Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Påskhelg och nytt projekt

Igår åkte jag och Rose till en begravning, Krystyns styv-pappa hade tyvärr avlidit. Det var en märklig upplevelse om jag får säga så. Kroppen låg i en öppen kista, och det var första gången jag har sett en död kropp. Det var faktiskt rätt jobbigt, inte för att jag ska beklaga mig över det när familjen och vänner har förlorat en nära men det var lite läskigt. Efter det satt vi nästan tre timmar och lyssnade på böner, sånger och tal från nära och kära. Jag är glad att jag fick följa med och uppleva det, jag vill ju lära mig mer och se den afrikanska kulturen. Men det är otroligt hur afrikaner tar på döden; de ser mer det som att Gud har bestämt att personen i fråga ska få leva ett annat liv och därmed avslutat det ”jordliga livet”. Det var inga tårar eller skrik, utan man accepterade döden och vet att Gud har tagit rätt beslut.

När vi kommit tillbaka till barnhemmet började jag läsa med barnen. Men jag insåg då att barnen har svårt att läsa engelska. Rose kom och satte sig med oss och vi läste tillsammans och vi pratade om hur vi ska hjälpa barnen. Hur kan de lära sig läsa? Hur ska vi hjälpa dem att våga prova och våga fråga om hjälp? Jag gav som förslag att volontärer och praktikanter kanske ska ta tillfället i akt och sitta med barnen ett tag varje dag efter skolan. Rose berättade att alla barnen har gått i skolan innan de kom till barnhemmet men deras skolor har varit rätt dåliga, till skillnad från skolan de nu går i. Så, trots lässvårigheterna så har de alla utvecklats väldigt bra på bara två år. Men nu tänkte jag i alla fall dra igång ett läsprojekt! Tanken är alltså att lära barnen läsa, att ge dem ett självförtroende så de vågar, dels fråga, och dels prova att läsa. Kanske man kan åka in till ett bibliotek senare i framtiden med barnen? Kanske kan nya volontärer och praktikanter ta med böcker från Sverige. Ja, det är ett projekt jag alldeles nyss kom på, så vi får se hur det kan arta sig.

Ikväll kommer iaf Hanna och hennes tre kompisar, och sen har vi hela påskhelgen framför oss så det kommer bli väldigt trevligt och roligt!

Veckans planer

Kommer ni ihåg att jag skrev att jag längtade lite efter regnperioden då det varit så varmt och svettigt här? Nåväl, jag tror att jag tar tillbaka lite av det. För nu är vi inne i regnperioden och det är rätt tufft! Eller, det är ju bara att stanna inomhus och vara lite kreativ, men man blir lite låst. Det regnar väldigt mycket. I natt öste det ner hela natten och när vi skulle ta en taxi in till Mbale så fick vi ta flera omvägar för att inte fastna med bilen. En man som satt bredvid mig berättade att det kommer bli tufft i år. Då regnet har kommit så ”hårt och mycket” på bara en vecka så är det svårt för bilar att ta sig någonstans utan att fastna. ¨

Nu har Tove lämnat oss. Väldigt tråkigt då hon väldigt snabbt kom in i vår lilla familj och blev väldigt omtyckt av alla. Jag kommer däremot träffa upp henne igen den 15e då jag har några timmar i Kampala innan mitt flyg går.

Idag är det möte! Jag har nu äntligen samlat alla och kl15 är det möte och jag hoppas verkligen att det ger någonting så vi kan gå vidare snabbt.

Denna vecka händer det en del:

-Vi ska som tidigare nämnt delta i en kortfilmstävling, så denna vecka ska vi filma dialoger mellan Rose eller Krystyn och barnen. Frågorna innehåller vad barnen vill göra i framtiden, deras hobbys, deras bakgrund osv. Men eftersom vissa ämnen kan vara lite känsligt för barnen att prata om så får vi ta det försiktigt fram.

