Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Hatten av…

Jag och Mano vill tillägna detta inlägg till alla som jobbar inom kids of Uganda.

Till alla involverade:
Det har varit en ära att få åka hit till Bubulo och se vilket underverk ni har åstadkommit. Ni har under hela våran resa funnits där för oss. Svarat på våra mail samma dag. Återkopplat med fina ord och ett enormt stöd. Ni är verkligen bybornas hopp och alla är så glada över att vi kommer hit via er och lär känna de. Barnen som har dragit en vinstlott och hamnat här…ja vad ska man säga..ni har räddat livet på många av de. En eloge till det fantastiska arbetet som vi har bevittnat med egna ögon.

Till vänner och familj:
Vi vet att många därute har stora hjärtan (det har ni verkligen bevisat) och vill hjälpa de mindre lyckligt lottade på denna jord. Tyvärr så vet man många gånger inte till vem eller till vad man ska skänka sina pengar. Kommer de verkligen fram? Det är egentligen den stora frågan.
Svaret är JA! Vi har sett hur mycket det gör och hur mycket mer vi kan göra.

Har ni någonsin funderat på att bli månadsgivare eller vill skänka en summa till någon organisation så kan vi starkt rekommendera Kidsofuganda.

Allas vår Baby

Jag tänkte passa på att presentera en liten skönhet vid namn Kristin, eller ”baby” som alla säger. Hon bor i grann huset och hennes mamma lämnar henne så ofta hon kan hos oss när hon själv måste jobba. Vi alla gillar Baby här. Och hon gillar oss. En bestämd liten flicka som härmar allt hon hör. Väldigt söt. Minst i gänget här och blir uppassad och omskött på ett väldigt fint sätt. Det är vackert och underbart att se hur barnen är mot varandra, de hjälper och delar på allt. De tröstar varandra och ställer upp. Det värmer i hjärtat!

 

unnamed

Bilder från början till slut

Snart är det dags att säga hejdå till alla underbara människor här.
På måndag åker vi till Kampala och stannar där i några dagar innan vi åker hem till Sverige.

Det kommer bli svårt att skriva ett sista inlägg. Jag har ingen aning hur jag ska formulera mig eller hur jag ska packa ihop de senaste fyra veckornas erfarenheter, intryck, miljöer mm i ett enda inlägg. Jag är dessutom helt övertygande om att det mesta kommer komma ikapp mig när jag kommer hem.

Iallafall, jag tänkte att jag lägger upp en bildbomb nedan från hela resan.

Starbucks i Amsterdam, på väg till Uganda utan någon som helst aning om vad som väntade oss. Sist jag drack en god kopp kaffe…

(null)
Dagen efter att vi kom fram till Bubulo åkte vi till Mbale för närmaste bankomat. Här utanför en marknad som säljer bönor.

(null)
En ugandisk nota:

(null)
I Mbale inhandlades en hårtrimmer som alla barnen ville prova.

(null)
Stället där vi och grannarna hämtar vatten

(null)
Mano med barnen som har så mycket spring i benen.

(null)
Middag. Här blir det kolsvart redan klockan 19. Elen kommer och går som den behagar och då kommer ficklamporna fram.

(null)

(null)
Här är ett litet kollage på Malwa, som är den lokala ölen. Den är smulig, du känner typ smaken av alla ingredienser som inte filtreras. En väldigt speciell smak som man måste vänja sig vid tror jag. Ibland så har de i varmt vatten för att låta ”smulorna” sjunka till botten. Så frågan är ju hur god en varm öl är…
Malwan kommer oftast i stora bägare som flera delar på och dricker ur samtidigt.

(null)
Michael gör sin egen Malwa. Här rostar han ingredienserna, mjölmixen som består av majs, hirs och cassava (en rotfrukt). Därefter ska han tillsätta varmvatten och jäst

(null)
Rose förbereder samosa med biff…mums!!!!

