Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Kackerlackor och.. min hemresa

Igår var det en händelserik kväll på barnhemmet! Det finns en del kackerlackor här, så efter att Michal hade sprutat gift så bara krullade det om dom, inte speciellt kul. Jag är en sann djur-älskare, men kackerlackor har inte riktigt hittat sig till mitt hjärta… (än?). Barnen (och personalen för den delen) tyckte det var väldigt kul att slänga kackerlackorna på mig och Jennifer som mest skrek… Men skam dem som ger sig utan en fight, vi hämnades genom att slänga vatten på Michal och så var ett vattenkrig igång. Väldigt kul, det värmer ens hjärta att höra barnens söta skratt.

 

Idag är det en heldag med jobb. Rapporter som blivit lite missförstådda (från mitt håll) måste rättas till och skickas in på nytt. Det regnade en skvätt, och himlen är molnig och ser rätt mörk ut. Kanske ett tecken på regnperioden?!

 

Jag har bokat min hem biljett nu. Den 16 april lämnar jag Uganda. Det är verkligen blandade känslor; å ena sidan ska det bli väldigt mysigt att komma hem till vänner och familj, men å andra sidan så lämnar jag ju mina vänner och familj här i Bubulo. Det kommer bli så tyst att komma hem och bo själv; var är Obama och Brenda som alltid kastar sig över en och vill leka? Och Jacob som kommer och säger ”andame? Andame? (=and me?). Rose som alltid tar hand om en som man vore ens egen dotter. Ja, min vistelse här har onekligen lämnat sina spår hos mig, och jag kommer nog kunna inse vad jag verkligen har gjort och varit med om när jag kommit hem och kan smälta det ordentligt. För det har varit en dröm att vara här. Jag har älskat varje dag, varje människa, varje möte och varje skratt. Alla i byn är mina vänner, när jag var sjuk så kom flera fram och frågade hur jag mådde – vissa gjorde även hembesök. Det rörde mitt hjärta.

Men än åker jag inte hem, så nu ska jag njuta och ta vara på dagarna, göra mitt bästa för att lämna organisationen i goda händer och jobba så mycket jag bara kan för att allt ska vara så bra som möjligt när jag åker.

Kids of Uganda alltså, vilken organisation! Jag är i beundran. Och stolt.

Film – Kids of Uganda

Och så var den tredje och sista filmen klar, efter massa slit bakom kameran och redigeringsprogrammet! Men det är så himla roligt att få ge er där hemma en ordentlig bild av vårt liv här i Bubulo. Så enjoy, sprid filmen och se tusen gånger om!! 🙂 Om filmen nedan inte fungerar går det alltid att söka på kidsofuganda – Bubulo, på youtube!

 

Kamera-kär och armhävningar

DSC00528

Jag och sötnöten Obama igen. Han är en riktig liten teaterapa och älskar att dansa och stå framför kameran. När min kamera åker fram så är han alltid snabb med att kasta sig framför kameran. Han älskar även att kika på bilderna efteråt, spännande att se sig själv ju! Här används inte direkt speglar och även jag passar på att kika hur jag ser ut för dagen när kameran är framme 🙂

Något mer som älskas av barnen är armhävningar. Brenda och Obama gjorde igår hela TJUGO stycken. Imponerande!! Tänk att dessa små barnarmar klarar av så mycket.

Nytt samarbete med projektet

Nu är jag frisk och kry och på språng igen! Efter att febern tyvärr fann sin väg tillbaka så vart jag sängliggande igår också. Men vaknade imorse pigg, omhända lite svag och lite huvudvärk men mycket bättre än igår.