-Samarbetet med förskolan i Umeå har gått väldigt bra än så länge och nu ska barnen informeras om det. Barnen i Sverige har många frågor till våra barn på barnhemmet och när Hanna kommer har hon även med sig teckningar och armband. Det ska bli väldigt spännande och förhoppningsvis, väldigt givande för barnen.

Tisdag

Idag är det sjukstuga här igen. Jacob är hemma på grund av hosta och magont. Det verkar inte försvinna för de stackars liven. Jag hoppas han mår bättre snart, annars får vi åka in till sjukhuset.

Igår var det en vecka kvar tills Jennifer åker hem, två veckors tills jag åker hem… en dag tills Tove åker tillbaka. Slutet är nära, känns väldigt konstigt att snart stå och vänta på tunnelbanan hemma i Stockholm, eller bara köpa mat på ICA. Ja, det kommer vara en stor kontrast. Jag hoppas att min vistelse här kommer att ha en påverkan på mitt liv/mitt sätt att tänka och vara. Jag antar att det kommer ta lite tid för mig att smälta allt när jag kommit hem. För när jag lever här så är man väldigt mycket ”in the moment” och jag tror att det kommer sjunka in när man väl har kommit hem.

På fredag kommer Hanna (sitter med i Kids of Ugandas styrelse) med tre kompisar. De stannar över helgen och rör sig sedan mot Kenya på söndagen. Det ska bli väldigt kul, vi blir en hel tjej liga här! Plus att det är påsk, vilket betyder att det är fest och rörelse i stan. På lördag är det en memorial service för en man i styrelsen på den ugandiska sidan. Han bjöd in oss alla att komma och delta.

Jag fortsätter min jakt på styrelsemedlemmarna här! Snart måste de dyka upp! Jag har fått tag på en nu iaf, så jag hoppas att det blir ett möte imorgon kväll.

Tillbaka i Bubulo

Ursäkta för uteblivna blogginlägg. Men jag har varit bort över helgen, det var nämligen så att jag, Jennifer och Tove åkte till Jinja för att möta upp min vän Gustaf och hans kompis Poppy. Vi hade det jätte mysigt; tältade och badade vid Nilen. Vilken häftig upplevelse- Nilen står för så mycket historia och mystik tycker jag. Så det var lite speciellt. Det är väldigt roligt att se lite mer av Uganda, det är ju ett fint och relativt stort land.

Men nu är vi alla tillbaka, Tove ska försöka suga upp så mycket som möjligt innan hon åker tillbaka till Kampala på onsdag. Bland annat ska hon besöka barnens skola och gå runt och ställa lite frågor. Tove är verkligen en suverän tjej, vi har blivit bästisar på en gång!

Pojkarna mår mycket bättre, de är tillbaka i skolan och är glada och friska. Däremot så mår Rose inge vidare, hennes rygg problem har blivit värre och hon går nu på medicin. När hon får lön ska hon åka in till Mbale och besöka doktorn.

 

I och med att mötet på torsdag uteblev (ingen dök upp eller svarade på mobilen) så måste jag få till ett nytt möte rätt omgående. Min hemresa närmar sig, och jag vill göra så mycket som möjligt innan dess. Så, idag ska jag jaga alla människorna i styrelsen här i Bubulo!

Nambuya

Nu är Tove här! Ca klockan 11 i förmiddags dök hon upp, dörren öppnades till trädgården på barnhemmet och där stod hon! Vi vart lite förbluffade då hon inte väntades förrän kl.18.00. Men, det borde man ha lärt sig vid det här laget. Klockan och Afrika är ett mysterium. Men väldigt trevligt var det att se henne. Hon jobbar alltså på en förskola i utkanten av Kampala, Tove studerar sociologi och är här på praktik. Tanken är att hon ska se hur vi har det och därefter jämföra och se vilka/om ens förbättringar och tips som kan ges till oss. Planen är att hon stannar till söndag, så vi har flera dagar att lära känna varandra och agera guide här i Bubulo. Väldigt trevligt tycker jag!

