Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Delta på vårt årsmöte

Välkommen till Kids of Ugandas årsmöte!

Härmed utlyses ett nytt datum för årsmötet för föreningen Kids of Uganda. Årsmötet ger dig som medlem möjlighet att påverka vårt arbete. Mötets datum har skjutits upp på grund av att alla dokument inte kunnat bli färdigställda tidigare. Det nya datumet för årsmötet är den 15 maj klockan 11.00. Årsmötet kommer behandla verksamhetsåret 2015 och vi kommer bland annat gå igenom verksamhetsberättelsen och den ekonomiska redovisningen, samt ge 2015 års styrelse ansvarsfrihet. Dessutom kommer styrelsen för 2016 att redogöra för årets planer.

Alla föreningens medlemmar är kallade till mötet och kommer kunna delta fysiskt i Säffle. Det går även att delta digitalt över Skype.

Eventuella motioner, övriga frågor och anmälan för deltagande på mötet ska vara Kids of Ugandas vice ordförande Astrid Johnson tillhanda senast den 9 maj.


Kids of Ugandas styrelse

Update about Ivan

I want to start by thanking everyone involved in helping Ivan and trying to make what is possible to do what is necessary in order for him to get well. Since last post that we gave about Ivan, we have been struggling with Ivan’s health, and we are working around the clock to try to get him examined by a medical specialist.

On the other hand, the interception with Ivan at the moment is progressing well. The boy’s condition has not changed much but he, now can have some affection and presence from his relatives which we think will help him recover faster as he always has people around him to support him and attend to his needs.

Last week, we took him to hospital again – he was to be started on his physio-therapy massages and treatment but to our dismay, the doctor assured us that his limbs can not be improved as they have become immobile completely; he suggested that only surgery could help the limbs to become a little flexible. However, according to the therapist, the back could be helped to straighten out from the physio-therapy and frequent exercise. The crookedness of the back can therefore be improved over time, he said. With this assurance, he suggested a few remedies and practices that Ivan has to be subjected to for positive results to be achieved. For starters;

1. Ivan was to be put on to a special diet that facilitates easy digestion and soft stool so that he doesn’t have to insert alot of pressure on his spinal code. 

2. Secondly, the doctor suggested that a customized wheel chair be made for Ivan to facilitate his back rehabilitation process. This we, I and Kristyn placed an order with another doctor who is in charge of making and distributing the wheel chairs to the disabled persons at the hospital. 

3. Additionally, because Ivan’s teeth are almost all rotten and cause him pain occasionally when eating food and brushing, the doctor suggested that he be presented to a dentist.

4. Having an option of operating on his eyes was doctor’s other recommendation but there is no guarantee that he will be able to recover his sight. This however, he said was optional since it would just complicate the condition. So basing on the above, we have been looking around for an alternative institution that can help rehabilitate Ivan in this condition. We shall keep you updated on this as soon as we have the information.

Ivan Ivan

However, Ivan has not been feeling very well over the past few days  and need constant care. His condition is being observed and closely monitored by his brother who keep updating us on the developments as they occur from time to time.

Thanks for the support that many people have given. Your support shows love and compassion to both Ivan and the children in his condition. Through Ivan, we have been able to identify and recognize other children who also suffer just like him.

I believe that togetherness is power, if we stand together for these children, we will be able to tackle this situation. All children deserve to be treated equal.

I thank everyone for supporting! Please continue to support this work in all ways that are possible.


Patrice K

Sipi Falls

In the past week, we received visitors at Kids Foundation Uganda, two students from Sweden-Linea and Sara.

When Linnea and Sara got here, they were so excited about what we do and immediately decided to go with us to Bubulo the next day for a visit. It was a great day and all of us had a good time there; the girls were so happy about the beautiful village life, they were mesmerized by the lovely green plains and the fresh air- the perfect and homely ambience at the children’s home. They had finally come in contact with natural at its best which is a perfect package in Uganda.

After long intensive weeks of hardwork at various projects and assignments, we decided to relax and unwind and there was no better way to do this other than take a hike given the rainy season that has set in and hiking it was. On Sunday the same week we decided that we should go for a hike. And the girls were excited about the idea and we all looked forward to it like our whole lives depended on it!

Uganda is a really nice country with very beautiful nature. There is really a lot to see and experience here in Uganda, and one of those things is the Sipi Falls of Kapchorwa.

