Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Mount Elgon

Nu är vi tillbaka från vår vandring på Mount Elgon! Det är en vulkan vid gränsen till Kenya, toppen ligger på hela 4321 m.ö.h.!  Det var ett par tuffa fyra dagar och iskalla tre nätter vi spenderade på berget, men ändå himla kul.  Jag (Louise), Annika (som volontärarbetar här i Bubulo) och hennes ugandiske pojkvän Alfred följde med Röda Korset på deras vandring. Min fjärde dag i Uganda mötte vi upp resten av vandringsgänget klockan 5.45 på morgonen i Mbale för att bege oss iväg. Totalt var vi 28 personer som skulle med på vandringen, varav endast fem av oss inte var tyska! Det hela börjar i alla fall med att alla 28 personer, plus all packning och mat förstås, klämmer in oss i en av de lokala taxibilarna som totalt har platser för 12 personer. Det var en intressant upplevelse vill jag säga! När taxin jobbar sig upp mot vår startpunkt så märker vi att den tunga lasten visst blev lite väl mycket och vi lyckas fastna gång på gång i olika lerpartier på vägen. När det blev som allra värst kom lokalborna till undsättning o hjälpte oss komma loss! Allt detta gjorde att vi, istället för att börja vandringen vid 8.00 kom iväg vid 12.30. Inte för att detta gjorde någon av oss förvånad, vi är ju trots allt i Uganda.

 

Så, utan lunch i magen (det hann vi ju inte med)i ett helt nytt klimat och med dålig kondition bar det av. Riktigt tufft var det!! Med oss hade vi fyra beväpnade guider som visade sig vara hur gulliga som helst och väldigt skojfriska, ett härligt stöd när det var tufft. Men upp kom vi i alla fall, t.o.m. två timmar snabbare än vad våra guider hade uppskattat! Vi hade fått höra innan att nätterna på berget var kalla, äsch tänkte jag kaxigt, vi är vikingar från Sverige och klarar allt. Så väl framme vid det första lägret slog vi upp våra tält intet ont anande att det skulle bli en hemskt kall natt i princip helt utan sömn! Det var nog inga av oss som var förberedda på det så man riktigt längtade efter att vi skulle upp och natten skulle vara över.

Andra dagen på berget bar det iväg vid 8.00 och i tid till lunch där runt 14.00 hade vi nått det andra lägret. Men där var inte den dagens vandring slut! Vi gav oss iväg till ett vattenfall 3 km bort, vi var ett par stycken som duschade av oss, härligt men ISKALLT! När vi senare på kvällen satt och värmde oss runt brasan och åt middag i mörkret insåg vi att vi totalt gått 23,5 km under dagen, ganska bra jobbat måste jag säga. Det enda luriga med resan var det att tyskarna verkade inte förstå att det var fem personer som inte var tyska med och det ”officiella” språket på resan blev tyska. Som tur var kan jag tyska och kunde översätta och föra vidare det viktiga till de fyra andra som inte var tyskar. Personligen tycker jag alltid det är kul när jag får höra och öva tyska, men jag skulle ha blivit galen om det var så att det konstant pratades ett språk jag inte förstod, så det var faktiskt lite synd.

Tredje dagen skulle vi jobba oss upp till toppen. Man började nu märka att vi var väldigt högt upp. Vi var flera som kände oss yra och fick huvudvärk, men vi fortsatte kämpa! Väl uppe var utsikten helt otrolig, man såg bergen i Kenya, vackra dalar med sjöar och vädret var fantastiskt.

Men jag måste erkänna att det även kändes fantastiskt att veta att den långa vandringen uppåt var över och vi skulle få röra oss nedåt! När vi kom tillbaka ner till det andra baslägret blev det himla dramatiskt när en tjej totalt bröt ihop och det var oklart om vi skulle hinna ner till det första lägret innan det blev mörkt! Och här blir det mörkt väldigt snabbt. Efter att ha vilat ett tag kom vi fram till att eftersom att hur hon mådde förmodligen berodde på höjden så skulle vi försöka hinna ner. Det var tur att vi inte gick senare än vad vi gjorde kan jag säga! Vi kom fram till lägret PRECIS så vi hann få upp tälten innan det blev helt mörkt. Men det var skönt att vi lyckades ta oss ned till det första lägret den dagen, mångas huvudvärk släppte och vi slapp spendera hela den sista dagen med att gå ned. Istället bar det av vid 7.30 och vi var nere vid startpunkten redan tre timmar senare! Skönt, tänkte vi, då kommer vi hem snabbt! Tji fick vi! Vi är fortfarande i Uganda och taxibilarna som skulle hämta oss hade inte ens börjat åka mot oss, så det var bara att börja gå igen. Vi var tre tjejer som gick tillsammans längs den 7 km långa sträckan vi hade kvar när en lastbil saktade ner, vi frågade om de ville ge oss skjuts och det ville de absolut! De visste däremot inte att dessa tre muzungu-tjejerna inte var ensamma. Så längs hela vägen fick de stanna och i princip alla som hade vart med på vandringen hoppade upp på flaket med packningen, jag tror de blev lite paff haha.

