Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Afrikansk fest

Det har varit en väldigt händelserik och rolig helg. Igår bjöd Rose med oss på Introduction cermony, vilket var en fest man har innan man gifter sig. På morgonen sa Rose att vi skulle vara klara klockan 10 ”African time”, vilket hon sa betydde 11 men snarare betydde 13! Hela upplevelsen var väldigt rolig, vi gick in till bycentret vid 11 för att sen sätta oss i bilen, gå ut ur bilen, vänta och prata med olika trevliga människor, åka och hämta tre getter som vi körde med instängda i bakluckan, vänta lite till, gå ur bilen igen, lasta in en massa presenter vi hade med oss, åka iväg, få bensinstopp, stanna på en bar och äta ägg, för att sedan tillslut komma fram. Och juste, under resan satt vi fyra i baksätet och det var inga små personer! Hela resan till själva festen var en upplevelse bara den.

 

Rose och en man jag inte kommer ihåg namnet på, men han är slaktare i byn

Rose och en man jag inte kommer ihåg namnet på, men han är slaktare i byn

Här packas getterna in i bilen

Här packas getterna in i bilen

 

När vi sedan kom fram runt klockan tre började själva ceremonin. Vi tillhörde brudgummens del av de inbjudna så vi satt i en grupp med alla dem. För att komma till våra platser fick vi dansa in på led och alla skrattade åt mig och Karin när vi försökte dansa som dem! Getterna vi hade haft i bakluckan fick hoppa ur och blev knutna runt träd. Alla kvinnor hade så fina klänningar och männen såg väldigt stiliga ut i kostymer och sedan en vit klänning/särk över.

 

Brudparet to be

Brudparet to be

Ceremonin var fin och rolig, mycket tal och dans. Det gick i stort sett ut på att familjerna skulle träffas och presenter överlämnas. I slutet fick brudgummen ett certificate av brudens man att han fick gifta sig med henne. Vi fick berättat för oss att denna fest alltid hölls hos brudens föräldrar och det var bara mannens familj som tog med sig presenter. Själva bröllopet ska hållas i mitten av augusti och betalas då av brudens föräldrar, men med hjälp av alla de presenter (inklusive pengar) som överlämnads på denna introduction cermony.

Jag hade turen att få sitta bredvid en jättetrevlig man som förklarade vad som hände för mig. I och med att de pratade det lokala språket kunde jag inte förstå något men det var väldigt roligt ändå! Mannen jag satt bredvid var 68 år och hade gått i pension. Han berättade att han hade jobbat som lärare och rektor i 37 år och hade en master i Education från universitet i Kampala (huvudstaden). När han gick där hade universitet bara 25 elever och det är nu det äldsta i hela Uganda. Alla hans nio barn hade universitetsutbildningar och det var han väldigt stolt över. Dessutom träffade jag och Karin klanhövdingen från Bubulo och han var en så snäll och vis gammal man.

Efter ceremonin serverade de mat, vi var först lite osäkra på om vi skulle våga äta den men vi chansade och det var väldigt gott (och vi har inte blivit sjuka ännu). De serverade vad som verkar vara dem vanligaste maten här; matuke (matbanan), ris med kryddning, kidneybönor i sås, och afrikanska pannkakor. Dessutom eftersom det var en fest hade de kyckling. 3 kycklingar hade de till typ 50 personer och det räckte alldeles utmärkt, verkligen skillnad i hur mycket kött man äter här! Allt är väldigt smakrikt men inte så starkt och mycket gott.

 

// Malin

Welcome to Africa

Nu sitter jag i vardagsrummet på barnhemmet och skriver. Det är första gången sedan vi kom hit som internet fungerar. Ska försöka berätta om de första dagarna här, men vi har varit med om så mycket redan att jag knappt vet vart jag ska börja!

Resan hit var LÅNG, vi (jag och Karin) var på resande fot i 28h men allt gick faktiskt väldigt smidigt och flyget från Arlanda var till och med för tidigt. När vi kom till Entebbe flygplats här i Uganda blev vi upphämtade på flygplatsen av Roses (föreståndarinnan på barnhemmet) son och en annan man/kille. Och det var DÄR det riktiga äventyret började!