Sipi Falls is a series of three waterfalls in Eastern Uganda in the district of Kapchorwa, northeast of Sironko and Mbale. We traveled from Mbale and the distance was worth it. The waterfalls lie on the edge of Mount Elgon National Park near the Kenyan border.

The day began with a lot of rain which made us all anxious. We did not think we would go ahead with hiking because the rain. But nothing seemed to stop us from hiking that day. We braved the heavy down pour all the way to the new waterfall on the opposite side of the usual water falls which is characterized with the famous activity known as absailing. Even though we kept falling on and off track, everyone was expectant and looked forward to the fun ahead ☺. This activity went well and fast and soon we were trailing again to the real hike of the sipi falls.

The ground was so soft and slippery and all this made it more fun and increased everyone’s adrenaline power and off we went into the vegetation; up the wet hilly slopes and forest cover in persuit of fulfilment and relaxation, haha. Because we were hiking a down-up mode, the challenge was soon felt but no one of us was willing to give up and miss whatever nature had to offer that day. From the water falls, to the natural swimming pool and later a muddy road that we had to trek all the way to the van that failed to make it to where we were suppose to meet because of the bad murram road. After along walk coupled with slight falls and numerous cheers from the little kids in the village, we were soon seated in our van and ready to return to mbale amidst jokes, laughter and songs above everything else 😉 

Interesting how a little day’s adventure changes one’s mood, we returned feeling very happy for having made it through the complete hike trail against all odds. Thanks to the courage, no one thought about the rain, but the experience we would get. And it paid off with profits doubled and flowing over!

Nothing beats a determined mind and prepared heart- we managed to do it amidst rain. Because come rain or shine, we we had made up our minds to unwind and relax well knowing that we had another long week awaiting us to start from where we left off.

We visited all three major water event in Sipi. Nature is amazing and the experience was amazing.

happy group waterfall on a bridge happy group of kids and adults

Akut stöd till svårt vanskött pojke

För några dagar sedan kom vår praktikant Patrice och fosterfamiljskoordinator Krystyn i kontakt med en ung man vid namn Freddie. Han hade precis kommit tillbaka till sin gamla hemby för att besöka sin pappa och lillebror, men istället mötts av en fruktansvärd syn.

När han nådde sin familjs nedgångna lerhus var dörrarna igenbommade och huset verkade övergivet. Grannarna förklarade att hans pappa flyttat för en månad sedan. Freddie, som anade oråd, kikade in genom ett hål i väggen och fick se en till synes livlös person. Det visade sig vara hans yngsta bror Ivan, som hade låsts in i huset och övergivits för att dö.

Ivan, som har varit gravt funktionsnedsatt sedan han var liten, var knappt vid liv när Freddie hittade honom. Han låg i sin egen avföring, var extremt undernärd, och hade fått hemska liggsår med larver.

Efter att Freddie tvättat Ivan.

Bild: Efter att Freddie tvättat Ivan.

Ivans mamma dog strax efter att Ivan föddes som det yngsta syskonet av sju. Fadern gjorde några insatser att ge Ivan vård och fick höra att det inte gick att förbättra hans tillstånd, utan familjen skulle vara tvungna att acceptera och leva med Ivans funktionsnedsättningar. För ett par år sedan gifte pappan om sig, och det var då den riktiga pinan började för Ivan.

Attityderna mot funktionshindrade i Uganda är på vissa håll skrämmande, och beror många gånger på okunskap. Faderns nya fru ville inte ha något att göra med Ivan och frågade ständigt efter ett sätt att bli av med pojken. Hon påstod att Ivans mor måste varit en häxa och att Ivan var ett straff och en börda för familjen.

Fadern stod på sig ett tag men gav tillslut efter för fruns påtryckningar och de övergav huset och byn. Efter sig lämnade de Ivan, inlåst i hettan bland smuts och insekter och övergiven för att dö. Eftersom Ivan varken kan gråta eller prata och knappt kan röra på sig förstod inte grannarna vad som stod på.

Ivans situation är akut. Han har fått mat och blivit tvättad, men han behöver vård på sjukhus. Hans tillstånd har blivit markant värre av att ligga i exakt samma ställning i över en månad, han har infekterade sår och kan knappt se eller höra.