Tillslut har vi i alla fall kommit tillbaka till Bubulo och det känns riktigt bra, som att komma hem trots att jag bara spenderat två dagar här innan vi åkte iväg! Nu har jag fruktansvärd träningsvärk i benen och går oerhört speciellt, men som tur var tycker barnen att det ser väldigt kul ut så det gläder i alla fall någon. Jag är väldigt glad att jag följde med på vandringen men jag har också lärt mig att man mår bättre om man hinner vänja sig vid ett klimat innan man kastar sig iväg på ansträngande äventyr.

/Louise

Stöd oss

Bankgiro 859-8542

Kids of Uganda är ett barnhem som drivs helt med hjälp  av stöd från vänliga själar såsom du själv. Vi håller just nu på att bygga upp barnhemmet, men behöver hjälp för att kunna bli klara med byggnationen, vilken vi beräknat ska vara klar senast i slutet av januari. Just nu håller byggarbetare på att sätta in fönster och dörrar, samt bygga en latrin. Nästa vecka ska vi även sätta igång med köksbyggnaden med tillhörande lerugn som Matilda och Annika ska hjälpa oss att bygga.

Budget för byggnationen

5 fönster (inklusive glas och galler): 1,5m UGX = 3900 SEK

2 ytterdörrar och 4 innerdörrar: 1,1 mUGX = 2860

Golvplattor: 1,5m UGX = 3 900 SEK

Innertak: 1,5m UGX = 3 900 SEK

Väggspackel och färg inomhus: 1,5 mUGX = 3 900 SEK

Väggspackel och färg utomhus: 1m5 mUGX = 3 900 SEK

El + elstople: 2,5 mUGX = 6 500 SEK

Köksbyggnad med gasolspis och lerugn: 1,5 mUGX = 3 900 SEK

Latrin + duschbås: 750 000 UGX = 1950 SEK

Lön till byggarbetare: 1m UGX = 2600 SEK

Totalt: 37 310 SEK

(Beloppen är beräknade på en växelkurs där 1 000 UGX = 26 kr)

Så småningom hoppas vi även kunna bygga en solcellsanläggning för att inte behöva vara beroende av Ugandas opålitliga elnät, installera stuprör med en anslutande vattentank så att vi kan samla in regnvatten för att använda för tvätt och disk, och sätta upp en mur runt tomten.

All din hjälp är ovärderlig för att barnen ska kunna flytta in i januari. Tänk på att många bäckar små leder till mycket i slutändan – så även de minsta belopp räknas!

Kids of Ugandas webshop är lanserad!

Årets julklapp 2012! Vem vill ha strumpor i julklapp när man istället kan ge ett föräldralöst barn i Uganda ett drägligare liv?

Nu har Kids Of Ugandas webshop blivit lanserad, vilket innebär att du kan ge ett bidrag till barnhemmet och få ett fint gåvobrev att ge bort till någon du tycker om.

