Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Sipi Falls

I söndags tog vi med våra små kycklingar ut på äventyr till Sipi falls.

Vi tog oss dit i Roses bil en liten mini buss med 8-9 platser. Vi var 12 stycken på utflykten. Inga trafikpoliser här inte.

När vi väl kom till sipi falls så hade vi med oss en guide som heter Tom som visade oss runt de 3 vattenfallen. En vandring på ca 2tim.

Vilka fantastiska vyer vi fick skåda!!!!

Så gulligt att barnen gör sig fina inför en utflykt

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Efter utflykten åt vi på restaurang i Mbale

(null)

En sån karl

Andrew är 16 år och den äldste på barnhemmet. Han uppsökte barnhemmet då hans pappa tagit självmord och mamman dött av en okänd anledning. Han var tydligen rädd och i ett ganska dåligt skick när han kom hit.

Här i Bubulo har de som tradition att vartannat jämnt år så har de en stor omskärelse ceremoni. De unga killarna som har åldern inne (någonstans i tonåren) genomgår en omskärelse samma dag en efter en, chop, chop, chop..nä skojar bara (men typ något sådant). Så nyligen 2014 i december blev Andrew en man.

Det mest fascinerande här är att enligt tradition så klarar du man-testet endast då du inte visar några tecken på ”svaghet”. Utan någon som helst bedövning så ska du stå helt stilla, inte ett ljud, inte darra, inte en enda min, inte ens svälja ditt eget saliv, ingen som helst reaktion. Är det så att du inte klarar testet så har du skämt ut dig och din familj..i princip.

Så då undrar ni huruvida Andrew klarade testet eller inte..japp han är en man! Och han ska minsann bära sin titel med huvudet högt!!!!! Modiga lilla man. Jag och Mano är helt fascinerade över att han (och alla de unga männen i Bubulo) utsätts för det här, min haka är fortfarande och släpar på marken!

Men Andrew mår prima (inga infektioner eller komplikationer) han är alltid glad och dansar om vartannat steg han tar.

Om ni hälsar på i barnhemmet någon dag och ser en ung man med en radio i släptåg, då har ni skådat Andrew. Det är han och hans radio. Mestadels lyssnar han på fotboll (en Arsenal supporter) och musik.

Och snäll är han. Så gullig och ödmjuk. Försiktig och alltid glad.
En riktig man..med eller utan omskärelse <3

(null)

(null)

Fantastiska nyheter!!!

Vi har inte haft någon internet de senaste två dagarna så idag kommer det en bomb med inlägg.

Vi har sällskap av Annika som jobbar för kidsofuganda och ska vara här i några månader. Vi kommer dela på bloggen för att uppdatera vänner och familj.

Håll utkik ikväll alla underbara vänner för vi har fantastiska nyheter till er, det har med barnhemmet att göra (alltså ingen bulle i ugn haha) och det är tack vare er som nyheten är fantastisk….mer om det ikväll.
Innan det så kommer det lite inlägg 🙂

Introduction

Igår var Rose bjuden på en förlovningsfest. I Uganda kallas det introduktion. Det var Rebecca och Isac som skulle ”introduceras”.
Rose känner Rebeccas familj och fick då hem ett jättefint inbjudningskort. Självklart så var jag och Mano välkomna vi med. Det är bara att passa på när man får chansen att uppleva ugandisk kultur och tradition.

Vid en sådan introduktion så är det mannen och hans familj som står för kostnaderna. Och efter gårdagen så förstår vi att den här Isac har det nog ganska bra ställt..för ni skulle se detta spektakel.

Alla kvinnor hade på sig traditionella ugandiska klänningar med puffaxlar och ett brett skärp runt midjan. Jag som dessvärre hade packat anspråkslöst hade endast en enkel (svart dessutom) bomullsklänning och var alldeles för ner klädd, men det fick gå.

När vi anlände så fick vi sitta under ett tält. På den här festen var det ca 300 gäster varav 150 hade sittplatser (de viktigaste enligt Rose).

Isacs familj satt på vä sida och Rebeccas på höger. I mitten fanns en sk scen.
Under hela kvällen var det en ung släkting som stod för underhållningen. Han hade en mikrofon och höll tal och skämtade.

De har som en liten ”lek” vid de här introduktionerna. På Rebeccas sida satt hennes farbror med en mikrofon han med. Han och den unge underhållaren pratade sins emellan hela tiden. Då är det så att för Isac att vinna Rebeccas hjärta så måste han skänka massvis med gåvor till hennes familj.

