Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Sipi Falls

I söndags tog vi med våra små kycklingar ut på äventyr till Sipi falls.

Vi tog oss dit i Roses bil en liten mini buss med 8-9 platser. Vi var 12 stycken på utflykten. Inga trafikpoliser här inte.

När vi väl kom till sipi falls så hade vi med oss en guide som heter Tom som visade oss runt de 3 vattenfallen. En vandring på ca 2tim.

Vilka fantastiska vyer vi fick skåda!!!!

Så gulligt att barnen gör sig fina inför en utflykt

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Efter utflykten åt vi på restaurang i Mbale

(null)

En sån karl

Andrew är 16 år och den äldste på barnhemmet. Han uppsökte barnhemmet då hans pappa tagit självmord och mamman dött av en okänd anledning. Han var tydligen rädd och i ett ganska dåligt skick när han kom hit.

Här i Bubulo har de som tradition att vartannat jämnt år så har de en stor omskärelse ceremoni. De unga killarna som har åldern inne (någonstans i tonåren) genomgår en omskärelse samma dag en efter en, chop, chop, chop..nä skojar bara (men typ något sådant). Så nyligen 2014 i december blev Andrew en man.

Det mest fascinerande här är att enligt tradition så klarar du man-testet endast då du inte visar några tecken på ”svaghet”. Utan någon som helst bedövning så ska du stå helt stilla, inte ett ljud, inte darra, inte en enda min, inte ens svälja ditt eget saliv, ingen som helst reaktion. Är det så att du inte klarar testet så har du skämt ut dig och din familj..i princip.

Så då undrar ni huruvida Andrew klarade testet eller inte..japp han är en man! Och han ska minsann bära sin titel med huvudet högt!!!!! Modiga lilla man. Jag och Mano är helt fascinerade över att han (och alla de unga männen i Bubulo) utsätts för det här, min haka är fortfarande och släpar på marken!

Men Andrew mår prima (inga infektioner eller komplikationer) han är alltid glad och dansar om vartannat steg han tar.

Om ni hälsar på i barnhemmet någon dag och ser en ung man med en radio i släptåg, då har ni skådat Andrew. Det är han och hans radio. Mestadels lyssnar han på fotboll (en Arsenal supporter) och musik.

Och snäll är han. Så gullig och ödmjuk. Försiktig och alltid glad.
En riktig man..med eller utan omskärelse <3

(null)

(null)

Fantastiska nyheter!!!

Vi har inte haft någon internet de senaste två dagarna så idag kommer det en bomb med inlägg.

Vi har sällskap av Annika som jobbar för kidsofuganda och ska vara här i några månader. Vi kommer dela på bloggen för att uppdatera vänner och familj.

Håll utkik ikväll alla underbara vänner för vi har fantastiska nyheter till er, det har med barnhemmet att göra (alltså ingen bulle i ugn haha) och det är tack vare er som nyheten är fantastisk….mer om det ikväll.
Innan det så kommer det lite inlägg 🙂

Framme i Uganda

Har varit lite strul för att få igång internet så därav fördröjningen av inlägg, men nu bör allt gå.

Nu är jag framme! Hur beskriver jag denna känsla enklast? Lycka, överväldigad, pirrig, en ren och skär glädje i hela kroppen helt enkelt. När jag planet flög ner mot flygplatsen och jag kunde urskilja miljön kunde jag inte sluta le. Mina ögon blev stora som tefat och jag kände en inre lycka som är obeskrivlig. När jag landade på Entebbe var det inte helt utan komplikationer (som det har en tendens att vara i Afrika ibland…). Chauffören var ungefär 3 timmar sen samt jag hade helt missat att ta ut 50 dollar till visumet vilket gjorde att jag var tvungen att springa ut för att ta ut pengar. Varpå automaten tar mitt kort! Men saker och ting har en tendens att hända här så jag kände ingen större panik. Jag åkte till banken som låg utanför flygplatsen och fick en vänlig dam att följa mig tillbaka och ta ut kortet. Slutet gott allting gott!

