Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

På väg

Det är fredag eftermiddag och jag är snart redo för att ge mig av. Jag ska in till Kampala över helgen för att hälsa på vänner. Det tar några timmar att ta sig ifrån Bubulo till Kampala. Som vanligt är det kollektivtrafiken som gäller eftersom det både är prisvärt och smidigt när du väl ärt dig hur du ska gå tillväga.

Någonting jag alltid reflekterar över när jag åker buss eller taxi här är hur otroligt färgglatt det mesta är utefter vägarna. På vägen mellan Bubulo och Mbale passerar du mängder med gröna plantage. Där odlas det bland annat majs, potatis, bönor och bananträd. På sina ställen växer det träd som har röda vackra blommor. Du kan även se mangoträd och avokadoträd med jämna mellanrum. Ibland ser du stora jackfruit-träd med sina stora frukter.

Vägen i sig har till största delen en röd-brun färg som kommer ifrån jorden. Större delen av vägen är inte asfalterad utan den består istället av hårt packad jord. Det kan nästan se ut som stelnad lera på sina ställen. Ibland är den gropig och ibland är den slät. När det regnar blir den hal och lite mörkare i färgen. Du kan ofta se människor som går längs vägen bärandes på något. Barnen i skoluniform bär på skolböcker, medan människorna som tillbringat morgonen på fältet bär på sina grödor. En del bär dem i händerna och en del bär dem på huvudet. Du kan också se människor som leder en cykel med tung last, håller en ko efter sig i ett rep eller en motorcykel som sveper förbi i hög fart.

IMAG1070

 

Vägen mellan Mbale och Kampala är till största delen asfalterad och har en grå nyans. Mitt-sträcket är gulmålat, medan kant-sträcken är vita. Vägen är ganska slät och det är inte på många ställen som du behöver avvika från din kurs för att undvika en grop eller ett hål. Däremot kan du uppleva den som lite skumpig och bussen brukar köra ganska snabbt. För en som lätt blir åksjuk kan det därför vara bra att ha medicinen nära till hands och ta den innan bussen kör iväg.

Du som inte blir för trött av att sitta på en buss i flera timmar skulle jag rekomendera att titta ut. Det är väldigt vacker natur som omger dig och på sina ställen kommer du även kör igenom skog. Ibland tycker jag att det påminner om skogarna du kan köra igenom i Småland, men här tar det oftast inte lika lång tid innan du befinner dig på andra sidan. På vägen kommer du att passera över floden Nilen och när bussen stannar för mat och toalettpaus vet du att du ungefär är halvvägs mellan Mbale och Kampala.

Det finns massor av olika träd och växter längs med vägarna och jag kommer kanske i ett senare inlägg berätta mer om det och lägga upp bilder så håll utkik. Nu är det dags för mig att avsluta så att jag hinner krama barnen hej då innan det bär iväg.

Att duscha, vilken lyx!

Det är något jag ofta inte tänker på när jag är hemma i Sverige och det är att duscha inte överallt är en självklarhet. När jag besöker mina föräldrar och duschar i varmt vatten en halvtimme är det något jag njuter av. Inte fören det låter som att mamma ska banka in dörren eller pappa hotar med att stänga av varmvattnet så sköljer jag bort det sista balsamet ur håret och stänger av.

Här går det inte riktigt till på samma sätt. När du vill tvätta dig här gäller det att planera lite grann, därför är det även många som tvättar sig på kvällen innan sängdags eftersom det skulle ta för lång tid på morgonen. Det första du gör är att du hämtar en tom plastdunk och går ner med den till brunnen. När du fyllt vatten i dunken bär du hem den igen och ställer den på lämpligt ställe på gården. Sedan hämtar du en plastbalja och tvål samt någonting du kan använda för att tvätta dig med. Det kan vara en liten handduk eller något som kan ha samma funktion som en tvätthandske i Sverige. När du har alla sakerna nära tillhands häller du vatten i plastbaljan. Du blöter ner saken du använder för att tvätta dig med och löddrar upp tvålen. Sedan börjar du skrubba. Du skrubbar hela kroppen och ibland får någon hjälpa dig för att komma åt ordentligt på ryggen. När du är färdig tar du vatten i händerna från plastbaljan och ”skvätter ” upp och över dig tills alla tvålen är borta. Ta da! Du är nu ren och fin.

