Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Idag bar det av till Kampala igen

För mig är det lite som att komma hem när jag besöker Kampala och så även denna gång. Som jag tidigare beskrivit tar det ganska lång tid att ta sig till Kampala, men det finns ganska många förbindelser mellan Mbale och Bubulo. Dock tänkte jag att jag skulle ta och få lite ärenden gjorda i Mbale idag innan jag åkte iväg. Därför bar det av tidigt i morse från Bubulo och med mig hade jag Rose, Obama och Robert som är Rose son. Robert fick agera chaufför eftersom när vi nu skulle åka så många till Mbale var det bättre att använda bilen som Rose har i stället för att använda kollektivtrafiken.

Obama i morse innan vi åkte till Mbale

Obama i morse innan vi åkte till Mbale

Lite olika ärenden uträttades i Mbale och bland annat så besökte vi en sjukhus-liknade klinik. Obama var nämligen sjuk och vi beslutade att han behövde åka för att se en doktor och få utrett vad som är den bakomliggande orsaken till att han blivit sjuk. Det var en annorlunda upplevelse för mig. Jag har tidigare endast besökt tre olika sjukhus i Uganda och samtliga har varit belägna i Kampala. Två har varit statliga sjukhus medan ett var ett privat sjukhus. Vad de alla tre har haft gemensamt är att de är stora både i avseende på hur många patienter de har haft i omlopp, vilka du kan se med blotta ögat, och både i avseende på ytan på deras faciliteter.

I Mbale så skiljde detta sig nämnvärt. Kliniken vi besökte var en klinik avsedd för barn och mödrar. Först kom vi in i ett litet rum där det satt vuxna och barn utmed väggarna på bänkar. Efter en stund förstod jag att det fanns något som liknade ett kösystem. Systemet gick ut på att du först sitter längst ena väggen för att vänta på att få sitta i en stol vid ett skrivbord som står mitt i rummet. Bakom skrivbordet sitter en sjuksköterska som tar uppgifterna på patienten, väger samt tar temperaturen. Sjuksköterskan skriver ner allt på en blå blankett och ger den till patienten. Patienten sätter sig sedan på bänken mitt emot den första, alltså längs den andra väggen för att vänta på att ropas in i ett litet rum där doktorn sitter. När du varit inne hos doktorn och du fått hens rekommendationer nedskrivna på den blå blanketten, så finns det två alternativ. Alternativ ett är att du nu är färdig och kan gå hem eller till ett apotek för att köpa medicine. Alternativ två är att du får sätta dig på bänken längst med den tredje väggen. Där väntar du på att få ytterligare hjälp, exempelvis om doktorn ansett att det krävs en injektion innan du kan vända hemåt.

När jag väl hade kommit fram till att det var såhär systemet fungerade, så kändes allt genast lite mer logiskt. Dock ska det påpekas att all denna aktivitet pågick i ett rum som inte kan varit större än 20 kvadratmeter. Därför blev det lite lagom rörigt ibland. Men vad gjorde väl det när vi fick god hjälp och vi gick det ifrån med vetskap om orsaken till att Obama blivit sjuk? Då spelade det inte någon roll att hela proceduren tog cirka fyra timmar att ta sig igenom.

Tillgången på rent vatten i Bubulo

Dagen har verkligen varit givande i form av nya lärdomar och upptäckter! Jag har ägnat en del av eftermiddagen till att gå på upptäcktsfärd i Bubulo efter olika vattenkällor. Jag har fått reda på att det finns cirka femton stycken olika ställen där människorna som bor i Bubulo kan hämta vatten. Dock är inte alla vattenkällor rena, utan en del kräver att du kokar vattnet innan du kan dricka det. I Bubulo finns det huvudsakligen tre olika typer av artificiella vattenkällor. Den första är vad som kallas en ”wheel”. Det är en brunn där vattnet hela tiden rinner ut ur ett metallrör och du ställer helt enkelt din plastdunk under vatten strålen när du vill hämta vatten. Dessa brukar med ett annat ord på svenska kallas ytvattenbrunn. Det finns flera stycken ytvattenbrunnar i Bubulo med de flesta av dem ger inte vatten som är tillräckligt rent för att dricka. De ytvatten brunnar som ger drickbart vatten är de brunnar som var tredje månad rensas inne i rören och där det fyllt på med en renande kemikalie. I Bubulo finns det två sådana ytvattenbrunnar.

