Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Rose

Rose är en väldigt varm person och tar alla som kommer till barnhemmet till sitt hjärta. Sedan jag kom dit första gången har vi varit fem volontärer i EU-projektet (innan barnhemmet startades) – jag, Emma, Geraldine, Matilda och Annika. Efter detta har vi haft många kompisar som varit på besök i Uganda – Louise, Amie, Josefina, Anna, Fanny, Maria, min syster Jessica, min mormor Britt. Plus de tre svenska killarna som bodde med mig och Louise i några veckor – Noa, Hannes o Johan. PLUS två underbara volontärer – Elina och Malin!

IMG_2707Rose älskar ALLA sina fina vänner från Sverige. När jag pratar med henne kan hon ibland säga ”I miss Fanny so much”, ”I called Elina yesterday” eller ”grandma was a great woman!!”. Hon pratar alltid om ni som varit i byn och hon tycker så mycket om er alla. Hon ser till att hålla kontakten med alla genom att ringa då och då för att säga att hon saknar dem. Senast igår ringde hon min kompis Louise som jag bodde med i Kampala för att berätta att barnen har det bra och att hon saknar henne. Det häftiga med Rose är att hon behandlar varje person individuellt och verkligen ser oss för de vi är. Hon är som en omhändertagande mamma som oroar sig för sitt eget barn med vissa av tjejerna, medan hos med några av oss andra kan gå ut till en bar för att ta en öl med byns top-shots efter dagens bravader. Alla tjejer, oavsett personlighet, har en speciell plats i hennes hjärta. Men, man kan inte förneka att de som ger henne presenter har en extra stor plats – Rose älskar presenter, haha. Det är så man visar att man tycker om någon i Uganda, man ger gåvor. Så ALLTID när du är bjuden till någons hem ska man ta med en gåva. Det kan vara en ficklampa, bröd, tvål, tändstickor, socker eller choklad. De kommer bli glada vad de än får, men de viktigaste är att du genom gåvan visar att du är deras vän!

Hon säger ofta till mig att ”we are one” eller ”you and me are the same” för att visa bandet vi har. Även om jag och Rose inte hade startat barnhemmet ihop så hade vi varit vänner för livet. Men med barnhemmet så har Rose liv förändrats totalt. Från att vara en änka, utan fast bostad eller jobb som skänkte alla sina intjänade pengar till sin sons universitetsstudier – till att nu vara en högt aktad kvinna i samhället med fast jobb som manager på Bubulos enda barnhem, ett färdigbyggt hus (som dessutom är det snyggaste i hela byn) och en i slutet av september son med en kandidat i ekonomi och förvaltning. Det är inte illa av en änka i en liten by i östra Uganda! Och detta är ju inte tack vare mig – det är tack vare att Rose är en driven, ansvarsfull och varm person som man kan lita på!

Jag lovar alla ni som i framtiden kommer hälsa på barnhemmet och Rose – ni kommer få en plats i hennes hjärta. Det finns alltid plats för fler! /Cecilia

 

Mat i Uganda

DSC02242Visst ser det smarrigt ut va, hahah. Detta är en vanlig rätt när man bor i Uganda! Matooke (grön matbanan) och bönsås (kidneybönor). Trots att det kanske inte är så aptitretande så kan jag berätta att det är sjukt gott! Matooke har en väldigt speciell smak, och det tar ofta oss svenskar några testningar innan vi vant oss. Men när man väl ätit det några gånger ÄLSKAR man det. Jag tycker det är bland det godaste som finns nu, men i början va det hemskt, haha. Även bönor som inte är en så upphetsande rätt i Sverige är riktigt gott i Uganda!

Det är sådan skillnad på mat i Uganda, eftersom alla råvaror smakar så mycket mer i sig. De behöver inte krydda så mycket för att det ska bli gott. Lägg till en avokado eller en mango som efterrätt och du har en fantastiskt god måltid. Jag älskar bananer och har alltid gjort – men nu blir jag lite besviken varenda gång jag äter en förgiftad storskaligt odlad smaklös banan – när jag minns de fantastiskt goda gula bananerna i Uganda. Älskar dem verkligen!