 Eftersom jag inte tycker det passar sig att jag tar en bild av någon som tvättar sig bjuder jag på en bild av Obama som hoppar hopprep med grannbarnen.

Eftersom jag inte tycker det passar sig att jag tar en bild av någon som tvättar sig bjuder jag på en bild av Obama som hoppar hopprep med grannbarnen.

Vill du tvätta håret och om du har långt hår som jag, vilket kräver lite omskötsel, behöver du någon som kan hjälpa dig att hälla vatten. Du häller upp vatten i en mindre plastdunk som går att lyfta lite lättare, tar fram schampo och balsam samt en handduk att torka håret med efteråt. Nu böjer du dig framåt och tippar ner huvudet. Personen som hjälper dig häller vatten på ditt huvud medan du ser till att allt blir blött, sedan tar du i schampo och efteråt häller personen mer vatten på ditt huvud. Samma sak upprepas med balsam, sedan är du färdig för att torka håret!

Det är ganska enkelt att tvätta sig själv och håret på detta sättet när du väl har fått in tekniken på att ”skvätta” vatten. Däremot upplever jag att det inte riktigt inger samma varma mysiga känsla som när du står i en varm dusch. Idag på morgonen var det dags för mig att tvätta håret igen. Det var molnigt och inte speciellt varmt i luften. Vattnet var riktigt kyligt och hade den där perfekta temperaturen för att dricka en varm sommardag. Det vattnet hällde Mikael glatt över mitt huvud, medan jag försökte att inte skrika av chocken. Efter en stund, ännu mer vatten och väldigt mycket gåshud var håret rent.

Nu på kvällen så skulle alla barnen tvätta sig inför sängdags. De tyckte alla att det var väldigt kallt och några av dem hoppade på stället innan det var deras tur. Joel och Edwin började prata ”tvärt emot språket” för att bygga upp den mentala styrkan som denna tvätting innebar. Det vill säga att de istället för att kalla något ”cold” så har de gått runt hela kvällen och sagt att allt är väldigt ”hot”.

Att bara vara i nuet

Tiden är en underlig sak. Den är relativ och betyder olika saker för många människor. Jag brukar uppleva att i Sverige så rusar tiden alltid fram och det är svårt att hinna med allt du vill göra. Du har bråttom hit eller bråttom dit. När någon frågar hur du mår kanske du svarar att du mår bra men att du känner dig stressad för du kan inte vara säker på att du hinner med allt du ska göra. Samtidigt är det inte många saker vi måste göra med vår tid. Jag upplever att det kan vara lätt att hela tiden prata och fokusera på vad som ska hända sedan, på framtiden, eller fundera på vad som hände, på dåtiden.

Här känns det varje morgon som att dagen kommer bjuda på många timmar och ändå upptäcker jag att kvällen kommer allt för fort. Jag vet ibland inte var tiden har tagit vägen. Jag kan ha fått mycket gjort, men jag känner mig sällan trött eller stressad. Det finns alltid saker att göra här, men var sak har sin tid. Jag upplever att människorna runt omkring mig låter varje syssla ta sin tid. Dagen får ha en gemytlig rytm där människorna är fullt upptagna utav vad som pågår just för tillfället. De koncentrerar sig inte på vad som kommer att hända eller vad som har hänt. Även när ingenting pågår så ”bara är” människorna.

IMAG0853

Här njuter Jacob, Obama, Joel och Brenda i gräset tillsammans med sina vänner som bor i närheten.

 

Detta är något som jag finner väldigt rogivande och det hjälper mig att uppskatta alla de små vardagliga stunderna. Det kan vara att hälsa barnen välkomna hem när de kommer från skolan och få dem att berätta om vad de varit med om där. Tacksamhet över vilken precision Andrew uppvisar med kniven när han skalar avokado till middagen. Glittret i Joels och Edwards ögon när det har något bus på gång och leendena når hela vägen upp till öronen. Hur vacker Rose är när hon skrattar. Vilket otroligt jobb Mikael utför varje gång han lagar posho (pudding gjord på majsmjöl) till oss. Vilken glädje Doreen, Brenda, Obama och Jacob uttrycker varje gång de får två mango att dela på från de äldre barnen.