Till webshopen –>

/Amie, webmaster

Att åka hem

JAG KAN INTE FATTA ATT JAG ÄR TILLBAKA!!! Lr snarare så kan ja inte fatta att ja någonsin åkte, allt är som vanligt. Alla människor är fortfarande här. Vi gör samma saker. Jag älskar mitt liv här och alla människor så otroligt mycket. Det krampar till i mitt hjärta när ja tänker på att ja ska behöva åka härifrån i januari… igen.. Dagen jag åkte härifrån efter att ha bott här i sex månader va nog värsta dagen i hela mitt liv (förutom dagarna då min morfar dog respektive begravdes). Jag grät.. Ja inte bara grät. Ja va helt förtvivlad. Ja ville verkligen inte åka! Men i Sverige väntade verkligeten och universitetet. Jag grät i stort sett i två hela dagar för att ja skulle åka. Ja hade solglasögon konstant för att folk inte skulle se mina svullna och rödgråtna ögon. När vi satt oss i bilen som skulle ta oss till flygplatsen (en kompis hängde med dit som moraliskt stöd) storbölade jag i två timmar innan ja kunde samla mig. Ja kunde inte sluta gråta. Ja trodde mitt hjärta skulle krossas. Sen när jag kommit hem kunde jag knappt prata om Uganda utan att börja gråta. Jag saknade det så mycket! Så det känns så himla bra att vara tillbaka! Samtidigt som ja får lite panik vid tanken på att behöva åka härifrån igen. Egentligen vill ja ju stanna här. Så fort ja kommer hit blir ja inne på att gå på universitetet o läsa master i Nairobi eller Kampala. Då kan ja komma hit till Bubulo hur ofta jag vill! Men utbildningen är inte samma klass som hemma. Så ja va även inne på att läsa African Studies i Köpenhamn. Man läser ett år, sen en termin praktik o en termin masteruppsats. Så det sista året kan ja spendera här i Afrika ändå. Så jag behöver bara vara ett år i Köpenhamn. Jag tror ja kan överleva ett år.. O nu när vi startar barnhemmet så kommer ja ju åka hit en massa ändå. Så Bubulo kommer inte bli av med mig i första taget, haha. Jag hoppas och önskar att alla ni hittar en plats på jorden som ni älskar lika mycket som jag älskar Bubulo. Det är det bästa som finns att verkligen vara riktigt lycklig nånstans!

Nekesa Cici is back!

OMG!!! ITS NEKESA CICI!!! YOU ARE BACK!!!

Detta hörde jag av nästan varenda människa de första dagarna här i byn. De som känner mig bäst visste ju såklart att jag skulle komma tillbaka nu. De andra blev minst sagt förvånade. Jag har alltid sagt att jag ska komma tillbaka inom ett år. Men det var tydligen inte många som egentligen trodde på mig. Men tji fick dom – jag är tillbaka. Men de i byn vet hur mycket jag älskade livet här. Det är inte många som vet vem jag är. Varenda dag går jag och mina ”bodyguards” runt vid byns marknad, leker på fältet vid huset eller går o badar i floden. Så eftersom jag är ute o rör mig hela tiden så träffar jag på så mycket människor.

Mina bodyguards, som de själva kallar sig, är ett gäng på fem pojkar i åldrarna 12-19 år. Sezi, Peter, Silver, Jesper och Derek. Detta är mitt kärngäng som jag gör allt med! Sen är det massor av andra barn i byn såklart som jag hänger och leker mycket med. Min kamera gick dock sönder innan ja hann ta ett endaste foto, men efter ja vart i Kampala o köpt en ny kamera ska ja lägga upp fina bilder på alla mina älskade vänner här i byn! Så länge får ja lägga upp de få bilder vi har från förra året, Geraldines bärbara dator med alla bilder blev ju stulen sista helgen här.

Projektledare för fundraiser

Spritter det i benen på dig av energi? Är ditt huvud fullt av kreativa idéer som du vill förverkliga? Brinner du för att hjälpa andra – kanske föräldralösa barn i en fattig by i Uganda? Bor du i Göteborg?

Du kanske är perfekta personen på posten som projektledare för Kids of Ugandas fundraiser i början av 2013. Omfattningen på eventet beror på dig som projektledare, men vi ser gärna att det är ett tydligt Afrika-tema! Vi ser även gärna att projektledaren har som mål att tillsätta en projektgrupp för att kunna göra evenemanget extra bra.

Är du intresserad eller har frågor kan du maila oss på kidsofuganda@gmail.com!

Volontärer

Jag har riktigt goda nyheter! Två volontärer har bokat sina flyg för att komma till Bubulo och hjälpa till med uppbyggandet av barnhemmet. Vi kommer nu i början mest gräva i åkrarna för att kunna börja odla mat till barnhemmet, hjälpa byggarbetarna och möjligtvis investera i några djur. Men prio ett år åkrar och färdigställa byggnaden.