Sedan kom chauffören och vi påbörjade den ca 6 timmar lång bilvärlden till Bubulo.

Uganda är verkligen det riktiga Afrika. Röd sand, myller av folk som umgås och är i rörelse, grön och exotisk miljö. Vi kom inte fram förens närmare 00.00 och jag kan meddela att jag var vid det slaget helt slut. Hann inte ens landa på kudden förens sömnen tog mig in.

Idag, tisdag, vaknade jag upp till ljudet av en kon och barna-skratt – underbart! Jag har umgåtts med barnen, Rose och de två volontärerna; Susanne och Mano. Jag gick också in en sväng till ”byn” för att införskaffa ett ugandiskt mobil nummer vilket slutade i att jag satt i timmar och pratade med Richard, ”byns mäktigaste” som han kallade sig. Han ville även ta med mig till ett annat barnhem i närheten som drevs av en tysk kvinna vilket kunde vara kul tänker jag.

Sen fick jag tre frierier också. Kul det med!

Introduction

Igår var Rose bjuden på en förlovningsfest. I Uganda kallas det introduktion. Det var Rebecca och Isac som skulle ”introduceras”.
Rose känner Rebeccas familj och fick då hem ett jättefint inbjudningskort. Självklart så var jag och Mano välkomna vi med. Det är bara att passa på när man får chansen att uppleva ugandisk kultur och tradition.

Vid en sådan introduktion så är det mannen och hans familj som står för kostnaderna. Och efter gårdagen så förstår vi att den här Isac har det nog ganska bra ställt..för ni skulle se detta spektakel.

Alla kvinnor hade på sig traditionella ugandiska klänningar med puffaxlar och ett brett skärp runt midjan. Jag som dessvärre hade packat anspråkslöst hade endast en enkel (svart dessutom) bomullsklänning och var alldeles för ner klädd, men det fick gå.

När vi anlände så fick vi sitta under ett tält. På den här festen var det ca 300 gäster varav 150 hade sittplatser (de viktigaste enligt Rose).

Isacs familj satt på vä sida och Rebeccas på höger. I mitten fanns en sk scen.
Under hela kvällen var det en ung släkting som stod för underhållningen. Han hade en mikrofon och höll tal och skämtade.

De har som en liten ”lek” vid de här introduktionerna. På Rebeccas sida satt hennes farbror med en mikrofon han med. Han och den unge underhållaren pratade sins emellan hela tiden. Då är det så att för Isac att vinna Rebeccas hjärta så måste han skänka massvis med gåvor till hennes familj.

Först kom hennes bröder dansandes på led. Sedan så fick de mikrofonen där de tackade alla gäster som var på plats. De dansa, prata i mikrofon och fick sedan varsin present tilldelad sig.
Efter de kom ett annat gäng dansandes på led, hennes systrar, de fick samma uppvaktning som pojkarna. Därefter kom kusinerna..osv.

Efter några danser kom 6 tjejer dansandes på led och där fanns även Rebecca med. Detta tjejgäng dansade några varv i mitten sedan satte de sig ner. Därefter gick två av hennes kompisar upp och dansade runt på den vä sidan där Isacs familj och vänner satt. De skulle nu enl tradition leta fram brudgummen.
Det var ju spännande för mig och Mano för vi visste ju inte heller vem den här Isac var. Efter att brudgummen var utplockad satte tjejerna sig och och två tjejer från Isacs sida skulle välja ut bruden. Så de dansade runt tjejgänget och hör och häpna, lyckades hitta bruden Rebecca.
Efter denna underhållande kurragömma leken fick det blivande brudparet fotas ihop.

Därefter serverades det mat och det i mängder. Det serverades; matoke, ris, pasta, klyftpotatis, biff, kyckling, chapati, jordnötssås, coleslaw och annat gott.

