Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Veckans unge – Joel!

Joel är barnhemmets senaste tillskott, han är 11 år och kom tillsammans med sin lillasyster Marion i januari i år. Syskonparet hade tidigt i livet förlorat båda sina föräldrar i aids och blivit lämnade i mormors vårdnad. När även mormor gick bort tog en äldre kusin över men senare flyttade hon för att gifta sig och barnen blev övergivna. Via det som går att jämföra med den svenska socialtjänsten hamnade syskonen då på barnhemmet. Marion kom aldrig till ro här och flyttade därför vidare till en av Kids of Ugandas fosterfamiljer – där trivs hon som fisken i vattnet. Joel däremot är kvar och älskar sitt nya liv med yaya Rose (mormor Rose), Michael och sina nya syskon.

Joel verkar vid första anblick vara en tyst och tillbakadragen grabb. Han var absolut den som var mest blyg gentemot mig i början och som jag initialt tyckte det var svårast att lära känna. Men skenet kan som ni alla vet bedra. Joel behövde bara lite tid på sig innan han vågade låta sitt riktiga jag ta plats. Och vilken liten lirare han visade sig vara! Han kan svänga loss i härliga dansmoves som ingen annan! Men också klättra i träd på ett sätt som får Tarzan att blekna i jämförelse och lura skjortan av alla bygdens barn i kortspel. På dansgolvet, i trädkronorna eller efter triumfvinsten bjuder han på det bredaste leendet i världen och jag smälter! Han har nog smält liiite för mig också för numera får jag härliga godnattkramar om kvällarna, åtminstone om jag ber om det 😉

Joel har det tyvärr ganska kämpigt i skolan. Både siffror och bokstäver är en utmaning för honom och engelskan är knapphändig. Det är inte så konstigt egentligen, innan han kom till barnhemmet hade hans skolgång varit högst bristfällig eftersom pengar till skolavgift sällan fanns att tillgå. Joel och Edward står varandra nära och Edward brukar hjälpa Joel med läxorna. Ibland får jag dock rycka in när hjälpen innefattar mer facit än pedagogik. Om jag sitter med Joel i lugn och ro och han är koncentrerad är det mycket som faller på plats. Och det märks att han verkligen vill – frustrationen är påtaglig när han inte förstår. Han är en riktig kämpe!

Om idrottslektioner funnits i den Ugandiska skolan hade han med all säkerhet varit en stjärna där dock! Jag har aldrig sett på maken till unge att springa så fort! Det är förmodligen därför han älskar att bli jagad, han är oövervinnerlig! Hade Bubulo varit en by där idrottsklubbar inte var att jämföra med något utrotningshotat hade jag bums tagit Joel till den lokala friidrottsföreningen. Barnhemmets egen sprinter alltså – världens bästa Joel!

Inläggets soundtrack: Born to Run – Bruce Springsteen

IMG_1101.JPG

IMG_1815.JPG

IMG_1580.JPG

Lekare utan gränser planerar lekplats i Bubulo

Lekare utan gränser är en ideell förening som vill undersöka lek ur ett globalt perspektiv genom att bygga lekplatser. Pontus Johansson och Christian Strömqvist från föreningen besökte i somras barnhemmet och Bubulo för att undersöka möjligheterna att bygga en lekplats i området, och göra en planering utifrån barnens behov och perspektiv. Här nedan följer deras reseberättelse och mer information om föreningen.

-Emirates alltså. Vilka landningar! Dom är så mjuka så man märker ju inte ens när planet tar mark. Jag ska alltid flyga med Emirates i fortsättningen.
Men landat hade vi. I Afrika. Uganda närmare bestämt. Det regnade. Grått och lite disigt. Det var lite oklart vad det var som väntade utanför det runda flygplansfönstret och regnet mot rutan gjorde det inte lättare att föreställa sig. Vi visste inte mycket om Afrika någon av oss. Första gången för båda. Det kändes högtidligt att vara här. Men en sak som vi visste än mindre om än Afrika var Uganda. De enda två personerna vi kände till var Idi Amin och Joseph Kony. Inga speciellt trevliga killar och med säkerhet inte några bra representanter för det som väntade oss nu.
Efter två dagars aklimatisering i Kampala och en lång och minst sagt spännande bussresa var vi framme i Bubulo. Trodde vi. Hoppades vi. Men vi var tveksamma och då vi anlände sent och det var beckmörkt ute kunde vi i princip befinna oss var som helst. Vi släpptes av i en vägkorsning. En bit bort hörde vi människor prata på ett språk vi inte förstod. En och annan lykta från en motorcykel svepte förbi. Doften av bensin blandades med doften av mat som vi aldrig ätit och insekter spelade musik från träden men överröstades av musiken från en fest. Gömd någonstans i det kompakta svarta.
-Och nu då?
Om vi visste lite om Uganda så visste vi om möjligt än mindre om Bubulo. Med hjälp lyckades vi hitta till ett guesthouse. Det var alldeles mörkt i det första rummet. Vi famlade oss fram längs väggen. -Hello, sa vi. -Hello, svarade en tyst röst i andra änden av rummet. -Hello.