Förmågan att vara helt närvarande i nuet är även något som jag upplevt under mina vistelse i Kampala. Därmed gå det inte att säga att det skulle vara beroende av att Bubulo är en by, utan jag tror att det snarare är bundet till en livsstil. När jag frågar runt bland mina vänner här i Bubulo och i Kampala om vilka planer de har för nästa vecka eller ännu längre fram är det få som vet vad de kommer göra eller befinna sig då. Denna livsstil är något som det blir lätt att falla in i när du har varit här en tid. För egen del hoppas jag att jag kan ta med den även efter att jag lämnar Uganda för denna gången.

Morgonljuset

Om du går upp tidigt här i Bubulo så kan du få ser när morgonljuset börjar komma. Det är en annan färg på det ljuset än ljuset som lyser under senare delen av dagen. Solens första strålar är ljusa och ger ett nästan vitaktigt sken över omgivningarna. Tittar du på samma omgivningar några timmar senare är de snarare ett gult sken som de är inbäddade i. Ännu lite senare på dagen blir skenet grått under regnperioden.

Här är Doreen när hon ska tvätta händerna.

Här är Doreen när hon ska tvätta händerna.

Morgonens sysslor har bestått i att hämta vatten, koka te, städa och plocka bönor. Det inger en mysig känsla av att vakna på morgonen och gå ner till brunnen för att hämta hem vatten till dagens sysslor. Fåglarna kvittrar, du hälsar på grannarna och du småpratar med de andra människorna som också är på väg till brunnen. Du vet att när plastdunkarna väl är fulla kommer de att väga runt tjugo kilo var och det kommer vara ansträngande att bära dem hela vägen hem. Men på vägen dit är det inget du funderar över utan du njuter av att bara vara i nuet.

Att hämta vatten är en av de sysslor som utförs flera gånger om dagen här. Vattnet hämtas efter behov och används till allt du kan tänka dig. Till disk, till tvätt, till bad, till matlagning, till dricka, etc. Jag kan gå på i evigheter om vad det används till men ni förstår nog poängen. Vatten används till mycket och därför behövs det ofta hämtas från brunnen.

Här försöker Doreen visa hur stark hon är genom att bära den tunga vattendunken.

Här försöker Doreen visa hur stark hon är genom att bära den tunga vattendunken.

Dagens äventyr i Mbale

Idag är det exakt en vecka sedan jag kom hit och Rose tyckte att det var på tiden att jag skulle få se Mbale. Mbale är den närmaste staden till Bubulo, som några av volontärerna och de tidigare praktikanterna för Kids of Uganda har beskrivit i sina blogginlägg. Enligt Rose son Robert så är Mbale den största staden i Uganda efter huvudstaden Kampala.

Mbale tycks ha allt från stora pampiga byggnader där bankerna håller till, till små söta byggnader där skräddare, små butiker och barer är inhysta om vartannat. Både Rose och Robert verkade kunna orientera sig i staden utan problem och hälsade till höger och vänster på kända ansikten. Jag befann mig i ett lagom förvirrat tillstånd och försökte få grep om var de olika butikerna låg i förhållande till varandra, hur jag tar mig till ett hotell där jag kan stanna över natten om det skulle behövas någon gång eller hur jag hittade ett bra internetcafé ifrån ”taxi-park”.

”Taxi-park” är där de kommunala transportmedlen stannar. Det som kallas taxi här är nästan jämförbart med bussar i Sverige. Taxin är en minibuss som oftast är godkänd för 14 personer. De kör ofta förutbestämda rutter runt om i städerna eller ut till byarna runtomkring. En del kan även ta dig mellan byar och städer i olika distrikt, exempelvis mellan Kampala distrikt och Jinja distrikt. Det finns massor att beskriva om dessa bussar så jag har bestämt mig för att ägna ett helt inlägg åt dem. Du som är intresserad bör hålla utkik efter inlägget ”Taxi i Uganda”.