Efter maten då ni, då hände det roliga. Underhållaren och Rebeccas farbror växlande några ord och plötsligt så börjar alla på Isaacs sida traska ut ur tälten.
Jaha vad hände här undrar jag och Mano. Jo de var på väg till bilarna för att hämta alla gåvor. Och jisses så mycket gåvor. En 20-tals korgar med presenter, hönor, tuppar, massvis med backar med läsk, ris, matoke, och håll i er…en soffgrupp och ett kylskåp. Japp ni läste rätt, de traskade ut där och vips så kommer de tillbaka med en soffgrupp och ett kylskåp.

Efter det var det mer prat och tacktal sedan kom tårtan ut. Vid det laget hade gästerna börjat avlägsna sig och då gjorde vi det med.

Mätta och belåtna med lite ugandisk tradition i bagaget.

Inbjudningskortet

(null)
Rebeccas systrar dansandes på led…fina färger 😉 (heja Sverige)

(null)
Rebecca (i lila) med sitt tjejgäng

(null)
Ett skepp kommer lastat…med presenter!!!!

(null)

(null)
Sofforna har intagit sin plats

(null)
Sist men inte minst…cake cake cake

(null)

Resdagen

Nu är dagen här! Dagen då jag lämnar Sverige för Uganda. Allt är nerpackat (förmodligen för mycket kläder som vanligt), vaccin intagit och biljetten in-checkad. Nu väntar bara en tidig söndags middag med familjen och sen åker jag! Det är blandade känslor att lämna det bekväma livet med familj och vänner, samtidigt som att fjärilarna fladdrar i magen på det äventyr som ligger framför mig!

 

Ugandas next top model

Här har vi barnhemmets bländande skönhet. Denna lilla tjej är så vacker att pojkarna kommer smälta som piggelin i solen när hon blir lite äldre.

Brenda har likt många av de andra barnen, förlorat båda sina föräldrar i AIDS.

Brenda har sett vi hur blandar pulverkaffe och tycker nu att det är superroligt att agera barista.
Hon frågar mig och Mano stup i kvarten om vi vill ha kaffe och springer till köket för att hjälpa till att röra om pulverkaffe och pulvermjölk.
Det är så roligt att se för hon vet exakt hur vi vill ha det med antal skedar och vem som har socker i sitt kaffe osv.

Brenda är även hon lite blyg men älskar att få kramar och pussar. Många gånger sätter hon sig lite extra nära och söker sig fram till en kram eller en puss.

Vi har märkt att hon är lite ”tjejig”. Har gärna på sig något fint, tvättar sina byxor lite extra. Ibland tar hon fram en rosa liten solhatt som hon känner sig extra fin i..en riktig liten prinsessa.

Hon älskar kameran och ni skulle se när jag bad henne att posa…Tyra Banks släng dig i väggen…sikken talang! Blygheten var som bortblåst!

Denna tjej med ett gudomligt leende som smittar av sig är svår att ta blicken ifrån..håller ni inte med?!

(null)

(null)

(null)

Fredagsmys

Idag har vi bakat kokosbollar.
Vi fick improvisera lite med ingredienserna dock.

Igår när vi var i Mbale och skulle inhandla lite ingredienser så letade vi överallt efter kokosflingor och vaniljsocker utan resultat. Vaniljsockret fick utebli och kokosflingor ersättes med kokoskakor som vi krossade och rullade kokosbollarna i.

Krossa kokoskakor

(null)

(null)

(null)

(null)

Manikyr och pedikyr

Så fort man gör någonting här…läser en bok, tittar i sin telefon, nopprar ögonbryn, klipper naglar..ja vilken simpel vardaglig syssla som helst, så kommer de som en virvelvind. Allesammans på en gång..nyfikna.
What is this? Me to! Show me!
Så nyfikna. Allt är ju så nytt och spännande.

Så häromdagen när nagelsaxen var framme så ville ju alla att jag skulle använda den på de med. Så då fick det bli lite manikyr och pedikyr på de små naglarna. Och dessa små fossingar. De har ju inga skor på fötterna så deras små fötter är ju ganska slitna. Det gjorde ont i hjärtat när man ser så hård och sliten hud på fötter som egentligen ska vara mjuka och lena 🙁

(null)

(null)