Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Da Thach

Igår tog vi varsin bodaboda (det är taxi på moppe som heter bodaboda då man körde från border-to-border med de förr) till ett uteställe som heter Da Thach här i Mbale. Till en början tänkte jag..tänk om de inte släpper in mig, jag som endast har flip-flops med mig.
Som tur är så har de en annan dresskod här: så länge du dansar och har kul så bryr vi oss inte vad du dansar i. En dresskod som föll oss i smaken 🙂

Det var ett jättemysigt ställe med en stor uteservering under en klar stjärnhimmel (den afrikanska himlen på kvällen är helt magisk, det är som att stjärnor finns inom räckhåll att bara plocka ner och stoppa i fickan)
med en stor skärm där afrikanska musikvideon spelades.
Det fanns några dansgolv men annars så stod alla och dansade rakt upp och ner, runt borden, bredvid baren, mitt i vägen..ja lite här och var stod folk och vickade magiskt på sina höfter.

(null)
Vi fick sällskap av denna unge man som helt själv satte sig vid vårat bord och bara diggade musiken och tittade på oss mozungos (vitingar) dansa.
(Det är så roligt för folk ropar ibland:
”Look mozungo” när vi går förbi)

(null)

(null)

1 natt i Mbale.

Efter en mycket trevlig och skön liten semester mellan fredag och lördag i Mbale med Mano och Susanne, är jag nu tillbaka i Bubulo. En dusch, lite frukt och grönsaker och lite avslappning vid poolen på Mbale resort var en lyx och mycket uppskattat! Jag tog en bodaboda hem, vilket tog ca 20 min, en resa jag gärna gör om igen. Mycket lortigt men väldigt spännande (för er som inte vet vad en bodaboda är så är det motorcykel-taxi #border to border). De kör ibland som galningar men det är rätt kul att åka med! Kanske kan vara ett framtida yrke för mig?!

 

Kommande vecka ska jag ta tag i projektet och andra uppgifter som jag har. Efter en vecka här så har jag bekantat mig väl med både människorna och omgivningen. Nu vill jag starta!

Lite om projektet; jag ska alltså, tillsammans med Lekare utan Gränser, bygga en lekplats här i Bubulo. Ritningarna är gjorda och nu ska bla plats bestämmas, lite pengar fattas fortfarande och måste samlas in. Jag kommer blogga om projektet så ni kan hänga med i utvecklingen. Men det ska bli väldigt skoj att vara med i det, speciellt att se resultatet och vad barnen tycker.

 

En annan sak som är lite nytt här i bloggen är månads-tema. Februari månad är Historia, vilket betyder att jag ska ge er en liten kort historia om Uganda uppdelat i fyra delar. Jag är själv inte så insatt i Ugandas historia så det ska bli intressant.

 

Trevlig helg!

Busfröet Jacob

Nu har ni fått lära känna;
storasyster Doreen, arbetsmyran Joel, klipska Edward, presidenten Obama, modellen Brenda och mannen Andrew.
Sist och minst så har vi hemmets lilla busunge och gullegris, Jacob (Jacobo som han kallas).
Jacob bodde med en psykiskt sjuk mor som gick bort. Han var 5 år när han kom till barnhemmet, undernärd och kunde varken prata eller gå. Han fick lära sig allt från början även potträning.

Idag hittar du denna godbit al over the place. Sitter du på en stol här så kommer du med stor sannolikhet hoppa till av överraskning när detta busfrö kommer krypandes under stolen för att kittla dina fötter.
Det bästa han vet är att kittla och bli kittlad.

Det är inte svårt att trösta denna lilla grabb. När han blir ledsen över något så är det bara att kittla lite här och lite där så är hans bekymmer borta med vinden.

Jacob är verkligen så genuint snäll. Han är så gosig, kramig och pussig. Så omhändertagande. Ibland är han bara där bredvid dig och klappar dig på armen och pussar lite på din axel.
Så fort vi har ätit färdigt står han redo och ska ta tallriken så vi slipper resa på oss.

Han är även så gullig när du ber honom att le på kort…för då kommer hans kamera face fram…och den är ju helt enkelt underbar!

Jacobs kamera-smile

(null)
Gullungen med kokos-bolls smulor över hela ansiktet

(null)
Lika stark som Mano

(null)

(null)

Semester i Mbale

Nu har vi checkat in på ett hostel i Mbale där vi ska spendera helgen och bara slappa lite i den ugandiska sfären.

Kanske att vi besöker en nattklubb här i närheten ikväll. Då lovar jag att det blir lite bilder och update

På arabica café med Annika.
Här har de internet och tre gånger så dyra priser på maten som den lokala restaurangen; en rätt för ca 65kr.
..men om jag ska vara ärlig så har den ugandiska maten växt i mina ögon (och smaklökar, och mage :)) så jag föredrar faktiskt matoke och peunutsås numera 🙂

(null)

Ett nytt år och nya möjligheter!

Hejsan allers!

Nu har drygt en månad gått på det nya året och vi är i min mening på helt rätt spår!
År 2015 har med andra ord börjat lika bra som förra året slutade, och det var riktigt trevliga månader med nya sponsorer och nya medlemmar. 
Bland sponsorerna hittar vi bland annat Tingvallaskolan, Filadelfiakyrkan och Enindo som alla kom med fantastiska bidrag till brunnen! Vi vill även rikta ett stort tack till alla medlemmar som stöttade oss under jul och nyår, TACK!