Igår har Rose haft ett antal personer över på lunch och böner. Tydligen så turas de om att vara värd/värdinna för denna religiösa träff. Idag var det Rose tur. Hon gör det med bravur, sliter med maten för att sedan servera topp-notch mat. Det vart lite skratt och förundran över hur jag inte kan tro på en gud, och vad vetenskap egentligen är. Men jag förklarade att alla kan tycka olika och så länge man respekterar varandra och dess olika uppfattningar så förstår vi ju varandra. Jag blev i alla fall inbjuden till kyrkan på söndag av självaste prästen som ville att jag skulle sitta längst fram i kyrkan. Vilket jag gärna gör J

Jag var och besökte ordförande i styrelsen för Kids of Uganda på den Ugandiska sidan för att diskutera projektet Lekplatsen. Jag har nämligen tänkt om lite; ingenjören Richard är för dyr och vill helst ta material från Mbale vilket vi helst inte vill göra. Vi vill gynna Bubulo och få ner kostnaderna. Så varför inte samarbeta med styrelsen, de är alla kunniga människor med bra kontakter och kunskap om Bubulo. Så, ett möte är bokat på lördag eller söndag då vi effektivt ska diskutera material, kostnader osv. Förhoppningsvis kan vi snabbt börja byggandet så vi hinner innan regnet kommer.

Barnen säger PUSS

Här vankas det sjukstuga i Bubulo. Annika har legat med solsting och jag har dragit på mig en förkylning med halsont, dunkande huvud och allt vad det nu innebär. Känner mig även illamående! Tror nog solen spelar en ett spratt, men jag försöker klunka mängder med vatten 🙂

Idag ska jag försöka publicera del 3 i vår filmserie. Jag har redigerat klart allt, det är bara en låt som fattas och därpå publicering på youtube. Men hang in there, det kommer! Jag är mycket nöjd över resultatet av alla tre filmer och särskilt den tredje. Kanske ska jag satsa på en filmkarriär? 😉

De mindre barnen har just lärt sig säga ”PUSS”. Så de kastar sig om halsen, säger PUSS och ger mängder av pussar. På halsen, på armen, på munnen, på pannan… Slängpussar är också den nya favoriten, den är rolig tycker de! 🙂

 

DSC00453

Solsting

Och så hände det, jag fick solsting! Har aldrig fått det förut, trots flertalet resor till varma länder. Jag låg i sängen hela gårdagen och lämnade endast när jag verkligen behövde. Jag var helt utmattad och tempen visade 39.5. Men idag mår jag mycket bättre. Blir man sjuk här i Uganda så finns de flera sjukdomar som kan vara väldigt läskiga att få, vilket gör att jag blir orolig så fort febern kommer. Men som tur är så blev det inget värre och jag kom då fram till att jag hade solsting. Hade googlat lite och därefter gett mig min egen diagnos. Som den läkaren jag är:). Rose var väldigt mysigt igår, hon kom in flera gånger i mitt rum och baddade min panna och sa: ”my babe, I hate to see you ill”. Så att hon finns här ger mig en trygghet.

Denna vecka väntas filmen, en resa in till Mbale för att träffa Richard samt lite annat smått och gott.

Söndag – möte

Idag har vi haft möte på barnhemmet. Sju styrelsemedlemmar från den ugandiska sidan av organisationen skulle vara på plats vid 10.00, men tydligen ändrades planerna för att styrelsemedlemmarna skulle gå till kyrkan. Nya tiden blev 16:00. ”African time Annika, African time” sa de till mig. Jag är vid det här laget väl medveten om den afrikanska tidenJ. Så, äntligen satt vi samlade, redo att diskutera och gå igenom kraven för att Kids of Uganda att bli registrerade på en nationell nivå. Det var ett bra möte, alla var nöjda och maten var utsökt.

 

Igår var jag, Rose och några andra vänner till Rose (mina vänner nu också förresten..) vid en av barerna i staden och spelade kort. Det är ett mycket trevligt sätt att spendera eftermiddagarna. Dricka läsk alternativt öl och spela kort, prata och titta på människor. Just att sitta och fördriva tiden på detta sätt, som så ofta afrikanerna gör, är något jag beundrar. Man umgås, ser, pratar och hälsar på förbigående till skillnad från oss i väster som mest jäktar förbi. Nu generaliserar ja ju givetvis, men ändå kan jag tycka att det är trevligt, rofyllt på något sätt.

På vägen tillbaka till barnhemmet förklarade Rose för mig att flera män hade erbjudit henne kor för min hand. Vi får se vad min far säger, hur många kor jag är värd.

