid nio tiden på morgonen men det blev som det allt som oftast blir i Uganda. Säger du att ett möte börjar klockan nio, så är det bra jobbat om människorna som ska närvara dyker upp vid tio. Idag lyckades alla vara samlade klockan elva på förmiddagen i alla fall och styrelsemötet kunde ta sin början. Det var ett väldigt bra möte och mycket blev sagt.

Mötet höll på barnhemmet i Bubulo och alla barnen var nyfikna på styrelsemedlemmarnas besök. Eftersom mötet skulle ha börjat vid nio tiden så hade alla barnen gått upp tidigt för att storstäda huset och innergården innan mötesdeltagarna skulle dyka upp. Det var ett himla stoj och riktigt roligt hade vi. Barnen fick dock ha lite överseende med mig och min rörlighet eftersom jag lyckats skada ryggen för ett par dagar sedan. Det gör att jag har lite svårt att röra mig på lite olika sätt. Rose har varit lite orolig för mig och hon hoppas att det blir bättre snart.

Efter mötet så var det dags för mig att ge mig av till Kampala än en gång. Jag vet att jag normalt sett brukar förespråka kollektivtrafiken och har inget större problem med skumpiga vägar. Dock så var det lite annorlunda idag. Att sitta i en taxi och sedan buss i sex timmar var inte riktigt vad min rygg ville ha just idag. Turen blev däremot väldigt mycket trevligare än den kunde ha varit eftersom en väldigt pratglad kvinna satte sig bredvid mig. Vi pratade allt mellan himmel och jord. Medan vi väntade på att bussen skulle fyllas upp visade hon mig till exempel hur du kan använda henna färg för att färga naglarna med. Det är ganska vanligt att göra på det sättet här istället för att använda nagellack. Det blir en röd brun färg på naglarna och precis innan vi kommit fram till Kampala så var hennes naglar färdig färgade.

Eftersom jag är så glömsk på att ta bilder får ni varken se styrelsemötet eller naglarna. Istället bjuder jag på en solnedgång över Nilen.

Eftersom jag är så glömsk på att ta bilder får ni varken se styrelsemötet eller naglarna. Istället bjuder jag på en solnedgång över Nilen.

Torka?!

IMAG1506Skrev jag verkligen det igår? Ja, det gjorde jag och dagen har bevisat hur fel vi kan ha om naturens krafter. Dagen började lika varm som gårdagen, men sedan runt två tiden på eftermiddagen kom ösregnet. Det ville inte sluta heller, utan pågick ett bra tag! Innergården är återigen lerig och jag har lika svårt att hålla balansen i leran som första gången. Mest synd var det dock på barnen idag, de har haft en ledig dag från skolan eftersom det är en röd dag i Uganda. Det är nämligen en högtids dag för muslimer. Detta gjorde mig till viss del förvånad eftersom Uganda till största delen är ett kristet land. Men de jag har pratat med menar på att det finns ju muslimer i Uganda också så varför skulle det inte finnas en röd dag för dem?

Att det är en röd dag för att fira en muslimsk högtid är inte anledningen till att jag tyckte lite synd om barnen, utan anledningen är att nu när de hade riktigt mycket tid att leka på så blev de tvungna att sitta uppkrupna under taken eller vara inomhus. Inte riktigt lika lätt att hitta på saker då som om det hade varit lagom varmt och soligt väder. Dock var det ingen utav barnen som hängde läpp för de, utan de har ritat och vi har läst högt ur några böcker som finns här på barnhemmet.

IMAG1510

Hur som haver så var de tre äldsta barnen väldigt engagerade i byggandet av ett hönshus här innan regnet kom. Rose har nämligen satt ner foten för hur hönorna bör bo, sedan en av hönorna fått små kycklingar. Nu tycker hon att de små har sprungit runt och bajsat lite för mycket på ställen där de inte borde bajsa. Därav beslutet att påbörja en konstruktion av ett hönshus. Detta arbete påbörjades idag på morgonen och håller fortfarande på, så vi får väl se hur det ser ut när det blir färdigt så småningom.