En kvart senare kom Rose och Michael till vårt boende. De tog med oss till barnhemmet. När vi klev innanför grinden hörde vi snabba steg komma mot oss i mörkret. En hund? Det var Jacob som slängde sig runt våra ben för att hälsa oss välkomna. Och välkomna det kände vi oss.

Vi stannade i Bubulo i en knapp vecka. Varje dag var ett nytt äventyr. Andrew, Livingstone och Edward tog oss på upptäcksfärder i grannskapet. Livingstone guidade och berättade om olika växter. Vi hämtade vatten och sågspån. Vi spelade fotboll på en plan så vackert belägen att ett fullsatt Maracana i Brasilien, vajande i gult och grönt kändes futtigt i jämförelse. Trots att bollen saknade luft, publiken bestod av en man och en get och att en och annan ko gjorde oss sällskap på planen. En stor del av tiden spenderade vi på barnhemmet. Spelade kort. Och vad bra dom var. Framförallt på att fuska. Vi pratade och bara hängde med barnen. Däremellan smet vi iväg på egna upptäcksfärder med våra kameror redo. Vi undersökte, tittade och observerade allt som kunde hjälpa oss i vårt arbete med lekplatsen. Hur leker barn? Var leker dom? Vid vilka åldrar gör man vad? Hur bygger man? Vilka material använder man? Vika färger använder man? Vi besökte några av Bubulos hantverkare, vi träffade polismästaren och borgmästaren. Vi hamnade till och med på en begravning. Under de första dagarna berättade vi inte för barnen vad vårt syfte med resan var. Vi ville inte skruva upp förväntningarna med risken att göra dem besvikna. Näst sista dagen tog vi dock med alla barnen till den tilltänkta platsen där lekplatsen ska byggas. Vi pratade lite generellt om lek och om platsen och sen försökte vi få dom att beskriva vad dom skulle vilja ha på den här platsen om den skulle dedikeras helt och hållet till barn. Språket försvårade givetvis det hela men vi tycker ändå att vi fick med oss bra och tänkvärda saker från samtalet. Liksom från resten av vistelsen. Vi lämnade Bubulo med en helt annan kunskap och insikt om livet i en ugandisk by. Sådant vi aldrig hade kunnat läsa oss till. Vi har fått en mycket bättre bild av hur barn lever och leker och detta ger oss möjligheter att genomföra projektet på ett mycket bättre sätt än om vi hade gjort hela arbetet framför en dator i ett regnigt Göteborg.

Sista dagen innan hemresa spenderar vi i huvudstaden. Vi dricker kaffe, köper presenter, och besöker ett värdelöst men fantastiskt museum. Plötsligt inser Christian att hans kamera är borta. Kameran med alla bilder. Han har glömt den i en taxi. Nedstämda och med ytterst lite hopp åker vi dock tillbaka in mot den platsen där vi hoppade in i taxin i ett fåfängt försök att hitta den igen. Men om vi mot förmodan skulle göra det hur stor skulle chansen vara att den finns kvar? Vi hittar taxin. Taxichauffören flinar och säger -Yes. I have it, när vi närmar oss. Christian utbrister -I LOVE UGANDA, till en förbipasserande man med mustasch. På vägen hem gör vi ett långt stopp i Dubai. Vi passar på att åka in till staden. Stjärnor och eldflugor byts mot halvmånar och neonljus och vi känner redan ett sting av saknad.