 

Ytvattenbrunnen närmast barnhemmet

Ytvattenbrunnen närmast barnhemmet

Den andra typen av brunn är vad som kallas ”borehole”. Det finns ett par stycken sådana runt om i Bubulo och de flesta av dem ger rent vatten. Kids of Uganda byggde en sådan brunn här hösten 2014 och vill du veta mer om bygget så ska du läsa praktikanten Charlottes blogg! Där kan du följa hur arbetet gick till och resultatet. Denna typ av brunn är byggd med en handpump och pumpar upp vatten från en lägre nivå än ytvattenbrunnarna.

Den tredje typen av brunn är vad som kallas en ”water-tap”. Det är precis som det låter en vatten kran. Vattnet som kommer ut ur kranen kan pumpas upp på olika sätt från marken. I Bubulo finns bland annat en som drivs med solceller och är konstruerad utav Röda Korset.

Kontentan av min upptäcktsfärd var i alla fall att det i Bubulo är relativt lätt att få tillgång på vatten. Problematiken som de flesta områden i Bubulo står inför är dock att deras vattenkälla inte ger tillräckligt rent vatten för att dricka. Vattnet behöver kokas och det är flera människor som utav olika anledningar inte gör detta. Det kan vara därför att det är tidskrävande eller för att det kan vara svårt att ha råd med kolen som krävs för att hetta upp vattnet. Detta leder till att människorna dricker vattnet utan att de kokats först, vilket gör att människor blir sjuka titt som tät av vattnet.

Chapati

IMAG1423Ja, jag tänker ägna ett helt inlägg om Chapati, brödet som steks i olja. Varför frågar du dig kanske. Därför att detta bröd är så otroligt fantastiskt och jag kan inte förstå varför det är så svårt att få tag i det i Sverige. Jag kan inte uttala mig om hur det är i hela Sverige. Men jag vet i alla fall att det är få restauranger i Göteborgstrakten som steker detta underbara bröd och än så länge har jag inte sätt ett enda ställe som har maträtten Rolex på menyn. Nej, jag menar inte den dyra klockan som är tillverkad i Schweiz när jag säger Rolex, utan de fantastiska maträtt som erbjuds i nästan vartenda gatustånd utmed vägarna i Uganda. Jag erkänner på en gång att redan första gången jag besökte Afrika, närmare bestämt Kenya som trettonåring, så blev jag förälskad i detta bröd. Den där första gången som jag fick smaka på brödet så satt vi i skuggan under ett träd vid vägkanten och min mormor serverade brödet kallt med jordgubbssylt uppe på. Min mor förklarade för mig och min syster att desto fler lager du kunde dela brödet i desto duktigare var kocken.

Här i Bubulo har jag smakat några av de bästa Chapatibröden hitintills, enligt mina vänner i Kampala så beror det på att Chapati kommer från den här sidan av landet. Dock har jag inte kunnat hitta någon här i Bubulo som vill bekräfta det påståendet. Men faktum kvarstår att de är väldigt duktiga på att laga Chapati. Jag har en svag aning om att praktikanten Charlotte har skrivit ner ett recept på Chapati i ett av hennes blogginlägg, dock tänkte jag här fräscha upp minnet för er läsare och kanske inspirera till ett nytt tillbehör vid middagen såhär under sommarkvällarna.