Sedan måste jag ju också förklara och presentera mitt afrikanska namn. Jag heter alltså Nambuya vilket betyder ”moderlig, populär, omtänksam och beskyddande”. Väldigt fint, och jag blir väldigt rörd av namnet. Så, hädanefter kan ni kalla mig det. Då jag inte vet den exakta betydelsen av Annika så kan jag lika gärna kallas för Nambuya!

Skolbesök

Jacob och Obama är sjuka. De har båda feber och har väldigt lite energi. Rose tror att de har malaria, att allt tyder på det. Malaria är tyvärr en rätt vanlig sjukdom här, och får man inte behandling i tid kan det vara en dödlig utgång. Så, vi hoppas att de två små pojkarna kan få åka in till sjukhuset snarast.

Igår lekte vi här på barnhemmet. Alla barnen var med, skrattade och tjoade. Det är rätt lustigt hur man gör allt som står i sin makt för att få ett barn att skratta. Är inte det en förälders stora dröm? Att redan från att barnet födds locka fram ett leende eller ett skratt? Vi lekte med vatten och kastade med bollar. Det var väldigt kul och får hela ”syskon skaran” att komma ännu närmare varandra.

Idag var jag och Jennifer inbjudna till Bubulos högstadieskola. Vi gick dit på morgonen och fick träffa barnen och lärarna. Det är nämligen Rose bror som driver skolan och som bjöd in oss. Trots de uppenbara skillnaderna från våra svenska skolor, så var det väldigt intressant att se ett gymnasium här. Rektorn berättade att det är lika många flickor som pojkar ungefär, men däremot om man kommer upp i åldrarna, i högre klasser, så är det färre och färre flickor. Som jag har beskrivit i tema delarna, så är flickorna behövda i hemmet eller så blir de gravida och måste sluta skolan. Väldigt sorgligt att höra, då utbildning här är ”biljetten till en bättre framtid”.

Imorgon kommer Tove, en tjej som jobbar i närheten av Kampala på besök. Hon hade kontaktat Cecilia och frågat om inte hon kan få se hur vår organisation är, verkar och har det. Det ska bli väldigt kul med besök, alltid trevlig att träffa nya människor. Tove kommer imorgon på eftermiddagen och stannar tom söndag. Jag återkommer och berättar mer om denna efterlängtade besökare!

Jämställdhet – del 2

Jämställdhet i skolan 

Det är fler män som går i skolan än kvinnor. 20% av alla kvinnor i Uganda har aldrig gått i skolan och 10% av alla barn börjar inte. Av de som börjar skolan är det endast hälften som avslutar sin utbildning. Trots detta har alla barn enligt Ugandas grundlag rätt att få gå den sjuåriga grundskoleutbildningen. Det är i princip lika många pojkar som flickor som börjar skolan. Under skolgången hoppar dock många flickor av då de behövs i hemmet. När secondary school tar vid är utbildningen frivillig. Många flickor fortsätter inte skolan, eftersom kvinnorna skall sköta jordbruket, hemmet samt alla andra sysslor i familjen. I vissa delar av landet, framförallt på landsbygden, tvingas många flickor flytta hem till byn efter grundskolan för att bli jordbrukare. Det är därför fler pojkar som går ut skolan med fullständiga betyg än flickor.

school1

82.6% av alla män kan läsa till skillnad mot 64.6% av kvinnorna. Analfabetism är även vanligt, framförallt bland kvinnor. Det har dock framkommit på senare tid att allt fler flickor går i skolan, framförallt i städerna där utvecklingen sker snabbare.

