Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Utflykt till Sipi Falls

Efter fredagens misslyckade försök med att planera en liten resa till Sipi Falls, så bestämde vi oss att göra ett nytt försök på lördagen. Barnen klädde sig i sina finaste kläder inför detta äventyr och med ett gäng barn med glittertoppar och lackskor begav vi oss vid tiotiden iväg till de berömda vattenfallen tillsammans med Michael som arbetar på barnhemmet, samt vår chaufför för dagen. Första stoppet var i staden Mbale för att försöka fixa fläktrem och batteri, men en dryg timme senare i gassande sol utanför verkstaden var ingenting fixat förutom att chauffören skaffat en ny – och mycket elegant – raffmuff. Mycket nöjd körde chauffören vidare och försäkrade oss om att bilen utan problem skulle ta oss ända fram till vår destination. En halvtimme senare stod vid dock vid en vägren med kylarvattnet sprutandes åt alla håll, vilket löstes relativt fort med en dunk kallvatten. Lösningen var dock kortvarig och en dryg kilometer senare befann vi oss återigen vid en vägren. Vi har insett att om man i Uganda säger att något kommer ta en timme så tar det ofta två eller tre, så när vår chaufför bara skakade på huvudet och sa ”vi behöver ha tålamod” när vi frågade om hur lång tid det kunde tänkas ta tills bilen var lagad, insåg vi att det kunde bli ett ganska permanent stopp. Efter att ha väntat, lekt lite med barnen i byn, väntat, letat skugga under några träd, lokaliserat en liten affär som sålde några torra brödbitar (och tyvärr inget vatten..), väntat lite mer och till slut fått bilen lagad tack vare trevlig mekaniker på motorcykel, så lyckades vi ungefär fem timmar senare få igång bilen. Trots den smärre förseningen var både vi och barnen vid gott mod när vi rullade vidare mot vattenfallet, och lyckades komma fram lagom tills att de stängde. Som tur var hittade vi en snäll guide som kunde ge oss en ordentlig rundvisning vid ett av de tre fallen, och som dessutom lyckades övertala vakten vid det största fallet att släppa in oss på utkiksplatsen så att vi kunde få en liten glimt. Att se de mäktiga fallen i solnedgången och barnens stora lycka över att få komma ut på lite äventyr var värt den långa resan, och vårt glada humör rubbades inte ens trots att vi fick soppatorsk på vägen hem (två gånger). Väl hemma klockan 22 slukades under tystnad den goda middagen som Rose lagat och sedan dröjde det inte länge förrän alla sov gott i sina sängar.

/Amie och Katja

Hälsningar från Bubulo!

Sedan i onsdags är Cecilia, Amie och Katja från Kids of Ugandas styrelse och hälsar på i Bubulo! Här är några blandade bilder från igår och idag.

Våra tre arbetsområden

Hejsan kära ni!

Jag har inte skrivit i bloggen på länge, mycket för att jag tror det är intressantare för er att läsa vad som händer PÅ barnhemmet, snarare än att jag skriver vad vi pysslar med i Sverige. Men guuud vad vi pysslar! Vi har ju en styrelse på nio peroner – så då hinner det hända massor av saker!

I vår har vi sammanlagt, fyra volontärer och fem studenter som ska åka på fältstudier som kommer till Bubulo. Detta gör vi egentligen inte för att barnhemmet ska gynnas som så, utan vi jobbar mycket för att svenskar ska få en vidgad bild och erfarenhet av Afrika. Så vi ser dem som en viktig del av vårt arbete att informera och berätta. En del i detta är att alla volontärer ska hålla en presentation om Uganda när de kommer tillbaka till Sverige igen, för att sprida kunskap.

Våra viktigaste arbetsområden är:
1. Ge stöd till familjer som tagit in föräldralösa barn
2. Driva barnhemmet i Bubulo med våra åtta föräldralösa barn
3. Sprida information och kunskap om Afrika i Sverige

Maila cecilia@kidsofuganda.com om ni vill ha mer info om vårt arbete eller hur ni kan bidra till Kids of Uganda!

Solcellssystem

Efter initiativ från mig & Daniel så blev det förra veckan ett par resor till Mbale för att kolla på solcellssystem.

På onsdagen köpte vi ett litet system på 120w som räcker till belysningen i hela huset , tv/dvd, mobiler/laptops och i fredags kom dom och installerade det så nu har vi el dygnet runt (eller tills det lilla, batteriet på 65AH är slut, vilket går rätt fort om man ser på tv/dvd efter solen har gått ner) som för övrigt ingick i paketet!