 

Imorgon kommer film nummer tre upp. Ni får ursäkta den ”stereotypa” musiken vi valt, men till saken hör det att de låtarna vi än så länge valt ut har varit barnens favoriter och är också låtarna som barnen dansar till i filmen.

Månadens tema: Jämställdhet – del 1

I Uganda har kvinnornas situation varit sämre än för männen. Men flera förbättringar har skett sedan år 2009 för kvinnorna i landet och situationen för kvinnor och barn i Uganda är bättre än i grannländerna. Lagar har stiftas till kvinnornas fördel och alltfler kvinnor har blivit politiskt involverade. Men kulturer och traditioner lever kvar, där männen oftast är i centrum och kvinnorna har en lägre ställning.

Det är också en stor skillnad från livet i städerna och på landsbygden. I städerna har kvinnor höga poster inom politiken och även andelen av kvinnliga elever i skolan har ökat. Men på landsbygden står kvinnorna fortfarande för en stor del; enligt vissa uppskattningar odlar de hela 80 % av de traditionella matgrödorna och 60 % av exportgrödorna.

Hösten 2014 låg Uganda på en plats 88 I en rapport om jämställdhet I världen, utformad av World Economic Forum, de hade halkat ner 42 platser sedan 2013. Viktiga skäl till det var bland annat att betydligt färre kvinnor än män kan läsa och skriva och kvinnorna i genomsnitt tjänade 60 % mindre än männen.

Trots att president Museveni sedan han tog makten 1986 talat om att han vill bekämpa folkgruppernas splittrande inverkan på landet, betyder det fortfarande mycket vilken folkgrupp man tillhör. Anklagelser om att personer med makt gynnar den egna gruppen förekommer ofta.

women1

Giftemål i Uganda

Över 50 % av alla kvinnor är gifta innan de fyllt 18 år, trots att lagen säger att man måste vara myndig. En av anledningarna är att det råder brudpris i landet. Det innebär att mannen betalar brudens familj en summa pengar eller varor för henne. Den framtida mannen har därefter ansvar för kvinnan och enligt traditionen skall därför mannen bestämma över sin hustru. Polygami förekommer hos mannen, medan en kvinna endast kan ha en man. Enligt kulturen är det inte heller kvinnan som gifter sig, utan endast mannen. Synen på skilsmässa har förändrats på senare år. Det är vanligare nu än förr, men ses fortfarande som någonting dåligt. Före 2004 fanns det en lag som sa att kvinnan skulle behöva bevis för att de blivit övergivna, sodomi eller perversion för att få ta ut skilsmässa. Mannen behövde endast bevisa äktenskapsbrott. Lagen slopades dock 2004, och att skilja sig har nu blivit något enklare för kvinnor. Regeringen överväger att det skall bli mer jämlik fördelning av egendomen mellan makarna i händelse av skilsmässa. I många fall är det dock männen som har rätten till barnen efter en skilsmässa. Detta leder till att många kvinnor väljer att avstå från skilsmässa, då de inte vill skiljas från sina barn.

woman2

Våld mot kvinnor i Uganda

Våld mot kvinnor i alla former, inklusive sexuellt våld, är mycket vanligt iUganda. Det är sällan det kommer fram i rapporter och undersökningar då traditionella normer hur man behandlar kvinnor säger emot rapporteringar till myndighet och allmänhet angående ämnet. Enligt en undersökning gjord av Ugandas statistikmyndighet framkom det att en stor andel kvinnor någon gång i sitt liv blivit utsatt för våld. Det skiljer sig dock från region till region. Värst är det i östra Uganda där 75% av kvinnor i åldrarna 15 – 49 har blivit utsatta för våld. I hela landet har ca 60% av alla kvinnor blivit utsatta för våld redan vid 15 års ålder. Av kvinnor i åldrarna 15-49 har 39% blivit utsatta för sexuellt våld flera gånger. De som utför dessa övergrepp är ofta närstående personer och partners.

I mars 2010 trädde lagen Domestic Violence Act i kraft. Lagen innebär att våld och hot i hemmet inte skall förekomma. Om en kvinna blivit utsatt för sexuellt våld eller liknande vidtas dock oftast inga åtgärder. Våldet måste ha inträffat minst två gånger innan polisen utreder ärendet. Kvinnan behöver då genomgå många tester och frågor, för att det skall bli bevisat.