Jag kommer ju dessutom skriva min uppsats när jag är där nere, så mellan 8-16 kommer jag sitta i ett kontor och skriva för brinnande livet. Om jag är konsekvent med detta och jobbar på lika effektivt som jag brukar så kan jag vara ledig på kvällar och helger (vilket är en bedrift då många jobbar dygnet runt med sina uppsatser). Så all övrig tid kommer gå till att bygga upp barnhemmet. Men byggarbetarna kan ju såklart jobba utan att vi står där och övervakar dem. Amie kommer också skriva på sin uppsats, så hon kommer vara med mig. Louise däremot kommer antagligen även jobba på en skola i området när hon inte jobbar på Kids of Uganda-barnhemmet.

Detta är Amie, min bästa vän under mina barndomsår i Säffle och dessutom en av de smartaste personer jag känner! Hon bor nu utanför London och jobbar på ett galoppstall samtidigt som hon läser en kandidat i psykologi och pedagogik på distans från Sverige. Amie har varit i byn Bubulo innan under ett projekt på gymnasiet. Hon har även varit i Ghana på ett projekt med hästar och åsnor. Det ska bli riktigt kul att ha med Amie under uppbyggnaden av barnhemmet! Extra kul är det att hon sitter med i Kids of Ugandas styrelse och har varit till mycket stor hjälp under starten av projektet, med massa tips och goda råd!

Detta är Louise! Vi satt med i kårledningen på Handelshögskolan i Göteborg samtidigt under 2010 och hon är en av de roligaste personer jag känner. Jag har aldrig en tråkig stund när jag är med Louise! Hon är precis färdig med sin kandidatexamen och har massa ledig tid innan hon börjar sin master – tid som bäst spenderas i Uganda 😉

 

 

Jag är så nöjd att två så engagerade och drivna tjejer vill hjälpa till att starta upp barnhemmet. Kommer gå lättare när de är med mig där nere och hjälper till! Och det kommer vara roligare 😀

Mötesutvärdering

Jag glömde ta kort, så ni får böja er med text 🙂

Mötet var riktigt bra och det var många spännande människor där. Är så kul att träffa andra som brinner för Afrika! Alla utom jag hade projekt i Tanzania. Ett par hjälpte sjukstugor i två små byar, en kvinna hade ett barnhem (eller stor familj som hon så gulligt kallade det), två kvinnor hade ett projekt méd en kvinna som tog hand om gatubarn och ett annat prästpar hade ett projekt méd handikappade barn. Flera av dessa hade dock sidoprojekt också, men ungefär såhär. Han som höll i mötet var méd och startade Forum Syd, eller svensk volontärservice som jag tror det hette på den tiden.

Ibland blev det lite väl mycket att folk bara berättade hur det var i Afrika. Men efter att ha bott i Sydafrika och Uganda sammanlagt ett år, samt ha pluggat där och läst många böcker, så känner jag till i stort sett allt andra utomstående berättar om kulturkrockar, korruption och språk. Det jag sökte va mer erfarenheter av de andras projekt och hur de tacklat svårigheter de stött på. Det tyckte jag blev väldigt bra mot slutet av mötet! Jag fick många tips och idéer!

Hoppas jag kan hålla kontakten méd många av de andra entusiasterna! Många av dem hade bott i Afrika många år och hållt i flera projekt. Jag har mycket att lära av dem! Så jag är mycket nöjd méd dagen 🙂

Radiokändis

Fick precis ett samtal från P4 Väst. De vill ha med mig i radio på fredag. Så ska åka in till radiostationen, fast tror inte det blir direktsänt. Men häftigt att radio börjar höra av sig också!

Nu ska jag fortsätta plugga. Känner att dethär med miljörätt kommer gå bra tillslut – kommer bli skönt att få det överstökat på onsdag!

Ungdomsarbetslöshet

image

Läste detta inlägg på PLANs blogg. Ungdomsarbetslösheten i Uganda är mycket hög. Speciellt bland tjejer. Speciellt på landsbygden. Många från Bubulo flyttar in till städerna Mbale eller Kampala för att söka jobb. Jag vill jobba med ekonomisk utveckling i Bubulo. Skapa nya företag, verksamheter och gynna turismen i området! Jag tror det är jätteviktigt att gynna tillväxten även i de relativt tätbefolkade byarna för att förhindra att människor flyttar in i slumområden runt de större städerna.