Tack Rose, Michael, Robert och barnen för väldigt fina dagar. När vi nu tänker på Uganda är det inte längre Idi Amins och Joseph Konys fula nunor som dyker upp i vårt medvetande. Dessa tvivelaktiga herrar har bytts ut mot mycket trevligare bekanskaper och det är leende ansikten på Livingstone, Andrew och Brenda mfl som numera poppar upp när vi hör namnet Uganda. Och Yakubos såklart. Skrattande, så att han nästan trillar av stolen.

Nu återstår vårt arbete att faktiskt formge en plats som barnen kan och vill använda. En plats som möter de behov som barnen i Bubulo har. En plats som barnen verkligen känner är deras egen och som för en stund låter dem förvillas, förloras, förledas in i lekens magiska värld.

Pontus Johansson och Christian Strömqvist

Vilka är Lekare utan gränser?

Lekare utan gränser är en ideell förening som vill undersöka lek ur ett globalt perspektiv genom att bygga lekplatser. Vi vill verka där vi behövs, där lek inte tillskrivs sitt egentliga värde, och där barn väldigt sällan tillåts att vara barn.

För oss är det en självklarhet att barn ska få leka, och vi vill att det ska vara en självklarhet för alla barn. Att leka är en rättighet och någonting som bidrar till ett barns sociala, kognitiva och fysiska utveckling. Att leka är att lära, men det betyder också mer än så. För många barn som har det svårt kan leken vara en betydelsefull tillflyktsort. Där kan man uppslukas för en stund, och låta tankarna vila från det jobbiga.

Med detta som utgångspunkt vill vi verka för att fler ska få möjlighet till lek. Vi vill bygga lekplatser som utgår från barnens perspektiv, som inkluderar användarna, och som byggs av lokala byggnadsarbetare och material. Detta skapar förutsättningar för platsspecifika lekmöjligheter som både barn och vuxna kan relatera till samt känna ansvar för. Genom att inkludera både barn och vuxna i processen från början så skapas en relation till platsen och en känsla av samhörighet och ansvar. Att använda lokala material och tekniker underlättar reparationsarbeten samt gör förhoppningsvis att andra tar efter och bygger fler lekplatser i närliggande områden.

En del av vår verksamhet är dessutom strävan efter att utveckla en brukarcentrerad designmetodik där vi bl.a. använder oss av workshops för att få reda på hur barn leker på just den specifika platsen. Detta ligger sedan till grund för både utformning av platsen och innehåll, och gör den unik. Denna metodik vill vi i framtiden använda i fler projekt och på sikt kunna bli en organisation som finns representerade på olika platser jorden runt.

Föreningen bildades 2014 och består av en grupp alumner från HDK (Högskolan för Design och Konsthantverk) i Göteborg. Projektet i Bubulo blir det första vi genomför. Samarbetet med Kids of Uganda och det fantastiska arbete de har lagt ner i byn skapar förutsättningar för en unik lekplats som utgår från barnen i Bubulo och deras verklighet. Under hösten kommer vi fortsätta arbetet i Göteborg för att sedan under vintern och våren 2015 tillsammans med Kids of Uganda se hur det kommer kunna realiseras.

www.lekareutangranser.se
info@lekareutangranser.se

Kids of Uganda söker praktikant vårterminen 2015

Under vårterminen 2015 erbjuder Kids of Uganda en praktikplats. Som praktikant är du stationerad på barnhemmet i Bubulo, Uganda.

Du kommer finnas som vårt stöd i Uganda, för att övervaka verksamheten och driva organisationens arbete framåt. Du kommer även rapportera och dela information till styrelsen, sponsorerna i Sverige samt genom sociala medier, för att ge organisationen mer koppling till vardagslivet i Uganda.

Du kommer bli mycket insatt i organisationen och kommer jobba nära både styrelsen och personalen i Uganda. Du kommer bli insatt i arbetsuppgifter vilka är typiska för NGOs över hela världen, vilket passar speciellt dig som vill jobba med bistånd och utvecklingsfrågor i framtiden. Innan du åker till Uganda har du möjlighet att i januari vara med på Kids of Ugandas styrelseträff för att få större inblick i organisationen och styrelsens arbete.