(null)

(null)
Det andra köket, här lagas dock inte maten, utan det används mer som ett skafferi

(null)
Tuppen som är våran väckarklocka

(null)
Jag, Brenda och Obama tar en selfie

(null)
Hjälper Michael med chapatin som vi brukar få till frukost

(null)

(null)
Rose och hennes syster som för några dagar sedan tog sig an två syskon som nyligen blivit föräldralösa. Stephanie och Sean. Jag och Mano ska bli deras månadssponsorer 🙂

(null)
Doreen och Brenda med klänningar från Sverige som Annika hade med sig…super fina

(null)
Underbara Michel som gillar sina tjejer, jag citerar: ”fat and short” ahah underbart!!!!

(null)
Sipi Falls

(null)
En av många kvällar där vi suttit ute och spelat kort…och en Malwa på det

(null)
Det krävs inte mycket för att underhålla barnen. Två plastmuggar och en sten. Sen är det bara att pricka den andras mugg och på så sätt göra mål 🙂

(null)

(null)
På väg till rivern med Annika och barnen. Vackra Uganda bilderna gör dig inte rättvisa!!!

(null)

(null)

(null)

(null)

På söndag ska vi ha en avskedsfest. Jag kommer lägga upp lite bilder från festen när vi kommer till Kampala.

Möte för projektet

Dagarna flyter på här i Bubulo. Man kommer in i ett lunk som är väldigt trivsamt, jag trivs verkligen. Tiden går snabbt, men ändå långsamt om det säger er något, svårt att förklara.

Idag var jag på möte hos Steven angående projektet. Han var 40 minuter sen, men vad gör det egentligen. Man lär sig tålamod och det still samma ”hakuna matat”- lunket. Vi gick igenom ritningarna och bokade ett nytt möte där vi skulle diskutera pris och tillgång på material. Han berättade att några personer med kunskap i ämnet skulle se över ritningarna och göra ett första utskick över pris och tillgång. Men han trodde att projektet skulle kunna sättas igång 15 mars. Så det hoppas vi på!

 

Imorgon ska jag till Mbale med en man vid namn Peter Wafula angående Kids of Ugandas registrering på en nationell nivå. Vi ska besöka ett kontor som kommer ge mig ett papper på vad som krävs för att registreringen kan gå igenom. Fortsättning följer..

Låt mig presentera Rose

Charlotte har så fint gett en beskrivning av alla de underbara karaktärerna till barn som bor på hemmet, nu tänkte jag ge en beskrivning av den duktiga personalen som så hängivet arbetar på Kids of Uganda. Föst ut är föreståndaren Rose:

Rose har varit med Kids of Uganda från starten och är lite av organisationens stöttepelare här i Bubulo, Uganda. Hon kom i kontakt med Cecilia när Cecilia var volontär i Uganda och dem blev genast vänner. När Cecilia kom på iden om att starta ett barnhem var Rose hus perfekt för det, och de beslutade att starta barnhemmet tillsammans. När Cecilia kom hem, ringde hon Rose och la upp en budget för huset så det kan ta emot barn. Edward och Livingstone var de första barnen att flytta in på barnhemmet.

Rose, vars fulla namn är Kituyi Rose Malemo, är född 1964 i Bubulo. Rose föddes i en stor familj med sex barn, hennes far avled när Rose var väldigt liten och hennes mamma fick kämpa för att försörja barnen. Men Rose gick i skola och älskade det!

Rose är änka, men har två söner; ett biologisk och en styvson. När hennes andra man dog tog hon hans son under sina vingar och har sedan dess kallat honom för sin son. Det är vanligt i Uganda att man har flera fruar, det är också dessvärre vanligt att om en man får en ny hustru så brukar denna kvinna behandla hans och tidigare frus barn väldigt dåligt berättar Rose. Ett barn, Obama, kom från sådana förhållanden.

På sin fritid tycker Rose om att gå till kyrkan och träffa vänner. I framtiden vill Rose att organisationen ska utvecklas, det är så många barn som behöver ett hem och hon vill se organisationen utöka med flera hus.