Från flygplatsen till Bubulo skulle det vara en ungefär 6 timmar lång bilresa, vilken för oss tog 7 och en halv timme istället men det gjorde inget för det var en upplevelse bara det. Vi fick stanna och tanka typ tre gånger längst vägen och de körde med bensinlampan lyssnade hur länge som helst, men inget bensinstopp! Sedan stannade vi för att köpa ananas, en annan gång för att köpa fisk och en tredje gång för att köpa Matuke (vilket är matbananer som smakar som potatis) och kyckling. För att hålla fisken fräsch (om det går efter 5 timmer i bil) så la de in den under motorhuven så halva vägen luktade det fisk inne i bilen! Dessutom kör de på vänster sida av vägen här och det finns absolut inga gatlyktor men när vi tyckte det blev kolmörkt sa de att det fortfarande var lite ljust! Efter en händelserik och rolig bilfärd var vi äntligen frame på barnhemmet. Väl där blev vi serverade lite mat, kramade alla de gulliga barnen och sen var det dags att sova.

 

Här sitter vi i bilen och har stannat till längst vägkanten. Då springer massa män som säljer fisk fram till bilen och vill sälja!!

Här sitter vi i bilen och har stannat till längst vägkanten. Då springer massa män som säljer fisk fram till bilen och vill sälja!!

Gården vid huset

Gården vid huset

 

Rose som är mamman /föreståndarinnan här på barnhemmet är så snäll och har varit väldigt hjälpsam. Hon har verkligen givit oss ett fint mottagande. Hon lagar och serverar all mat till oss, vilken är mild men väldigt smakrik och god. Vi blev först like chockade över hur stora portioner hon la upp till oss och fick verkligen kämpa för att äta upp allt (tvärtemot alla som sa till mig att jag skulle gå ner i vikt av att vara här, haha) men sen berättade Rose att vi inte behöver äta upp allt och att hon ger det till andra om vi inte orkar så det var bra!! Rose anstränger sig verkligen för att vi ska ha det bra och vi försöker hjälpa till med sysslorna runt om i huset så mycket som möjligt. Mest av allt har vi diskat, vilket tar långt tid men är rätt mysigt 🙂 Frukten här är helt fantastisk – mango, papaya, avocado och ananas är vanligast och de är alltid så smakrika och söta.

Rose

Rose

Uganda och byn Bubulo som vi bor i är inte alls som jag tänkt mig. Jag hade nån konstig uppfattning om att det skulle vara 40 grader varmt och öken – helt fel! Det är omkring 25 grader på dagen och allt är väldigt grönt (sanden är helt röd så väldigt fin kontrast). Det har regnat varje kväll sedan vi kommit hit och då blir det rätt kallt. Byn är rätt liten men det finns ändå små ”affärer” på en gata där man kan köpa mat, vatten och annat man kan tänkas behöva. Den mesta av maten odlar hushållen själva. Här på barnhemmet har vi en ko som heter Rosa och några hönor som kommer och går. Människorna här är mycket trevliga och vart vi än går hälsar alla och ler. Vi har lärt oss några hälsningsfraser på Lugushu (osäker på stavning av deras språk) som de allttid säger. ”Mulembe” betyder hej och ”oriena” typ hur mår du? .

Livet här är lugnare än vad jag är van vid, men det är ganska skönt. Sedan har vi inte haft fungerande internet på tre dagar sedan vi kom hit vilket i början var lite stressande. Rose berättade att det är såhär det är i Uganda, elen kommer och går, internet fungerar oftast men inte alltid och det kan helt plötsligt börja regna. Jag tycker det är mysigt och har vant mig vid att ta saker lite mer som de kommer.

 

Här är vi på promenad med barnen genom byn. När de slutade skolan klockan 17 visade de oss runt!

Här är vi på promenad med barnen genom byn. När de slutade skolan klockan 17 visade de oss runt!

Nu blev detta ett väldigt långt inlägg och jag har inte ens skrivit om hälften av alla upplevelser hittills, men sammanfattat har jag fått ett superbra intryck av Uganda efter denna första tid!!

 

Kids of Uganda söker praktikant hösten 2014

Kids of Uganda växer så det knakar – både i Sverige och Uganda. För att hinna med i organisationens utveckling har vi bestämt oss för att under hösten 2014, mitten av september till december/januari, ha en praktikant stationerad på vårt barnhem i Uganda.