Organiserad barnomsog är något sällsynt och de flesta slutar skolan om det inte finns pengar till skolavgift eller på grund av tidiga graviditeter. Det är inte ovanligt att en flicka redan vid 20års åldern har fött flera barn. Utbildning är inte främmande för kvinnor i Uganda; fri grundskola och kvotering på universitetsnivå är några av statens sätt att jobba för ytterligare förbättringar på området. Men så länge en 17-åring ser på studier som något utöver vad det är att vara kvinna, finns det fortfarande mycket kvar att göra.

school2

Rose berättar att i skolan där ”våra barn” går behandlas flickorna och pojkarna lika. Nya studier visar att Uganda är ett av 126 länder i världen som kan uppnå en jämn könsfördelning i grundskolan under år 2015. EFA (Education For All) har precis släppt sin rapport som visar att Uganda har gjort stora framsteg senaste tiden och uppnått en minskning på 95 % när det gäller könsskillnader i grundskolan. Vilket är väldigt positiva och bra nyheter!

Väderomvändning

Nu har vädret verkligen gjort en omvändning; från stekhett till  mörka moln och lite blåsigt. Men det är spännande att vara här under en annan säsong av väder också. Jag kan tänka mig att regn perioden har sina slående stunder. Apropå väder och Afrika, så är det något alldeles speciellt med den afrikanska himmelen. Det är som att dra ner en persienn vid halv7-7 tiden och tända alla ljus i himmelen. Det är så vackert så jag smäller av, jag brukar alltid ta minst 5 minuter varje kväll och bara drömma mig bort och titta på stjärnorna. Något jag har gjort sedan jag spenderade min första natt i Afrika.

Igår hade vi som sagt ett möte. Kl.14 var det tänkt, men runt 16.00 dök alla upp och vi gick igenom vad som krävs för att vi ska kunna börja byggandet. Dessvärre hade inte Godfrey fått kalkylen för den nya budgeten så vi bestämde ett nytt möte på torsdag. Då ska vi gå igenom den nya och den gamla budgeten och jämföra och komma fram till en summa för projektet och därefter kontakta byggare och leta upp material. Jag hoppas innerligt att vi kan börja snart. Det vore så kul att vara på plats när allt är klart.

Hej så länge!

Söndag

Söndagar här är väldigt mysiga och trevliga; människor är ute och umgås, man möter ofta finklädda män och kvinnor som kommer från/ska till kyrkan. Det var några som berättade för mig att söndagar är dagen då ”det händer saker” i Bubulo.

Igår kom första regnet! På eftermiddagen så blev himlen mörk och regnet föll ner. Det var ingen långvarig skur, men det var en kraftig skur. Och i natt var faktiskt första natten som man inte låg och svettades, det var väldigt behagligt. Vägarna blir heller inte lika dammiga, och det blir grönare och frodigare. Så jag välkomnar regnet! (får väl se vad jag säger om ett tag dock… när solen inte visat sig på ett tag).

Idag är det möte med styrelsen angående lekplatsen. Klockan 14.00 kommer dem och så ska vi diskutera hur vi går vidare; priser, material och tillgång. Jag hoppas det blir ett givande möte.

Kyrkan

Igår kväll besökte jag kyrkan! Det var Joyice, Roberts flickvän, som bjöd in mig till hennes kyrka som hade ”öppet hus”. Jag älskar att uppleva nya saker, se nya kulturer och lära mig så mycket som möjligt. Så, trots att jag inte är religiös, så gick jag dit med öppna sinnen och respekt för dem och deras tro. Men det var verkligen något, folk stod och satt ner och bad, både med öppna ögon och stängda. Vissa grät, vissa var helt ”inne i deras bön” och vissa sjöng. Ja, med andra ord så var det verkligen som jag hade trott att det skulle vara att besöka en kyrka i Afrika. Ibland kan jag avundas dem som tror på Gud, att tro på något för att ”make sense of the world”. Kyrkan är här något som binder människor, en slags träff punkt. Prästen häromdagen frågade mig hur vi träffar andra människor i Sverige om vi inte går till kyrkan. För det är ett sätt för människorna här att umgås, träffas och lära känna varandra. Klockan 07.00 slutade för övrigt kyrkans möte, 07.00 på morgonen!! Det kallar jag en lång bön.

Imorgon, innan styrelsemötet, ska jag följa med Rose till hennes kyrka. Väldigt spännande. Barnen ska också med.

Ha en toppen helg J