Först kom hennes bröder dansandes på led. Sedan så fick de mikrofonen där de tackade alla gäster som var på plats. De dansa, prata i mikrofon och fick sedan varsin present tilldelad sig.
Efter de kom ett annat gäng dansandes på led, hennes systrar, de fick samma uppvaktning som pojkarna. Därefter kom kusinerna..osv.

Efter några danser kom 6 tjejer dansandes på led och där fanns även Rebecca med. Detta tjejgäng dansade några varv i mitten sedan satte de sig ner. Därefter gick två av hennes kompisar upp och dansade runt på den vä sidan där Isacs familj och vänner satt. De skulle nu enl tradition leta fram brudgummen.
Det var ju spännande för mig och Mano för vi visste ju inte heller vem den här Isac var. Efter att brudgummen var utplockad satte tjejerna sig och och två tjejer från Isacs sida skulle välja ut bruden. Så de dansade runt tjejgänget och hör och häpna, lyckades hitta bruden Rebecca.
Efter denna underhållande kurragömma leken fick det blivande brudparet fotas ihop.

Därefter serverades det mat och det i mängder. Det serverades; matoke, ris, pasta, klyftpotatis, biff, kyckling, chapati, jordnötssås, coleslaw och annat gott.

Efter maten då ni, då hände det roliga. Underhållaren och Rebeccas farbror växlande några ord och plötsligt så börjar alla på Isaacs sida traska ut ur tälten.
Jaha vad hände här undrar jag och Mano. Jo de var på väg till bilarna för att hämta alla gåvor. Och jisses så mycket gåvor. En 20-tals korgar med presenter, hönor, tuppar, massvis med backar med läsk, ris, matoke, och håll i er…en soffgrupp och ett kylskåp. Japp ni läste rätt, de traskade ut där och vips så kommer de tillbaka med en soffgrupp och ett kylskåp.

Efter det var det mer prat och tacktal sedan kom tårtan ut. Vid det laget hade gästerna börjat avlägsna sig och då gjorde vi det med.

Mätta och belåtna med lite ugandisk tradition i bagaget.

Inbjudningskortet

(null)
Rebeccas systrar dansandes på led…fina färger 😉 (heja Sverige)

(null)
Rebecca (i lila) med sitt tjejgäng

(null)
Ett skepp kommer lastat…med presenter!!!!

(null)

(null)
Sofforna har intagit sin plats

(null)
Sist men inte minst…cake cake cake

(null)

Fredagsmys

Idag har vi bakat kokosbollar.
Vi fick improvisera lite med ingredienserna dock.

Igår när vi var i Mbale och skulle inhandla lite ingredienser så letade vi överallt efter kokosflingor och vaniljsocker utan resultat. Vaniljsockret fick utebli och kokosflingor ersättes med kokoskakor som vi krossade och rullade kokosbollarna i.

Krossa kokoskakor

(null)

(null)

(null)

(null)

Manikyr och pedikyr

Så fort man gör någonting här…läser en bok, tittar i sin telefon, nopprar ögonbryn, klipper naglar..ja vilken simpel vardaglig syssla som helst, så kommer de som en virvelvind. Allesammans på en gång..nyfikna.
What is this? Me to! Show me!
Så nyfikna. Allt är ju så nytt och spännande.

Så häromdagen när nagelsaxen var framme så ville ju alla att jag skulle använda den på de med. Så då fick det bli lite manikyr och pedikyr på de små naglarna. Och dessa små fossingar. De har ju inga skor på fötterna så deras små fötter är ju ganska slitna. Det gjorde ont i hjärtat när man ser så hård och sliten hud på fötter som egentligen ska vara mjuka och lena 🙁

(null)

(null)

Mera mat…

Då spinner vi vidare på mat och dryck temat.
Till frukost brukar vi oftast få omelett.
Jag vet inte vad det är men allt smakar så gott här. Kan det vara att man sitter ute och äter tillsammans, de färska råvarorna, det faktum att man får kämpa lite extra för maten (det finns ju ingen spis eller ugn) eller en kombination av allting..?

Vi äter frukost runt 9tiden lunch kl13 och middag 18-19. Vi småäter ingenting där emellan vilket gör att vi är extra hungriga inför varje måltid och njuter till max när vi väl får äta.