 

Rose beskriver Uganda:

Uganda var stabilt och bra när hon föddes, men sedan dess ser Rose en negativ utveckling. Det är för mycket folk på för liten yta- resurserna räcker inte till! Fattigdom och korruption är ett stort problem, men även sjukdomar. Trots att den ekonomiska utvecklingen visar positiv, så är det bara dem som arbetar i städerna på företag och kontor som drar nytta av utvecklingen, inte folk som bor på landet.

Men Rose trivs i Uganda och ser ändå ljust på detta underbart vackra och härliga land (och drömmer om att en dag besöka Sverige).

Rose

 

Vad kostar det?

Det är alltid roligt när man åker till nya länder och jämföra lite priser. Vad kostar det att leva i landet?
Det är otroligt billigt i Uganda.
Deras valuta är Ugandiska shilling UGX
och 1000UGX är lika mycket som ca 3kr. Så jag och Mano har tagit ut miljoner från bankomaten. Synd att det inte var svenska valörer. Men det är alltid kul att vara miljonär oavsett i vilket land man är 😉

Ok, så lite random priser kommer här:

Middag: en stor tallrik ris och en kött eller kycklingbit (eller en skål bönor för den som är vegetarian) plus en dricka.
Kostar på en vanlig restaurang ca: 30kr

En flaska öl eller smirnof: 9kr

Åka bussen ca 1,5mil ca 40min: 12kr/person. En liten parantes är att vägarna är sådär så det går lite långsammare än nödvändigt. Och bekvämlighet är inte inräknat i priset. Man sitter i knät på varandra typ. En buss med 14 platser tar ca 21 passagerare..så ni kan tänka er hur de bussarna ser ut. Och tidtabellen är som följande…haha skojar lite med er…finns inget som heter tidtabell, bussen åker när den är full!

Övernattning på ett hostel/hotel: 90kr

Mbale resort är Mbales lyx hotel där kostar natten ca: 300kr

Besöka gymmet på Mbale resort: 15kr

En chapati/mandazi: 3kr

Chapati & mandazi

(null)
Fem stora måltider för ca 150kr
Ris, greens (som spenat) i jordnötssås, matoke (det gula) biff och bönor.

(null)

(null)

(null)
Busstationen

(null)

Historien om Uganda

Uganda, formellt Republiken Uganda, är beläget i Östafrika och gränsar till Kongo-Kinshasa i väster, Sydsudan i norr, Kenya i öster, Tanzania i söder och Rwanda i sydväst. Namnet Uganda kommer från kungariket Buganda som ligger i den södra delen av landet och inkluderar huvudstaden Kampala.

 

De tidigaste människorna som bodde i nuvarandra Uganda var jägare och samlare, och för ca 2300 till 1700 år sedan kom bantutalande folk till centrala och västra Afrika och befolkade större delen av de sydligare delarna av landet. Dessa folk förde med sig många nya kunskaper; bland annat ett ökat kunnande om jordbruk, järnbearbetning och nya idéer om social och politisk organisering vilket vid 1400-talet och 1500-talet hade lett till at centraliserade kungariken utvecklades.

Ett annat folk, nilotiska folket som innefattar luo och ateker, invandrade norrifrån omkring 100 e. Kr och bosatte sig i de norra och östra delarna av landet. En del av luo invaderade Bunyoroområdet och assimilerades med bantufolket där. De upprättade Babiitodynastin som den nuvarande härskaren av Bynyro-Kitara tillhör.

I Nildalen och längst med Nilsjöarna levde hominider i mänsklighetens tidigaste historia. Det finns spår av mänskligt liv från mellan 10 000 och 30 000 år sedan vid denna plats.

 

Ugandas ursprungliga befolkning var alltså jägare och samlare, men med Ugandas läge vid floder och sjöar så underlättade även handel. De sydnubiska rikena (Uganda, södra Sudan och det etiopiska höglandet) anses vara mänsklighetens vagga. Under den senegyptiska storhetstiden när romare och greker styrde i Egypten var nubierna välkända krigare och det finns otaliga målningar i den egyptiska historien av dessa krigare.