Så om du kommer till Uganda, testa allt och testa många gånger. Till slut kommer du älska maten, även om den vid första anblick inte såg så exotisk ut! Nej, nu måste jag äta en banan ändå, haha.

/Cecilia

Tips på reportage i AmnestyPress samt sommarprat i P4 Värmland

För några månader sedan blev jag intervjuad av en frilansjournalist som kommit till Kampala för att göra ett reportade för Amnesty om gaypersoners situation i Uganda, då det är förbjudet där.

Johannas reportage i AmnestyPress: http://amnestypress.se/artiklar/reportage/25529/ett-liv-i-skuggan-mot-homosexuella-i-uganda/

Artikeln hon skrev om mig och Kids of kommer publiceras i NWT den 14 september. Denna är mycket mindre och var egentligen tänkt att publiceras innan sommarpratet sändes i P4. Tyvärr var hon i Uganda på ett pressat schema, så hon hann inte komma och hälsa på i barnhemmet. Det skulle vara väldigt kul om någon journalist ville göra ett ”riktigt” reportage om barnhemmet. Ofta blir det så mycket fokus på mig och vad jag gjort. Jag skulle hellre vilja ha ett reportage om den verkliga situationen på landsbydgen i Uganda (och många delar av övriga Afrika). Men ett första steg kan vara att lyssna på mitt sommarprat, där jag talar om både möjligheter och svårigheter för framtiden för afrikas befolkning, samt berättar om barnen på barnhemmet!

Cecilias sommarprat i P4 Värmland: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3834&artikel=5566893

 

Sommarprat i P4 Värmland

Idag ska jag som är ordförande i Kids of Uganda, Cecilia Kleimert, sommarprata i P4 Värmland kl 15.00. Det finns dock, liksom sommarpraten i P1, att lyssna efteråt på webben. Jag spelade in sommarpratet på en radiostudio i Kampala i juni, så var ett tag sedan nu. Nu har vi ju sex barn och inte fem som jag säger i sommarpratet. Jag kommer prata om mitt Afrika samt barnhemmet – och dessutom spela massa bra musik!

Hoppas ni är intresserade att lyssna på ljudklippet!
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3834&artikel=5566893

Cecilia Kleimert

Möbler från Svenska Ambassaden

Jag och Louise skänkte alla våra möbler, sängkläder, kylen, köksredskap och alla andra diverse prylar vi hade i vår lägenhet i Kampala till barnhemmet. Våra två 160-sängar står nu i volontärrummet så våra framtida volontärer kan bo fräscht och bekvämt på barnhemmet.

Men inte nog med detta, svenska ambassaden i Kampala som jag praktiserade på bytte möbler och valde att skänka några av sina utbytta möbler till barnhemmet. Så nu har barnhemmet ambassadören Urbans soffset samt ett jättefint skrivbord med tillhörande stol där de sitter och målar och gör läxor. Tack svenska ambassaden för ert stöd!!

IMG_2250 IMG_2248 IMG_2243

Matilda

Matilda var volontär i Bubulo på samma skola som jag jobbade på, fast perioden efter jag, Emma och Geraldine var där. Så Rose har jobbat för henne också. Matilda lämnade Uganda efter att hennes volontärperiod var klar strax före jul. Men Uganda har för henne, liksom mig, satt djupa spår. Så illa kvickt var hon tillbaka nu i sommar. Matilda har varit ett bra stöd för barnhemmet och hennes mormor hade till och med skänkt lite pengar för att Matilda skulle kunna fixa något behövligt till barnhemmet. Barnen tycker det är jättekul när Matilda är där, speciellt allas lilla favorit Jacob, som här sitter på hennes axlar.