Du kommer finnas som vårt stöd i Uganda, för att övervaka verksamheten och driva organisationens arbete framåt. Du kommer även rapportera och dela information till styrelsen, sponsorerna i Sverige samt genom sociala medier, för att ge organisationen mer koppling till vardagslivet i Uganda.

Du kommer bli mycket insatt i organisationen och kommer främst jobba nära vår ordförande Cecilia samt personalen i Uganda. Du kommer bli insatt i arbetsuppgifter vilka är typiska för NGOs över hela världen, vilket passar speciellt dig som vill jobba med bistånd i utvecklingsländer i framtiden. Innan du åker till Uganda kommer du i början av september vara med på Kids of Ugandas styrelsekonferens i Oslo, för att få större inblick i organisationen och styrelsens arbete.

Vi söker:
– Handlingskraftig, initiativtagande och nytänkande individ
– Någon med gediget intresse av biståndsfrågor
– Meriterande om du har erfarenhet av bloggande, sociala medier och intresse för Afrika

Dina arbetsuppgifter:
– Övervaka verksamheten i Uganda, främst fosterfamiljsstöd och barnhemmet
– Övervaka vårt brunnsprojekt med en budget på 50,000 SEK
– Jobba med PR och marknadsföring genom vår blogg och sociala medier
– Bidra till ekonomisk redovisning av organisationens utgifter i Uganda
– Skriva rapporter till våra månadssponsorer om deras fadderbarn och fosterfamiljer

Du får:
– En erfarenhet för livet och en inblick i livet hos en riktig afrikansk by
– Erfarenheter av arbete inom en etablerad NGO
– Gratis boende på vårt barnhem
– Gratis ugandiska måltider dagligen

Du söker platsen genom att maila ditt CV och ett ansökningsbrev på max en A4 där du beskriver din syn på bistånd i Afrika till cecilia@kidsofuganda.com senast 25 maj. Du kan även maila ordförande Cecilia med eventuella frågor om praktiken eller Kids of Ugandas arbete.

Utflykt till Sipi Falls

Efter fredagens misslyckade försök med att planera en liten resa till Sipi Falls, så bestämde vi oss att göra ett nytt försök på lördagen. Barnen klädde sig i sina finaste kläder inför detta äventyr och med ett gäng barn med glittertoppar och lackskor begav vi oss vid tiotiden iväg till de berömda vattenfallen tillsammans med Michael som arbetar på barnhemmet, samt vår chaufför för dagen. Första stoppet var i staden Mbale för att försöka fixa fläktrem och batteri, men en dryg timme senare i gassande sol utanför verkstaden var ingenting fixat förutom att chauffören skaffat en ny – och mycket elegant – raffmuff. Mycket nöjd körde chauffören vidare och försäkrade oss om att bilen utan problem skulle ta oss ända fram till vår destination. En halvtimme senare stod vid dock vid en vägren med kylarvattnet sprutandes åt alla håll, vilket löstes relativt fort med en dunk kallvatten. Lösningen var dock kortvarig och en dryg kilometer senare befann vi oss återigen vid en vägren. Vi har insett att om man i Uganda säger att något kommer ta en timme så tar det ofta två eller tre, så när vår chaufför bara skakade på huvudet och sa ”vi behöver ha tålamod” när vi frågade om hur lång tid det kunde tänkas ta tills bilen var lagad, insåg vi att det kunde bli ett ganska permanent stopp. Efter att ha väntat, lekt lite med barnen i byn, väntat, letat skugga under några träd, lokaliserat en liten affär som sålde några torra brödbitar (och tyvärr inget vatten..), väntat lite mer och till slut fått bilen lagad tack vare trevlig mekaniker på motorcykel, så lyckades vi ungefär fem timmar senare få igång bilen. Trots den smärre förseningen var både vi och barnen vid gott mod när vi rullade vidare mot vattenfallet, och lyckades komma fram lagom tills att de stängde. Som tur var hittade vi en snäll guide som kunde ge oss en ordentlig rundvisning vid ett av de tre fallen, och som dessutom lyckades övertala vakten vid det största fallet att släppa in oss på utkiksplatsen så att vi kunde få en liten glimt. Att se de mäktiga fallen i solnedgången och barnens stora lycka över att få komma ut på lite äventyr var värt den långa resan, och vårt glada humör rubbades inte ens trots att vi fick soppatorsk på vägen hem (två gånger). Väl hemma klockan 22 slukades under tystnad den goda middagen som Rose lagat och sedan dröjde det inte länge förrän alla sov gott i sina sängar.