Det stora kungadömet Kitara omfattade det mesta av området mellan och runt de stora sjöarna i Uganda. Ankole blev kungadömets huvudstad och var hela religionens struktur byggdes kring. Man tror att kungadömet har styrs av Bachwezi-dynastin under 1400- och 1500-talet efter en halv-legendarisk dynasti som idag är känt som Batembuzi. Bunyoro-Kitara hävdar att man är föregångare till de senare skapade kungadömena Buganda och Ankole. Riket tros dock ha kollapsat i samband med invasaionen från det nilotiska luo-folket.

 

uganda

 

I web-shopen, www.kidsofuganda.com, finns nu underlag att köpa för att låta barnen själva göra sin historia. Tanken är att ge barnen en möjlighet att få med sig berättelsen om sig själv, sina drömmar, idoler, sitt första år tillsammans med Kids of Uganda etc. En möjlighet för dem att berätta sin historia!

I en skriftlig och grafisk berättelse gör barnen tillsammans med vår personal ett kollage om deras första år tillsammans med oss. En gåva som kan bli mycket värdefull i framtiden. För 100 kronor hjälper vi barnen att skriva ”Min historia” och tillsammans får vi ”Vår historia”!”

Köket

Då stod köket klart i lördags.

Så underbart kul att se hur lite det krävs av oss och vilken stor skillnad det gör för de!!
Jag är så ivrig att visa er. Men egentligen ska det stå och torka i någon dag innan man får använde det. Men så fort grytorna intar sina platser och börjar puttra så ska ni få se mer bilder när Michael är in action 🙂

(null)

(null)

(null)

(null)
Bara en påminnelse om hur det såg ut innan 🙂

(null)

1 vecka i Bubulo

Idag har jag varit här i en vecka! Tänk vad tiden går snabbt. Jag måste ändå erkänna, att trots Afrikas förtrollning över mig, så har jag stundtals fått lite hemlängtan. Speciellt på kvällarna. Men det känner jag blir bättre och bättre. Det är en fantastisk sak jag jobbar för, ett otroligt land och jag kommer bara gå rikare härifrån med denna erfarenhet. Det är tre månader i mitt liv som jag nog alltid kommer kunna se tillbaka till och vara stolt.

Idag gick jag och Rose gå till Town Councill och hade ett möte med borgmästaren Steven. Mötet gick problemfritt och vi har nu officiellt startat projektet. Kul! Platsen är bestämt, nu väntas bara ritningar, vilket material som ska användas och vad målet är med projektet och hur det ska mötas. Det var en väldigt ivrig och självsäker borgmästare jag har att göra med. Men det kommer bli väldigt bra det här, det har jag en känsla av. Nästa möte är på torsdag, då ska jag också bli tilldelad mitt egna afrikanska namn! Det ni!

 

(Jag har problem med att få bilder från mobilen till datorn, därför det inte har publicerats några bilder. Men jag jobbar på det och när det löst sig kommer jag lägga upp).

Möte med Steven och även Rose följde med.

Möte med Steven och även Rose följde med.

Söndag i Bubulo

Vaknade upp tidigt till vattenpumpen som sattes igång (och tuppen och kon förstås men det tillhör ju morgonen rutinen nu så det räknas knappt). För att vi ska få vatten till toaletten och duschen så behövs vatten hämtas och pumpas in i den jättelika behållaren.

 

Idag är det söndag, dagarna går ihop med varandra så det är svårt att urskilja dagarna. Vissa barn är ute och leker, andra barn tar en sovmorgon och Rose sitter på gården och samtalar med några män. För det är så det är här; folk umgås, sitter och hänger i flera timmar utan att egentligen göra något. Men det är trevligt, mycket trevlig. Ingen är stressad här, folk har inte tider att passa. Det får ta den tid det tar, ”African time” som det brukar kallas. Det kan jag nog anpassa mig till ganska lätt.. J

 

Ha en fortsatt trevlig söndag!