 

I en rapport om jämställdhet I Uganda säger en kvinna:

“- Nu har vi minsann jämställdhet, tack vare president Museveni. Vi blir inte misshandlade av våra män längre, säger en grupp kvinnor till mig”.

Men den gängse definitionen av könsbalands går inte hand I hand med vad jämställdhet egentligten är: kvinnor sitter fortfarande på golvet och männen får stolarna, män får ha flera kvinnor,

Tanken slår mig att jämställdhet i Uganda kan liknas vid negativ fred; det är inte fullt krig, men samtidigt saknas en grundläggande rättvisa, stabilitet och trygghet i relationen mellan könen. Om negativ fred accepteras som fred slutar man att sträva efter den positiva freden. På samma sätt kan arbetet för jämställdhet mellan könen bromsas upp när kvinnor nöjer sig med att inte bli misshandlade, men utan protest sitter kvar på golvet.

women3

Vi söker en sommarpraktikant i Uganda

Kids of Uganda söker nu en sommarpraktikant som kommer vara stationerad i byn Bubulo i östra Uganda. Du kommer finnas som vårt stöd i Uganda, för att övervaka verksamheten och driva organisationens arbete framåt. Du kommer även rapportera och dela information till styrelsen, sponsorerna i Sverige samt jobba med marknadsföring genom sociala medier.

Du kommer bli mycket insatt i organisationen och kommer jobba nära både svenska styrelsen och vår personal i Uganda. Du kommer bli insatt i arbetsuppgifter vilka är typiska för NGOs över hela världen, vilket passar speciellt dig som vill jobba med bistånd och utvecklingsfrågor i framtiden.

Vi söker:
– Handlingskraftig, initiativtagande och nytänkande individ med gediget intresse av biståndsfrågor
– Det är meriterande om du har erfarenhet av bloggande, sociala medier och intresse för Afrika

Dina arbetsuppgifter:
– Övervaka den ordinarie verksamheten i Uganda
– Projektleda ett eget utvecklingsprojekt
– Jobba med PR och marknadsföring genom vår blogg och sociala medier
– Bidra till ekonomisk redovisning av organisationens utgifter i Uganda
– Skriva rapporter till våra månadssponsorer om deras fadderbarn och fosterfamiljer

Du får:
– En erfarenhet för livet och en inblick i livet i en ugandisk by
– Erfarenheter av arbete inom en etablerad NGO
– Gratis kost och logi på vårt barnhem

Praktiken är oavlönad, omfattar hela sommarperioden (maj/juni-augusti/september, dock flexibelt) och genomförs på heltid. Du står själv för alla andra kostnader, inklusive resan till Uganda och försäkring.

Du söker platsen genom att maila CV och personligt brev till cecilia.khouma@kidsofuganda.com senast 29 mars. I det personliga brevet vill vi även att du beskriver din syn på bistånd i Afrika.

Vi ser fram emot din ansökan!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Låt mig presentera Michael

Michael, han är 24 år och har stora drömmar och en väldig livsglädje. Michael är barnhemmets barnskötare och lagar ofta mat och ser till att köket är i ordning.

För två år sedan lämnade Michel universitetet pga av penga-brist för att flytta hem till sin sjuka farmor. Det var då Rose kom in i bilden; hon skulle nämligen besöka den sjuka kvinnan och mötte Michael som var i stort behov av ett jobb. Därmed startades ett väldigt bra och fungerande samarbete. Det märks att de trivs ihop då de båda två har nära till skratt och bjuder gärna på sig själva.

Michael kommer från byn Boboto som ligger nära gränsen till Kenya. Där växte han upp med 7 syskon och gick skolan från förskola upp till gymnasiet. Han drömmer idag om att gå en kurs, en slags yrkesutbildning. Men han vill även resa; världen, Sverige men även runt i Uganda.

Så, för att avrunda, så kan man konstatera att denna vänliga tjejtjusare gör livet en smula gladare här på barnhemmet!

micheal