Mikael kavlar för fullt

Mikael kavlar för fullt

Du värmer vatten eller mjölk, det går även bra att mixa de två. Krossa eller hacka väldigt fint sedan de grönsaker som du vill ha i, ett bra förslag är att testa morötter, grön paprika samt lök. Mixa grönsakerna med det varma vattnet eller mjölken och tillsätt lite salt. Häll sedan i mjöl och mixa tills du får en fast deg. Du kan även hälla i lite olja eller smör i degen om du vill ha ännu frasigare Chapatis. Dela sedan degen och forma till runda bollar. De bör inte vara större än en knytnäve. Det är nu det trixiga kommer, men bli inte avskräckt det kräver bara lite träning. Kavla ut en boll till en rund och platt form. Lägg på smör eller olja. Rulla ihop degen igen och kavla ut. Upprepa. När du känner dig färdig så lägger du brödet i en het stekpanna, häll på lite olja eller smör uppe på brödet. Snurra brödet i stekpannan innan du vänder brödet och steker andra sidan. Du kan nu njuta av ett helt underbart bröd!

En spännande kväll

Doreen flätar ett hopprep av bananfiber.

Doreen flätar ett hopprep av bananfiber.

Dagen har gått sin gång här i Bubulo och som alltid så kommer kvällen väldigt fort. Innan du vet ordet av så börjar det skymma, syrsorna börjar spela och paddorna börjar rapa. Idag kom Andrew, Edward och Joel och ropade på mig när jag satt med de yngre barnen och flätade hopprep utav fiber från bananträden. Pojkarna ville att jag skulle följa med dem för att hämta teglet. De ville nämligen se om jag kunde ”köra ” skottkärran eller inte. De ansåg nämligen att du behövde ha mycket energi och styrka för att göra det och de var inte säkra på om jag skulle lyckas. Jag svarade lite naivt att självklart kan jag köra skottkärran, kom nu så går vi. Jag ska erkänna att kaxigheten inte varade så länge.

Joel förbereder sig för hemfärd.

Joel förbereder sig för hemfärd.

Skottkärran var tom när jag skulle köra den bort till var vi skulle lasta på teglet, men den var fortfarande väldigt tung och otymplig. Bara att vända skottkärran åt rätt håll var ett helt projekt i sig. Det började skymma ute och stigen vi gick på var inte större än en djurstig i vilken svensk skog som helst. Stigen gick mellan olika plantage där bananträd var planterade och utgjordes av hal jord eftersom det har regnat hela eftermiddagen. Pojkarna var riktigt förtjusta över mina ansträngningar och förbarmade sig snart över mig. De band ett snöre vid hjulet på skottkärran och hjälpt mig att dra den framåt på stigen.

Men oj vilket jobb det var ändå. Jag förstod inte riktigt hur det skulle gå till på hemvägen när skottkärran skulle vara fullastad med tegelstenar. Dock får pojkarna det att verka väldigt enkelt och med förenade krafter fick vi efter mycket pust och stön, jord och skratt hem vår last.

Skolsystemet i Uganda

Jag insåg under helgen, någon gång mellan att jag gick från lärare till lärare för att inhämta omdömen om barnen och att jag förväntades förstå alla deras betyg samt poäng system att jag hade väldigt lite information om hur skolsystemet faktiskt ser ut här i Uganda. I Sverige har jag ganska bra kolla på detta tycker jag nog. Jag vet att vi har nio år i skolan som är obligatoriska, från första klass upp till nionde klass. Sedan har vi förskolan som är ett år, dock är jag inte säker på att det är obligatoriskt att gå på förskola. Efter nionde klass kan du välja om du vill fortsätta skolan och gå vidare till gymnasiet för att få möjlighet till eftergymnasiala studier. På gymnasiet finns det en uppsjö av olika saker som du kan läsa. Det kan vara teoretiska program, yrkesutbildande program och även lärlingsprogram i viss utsträckning. Gymnasiet kan vara mellan två till fyra år beroende på vad du väljer att läsa. Efteråt kan du exempelvis läsa på folkhögskola eller universitet om du vill fortsätta utbilda dig. Barnen börjar oftast i skolan runt sju års ålder och slutar gymnasiet runt 19 års ålder. Den största delen av utbildningen i Sverige behöver inte den enskilda eleven betala för, vilket inte är faller i många andra länder.