Nu kommer barnen kunna studera även efter mörkrets inbrott när skolan drar igång den 3e februari samt att dom får möjlighet att se på engelska barnfilmer med mera. Shrek kan dom redan utantill…! 🙂

Det hela finansierades av oss själva och våra familjer/vänner! Tack alla som har bidragit! Det är mycket uppskattat!

/ Volontärerna Jonatan & Daniel

PS. Bilder kommer! DS.

Vattentank

DSC02413

Jag lade upp detta kort igår, men berättade aldrig om den svarta vattentanken, som ni kan se i bild. Det var en satsning vi gjorde för att volontärrummet skulle få vattentoa och dusch. Tanken kostade 9500, så det var en stor investering. Men tack vare den kan volontärerna bo på barnhemmet. De betalar 25 kr per natt (även jag betalar när jag bor där) för att ”betala av” vattentanken. Jag bodde ju på barnhemmet även utan rinnande vatten, när enda toan var en latrin (inte ens en decimeter brett hål i marken). För mig som är van funkade det bra, men tror det kan vara en lite väl stor kulturchock för volontärer som aldrig varit i en by i Afrika förut. Så nu med denna nya vattentank kan vi erbjuda volontärer en bekväm vistelse på barnhemmet, med alla bekvämligheter de kan behöva. Så jag är glad att vi nu fått så otroligt många förfrågningar från volontärer för detta år! Det är verkligen på den nivån att alla ibland inte får plats i volontärrummet, utan vissa får i perioder också bo i det närliggande guesthouset.

Vi har även flera personer som 2014 åker till Bubulo för att göra skolprojekt. Hittills är det tre tjejer i två olika projekt som i vår kommer vara i byn för universitetsarbete om mensskydd respektive gymnasieprojekt i dans. Känns jättekul att jag nu känner så många människor i byn att jag kan hänvisa studenter till olika handledare och projekt, så de kan göra något givande och roligt som slutarbete! Ju fler som åker till Afrika, desto ”normalare” kommer det bli att turista och jobba där. Jag tror på öppenhet mellan gränser och fri förflytnting av människor. Så bara jättebra när vi svenskar reser till afrikanska länder, normaliserar det och minskar barriärerna för att investera, söka jobb och handla med Afrika!

Baksidan

Här är baksidan på barnhemmet! Jag tycker det är så mysigt att sitta där och hänga med vår kossa Rosa (jag döpte henne, hehe)! Hon är dräktig, så om 6 månader får vi en liten kalv. Myyyyys! Rosa ger några deciliter mjölk om dagen, så det är skönt att barnhemmet inte behöver köpa mjölk. Men den bästa avkastningen i en ko är dock att sälja hennes kalvar. Mando är Rosas djurskötare, så han tar ut henne varje dag så hon får beta några timmar. Eftersom hon är en mycket bra ko vågar han inte lämna henne, utan går med henne där hon betar. Dom är ett sånt fint radarpar när de strosar runt. Dessutom får hon också mat i sin inhägnad. Hon har dessutom utrymme att lägga sig och sova vid sidan av där hon står och äter. Mando rengör också hennes lilla hus varje dag. Så hon blir väl omhändertagen av Mando.

Vi ska dessutom köpa en till yngre kossa när skolorna börjar. De är billigare att köpa då eftersom så många människor säljer sina djur för att betala skolavgifter. Vi sålde ju två kor i webshoppen, men vi bestämde oss för att köra Rosa trots att hon var mycket dyrare än det pris ni köpte kossor för i webshoppen. Men då fick vi en dräktig ko som var välgödd och redan gav mjölk. Den andra kossan kommer dock kosta lite mindre än priset vi hade i webshoppen, för att kompensera. Denna kossan är dock en kviga – alltså en ko som ännu inte fått sin första kalv och därmed inte ger mjölk.

Ser ni dendär fina busken bakom Rose? Det är passionsfrukt!! Finns inget bättre än färsk passionfrukt!!!

DSC02401 DSC02402 DSC02403 DSC02406 DSC02408 DSC02409 DSC02410 DSC02411 DSC02412 DSC02413

Jonatan – volontär

Min första vecka:

Landade 4.10 i måndags och ingen taxi väntade, men efter ett par timmars väntan och lite kontakt med Daniel & Rose på barnhemmet löste det sig och färden mot Bubulo började! Efter 4-5 timmars körande på bra och mindre bra vägar var jag framme och alla barnen, Rose och anställda mötte upp vid bilen och hälsade & hjälpte till med att bära in väskorna så kände mig verkligen välkommen!