IMG_2291

Hemligt bidrag

Jag måste bara skriva detta inlägg, trots att jag egentligen inte får 🙂

En familj skänkte i mars 20,000 kronor till barnhemmet. Det tog lite detektivarbete från min sida för att komma i kontakt med dessa generösa själar, då jag skrev ett mail och tackade så mycket och att jag ville uppskatta dem i bloggen. De svarade dock att de ville ge ett bidrag till vår verksamhet, men ville inte ha något alls tillbaka – mer än att jag skulle krama barnen från dem. Jag blev helt varm i hjärtat! Så fina människor, ger för oss ett så stort och viktigt bidrag som gjort att vi  bland annat kunnat färdigställa isättningen av fönster och bygga ett djurstall. Men de vill inte ens tackas med namn.

Ni vet vilka ni är! TACK <3

Sommarprat i P4 Värmland

Jag kommer vara sommapratare i P4 Värmland, en måndag denna sommar! Det är fortfarande inte presenterat vilken sommarpratare som får vilken måndag – men jag skriver i bloggen så fort jag vet så ni kan boka in detta viktiga datum i era kalendrar, haha. Mitt sommarprat kommer handla om mitt Afrika, speciellt min by Bubulo och barnhemmet. Eftersom jag studerat mycket om Afrika och situationen här kommer ni förhoppningsvis lära er något nytt av mitt sommarprat. Men det viktigaste jag vill förmedla är hur lycklig jag har blivit av att få chansen att vara här i Uganda! Jag hoppas fler av er får lust att resa hit till Östafrika, eller andra delar av Afrika efter detta sommarprat!

Även de andra sommarpratarna verkar hur intressanta som helst! Jag brukar varenda sommar lyssna på varenda sommarpratare i P1, men iår kommer jag definitivt lyssna på våra värmländska profiler också. Ska bli så KUL!

Radioprat

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3834&artikel=5542323

Tre av våra änglar

OLYMPUS DIGITAL CAMERAMin lillasyster Jessica var på besök. Här med Brenda – en nyfiken prick som älskar att vara med på kort! Tack Karin, som nu sponsrar Brenda 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERADoreen har precis fått sin egen fadder! Tack Lotta 🙂 Doreen börjar förskolan på månad, tillsammans med Brenda. De är jätteglada och förväntansfulla. Tack till er som gav julgåvan ”ett års skolavgifter” i julas. Med dessa pengar kan vi nu sätta in Doreen och Brenda i förskolan, trots att de inte haft egna sponsorer förrän nu. Barnhemmet har varit dyrare än beräknat nu de första månaderna, eftersom vi inte ännu kan skörda vår egen mat utan måste köpa allt i marknaden. Så TACK alla ni som skänt pengar. Ni är guld värda!

ward

Edward är som en ny person nu! Så himla glad och lekfull – från att ha varit ett kolli som knappt rörde sig i onödan. Tack Katja som hjälper till att sponsra denna fantastiska pojke!

/Cicci

Familjesponsor

Att ta in barn på barnhem ska alltid vara sista utvägen, när det verkligen inte finns någon annan som kan ta hand om barnen! Det håller jag och Rose båda med om, och vi har hittills bara tagit in barn som blivit vanvårdade i sina tidigare hem.

Bild

Denna lilla pojke däremot har en annan situation. Han är frisk, kry och lekfull. Han får bra med mat och bor tillsammans med sin gamla, men ack så starka och kärleksfulla mormor tillsammans med sin syster. Deras båda föräldrar är döda. Mormorn kom med pojken till oss och bönade och bad att vi skulle ta honom. Hon har mat att ge honom, men inga pengar att ta honom till skolan eller köpa kläder och skor.

Ett steg i detta barnhem är att sponsra liknande familjen, som kan ta hand om ett föräldralöst barn – men inte har tillräckligt med kontanter. Så vi söker en person eller familj som kan hjälpa oss stödja denna lilla pojke med 250 kronor i månaden, så han kan bo kvar med sin älskade mormor!