En varm dag

Det är en varm kväll, myggorna är inte allt för många idag och grannarna spelar musik. Framför mig håller Brenda och Doreen på med det sista utav disken efter kvällsmaten. Rose donar i köket, Obama borstar tänderna och Mikael bär in vattendunkarna inför natten. De andra kan jag inte se just nu när jag sitter i en plaststol på innergården eftersom de befinner sig inne i huset.

Dagen har varit ännu varmare än vad kvällen är och det har inte regnat en droppe idag. Det har det för övrigt inte gjort på de två senaste dagarna och Rose tror att detta är början på den korta torrperioden. Hursomhelst så har barnen idag gått i skolan som vanligt, Rose och Mikael har hjälpts åt med att sköta barnhemmet och jag har idag befunnit mig i Mbale sedan den tidiga morgonen.

En av figurerna utanför caféet

En av figurerna utanför caféet

Jag åkte tidigt eftersom jag hade olika ärenden dit och jag skulle ha två möten där dag. Sedan tänkte jag dra fördelen av att sitta på ett café där för att använda gratis internet. När du vill jobba mycket på internet är det en bra idé att ta sig till Mbale. Idag har jag suttit på ett café där de har helt otroligt finurliga statyer utanför. Kommer du till Mbale en dag så rekommenderar jag verkligen att du tar dig en sväng förbi, om inte annat för att se dessa figurer i dess fulla prakt.

Det har verkligen varit varmt under hela dagen och jag som normalt är en solälskare har fått hålla mig i skuggan. Det som verkligen har märkts är vägdammet nu när det är så varmt. Inne i Mbale finns där många vägar som är under konstruktion och det dammar något väldigt. Mina byxor om i morse när jag åkte från Bubulo var svarta, var istället bruna nu ikväll när jag återvände. Rose skrattade även gott åt mig eftersom jag hade lika mycket jord och damm i ansiktet som den sommaren jag jobbade på potatisåkrarna nere i Skåne. Jag fick helt enkelt gå för att hämta vatten och ta ett välförtjänt bad.

Efter många timmar så har jag ett leende på läpparna!

Att jobba med myndigheter är inte alltid lätt. Det spelar egentligen ingen roll var du befinner dig i världen tror jag. Jag kan ju såklart inte tala för de myndigheter som jag inte varit i kontakt med och inte om de länder som jag inte har varit i. Däremot så tänker jag mig att alla myndigheter har liksom i Sverige olika regler, guidelinjer, praxis och lagar att följa. Ibland kan byråkratin vara väldigt bra och rutiner hos myndigheter underlättar allt som oftast. Det viktiga är att alla dessa rutiner och papper som ska fyllas i faktiskt tillför något.

Uganda är inget undantag när det gäller att jobba med myndigheter. Det kan ibland vara väldigt omständligt och tidskrävande. Ibland kan det gå snabbt och enkelt när båda parter är i samförstånd. Det största bekymret som jag om och om igen återkommer till när jag har arbetat med olika myndighetspersoner runt om i Uganda är tiden. Säger personen i fråga att vi ska ses klockan 8 på morgonen, så kan personen ibland befinna sig där klockan 8 på morgonen. Lika ofta, om inte oftare, kan personen dyka upp flera timmar senare utan en förklaring. Det är inte heller ovanligt att personen uteblir helt från mötet utan att informera dig. Det är inte heller alltid det går att nå personen i fråga på telefon när detta inträffar. Det här innebär att du får lära dig tålamod!

Town Council

Town Council

Det går inte att anta att personen kommer vara sen, därför personen kan ju faktiskt vara i tid. Då ska inte du vara den som låter personen vänta, så du inställer dig i rätt tid. Du väntar och väntar. Efter cirka en timme börjar du bli stressad, för du har förmodligen andra ärenden eller arbete du behöver utföra under dagen. Ska du vänta eller ska du gå? Ja, oavsett om du bestämmer dig för att gå nu eller ett par timmar senare när personen fortfarande inte dykt upp så vet du att risken är stor att personen kommer att dyka upp precis efter att du avlägsnat dig. För är det inte alltid så?