Vi söker:
– Handlingskraftig, initiativtagande och nytänkande individ med gediget intresse av biståndsfrågor
– Det är meriterande om du har erfarenhet av bloggande, sociala medier och intresse för Afrika

Dina arbetsuppgifter:
– Övervaka den ordinarie verksamheten i Uganda
– Övervaka andra projekt i Uganda som vi är involverade i
– Jobba med PR och marknadsföring genom vår blogg och sociala medier
– Bidra till ekonomisk redovisning av organisationens utgifter i Uganda
– Skriva rapporter till våra månadssponsorer om deras fadderbarn och fosterfamiljer

Du får:
– En erfarenhet för livet och en inblick i livet i en afrikansk by
– Erfarenheter av arbete inom en etablerad NGO
– Gratis kost och logi på vårt barnhem

Praktiken är oavlönad, omfattar en termin och genomförs på heltid. Du står själv för alla andra kostnader, inklusive resan till Uganda och försäkring.

Du söker platsen genom att maila CV och personligt brev till cecilia@kidsofuganda.com senast 20 oktober. I det personliga brevet vill vi att du även beskriver din syn på bistånd i Afrika.

Hör gärna av dig om du har frågor om praktiken eller Kids of Ugandas arbete!

Skolelever sydde kläder till Uganda

Vi har tidigare skrivit om att högstadieelever på Höglundaskolan i Säffle har sytt kläder till barnhemsbarnen. Doreens absoluta favoritklänning (som hon har på sig på nästan varje foto!) är gjord i Säffle, liksom flera av de andra plaggen som barnen brukar bära. När Amie, Cecilia och Katja besökte barnhemmet i våras passade vi på att ta med ytterligare lite kläder som Höglundaskolans elever sytt. De flesta plaggen var i precis rätt storlek för att passa lilla Obama, som bodde på barnhemmet temporärt på grund av familjeproblem men nu är tillbaka hos sin mamma igen. Dessutom fick Jacob en t-shirt och de två största pojkarna Livingstone och Andrew en varsin tröja, liksom vår underbara barnskötare Michael.

Stort tack till Höglundaskolan!

Fältstudier i Bubulo

OBS: personen på bilden är inte Karin.

Många studenter drömmer om möjligheten att göra fältstudier utomlands i arbetet med en kandidat- magister- eller masteruppsats, och på många lärosäten finns lyckligtvis en sådan möjlighet. Dock måste finansieringen komma någonstans ifrån. Ett sätt att lösa detta är genom SIDAs program Minor Field Studies (MFS), som erbjuder studenter att samla information inom ramen för sina examensstudier i ett utvecklingsland. En fantastiskt spännande möjlighet!

En person som tog chansen är Karin Uggla (observera att personen på bilden inte är Karin), som studerat Freds- och Utvecklingsstudier på Uppsala Universitet. Karin gjorde sin fältstudie genom MFS-stipendium i Bubulo, byn där Kids of Uganda verkar, och studerade då änkors situation i landet. Kids of Uganda hjälpa henne att hitta ett bra ämne för studien och bidrog även i planeringen av resan. Karin har nu publicerat en artikel om sina studier i Föreningen för Utvecklingsfrågors (FUFs) webbtidning FUF i världen. Läs Karins spännande artikel (och mycket annat) här.

Är du intresserad av att göra fältstudier i Bubulo? Vi hjälper dig gärna! Läs här och kontakta Amie på amie@kidsofuganda.com för mer information!

Charlotte fyller år!

Idag 20 september fyller vår underbara praktikant Charlotte år, och detta måste vi givetvis fira med ett litet rim!

Grattis Charlotte på den stora dan
Kanske blir det ingen tårta men säkert en matbanan
Glöm jordgubbar, grädde och dyra paket
I Uganda firas födelsedagar med maloua-diet
Dina nya vänner vill säkert fira
Vi hoppas Alfred tar med lite riktig bira

Inget rinnande vatten, TV eller annan komfort
Familjen därhemma är alldeles för långt bort
Det är inga sirener eller annat brus som stör
Bara en galande tupp och en råmande ko man hör
Men detta är ett äventyr utan dess like
Inget som kan upplevas hemma i Svea rike

På bara två veckor är det mycket du hunnit göra
Och du har blivit mycket omtyckt, får vi höra!
Varit på sportbar, cykeltävling och i kyrka
En elak bakterie testade din styrka
Du har kidnappats, målat en bar och döpt en ko
Vart ska detta sluta måntro?

I Uganda har du fått ett nytt hem
med Rose, Michael, flickor två och pojkar fem
De kommer se till att du får en underbar dag
En upplevelse du inte kommer glömma i första tag
Vi vet att när du somnar ikväll
Kommer du tycka 27-årsdagen var exceptionell

STORT GRATTIS från styrelsen!