 

Andrew i sin skoluniform

Andrew i sin skoluniform

I Uganda ser systemet lite annorlunda ut. Grundutbildningen är uppbyggd av olika delar kallad ”Nursery section”, ”Primary section” och ”Senior section”. I ”Nursery section” går barnen generellt sett i tre år. De består av första klass som kallas ”Baby”, andra klass som kallas ”Middle” och tredje klass som kallas ”Top”. Alla tre åren är obligatioriska och det är meningen att barnen ska börja i ”Baby”- klass vid fem års ålder. Detta varierar dock kraftigt, några barn är äldre när de börjar och en del är yngre. ”Primary section” är sju år och klasserna kallas P.1-P.7. Även denna del av grundutbildningen är obligatorisk. ”Senior section” består av sex år, där de första fyra är obligatoriska. Vill du ha möjlighet att läsa vad som helst vid universitet efter avslutade studier läser du även de två sista åren i ”Senior section”. De flesta barn i Uganda går färdigt hela sin skolgång upp till Senior 6, det finns dock en del som väljer att sluta vid Senior 4 fotfarande. Har du läst upp till Senior 4 kan du läsa vidare vid vilket institut eller universitet du vill, det ända som begränsar dig är vilka olika program som du kan läsa. Du har till exempel inte behörighet att läsa till doktor om du inte har läst Senior 6. Den obligatoriska skolgången är allt som oftast belagd med en avgift här i Uganda. Även skolor som ägs av den Ugandiska staten tar oftast betalat av eleverna. Det kan vara en liten summa, men dock en avgift. De flesta barn bär även skoluniform här, vilket kan vara underligt för oss i Sverige som inte gör det. När jag berättar om att vi inte använder skoluniform i Sverige blir de här väldigt förvånade och undrar varför eftersom de anser att det är så praktiskt. När barnen använder skoluniform så vet ju alla som ser dem att de är på väg till eller från skolan och det blir lätt att hitta ett bortkommet barn.

Helg i Bubulo

Helgen här i Bubulo har varit härlig. Tyvärr har både internet och ström varit spårlöst försvunna ett tag och därför uteblev gårdagens blogginlägg. Jag kan nu meddela att både ström och internet fungerar igen. Väldigt lycklig är jag över detta!

Igår var det något som kallas ”visitation day” eller ”parents day” på barnens skola. Det innebär att de har en dag i mitten av terminen då alla föräldrar ska besöka skolan för att gå på möten där de får information om vad som sker i skolan samt ta emot barnens mitt-termin betyg. Jag följde med alla barnen på barnhemmet som deras föräldrar-representant och fick motta allas omdömen.

Föräldramöte

Föräldramöte

Dagen började med ett möte där representanter ifrån skolans ledning berättade om vad som hänt sedan föregående termin. De talade om vikten av att föräldrar uppmuntrar sina barn till att utföra sina studier så väl som möjligt. De talade även om att det är problematiskt när föräldrar gör så att barnen hoppar över olika klasser för att de ska bli färdiga snabbare i skolan. Det senare tog skolans representanter upp flera gånger under mötet och jag fick intrycket av att detta verkligen var ett stor problem både för elever och lärare. De enade att eleverna missade mycket information när de hoppade över olika klasser och det blev svårt för lärare att fånga upp samtliga elever när alla befinner sig på så olika kunskapsnivåer. Detta fick mig verkligen att reflektera över hur reglerad våran skolgång oftast är i Sverige. Där är det inte lika självklart att en förälder kan flytta upp sitt barn två klasser ändas för att de vill att barnet ska bli färdig snabbare eller att barnet visat sig väldigt intelligent på den nuvarande nivån. I Sverige har jag upplevelsen av att den processen är långt mer komplicerad än vad den verkade vara här.