Åter till att hitta ifrån ”Taxi-park” i Mbale till de olika ställen jag eventuellt skulle vara i behov av vid en vistelse i Mbale. För de som har känt mig länge vet att mitt lokalsinne i Sverige är högst begränsat och det är inte ovanligt att jag får ringa någon för att fråga om vägen. För de som lärde känna mig när jag bodde i Kampala första gången vet att i den staden hittar jag som ”i min egen bakficka”, det vill säga väldigt väl. Det ska därför bli intressant att se hur väl jag kommer hitta i Mbale och i Bubulo efter en tid här.

Ett av mina riktmärken för att hitta i Mbale.

Ett av mina riktmärken för att hitta i Mbale.

Mabale har ett ganska fyrkantigt vägnät där de flesta gator är asfalterade eller är under konstruktion. De flesta vägarna har även namn, vilket inte är en självklarhet på alla ställen i Uganda. Till exempel så finns det flera olika gator i Kampala som inte har några namn, gatorna utan namn är ofta små och slingrar sig mellan husen.

Även om jag upptäckte att de flesta gatorna ägde namn i Mbale, så hade de flesta inga skyltar som berättade för dig vilket namn gatan hade. Det medför att det blir svårt för någon som inte är bekant med staden att orientera sig efter en vägbeskrivning där beskrivningen grundar sig på gatornas namn. Skulle någon säga till dig att ta höger in på ”Republik Street” skulle du inte kunna veta vilken gata som är avsedd.

För mig blev alltså alternativet att leta upp olika riktmärken på husen och i rondellerna som jag kan gå efter när jag ska hitta vägen till ett speciellt ställe. Det är också lättare om jag vill fråga någon om vägen att be dem förklara hur jag ska gå genom att referera till olika butiker eller företag som ligger längs vägarna. Numera vet jag alltså att om jag vill till doktorn så tar jag till vänster om ”Cosmo – Coffee shop & Restaurant”.

Vi söker en praktikant för höstterminen 2015

PromenadKids of Uganda söker nu en praktikant för hösten 2015 som kommer att vara stationerad i byn Bubulo i östra Uganda. Du kommer fungera som vårt stöd i Uganda, för att övervaka verksamheten och driva organisationens arbete framåt. Du kommer även att rapportera och dela information till styrelsen, sponsorerna i Sverige samt jobba med marknadsföring genom sociala medier.

Du kommer bli mycket insatt i organisationen och kommer jobba nära både svenska styrelsen och vår personal i Uganda. Du kommer bli insatt i arbetsuppgifter som är typiska för NGOs över hela världen, vilket passar speciellt dig som vill jobba med bistånd och utvecklingsfrågor i framtiden.

Vi söker dig som är en handlingskraftig, initiativtagande och nytänkande individ med gediget intresse av biståndsfrågor. Det är meriterande om du har erfarenhet av bloggande, sociala medier och är intresserad av Afrika.

Dina arbetsuppgifter:

– Övervaka den ordinarie verksamheten i Uganda

– Projektleda ett eget utvecklingsprojekt

– Jobba med PR och marknadsföring genom vår blogg och sociala medier

– Bidra till ekonomisk redovisning av organisationens utgifter i Uganda

– Skriva rapporter till våra månadssponsorer om deras fadderbarn och fosterfamiljer

Du får:

– En erfarenhet för livet och en inblick i livet i en ugandisk by

– Erfarenheter av arbete inom en etablerad NGO

– Gratis kost och logi på vårt barnhem

Praktiken är oavlönad, omfattar hela höstperioden (önskvärt augusti-december) och genomförs på heltid. Du står själv för alla andra kostnader, inklusive resan till Uganda och försäkring.

Du söker platsen genom att maila CV och personligt brev till emelie.olsson@kidsofuganda.com senast 1 juli. I det personliga brevet vill vi även att du beskriver din syn på bistånd i Afrika.

Vi ser fram emot din ansökan!