De dricker ingen kaffe här men vi har med oss pulverkaffe och på så sätt har vi kvar våra svenska kaffevanor.
Det de däremot dricker är te. Speciellt till frukost. Teet smakar som chaite dvs utsökt. De kokar vatten och mjölk (från kon Rosa) sedan har de i krossad ingefära, socker och kryddiga teblad.
Barnen dricker det teet till frukost fast utan ingefära för en mildare smak.

Ibland serveras det även chapati som är friterad deg och ser ut som en pannkaka. Såååå gott!!!!
Sen har vi även mandazi som även det är friterad deg fast det liknar mer en donut utan socker..farligt gott det med..

Nästa inlägg kring ovannämnda tema kommer handla om drycken Kamarwa…hmmm undra vad det är…;)

På bilden ser ni några frukostar;
1: omelett och mandazi
2: Te
3: chapati och omelett
4: rostade jordnötter, omelett och banan.

(null)

Lollipops

Igår planerade vi med barnen att vi skulle till affären i byn och köpa sweets (godis) efter lunch.

Vad tycker ni om frågade vi.
-Sweets on the sticks
(klubba gissade vi)

Väl efter lunch tog vi med oss gänget och som vi misstänkte, var det klubba som stod på önskelistan.

Den lilla bebisflickan på bilderna nedan är grannbarnet som Doreen brukar bära runt på och ta hand om.
Hon är ca 2år (det här med ålder här är sisådär, man får en uppskattande siffra när man frågar hur gammal någon är) och går runt utan blöja.
Det visar sig att denna lilla plutten säger till när hon behöver kissa eller bajsa så löser Doreen det.
Ingen pampers här inte.

(null)

(null)

(null)
(null)

Vad blir det för mat?

Många är säkert nyfikna på vad vi äter när vi är här.
Jag kommer lägga upp lite matbilder då och då.
Idag blir det en liten allmän intro.

Det växer mycket matbanan som heter Matoke. Matoke kan man tillaga på många olika sätt men det vi har sett mycket av är att de kokar det så att det ser ut som potatismos ungefär. Det smakar typ som potatis fast utan smak…svårt att förklara men det smakar faktiskt inte så mycket…jag brukar salta det och tycker då att det påminner lite mer om potatismos. Personligen så tycker jag att det smakar helt o.k men det kan ju bero på att jag är ett stort FAN av potatismos. Mano däremot är inte vidare förtjust i denna matbanan.

Sedan finns även posho som sidotillbehör till grytor. Pocho är som en majsgröt som inte heller den smakar så mycket. Man kan ta pocho i handen och doppa i exempelvis en böngryta och äta det direkt ur handen.

Ris är lite mer exklusivt men det brukar vi få till middag då och då.

Kött och kyckling är lite dyrare att äta så oftast består grytorna av bönor som det finns massvis av. Man steker lite lök tomat och paprika och har i. Väldigt gott tycker vi båda.

Jag och Mano (bara vi två) brukar alltid få något lite extra vid sidan av som till exempel avokado till maten, ananas till efterrätt eller något annat smarrigt. Till en början var det lite jobbigt (men även rörande) med den speciella uppvaktningen men nu har vi förstått att det är deras sätt att ta hand om sina gäster (men vi brukar alltid smuggla lite av det goda på barnens tallrikar 🙂 )

Alltid när det är matdags sitter barnen snällt utan ett enda ljud och väntar på sin tur att få sin mat. De äter i tysthet och äter ALLT på sin tallrik. Tackar alltid för maten och springer alltid fram och tar min och Manos tallrik så fort vi har ätit färdigt.
Dessa underbara skapelser..så lekfulla, busiga, nyfikna, spralliga och samtidigt respektfulla och lugna när det väl gäller.

Jag och Mano har sagt att om vi får så duktiga barn så ska vi banne mig ha ett helt fotbollslag 😉

Matoke växer på träd

IMG_3658-2.JPG
Ser kanske inte så aptitligt ut men smakade jättegott. Matoke med någon slags sesamfrö sås, lök och tomat i med. Smakade som en jordnötssås.

IMG_3662.JPG
Det här är när vi åt i Mbale (närmaste storstaden) och då beställde jag en böngryta med lite mixade tillbehör såsom; matoke(det gula), sötpotatis(uppätet :)), ris, jam(den lila grejen) som är någon slags rotfrukt och några gröna blad som liknar spenat.
Gott, fast Roses mat är godare 🙂

IMG_3441.JPG
Posho in the maiking

IMG_3649.JPG

IMG_3651.JPG