Hur som helst så gick jag efter föräldramötet runt till de olika klasslärarna för att få alla omdömen och mitterminsbetygen för alla barnhemsbarnen. Jag kunde efteråt glädja de alla med att de fått fina omdömen från sina lärare och att de skulle fortsätta på samma sätt tills terminen slutar så kommer slutbetygen för terminen se riktigt bra ut. Resten av dagen ägnades åt lite olika sysselsättningar bland annat lek med barnen, utförandet av sysslor samt ett möte med en medlem ur Kids of Ugandas styrelse här i Uganda för att förbereda ett kommande styrelsemöte.

2015-07-05_01-43-39_932

2015-07-05_01-35-11_918Idag var det ingen sovmorgon att tala om trots att det är söndag. Istället har morgonen ägnats åt att slå i sönder torkade bönskidor med en träpinne. Det är ett ganska tröttsamt arbete, dock så gör detta så att det blir lättare att samla ihop de torkade bönorna än att öppna varje skida för hand. Efter lunch tog vi en härlig promenad upp bland de höga kullar om omger Bubulo och det är svårt att beskriva hur vackert det är. Jag vet att Wictor gjorde ett väldigt bra jobb med att beskriva det i volontärbloggen, så vill du läsa mer om det titta där. Annars så bjuder jag här på några fantastiska utsiktsbilder.

2015-07-05_01-52-49_746

 

Myggor, visst är de härliga?

Jag har ju varit här ner nu tillräckligt länge för att inte ha en aning om hur den svenska sommaren ter sig. Är det varmt? Är det kallt? Är det regnigt eller är det soligt? Är det sådana härligt ljumma kvällar där du helt av allt vill sitta ute för att äta middag, eller stannar du hellre inne med en tröja på dig? Allt det här har jag faktiskt ingen aning om hur det står till med just nu i Sveriges olika hörn. Något jag vet från tidigare somrar är att det i alla falla måste finnas myggor. Därför att oavsett sommarens väder brukar de hitta något sätt att föröka sig på och det hittar alltid någon att bita. För egen del brukar jag behöva ”dränka” mig i myggmedel om somrarna och ändå är jag oftast det självklara valet för myggorna att bita om jag befinner mig sällskap med andra.

Idag åkte jag till Mbale för att införskaffa välbehövligt mygg spray

Idag åkte jag till Mbale för att införskaffa välbehövligt mygg spray

Här i Uganda, Bubulo för att vara mer exakt är det inget undantag. Myggorna lever och frodas speciellt nu när det är regnperiod och klimatet är utmärkt för dem. Det finns fler olika typer av myggor om lever i Uganda, där bland annat en sort kan bära på en sjukdom som kallas malaria. I Sverige är myggorna som bär på malaria näst intill obefintliga medan de finns i större utsträckning här. Får du malaria så får du ofta hög feber och vid svåra fall kan livet vara i fara. Malaria är ingen trevlig sjukdom och när du reser i länder och områden som malariamyggan lever i är det viktigt att du skyddar dig. Här finns det generellt tre olika hjälpmedel som används för att skydda sig från myggornas bett av ugandierna. Det första och det vanligaste är myggnät som du sätter över sängen så att myggorna inte kan komma in. Det känns lite grann som ett tält att sova under och det blir ganska mysigt. Det andra är myggspray som finns i olika varianter. Den variant som är mest populär här för tillfället är en sprey du sprayar i hela rummet, stänger dörren och väntar tio minuter innan du går in igen. Myggorna ska då ha dött. Det tredje hjälpmedlet är en typ av rökelse som du bränner i huset för att myggorna inte ska trivas i luften. Den är väldigt vanlig i vissa delar av Uganda och anses vara det traditionella sättet att hålla myggor borta.