 

Utflykt till floden

 

Söndag i Bubulo

Det hörs musik från grannarna på ena sidan och det hörs musik som kommer ifrån handelscentrum. Det hörs glada barnröster som är helt upptagna av den lek som för tillfället är mest populär. Det hörs röster ifrån vuxna som vill att barnen ska komma hem för att utföra sina sysslor. Runt hörnet kan du höra barngråt från en liten flicka som inte fick äta mango som de stora barnen. Korna råmar och kycklingarna pickar. Tuppen har slutat gala för dagen, medan syrsorna har påbörjat sin sång.

Idag är det söndag, vilket innebär att jag nästan har befunnit mig här en hel vecka. Det känns lite overkligt fortfarande och tiden har gått snabbt. På något sätt har varje dag kommit till sitt slut och jag har ännu inte hunnit med att lära känna omgivningarna ordentligt. Idag känns det ändå som om jag börjar få lite grepp om byn och handelscentrumet. Idag har det dessutom varit marknad i byn.

Rose berättade för mig igår att hon brukar gå till kyrkan på söndagar. Det är många som gör det i Bubulo och även på andra ställen i Uganda. Jag valde dock att stanna hemma med barnen idag för att lära känna dem lite bättre och få möjlighet att spendera tid med dem. De blev väldigt upplivade av idén att de skulle visa mig runt och jag fick se allt ifrån floden till borgmästarens hus.

Likväl fick jag hälsa på alla människor vi möte, vilket medförde många lektioner i deras lokala språk Lugisu. Det är inget lätt språk att lära sig kan jag säga och när du som jag har börjat lära mig ett annat språk som heter Luganda och härstammar från den centrala delen av Uganda kan det bli väldigt förvirrande. Det blir många skratt och förvirrade uttryck varje gång jag försöker mig på att säga något, men de brukar säga att de är väldigt glada att jag försöker. I Uganda finns det flera olika språk som härstammar från olika delar av landet. Det kommer sig av att Uganda bestått av flera olika kungadömen och folkstammar, där nästan varje stam eller kungadöme har haft sitt eget språk. Vissa språk är idag större än andra och en del av språken har nästan glömts bort eftersom barnen oftast inte undervisas i de lokala språken i skolorna. Jag frågade barnen idag hur många språk de förstår och talar. Det blev lite varierade svar, men de flesta av dem förstår Lugisu, Engelska, Luganda och Swahili som är ett språk som talas till största delen i Kenya och Tanzania.

Eftersom jag spenderat all min tid med barnen idag och både lekt samt utfört olika sysslor bjuder jag på en bild av Joel och Obama som visar mig runt.

Eftersom jag spenderat all min tid med barnen idag och både lekt samt utfört olika sysslor bjuder jag på en bild av Joel och Obama som visar mig runt.

Idag blir blogginlägget lite kortare och det är nog för att jag har sett så mycket idag att jag inte själv hunnit smälta allt och hur ska jag då kunna skriva om det så att ni också kan uppleva det?

När mörkret faller

Det börjar bli kväll här i Bubulo. Det är lördag och dagen har i mångt om mycket varit som de flesta andra dagarna. På morgonen utfördes de sysslor som inte gick att utföras i föregående kvälls mörker. Sedan var det frukostdags på barnhemmet för alla som var hemma. Andrew och Edward hade redan hunnit iväg till skolan och kom hem strax innan lunch.

Rose, Obama, Jacob och Brenda sitter och plockar bönor. Det är en syssla som görs nu under regnperioden så att de finns torkade bönor att laga mat på när torrperioden kommer.

Rose, Obama, Jacob och Brenda sitter och plockar bönor. Det är en syssla som görs nu under regnperioden så att de finns torkade bönor att laga mat på när torrperioden kommer.

Mellan frukost och lunch, så lekte barnen medan de vuxna förbereder lunchen. Efter lunch så finns det nya sysslor att ta tag i och när de är färdiga gör alla lite vad de själva vill. Runt sjutiden börjar det skymma här varje kväll och då börjar alla samlas vid innergården på barnhemmet. Alla väntar på att middagen ska serveras och medan vi väntar går barnen en efter en för att tvätta sig.