Men nu är vi inne på 2015 och efter årskiftet har vi samlat på oss ytterligare några goda nyheter. Familjehem i väst har blivit ny sponsor och med deras hjälp har vi nu kunnat utvidga vår familjeverksamhet ytterligare vilket gör att vi nu stöttar 14 familjer till en bättre standard med goda framtidsutsikter. Dessutom har ett fantastiskt sällskap, STGPV, valt att stötta Kids of Uganda under hela 2015! Alla era insatser, sponsorer som medlemmar, leder till att vi idag stöttar över 60 barn i och runt Bubulo, ni gör enorm skillnad och det tackar vi för! 
Nytt för denna månad är också  att vi har fått en ny eldsjäl till verksamheten i Bubulo, närmare bestämt vår nya praktikant Annika! Hennes liv i Uganda kan ni läsa om i Annikas blogg.Under året kommer vi även att ha olika månadsteman som kommer återspeglas i de varor ni kan köpa i vår webshop genom våra värdebevis. I februari är detta tema ”Historia”, och historia är som alla vet ett brett koncept, men jag är ändå övertygad om att det kommer passa alldeles utmärkt för en månad som denna!  (OBS: läs alla månader =D)!

Med detta meddelande hälsar jag alla nya medlemmar och alla nya sponsorer välkomna till Kids of Uganda och jag tackar alla befintliga sponsorer för ert stöd och ert engagemang. Jag som skrivit detta heter Victor Hökpers och är ny sponsoransvarig i Kids of Uganda. Och även om man enligt vissa inte får säga detta så sent som i februari så önskar jag ändå er alla en god fortsättning på det nya året! Tack och hej!

Barnens skola

Idag var vi och hälsade på de små liven i skolan.

Vi kikade in i klassrummen under lektion. Vi hälsade på de en och en då de satt utspridda i olika klassrum.
Till en början trodde vi att barnen skulle komma springandes till oss och stolt visa upp oss för sina klasskamrater. Men icke sa Nicke.
Det var som att ha morsan på besök i skolan med saft och bullar. De skämdes ju ihjäl. Att vi sedan stod i dörröppningen och vinkande glatt och slängde slängpussar, det var ingen höjdare. Ansikten begravdes i armveck och blickar ner i marken.

Den enda som uppskattade våran närvaro var lille Jacob. Han kom springandes och kramade om oss. Det värmde i modershjärtat kan jag ju säga 🙂

(null)
Lite regler att förhålla sig till

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Matsal aka bamba

(null)

Första dagarna

Nu har jag sakta men säkert börjat känna mig hemma här. Barnen har fortfarande inte börjat skolan så det är full fart i huset. Internet är up and running när det vill, men för det mesta fungerar det.

Solen skiner, det är väldigt varmt. Har svårt att tänka mig att jag åkte från slask, kyla och snö så sent som i söndags och idag går jag i sommar kläder.

Jag och Susann tog en promenad kring staden, vilket slutade i att vi gick med ett hov av barn efter oss. Måste varit en rätt komisk/underbar syn!

Idag var vi i barnens skola, Rose var tvungen att åka dit och betala barnens skol avgift så vi passade på att hänga med för att se hur det är. Det var annorlunda än våra skolor i Sverige, men såg ändå väldigt bra ut.

Dessvärre har vi varit utan ström nu sedan igår kväll, så det har varit becksvart, men vi har tänt ljus och spelat kort och gjort det bästa av det. Gotta love Africa!

Nyheten nu då….

Ok…nu ska vi berätta vad Ni där hemma i Sverige har bidragit med här i en liten by i Uganda.

Maten som har lagats här lagas över en eld men lösa tegelstenar som ska hålla en gryta på plats. Det är mycket blod, svett och (ordagrant) tårar i det lilla rummet där röken ligger som en dimma.
När Michael sedan ska laga stora mängder mat som ska mätta ca 15 munnar, frukost, lunch och middag så kan ni tänka er hur mycket han får kämpa.

Nu är det så att det finns en bättre lösning, självklart inte lika ”lyxig” som hemma i Sverige…ni anar inte hur mycket vardagslyx vi har..bara sådär..utan att vara tacksamma eller ens reflektera över hur det skulle kunna vara. Självklarheter som rinnande vatten, en dusch, en toalett, diskmaskin eller en diskbänk, tvättmaskin, ugn, spis, you name it!!!! LYX gott folk! LYX!!!…ok tillbaka till lösningen. Det ska byggas ett sk kök, dvs två hål som grytorna får plats i samt en liten inbyggd del under där elden brinner och röken går ut via ett rör…lite rörigt jag vet..men ni kommer få se före och efter bilder.

Hur kommer jag in i bilden undrar du…jo styrelsen av Kids of Uganda har röstat JA till detta förslag då pengarna kommer från insamlingen på www.betternow.org/elahi som alla vänner så generöst har bidragit till.
Tillsammans gör vi verkligen en skillnad. Håll utkik efter det färdiga köket som står klart om några dagar 🙂

Before:

(null)

(null)

(null)
During:

(null)