Dom följande dagarna spenderades mest på barnhemmet där det blev mycket lek och mys med barnen och även fotboll och innebandy (tack TeamSportia i Varberg) och WIC (Varbergs Innebandyklubb) för grejerna!

I tisdags bar det iväg till Mbale (stan ca 1 timme bort) med Rose och Daniel där vi köpte ett par bord och lite annat till volontärrummet. Fått ”svensk” mat så här i början bland annat spaghetti och köttfärssås så inte magen blev chockad och har ännu inte haft några problem. Har även blivit en del pannkakor!

Nyåret var rätt dött som sagt, höll mig dock uppe till midnatt till skillnad från en annan 🙂

I fredags åkte vi runt och fotograferade fosterfamiljer och på vägen dit körde vi förbi en begravning så där stannade vi till och deltog i sista akten. Snälla som dom var så översatte dom i princip allt till engelska när vi var med och vi tackades även för att vi kom dit och deltog i begravningen. Allt väl om man inte var klädd i foppatofflor, shorts och t-shirts! Kändes inte alls pinsamt att ställa sig och vinka till hela gruppen på 100-150 personer i de kläderna!

Söndagens kyrkbesök inställt så det blev ett par timmars mattelektion före lunch och sedan lek/film under eftermiddagen/kvällen.

/ Jonatan

Skärmavbild 2014-01-06 kl. 08.35.13 Skärmavbild 2014-01-06 kl. 08.34.48 Skärmavbild 2014-01-06 kl. 08.34.36 Skärmavbild 2014-01-06 kl. 08.34.10

 

Daniel Ferm – volontär

Hej! nu var det en vecka sen jag la upp ett inlägg på bloggen. Egentligen har det inte hänt så mycket dom senaste dagarna eller den nya volontären Jonatan som ska stanna till 1/3 kom hit.
Nyår här i bubulo var väldigt dött, det hände ingenting, jag tror att jag somnade klockan 11 den kvällen, tråkigt… Den 1 januari var det tänkt att vi skulle gå till kyrkan, men det blev ingenting med det på grund av att Rose faster dog, det känns som att en stor del av den här resan har bestått av begravningar, tror jag har vart på 4 eller 5 begravningar under dom här snart tre veckorna jag har vart här. Igår hände det dock en ganska stor grej, då kom en ny tjej till barnhemmet, en liten flicka som heter Marion. Jag vet inte så mycket om henne, bara att hon och hennes tre syskon har bott själva i ett hus (eller hus och hus det kan diskuteras) en bit härifrån då deras föräldrar har försvunnit. Två av hennes syskon har blivit omhändertagna av ett annat barnhem (tror jag). Och hennes ena brorsa ska komma hit imorgon och också bo här på barnhemmet så två nya barn har kommit eller den andra kommer imorgon. Jag tänkte lägga upp bilder på dom två syskonen imorgon när han kommer.

det här blev ett väldigt kort inlägg men det blir ett längre imorgon. Jag tänkte att jag bombar med lite bilder nu från veckan.

Skärmavbild 2014-01-05 kl. 11.14.12 Skärmavbild 2014-01-05 kl. 11.14.42 Skärmavbild 2014-01-05 kl. 11.13.52 Skärmavbild 2014-01-05 kl. 11.13.35 Skärmavbild 2014-01-05 kl. 11.14.53 Skärmavbild 2014-01-05 kl. 11.15.16

Ny volontär, Jonatan Håkansson

Hej!

Ny volontär här!

Jag heter Jonatan Håkansson, är en 29 årig fastighetsskötare från Varberg och ska vara
volontär under 2 månader med start 30e december.

Har alltid gillat att resa och har hittills rest runt främst i Asien. Har bland annat
varit i Thailand, Kambodja, Kina, Japan och Malaysia med mera, men har under flera år
varit inne på att åka till Afrika för volontärarbete, men har fram till i höstas inte
hittat något som känts helt rätt.

Så en dag i september läste jag en artikel om en kille som hade skänkt 20 fotbollar
till ett barnhem i Uganda så jag googlade lite och hittade hit till Kids Of Uganda och
bitarna föll på plats! Behövde inte många dagar för att bestämma mig för att åka ner
och nu är det inte långt kvar tills planet lyfter, 18.00 från Köpenhamn imorgon! 🙂

Ska bli så kul att träffa barnen och Rose med flera och få lära sig om landets kultur
med mera! Kommer garanterat bli oerhört lärorikt och inspirera till ytterligare resor i
framtiden!