Idag är hela Bubulo strömlöst igen och eftersom det är regnperiod så har även solenergin tagit slut idag. Det blir mörkt snabbt här och halv åtta går det inte att se var du sätter fötterna längre. Vill du gå någonstans eller hitta något så gäller det att du har koll på var det finns en ficklampa som fungerar.

När vi sitter här tillsammans lutade mot husväggen på innergården, slår det mig att det inte går att höra några artificiella ljud. Det är ingen som talar, utan vi sitter tillsammans i tysthet. Det innebär inte att det är tyst. Kvällen här kan fortfarande bjuda på många ljud.  Det starkaste ljudet du hör är syrsornas sång. Det ljudet kommer att fortsätta hela natten tills fåglarnas kvitter tar vid på morgonen. Du hör ljud från de vuxna som förbereder middagen. Du hör ljuden från människor som går och du hör ljud ifrån grannarna när de liksom vi utför kvälls bestyren.

Efter en stund tänds en ficklampa och i ljuset av den kan du se Mikael dela upp maten på tallrikar. En tallrik till oss vardera. Sedan släcks flicklampan och Doreen delar ut tallrikarna. Vi börjar långsamt äta av maten. Idag är det bönor med ris och lite hackad avokado. Det är gott och liksom smälter lite i munnen efter en lång dag.

Snart har stjärnorna börjat titta fram på himlen och det är ett helt hav. Det är en väldig kontrast mellan denna stjärnhimlen och den du ibland kan ana inne i en lite större stad. Den här är ren, utan moln och stjärnorna lyser starkt. Det hjälper dig att börja se lite mer om vad som försiggår runt omkring dig, men fortfarande är det svårt att urskilja vad det är som pågår på avstånd.

I takt med att maten på tallrikarna blir uppäten, börjar barnen droppa av för att göra sig i ordning för sängen. När de är färdiga kommer de ut för att säga god natt. Några av dem vill ha en god natt kram eller att du ska följa med in för att stoppa om dem. Medan andra helst vill att du ska säga god natt och lite senare titta in i rummet för att säga god natt igen och prata lite med dem om vad de planerar för upptåg under morgondagen.

Det har blivit dags även för mig att säga god natt till er. Jag hoppas ni liksom jag kommer sova gott och vakna med ett leende på läpparna imorgon.

Avfallshantering på familjehemmet och i Bulbulo

Som jag berättade i inlägget ”Morgonkvitter i Bubulo” är denna månadens tema avfallshantering. Det kan ju innebära väldigt mycket. Allt ifrån hur det går till att slänga skräp i vardagen till hur Uganda som land hanterar avfallet i slutet. Därför tänkte jag börja med den avfallshantering som ligger närmast till hands, det vill säga att jag tänkte berätta hur det går till när man vill slänga något här på barnhemmet och vart det tar vägen sedan.

Skulle du bo här på barnhemmet så skulle du se att det allt som oftast står plastdunkar och plastkärl utsatta på innergården. Plastdukarna är ofta fulla med vatten ifrån en brun, medan plastkärlen är tomma. De står på innergården så att de finns nära till hands när det till exempel är dags för att diska.  I övrigt är innergården i stort sätt tom på saker och det ända du lägger märke till är hönsen som pickar omkring samt vedhögen som är staplad lägst ena murväggen.  Skulle du däremot titta väldigt nog så skulle du se ett dammigt plastkärl stående för sig själv i hörnet mellan förråd/köks-byggnaden och den lilla lilla gången som leder till baksidan av huset där du hittar latrinen och stallbyggnaden där två kor bor. Det damiga plastkärlet fungerar som soptunna. I Sverige är många soptunnor gröna i färgen och tittar du noga när solen ligger på kan du ana att även plastkärlet här skimrar iIMAG0830 en grön nyans.

I barnhemmets gröna plastkärl slängs allt ifrån matrester till plast.  Nästan varje dag blir kärlet fulla av olika avfall och då bär någon på barnhemmet ut plastkärlet till en stor fyrkantig grop som inte ligger långt utanför barnhemmets grindar.  Kärlet töms i gropen och sätts tillbaka på innergården.