/Amie och Katja

Hälsningar från Bubulo!

Sedan i onsdags är Cecilia, Amie och Katja från Kids of Ugandas styrelse och hälsar på i Bubulo! Här är några blandade bilder från igår och idag.

Våra tre arbetsområden

Hejsan kära ni!

Jag har inte skrivit i bloggen på länge, mycket för att jag tror det är intressantare för er att läsa vad som händer PÅ barnhemmet, snarare än att jag skriver vad vi pysslar med i Sverige. Men guuud vad vi pysslar! Vi har ju en styrelse på nio peroner – så då hinner det hända massor av saker!

I vår har vi sammanlagt, fyra volontärer och fem studenter som ska åka på fältstudier som kommer till Bubulo. Detta gör vi egentligen inte för att barnhemmet ska gynnas som så, utan vi jobbar mycket för att svenskar ska få en vidgad bild och erfarenhet av Afrika. Så vi ser dem som en viktig del av vårt arbete att informera och berätta. En del i detta är att alla volontärer ska hålla en presentation om Uganda när de kommer tillbaka till Sverige igen, för att sprida kunskap.

Våra viktigaste arbetsområden är:
1. Ge stöd till familjer som tagit in föräldralösa barn
2. Driva barnhemmet i Bubulo med våra åtta föräldralösa barn
3. Sprida information och kunskap om Afrika i Sverige

Maila cecilia@kidsofuganda.com om ni vill ha mer info om vårt arbete eller hur ni kan bidra till Kids of Uganda!

Solcellssystem

Efter initiativ från mig & Daniel så blev det förra veckan ett par resor till Mbale för att kolla på solcellssystem.

På onsdagen köpte vi ett litet system på 120w som räcker till belysningen i hela huset , tv/dvd, mobiler/laptops och i fredags kom dom och installerade det så nu har vi el dygnet runt (eller tills det lilla, batteriet på 65AH är slut, vilket går rätt fort om man ser på tv/dvd efter solen har gått ner) som för övrigt ingick i paketet!

Nu kommer barnen kunna studera även efter mörkrets inbrott när skolan drar igång den 3e februari samt att dom får möjlighet att se på engelska barnfilmer med mera. Shrek kan dom redan utantill…! 🙂

Det hela finansierades av oss själva och våra familjer/vänner! Tack alla som har bidragit! Det är mycket uppskattat!

/ Volontärerna Jonatan & Daniel

PS. Bilder kommer! DS.

Vattentank

DSC02413

Jag lade upp detta kort igår, men berättade aldrig om den svarta vattentanken, som ni kan se i bild. Det var en satsning vi gjorde för att volontärrummet skulle få vattentoa och dusch. Tanken kostade 9500, så det var en stor investering. Men tack vare den kan volontärerna bo på barnhemmet. De betalar 25 kr per natt (även jag betalar när jag bor där) för att ”betala av” vattentanken. Jag bodde ju på barnhemmet även utan rinnande vatten, när enda toan var en latrin (inte ens en decimeter brett hål i marken). För mig som är van funkade det bra, men tror det kan vara en lite väl stor kulturchock för volontärer som aldrig varit i en by i Afrika förut. Så nu med denna nya vattentank kan vi erbjuda volontärer en bekväm vistelse på barnhemmet, med alla bekvämligheter de kan behöva. Så jag är glad att vi nu fått så otroligt många förfrågningar från volontärer för detta år! Det är verkligen på den nivån att alla ibland inte får plats i volontärrummet, utan vissa får i perioder också bo i det närliggande guesthouset.