Idag har jag alltså tillbringar många timmar uppe vid kontoren för ”The Town Council” och ”The Head Quarter of Mafanwa District”. Jag har varit där i två omgångar och den personen som jag hade bestämt möte med dök inte upp klockan 9.30 på morgonen som vi bestämt. Istället lärde jag känna flera andra trevliga myndighetspersoner som kan vara bra att vara bekant med. Jag lyckades även föra mitt ärende med andra berörda myndighetspersoner. Den person jag skulle ha träffat dök upp 4.45 på eftermiddagen.

Kontentan av dagen är i alla fall att lekplats projektet är på gång och jag är väldans glad över att saker och ting börjar röra på sig. Jag kommer hålla er uppdaterade om utvecklingen.

Kväll i Bubulo

Det är nu kväll, jag sitter och äter en sen middag bestående av ris och vitkål. Joel sitter bredvid mig och gör det sista på sin läxa inför morgondagen. Mitt emot sitter Edward och läser högt ur en bok för Andrew som skriver de Edward läser för honom. De yngsta barnen har precis borstat tänderna och gått till sängs. Ja, det är som vilken vardagskväll som helst här.

Barnen gör läxorna

Barnen gör läxorna

Dagen har bjudit på många möten för mig och på massa skrivande. Dock kan jag berätta att det verkligen blivit mycket gjort och nu är allt förberett inför lördag då Kids of Ugandas lokala styrelse ska ha sitt kvartal möte. Jag kan också berätta att det förhoppningsvis gjorts lite framsteg i projektet med lekplatsen. Den senaste budgeten som vi fick fram var väldigt hög och inte särskilt rimlig, så idag har jag varit om mig och kring mig för att söka efter alternativ som kan göra att vi kan ta fram en budget som är rimlig. Det har fungerat ganska bra och nu ska jag meddela dessa förändringar till den arbetsgrupp som projektet har i Sverige. Så jag ska inte ropa ”hej” än med denna budget men jag tar varje liten sak som framsteg i detta projekt. Jag blir nämligen väldigt frustrerad med jämna mellanrum över detta projekt och då framförallt att allt går så långsamt. Tiden rinner iväg för mig här och jag vill ju vara med om byggandet av lekplatsen. Eller i alla fall hoppas jag att den är påbörjad när det är dags för mig att åka här ifrån.

Jag kan även meddela att Kastyn som jobbar med foster familjs programmet idag har kunnat hämta möbler till ett rum i Bubulo hos röda korset som ska fungera som ett kontor för alla som jobbar med Kids of Uganda. Det ska verkligen bli bra när det är färdigt eftersom det kommer underlätta arbetet som görs. Ett kontorsutrymme kan bidra till en plats där personal, praktikanter samt styrelsemedlemmar kan sitta för att skriva sina rapporter. Det kommer även fungera som ett ställe där alla papper som organisationen har kan administreras ordentligt så att inget kan försvinna på grund av att det inte finns någonstans att förvara viktiga papper, kvitton och avtal.

En lång dag

Idag har jag tillbringat väldigt mycket tid i olika fordon, möten och pratandes i telefon. Varför undrar ni kanske? Jo, jag åkte nämligen från Kampala tidigt på morgonen till Mbale så att jag skulle kunna utnyttja dagens timmar. I bussen från Kampala till Mbale fick jag väldigt många telefonsamtal från olika personer som ville prata med mig om olika saker. Problemet var bara att jag inte hade några pengar på SIM-kortet så att jag kunde ringa tillbaka till vederbörande personer för att fortsätta samtalet när deras pengar tagit slut. Därför blev det många oavslutade konversationer på telefonen som jag ville följa upp så snabbt som möjligt. När jag kom till Mbale så var batterierna på båda telefonerna slut och jag började bli lite lagom stressad eftersom jag skulle träffa Kastyn som jobbar med Kids of Ugandas fosterfamiljsverksamhet i Mbale. Hon visste ungefär vilken tid jag skulle vara där, men vi hade inte bestämt var vi skulle mötas någonstans. Detta bidrog till min stress, men som tur var så hittade hon mig på gatan där jag stod och tittade lite konfunderat efter henne.