Vi hörs!

/ Jonatan

kidsofugandajonatan

 

Uppdatering: Är i Istanbul nu och väntar på flyget som lyfter 18.40! Skönt att kunna checka ut 16.00 (kostade 15 euro) istället för 12.00. 7 timmar på flygplatsen hade inte varit så kul!

Daniel Ferm – volontär

Hej på er! tänkte berätta lite snabbt vad som har hänt dom senaste dagarna här på barnhemmet innan jag går ut och fortsätter att fylla på vatten tanken. I söndags så var vi på gudstjänst i kyrkan, det var väldigt intressant trots att jag inte fattade någonting alls eftersom dom pratade sitt eget språk och inte engelska, men jag fick iallafall ställa mig upp och säga mitt namn och vinka till alla så nu tror jag att alla i hela byn vet vem jag är iallafall vilket är väldigt bra. I måndags så åkte jag och Livingstone till Mbale för att jag var tvungen att ta ut kontanter då mina var slut, jag köpte även en liten plast julgran och lite andra grejer så jag får lite julstämning på mitt rum på barnhemmet. Bernad som typ har blivit min chaufför här i Uganda körde runt mig och Livingstone i mbale så jag enkelt kunde hitta allt jag skulle handla. Det tar ungefär en timme att åka till mbale då vägen dit inte är den bästa… när vi kom tillbaka till barnhemmet sa Bernad till mig att jag skulle sätta på mig ett par långbyxor och en skjorta för då skulle jag åka på en begravning där Rose skulle möta upp mig. Rose vill att jag ska uppleva så mycket Ugandisk kultur som möjligt den tiden jag är här så hon ska ta med mig på bröllop och massa andra grejer, jätte roligt. Åter till begravningen, när Bernad hade släppt av mig vid begravningen så mötte Rose upp mig direkt och vi gick raskt ner för att titta på när dom skulle sänka ner kistan i marken, det var så fruktansvärt mycket folk som skulle kolla samtidigt men jag fick iallafall se min första döda kropp. Begravningar här i Uganda är väldigt olikt våra, alla får komma på begravningar (man behöver alltså inte vara inbjuden) och det är mer som en fest än en deprimerande begravningen, väldigt konstigt enligt mig… Det är hög musik som spelas och alla går omkring och pratar, Jag såg inte en enda person som grät. När begravningen var slut fick jag äntligen åka hem och vila, jag var så oerhört trött efter den långa dagen i mbale och på begravningen. I tisdags så gjorde jag nästan ingenting, jag bara lekte med barnen och tog det allmänt lugnt hela dagen, så det var väldigt skönt.

På onsdagen så var det Juldagen och det är då man firar Julen här i Uganda alltså den 25/12. På förmiddagen så åkte jag och Rose iväg till kyrkan för att fira Julen där, det var väldigt kul och det var massa folk och barn som sjöng det enda negativa var att man var tvungen att ha långbyxor och långärmad på sig i kyrkan och det var typ 200 personer i kyrkan och kyrkan har ett plåttak så ni kan ju bara tänka er hur varmt det var… Vi var i kyrkan i c:a 2,5 timmar. Efter kyrkan så skulle vi åka på en begravning för det var en tjej i kanske 25 års åldens som hade dött i en bilolycka vid en bensinstation en bit bort på vägen där vi bor, jätte hemskt och jag fick se ännu en till död kropp… När vi kom hem från begravningen så var både jag och Rose väldigt trötta så vi gick direkt och vilade medans barnen gick och lekte direkt. Senare på kvällen så var det julfest i byn vilket var väldigt kul att titta på det var massa människor som dansade och sjöng, men jag var så trött så jag stannade inte så länge….

På torsdagen igår alltså så var alla väldigt trötta vi bara tog det lugnt hela dagen typ, jag och Livingstone fotograferade lite och kollade lite på film på min dator, väldigt skön och lugn dag.

Idag så har jag och killarna fyllt på vattentanken som leder till min dusch, toalett och handfat vi är inte riktigt klara med det så jag ska nu gå ut och fortsätta fylla på den.

 

Här kommer några bilder: Doreen Livingstone and Edward Juldagen 25/12 i Kyrkan Bubulo