Vi har även flera personer som 2014 åker till Bubulo för att göra skolprojekt. Hittills är det tre tjejer i två olika projekt som i vår kommer vara i byn för universitetsarbete om mensskydd respektive gymnasieprojekt i dans. Känns jättekul att jag nu känner så många människor i byn att jag kan hänvisa studenter till olika handledare och projekt, så de kan göra något givande och roligt som slutarbete! Ju fler som åker till Afrika, desto ”normalare” kommer det bli att turista och jobba där. Jag tror på öppenhet mellan gränser och fri förflytnting av människor. Så bara jättebra när vi svenskar reser till afrikanska länder, normaliserar det och minskar barriärerna för att investera, söka jobb och handla med Afrika!

Baksidan

Här är baksidan på barnhemmet! Jag tycker det är så mysigt att sitta där och hänga med vår kossa Rosa (jag döpte henne, hehe)! Hon är dräktig, så om 6 månader får vi en liten kalv. Myyyyys! Rosa ger några deciliter mjölk om dagen, så det är skönt att barnhemmet inte behöver köpa mjölk. Men den bästa avkastningen i en ko är dock att sälja hennes kalvar. Mando är Rosas djurskötare, så han tar ut henne varje dag så hon får beta några timmar. Eftersom hon är en mycket bra ko vågar han inte lämna henne, utan går med henne där hon betar. Dom är ett sånt fint radarpar när de strosar runt. Dessutom får hon också mat i sin inhägnad. Hon har dessutom utrymme att lägga sig och sova vid sidan av där hon står och äter. Mando rengör också hennes lilla hus varje dag. Så hon blir väl omhändertagen av Mando.

Vi ska dessutom köpa en till yngre kossa när skolorna börjar. De är billigare att köpa då eftersom så många människor säljer sina djur för att betala skolavgifter. Vi sålde ju två kor i webshoppen, men vi bestämde oss för att köra Rosa trots att hon var mycket dyrare än det pris ni köpte kossor för i webshoppen. Men då fick vi en dräktig ko som var välgödd och redan gav mjölk. Den andra kossan kommer dock kosta lite mindre än priset vi hade i webshoppen, för att kompensera. Denna kossan är dock en kviga – alltså en ko som ännu inte fått sin första kalv och därmed inte ger mjölk.

Ser ni dendär fina busken bakom Rose? Det är passionsfrukt!! Finns inget bättre än färsk passionfrukt!!!

DSC02401 DSC02402 DSC02403 DSC02406 DSC02408 DSC02409 DSC02410 DSC02411 DSC02412 DSC02413

Jonatan – volontär

Min första vecka:

Landade 4.10 i måndags och ingen taxi väntade, men efter ett par timmars väntan och lite kontakt med Daniel & Rose på barnhemmet löste det sig och färden mot Bubulo började! Efter 4-5 timmars körande på bra och mindre bra vägar var jag framme och alla barnen, Rose och anställda mötte upp vid bilen och hälsade & hjälpte till med att bära in väskorna så kände mig verkligen välkommen!

Dom följande dagarna spenderades mest på barnhemmet där det blev mycket lek och mys med barnen och även fotboll och innebandy (tack TeamSportia i Varberg) och WIC (Varbergs Innebandyklubb) för grejerna!

I tisdags bar det iväg till Mbale (stan ca 1 timme bort) med Rose och Daniel där vi köpte ett par bord och lite annat till volontärrummet. Fått ”svensk” mat så här i början bland annat spaghetti och köttfärssås så inte magen blev chockad och har ännu inte haft några problem. Har även blivit en del pannkakor!

Nyåret var rätt dött som sagt, höll mig dock uppe till midnatt till skillnad från en annan 🙂

I fredags åkte vi runt och fotograferade fosterfamiljer och på vägen dit körde vi förbi en begravning så där stannade vi till och deltog i sista akten. Snälla som dom var så översatte dom i princip allt till engelska när vi var med och vi tackades även för att vi kom dit och deltog i begravningen. Allt väl om man inte var klädd i foppatofflor, shorts och t-shirts! Kändes inte alls pinsamt att ställa sig och vinka till hela gruppen på 100-150 personer i de kläderna!

Söndagens kyrkbesök inställt så det blev ett par timmars mattelektion före lunch och sedan lek/film under eftermiddagen/kvällen.

/ Jonatan

Skärmavbild 2014-01-06 kl. 08.35.13 Skärmavbild 2014-01-06 kl. 08.34.48 Skärmavbild 2014-01-06 kl. 08.34.36 Skärmavbild 2014-01-06 kl. 08.34.10