Eftersom jag har haft svårt att ta bilder idag bjuder jag på när Edward och Andrew sitter och läser sina läxor.

Eftersom jag har haft svårt att ta bilder idag bjuder jag på när Edward och Andrew sitter och läser sina läxor.

Det var ett väldigt trevligt möte jag och Kastyn hade och jag fick en väldig energi-kick av att prata med henne. Det som verkligen gjorde mötet lite lyxigt var att vi satt i en mjuk soffa på ett litet café som låg inne på en bakgård i Mbale. Hade inte Kastyn visat mig detta café hade jag aldrig vetat om att denna pärla existerar. De serverade den mest utsökta mango-juice du kan tänka dig och den var verkligen helt nypressad. Bland det bästa var att de inte häller hade tillsatt socker i juicen utan den kan du göra själv vid bordet om du behagar. Kastyn njöt istället utav en liten kanna afrikanskt kaffe som det kallas. Lite förenklat så är det kaffe med mjölk och socker.

Efter mötet med Kastyn åkte jag vidare till Bubulo och fick ett fantastiskt fint mottagande. Barnen var glada att se mig igen och g var lika glad över att se dem. De började berätta om sin helg och alla sina äventyr de hade hittat på. De berättade bland annat att de hade hittat ett nytt mango-träd att klättra upp i en bit längre bort. Edward berättade för mig att han hade läst högt varje kväll ur en av de böcker som finns här. Han var väldigt stolt när han visade mig hur långt han kommit och jag var nog ännu stoltare.

Så fort jag hade fått lite batteri på telefonerna och sprungit ut för att köpa laddnings koder till SIM-korten så började jag ringa tillbaka till att de personer som hört av sig tidigare under dagen. Det är nämligen så att det är dags för kvartalmöte för den ugandiska styrelsen av Kids of Uganda och det är många trådar om ska dras i för att förbereda mötet. När det var gjort så kommunicerade jag angående lekplats-projektet till de berörda personerna. Jag kan informera om att vi fortfarande arbetar för att få fram en rimlig budget för byggandet av lekplatsen. Det går jag ganska långsamt och jag sliter ibland mitt hår för att det verkar vara omöjlig att hålla tider. Men vad ska man göra? Det får ta den tid det tar och sedan får vi se till att slutproduktionen blir den bästa möjliga.

Dagens planer, gick inte riktigt som det var tänkt!

Dagen började tidigt eftersom jag ville få ut det mesta utav dagen och min vistelse här i Kampala. Jag och några vänner hade sedan tidigare lovat att åka till Entebbe för att hämta upp några kompisar som skulle komma med flyget. Entebbe är en stad som ligger när Kampala, precis vid Lake Victorias stränder. Det r även en lite bit utanför denna stad som du hittar Ugandas internationella flygplats. Eftersom våra vänner skulle landa runt ett-tiden på dagen tänkte vi att vi kan utnyttja turen till att besöka en av de många stränderna innan vi åkte till flygplatsen.

På väg in i Entebbe

På väg in i Entebbe

Sagt och gjort. Vi gav oss av tidigt på morgonen och kom fram till en av Entebbes stränder i god tid innan vi skulle vara på flygplatsen. Den strand som vi åkte till brukar normalt sett inte har någon avgift för att vistas där, dock så blev det lite annorlunda idag. Vakten som vaktade infarten till stranden ville nämligen titta in i bilen och då såg han mig. Jag har ljus hy och blont hår, vilket vakten associerade med pengar som många andra här. Det är något som knappt kan undvikas när du kommer hit och har samma drag som jag eller helt enkelt inte liknar lokalbefolkningen till utseendet. Det är förmodligen något som kommer sig av att under generationer har det kommit människor från andra länder hit och då framförallt från ”västerländerna”. När människorna har kommit hit har de ofta kunnat leva på ett annat sätt än lokalbefolkningen, bland annat därför att deras pengar kanske varit värda mer i den ugandiska valutan. När det är ett sådant mönster som upprepas gång på gång blir det lätt för lokalbefolkningen att tänka att alla från västländerna har pengar. I en mening är det också sant att alla västerlänningar som kommer hit har eller har haft åt minstånde ett litet kapital för det har faktiskt haft råd till flygbiljetten. Sedan kan vi börja diskutera om vad som är mycket och lite eftersom det alltid är relativt, det skiftar beroende på vad du jämför med.