Cecilia, Linn, Amie, Katja, Louise, Jessica, Laura och Hanna

KLARHelaHusMurBarn

Tack CorpNordic!

Kids of Uganda har ett pågående brunnsprojekt här i Bubulo. Tillsammans med byns regionkontor ska vi bygga en ny brunn för att avlasta trycket på de befintliga brunnarna och minska avståndet för flertalet att få tillgång till rent vatten. Än så länge är projektet i planeringsstadiet men förhoppningsvis kommer vi ha tagit ett stort steg framåt under min tid på plats. Inget av detta vore möjligt utan våra fantastiska sponsorer och supportrar! I våras besökte styrelsemedlemmarna Cecilia och Amie företaget CorpNordic på deras kontor i Stockholm och presenterade Kids of Ugandas verksamhet och vision. De blev väldigt glada över den uppskattning och det stora intresse som visades då. Idag har vi än större anledning att vara glada. Vi vill rikta ett STORT tack till CorpNordic som bidragit med 8 280 kr till brunnsprojektet! Det fina med just det här bidraget är att hälften av beloppet kommer från ett eget initiativ av företagets anställda. Ledningen valde sedan att toppa upp beloppet till det dubbla! CorpNordic har sedan tidigare skänkt barnhemmet kossan Rosa som vi dagligen är tacksamma för! Kids of Uganda är väldigt glada och stolta över att ha CorpNordic som företagssponsor – tusen tack!

Är du och ditt företag också intresserade av att bli företagssponsor till Kids of Uganda – maila linn@kidsofuganda.com.

Inläggets soundtrack: Thank you – Alanais Morissette

IMG_1366.PNG

Styrelsen åker på konferens!

I september ska styrelsen äntligen samlas igen, och arbeta intensivt en helg. Då ska vi arbeta med utveckling av verksamheten så vi kan hjälpa fler barn. Denna gång ska vi resa från jordens alla hörn och mötas i Oslo!

Vi fick chansen att bo och konferera på Skandinaviens enda hotell som drivs via socialt entreprenörskap. PS:Hotell är ett litet modernt designhotell mitt i Oslo med ett varmt hjärta. Alla anställda på hotellet är nämligen arbetssökande som behöver arbetsträning och arbetserfarenhet, för att sedan lättare kunna få ett jobb. Så när du bor på PS:Hotell bidrar du till ett bättre samhälle. Detta genom att ge folk som behöver det,  en ärlig chans att komma ut i arbetslivet!

När PS:Hotell fick höra om det goda arbetet Kids of Uganda utför, och att styrelsen arbetar helt ideellt, ville de bidra! De sponsrar därför hela konferensen! Vi bor alla gratis på hotellet och får tillgång till ett toppmodernt konferensrum under hela helgen. Detta är framtidens  företagande, vinstdrivande och en god samhällsaktör. Kids of Uganda är stolta att samarbeta med PS:Hotell.
Tack för gästvänligheten!

Läs mer om hotellet på: www.pshotell.no

 

 

Farvel

Tiden er fløjet afsted og det er nu seks uger siden, at jeg ankom til Bubulo. Jeg har haft en fantastisk tid på børnehjemmet og tager hjem med ubeskrivelig mange oplevelser og følelser!
At sige farvel er aldrig nemt, så jeg forsøgte at gøre det lidt sjovt. Vi legede stoledans og limbo og sluttede af med sodavand og ananas. Så var det ellers en masse krammere og så afsted.
Tak til Kids of Uganda for at gøre det muligt for mig at få denne oplevelse. Tak for det store arbejde I laver for at give disse dejlige børn en god fremtid. Det har været en fornøjelse at se en organisation udrette noget givende for så mange børn.
Tak for alt 🙂

Bagerfabrik i Bubulo

I dag kom jeg forbi et bageri. Et bageri med maskiner og ovne. Vi gik ude på landet mellem markerne, da vi pludselig hører lyden af maskiner. Jeg har ingen maskiner set eller hørt i min tid her i Bubulo. Så jeg blev nysgerrig. Det viste sig at være et bageri. Vi fik lov at komme ind og se fabrikken. Der var flere medarbejdere. De var alle travle med hver deres del af processen. Det var rigtig sjovt at se og jeg var overrasket over at finde denne lille fabrik i Bubulo 🙂