Vatten

Eftersom det är andra dagen i juli månad tänkte jag nu introducera månadens tema som är vatten. Rent vatten är livsviktigt för allt levande. Människor, djur, växter behöver alla vatten för att kunna överleva, må bra och utvecklas. I Sverige upplever jag att vi ofta tar rent vatten för givet. Det är kanske inte så konstigt. I många hem kommer finns det vattenkranar i många olika rum. I köket finns det en, i badrummet finns det en och i tvättrummet finns det minst en kran. De flesta kranar har antingen en vattenblandare på sig som hjälper dig att bestämma temperaturen på vattnet, alternativt finns det en kran för varmvatten och en kran för kallvatten. Oavsett hur ditt hem ser ut så kan du öppna vilken kran du vill i ditt hem och dricka vattnet som kommer ut. Det ända du bör akta dig för är att dricka varmt eller ljummet vatten från kranen eftersom vattnet då kan föra med sig olika kemikalier från rören. Det finns inte bara kranar i ditt hem som förser dig med vatten. Du kanske har en diskmaskin, tvättmaskin, toalettstol, dusch eller badkar? Då har du nästan garanterat andra rör som förser dessa saker med vattentillförseln annars hade du fått hälla vattnet för hand. Även vattnet som används för dessa apparater och som därmed inte är avsett att dricka håller ofta så pass hög renlighet att du skulle kunna dricka det om du vill.

Regnvatten som vi ska använda för att tvätta oss ikväll med.

Regnvatten som vi ska använda för att tvätta oss ikväll med.

Detta är verkligen en vardagslyx som jag njuter av varje dag hemma i Sverige utan att tänka på det. Jag tror att många gör som jag och endast tänker på det, när vattnet har stängts av tillfälligt eftersom det pågår reparationer eller när något annat inte fungerar som det ska. Här är vatten lika naturligt i vardagen som i Sverige men på ett helt annat sätt. I många delar av världen är rent vatten inte en självklarhet, det finns även ställen där vatten överhuvudtaget inte är en självklarhet. Du behöver inte åka långt utanför Sveriges gränser för att upptäcka att det inte är rekommenderat att dricka kranvattnet, utan du bör köpa flaskvatten. I Uganda jobbas det aktivt för att hela befolkningen ska ha tillgång till rent vatten som de kan konsumera utan att bli sjuka. Det arbetas även för att människor ska ha en lättare tillgång till vatten, exempelvis borras det fler brunnar så att människor inte behöver gå så lång väg för att hämta rent vatten. Detta arbete är långt ifrån lätt och snabbt. Det är inte heller färdigt utan är ständigt pågående. Under denna månaden kommer jag ta upp lite mer om hur det ser ut med tillgången på rent vatten i Uganda, tillgången i Bubulo samt hur vattnet även här är en nödvändig del av vardagen.

Dagens början beskriven på dagens slut

De vackra omgivningarna i Bubulo

De vackra omgivningarna i Bubulo

Dagen verkar sluta lika kall som den började, men däremellan har det varit så varmt att det varit svårt att förstå kylan som väckte dig på morgonen eller kylan som kommer krypande på kvällen. I morse vaknade jag av en nätt nackning på min dörr. Knackningen var väldigt försiktig och utfördes av en barnhand som snabbt ville dra sig undan. Yrvaken satte jag mig upp i den varma sängen och svängde ner benen på golvet där fötternas varma fotsulor möter ett kallt och fuktigt betonggolv. Golvet är täckt med en tunn, tunn plastmatta som endast tillför en träliknande färg på det annars gråa golvet. Det gå en rysning genom hela kroppen och jag är nu klarvaken. Rummet är så mörkt att jag inte kan se handen framför mig. Snabbt tar jag mig fram till dörren, så att jag kan öppna fort eftersom tankarna redan rusar i min nyvakna hjärna. Tänk om det har hänt något allvarligt.