Hur som helt så fick vi märka hur denna bild av västerlänningar kan påverka vardagen idag. Därför att vad som hände när vakten såg mig i bilen som för övrigt var full av ugandier var att han begärde en summa pengar i inträde per person, vilket aldrig tidigare hänt. Vi kunde inte betala inträdet eftersom vi inte hade råd så vi fick lite nedstämda vända bilen mot flygplatsen i stället. Vi kom dit en och en halv timme innan flyget skulle landa, så det var bara att vänta. Sedan blev flyget försenat, vilket gjorde att vi spenderade runt fyra timmar på flygplatsen innan vi äntligen fick se våra vänner komma ut genom dörrarna. Trots att det inte riktigt blev som det var tänkt var dagen väldigt bra och nu när jag är tillbaka i Kampala är jag helt slut!

 

En dag på Owinomarket

Dagen började tidigt för mig idag eftersom jag ville få så mycket som möjligt ut av dagen. Det första som hände var att jag tog mig till ett ställe i Kampala som kallas för ”National Theater”. Där händer det alltid något. Idag så var det en yoga-klass som startade under den tidiga morgonen och pågick under cirka två timmar. Jag som inte riktigt har tränat sedan jag kom hit till Uganda fick verkligen kämpa för att hänga med och orka hela vägen. Efteråt så känns det dock riktigt skönt i kroppen och jag var reda att fånga dagen.

En av de många gångarna på marknaden

En av de många gångarna på marknaden

Idag innebar detta att jag tog mig er till en av Kampalas största marknadsplatser i sällskap med vänner. Marknaden heter ”Owinomarket” och där kan du hitta allt du kan tänka dig. Dock kan det vara en svårighet att hitta på själva marknaden så om du besöker den för första gången skulle jag rekommendera att ha någon med dig som kan hitta i marknadens trånga och krångliga gångar. Marknaden är beläggen i hjärtat av Kampala, det vill säga i de områden som kallas ”down town” Kampala. Den ligger cirka ett kvarter från ”The new taxi-park”. Du kan ta dig ganska lätt till marknadens ingång genom att fråga dig fram eller om du ber en motorcykeltaxi ta dig hela vägen dit.

Marknaden själv är uppbyggd på ett för blotta ögat ganska rörigt system. Låt dock inte detta lura dig! Du kommer snart att märka att alla skor finns i ett hörn av marknaden, alla kläder som säljs i andra hand vid ett hörn, sömmerskor sitter vid ett hörn, elektronik finns i en del etc. De olika delarna delas därefter upp i olika sektioner där du vid en sektion endast kan hitta exempelvis finskor, vid en endast högklackade skor, vid en endast sandaler etc.

I de olika sektionerna har sedan olika försäljare sina stånd, där kan du gå runt och se om något faller dig i smaken. Gör det det så börjar du förhandla om ett vettigt pris. Det kan ibland vara svårt att få ett bra pris på det du vill köpa om du inte sedan tidigare vet ungefär vad de bör kosta. Därför kan det vara bra att fråga någon innan du handlar. Talar du det lokala språket som är Luganda så är det dock lättare att förhandla till sig ett bra pris. Det ska även tilläggas att inte alla försäljare går med på att förhandla utan ger dig ett bra pris från början. Så är du lite uppmärksam kommer du snart kunna få med dig det du vill ha hem. För egen del köpte jag mig idag ett par sandaler som riktigt sköna att gå i för fötterna!