 

I Bubulo har varje hem en egen grop som de slänger sitt avfall i. Rose och Mikael förklarar för mig att det mesta i gropen förmultnar efter en tid och blir till näringsrik jord.  När avfallet blivit till jord grävs den upp och tas med bort till den lilla odlingen som tillhör barnhemmet på andra sidan floden.  Där sprids den ut och hjälper grödorna att växa. Sedan kan grödorna plockas och ätas.

Det avfall som inte förmultnar, till exempel plast, sorteras bort med jämna mellanrum från jorden i gropen och samlas i små högar. Högarna bränns sedan till aska. Röken från högarna har ofta en stark och frän doft och en mörk färg.

I Bubulo tar alltså varje hem hand om sitt eget avfall, där det som går att använda används medan det andra bränns. Det är vanligt att det går till såhär i byar av Bubulos storlek i Uganda. I större städer finns det däremot ett annat avfallssystem som jag berättar mer om i ett senare inlägg.

Tvättdag på familjehemmet

Idag var det tvättdag på barnhemmet, vilket innebär att allt som är skitigt ska tvättas. Det är lätta att tänka sig att tvättning innebär att du delar upp kläder efter färg och temperatur för att sedan slänga in en hög tvätt i tvättmaskinen, ställa in programmet och trycka på knappen. Så enkelt det kan vara.

För att det ska kunna gå till på det viset behöver du en tvättmaskin och ström. Det är två saker som inte är självklara här. Det är vanligt på många ställen i Uganda att det inte finns tillgång till en tvättmaskin, dels på grund av att den ofta är dyr att införskaffa och dels för att den inte går att använda när det inte finns ström tillgänglig. Här på barnhemmet finns det ingen tvättmaskin utan Mikael och Rose tvättar alla kläderna för hand.

IMAG0784Det går till som så att tre olika plastkärl fylls upp med rent vatten. I ett av kärlen läggs den smutsiga tvätten i blöt med tvål och sedan börjar man skrubba varje klädesplagg för sig. Du tar ett klädesplagg i ena handen och tvålen i den andra. Sedan skrubbar du tvålen mot tyget och sedan tyget emot tyget. Du gör så över hel klädesplagget tills alla smutsfläckar har skrubbats bort. Klädesplagget lägger du då i nästa plastkärl med rent vatten och fortsätter med nästa klädesplagg. Efter en stund har du fått ihop en hög med läder i det andra plastkärlet och då börjar du först skölja plaggen ett efter ett för att se så att du inte missat någon fläck. Har du missat en fläck så skrubbar du bort den med tvål. Därefter lägger du plagget i det sista kärlet där det sköljs upprepade gånger så att du sedan kan hänga upp det på tork i solen.

För någon som är ovan vid detta arbetet så kan det vara svårt att få kläderna rena. Det kräver stor tålmodighet och det är ofta lätt att bli trött i hela kroppen. Framförallt händerna och armarna jobbar när du tvättar på detta viset, men även andra delar av kroppen kan börja verka efter ett tag. Rygg, nacke, axlar, ben och fötter får arbeta hårt, eftersom arbetsställningen du tvättar i kan vara svår för kroppen att anpassa sig till. Ofta så står man upp och böjer sig sedan ner vid midjan för att nå plastkärlet som står på marken. Ibland kan man sitta ner i en stol, men du böjer dig likväl ner för att nå plastkärlet.

Tvättningen kan ta lång tid om där finns mycket smutstvätt och utförs här på barnhemmet mellan en till två gånger i veckan. Jag frågade Rose och Mikael vad det tycker om tvättandet och fick med ett skratt höra att de är vana vid det. Så jag har bestämt mig för att tappert kämpa på med tvätten jag med!

I dag har solen skinit tillräckligt länge för att jag ska ha kunnat ladda datorn och publicera blogginläggen till er, däremot har vi fortfarande ingen vanlig ström här. Jacob, Brenda och Obama har just kommit hem från skolan med tre stora leenden och hälsar att de haft en riktigt bra dag!