Jacob och Obama gör sig redo för att gå till skolan

Skolvägen

När jag slår upp dörren så möts jag av Jacobs stora funderande ögon, Brendas försiktiga leende och Obama som står med en sko i handen och den andra på foten. Jag stannar upp och barnen ser på mig att jag inte riktigt förstår vad det är som pågår. Jacob förklarar för mig lika vänligt som om jag skulle vara hans lillasyster att de är på väg till skolan nu. Då kommer jag ihåg. Jag sa ju igår kväll att de skulle väcka mig om jag inte vaknade själv eftersom jag ville följa med dem på den långa promenaden till skolan. Det var helt enkelt en chock att bli väckt eftersom jag andra mornar har vaknat av mig själv eller väckarklockan.

Väl på promenad till skolan börjar solen stiga på himlen och dagen gör gällande att den kommer  vara riktigt varm. Den tjocka tröjan som jag i alla hast stängde på mig utanpå klänningen börjar besvära mig. Det gör mig dock inte så mycket utan jag njuter av barnen glada sällskap och de vackra vyerna som breder ut sig i morgonsolen.

Kvällens toner

Ikväll sitter jag och lyssnar på tonerna till sången Nakku av Samite of Uganda. Sången är akustisk och du kan höra flera olika instrument spelas. Tillsammans med den kör av syrsor som spelar utanför fönstren och grannens radio som ropar ut nyheterna på Luganda så att alla i närheten kan höra blir det ett bakgrundsljud som inger förväntningar och hopp inför morgondagen. Hopp om att alla du känner ska vara friska, att dagen ska bjuda på solsken men inte för mycket och att du kommer få uppleva glädje under dagen. När jag pratar med människor här upptäcker jag att det finns oändligt många drömmar och förhoppningar som hela tiden tycks vänta bakom nästa dörr. Det är förhoppningar och drömmar som människorna en dag ska uppleva eller förverkliga och tron på att det kommer att bli så är fullständig, även i fall då personen kanske inte alls vet hur det ska gå till. Det inger en ödmjuk känsla hos mig, att människor runt omkring mig alltid tar dagarna som de kommer och de har hela tiden tron på att allt kommer bli som de vill i framtiden. Jag finner att jag ofta har en förmåga att se saker och ting ur ett negativt perspektiv, där jag ser hinder och hur omständligt det blir att övervinna hindren i min väg. Här finner jag att jag ändrar tankesätt till att hela tiden se vilka möjligheter som finns och tänker att hindren som dyker upp får komma så tar jag tag i dem nu. Det tjänar ingenting till att alltid förutse dem eller tänka på dem innan de har uppstått för de kommer likväl dyka upp.

 

Jag upplever det svårt att fånga de vackra kvällarna här på bild och råder dig till att komma hit för att uppleva det själv. Därför bjuder jag istället på  en bild av stigen från brunnen upp till barnhemmet.

Jag upplever det svårt att fånga de vackra kvällarna här på bild och råder dig till att komma hit för att uppleva det själv. Därför bjuder jag istället på en bild av stigen från brunnen upp till barnhemmet.

Nu har tonerna övergått till sången Thula Thula som sjungs av Samite. Det är en vaggvisa som sjungs på Swahili och ganska välkänd här i Uganda samt andra delar av Afrika om jag har förstått det rätt. Det är en fin sång som är långsam och pratar om att du inte bör vara rädd för natten utan allt kommer bli bra därför att din far kommer komma tillbaka. Vaggvisan har jag nu lärt mig ordentligt och ikväll sjöng jag den tillsammans med alla barnen här på barnhemmet innan det var dags för de minsta barnen att hoppa i säng. Jag har riktigt börjat fästa mig vid dem och det inger en speciell känsla att krama dem god natt.