Tillsammans med Freddie gör vi nu allt vad vi kan för att hjälpa Ivan. Dessvärre har funktionshindrade personer extremt lågt anseende i Uganda, och de sjukhus de har besökt hittills vill inte ta emot honom för att han anses vara ett slöseri med resurser. Vi fortsätter jakten efter vård och stöd för Ivan, men måste söka oss vidare och eventuellt vända oss till sjukhus långt från Bubulo. I nuläget behöver vi akut stöd till Ivan för att täcka kostnaderna som detta innebär, såsom resor, sjukhusbesök och mat.

HJÄLP OSS NU genom att swisha till 123 326 81 90 och märka betalningen ”Ivan” eller skänk pengar genom vår kampanj på Better Now.

Det här är dessvärre inte en unik situation för funktionsnedsatta barn i Uganda. Med alla barns rättigheter i fokus är det en självklarhet för oss på Kids of Uganda att göra allt vi kan för Ivan och andra barn i liknande situationer.

ivan och hans bror

Bild: Ivan syns på bild med sin bror, som söker hjälp tillsammans med Krystyn och Patrice.



The shocking experience of a dying child

Yesterday it rained very heavily in Bubulo. During the same same day, there were elections and the entire town center was packed with people. Krystyn and i had alot of meetings planned for preparation of Kids of Uganda’s upcoming events. Early in the morning she was called to Livingstone’s school and so we had to cancel the morning sessions of the meetings. As she went to atttend to that, i had to wait in Bubulo for her to return. While waiting it started raining and i went to a shade at one of James (our filed worker) friends shop to take shelter from the rain.

Shortly, i recieved a phone call from Krystyn and she sounded very upset but i didn’t ask her what was troubling her because there were a lot of people at the shop discussing politics and others were promoting their candidates. Anyway, the phone call with Krystyn did not last long. But before we conclude the phone call, Krystyn told me that she had arrived in Bubulo but she couldn’t get off the taxibus. She explained to me further, that she wasn’t feeling very well and that she was to go back to Mbale right away. She asked that we meet in Mbale later on.

We agreed that i was to take the buss in the afternoon and meet her in Mbale. I was also supposed to move to Mbale from Bubulo the same day, so the timing was perfect. Around 4pm i took a taxi from Bubulo and arrived to Mbale around 5:30 where i took a bodaboda to where Krystyn waited for me. After my arrival, i met Krystyn and we made an order for tea, then after some minutes I heard a very shocking story from her. This story is the most shocking and saddest story I’ve ever heard in a long time.

The incident happened after she had been in Butiru primary school where she was called to attend to a kid’s school need. When she was done, she then took a taxibuss to Bubulo where I was waiting for her. The taxi was to make a stop at Bubulo and then continue to its last destination which is Mbale. In the Taxi, Krystyn sat beside a woman who was carrying a child on her laps. And it didn’t look so well. Hardly did she know that in a Short while, Krystyn was to experiance something unexpectably terrifying. After a while, Krystyn noticed that the child was sick and very uncomfortable and directly asked the mother what was wrong with the child. The mother responded that the child is very sick and was aneamic and needed a blood transfusion, and that was to be to be done at Mbale hospital nearly 46 km way. And this was an emergency but the hospital at Butiru didn’t have blood and thus refered her to Mbale Regional hospital.


 the distance from Butiru to Mbale is nearly 46 km and on the taxi, a journey like this might take at least two hours to reach to Mbale.

 Infrastructure is nothing to rely on in within these areas and another thing to know here is that the taxis in Uganda never departures until the customers are packed to the fullest. This offcourse makes it imposible for drivers here to save lives.

 Ambulance is always busy because of the needs. There is only one working ambulance for the whole district of Manafwa. It is not clear how many people that live here, but they are many. Poor people are even asked for petrol money before they drive them to the hospital.

Krystyn got panicked and told the driver to reconsider the fact that there is a mother with a very sick child that needs medical attention immediately. The response she got from the driver was worse than poison. He replied : this taxi is not an ambulance, if you want, you should wait until the taxi was pucked full or otherwise, get off the taxi! After a short while, the taxi was overloaded with people and it started moving. To the fact that the vehicle was overloaded with people, the sick child couldn’t breathe and therefore started to suffocate and the fact that it was lacking blood made the condition even worse.

But before the taxi could reach bubulo, that child gt worse and shortly after died in his mothers hands and the mother started screaming and crying. Krystyn was in a very big shock, terrified and brought to tears by the whole situation and didn’t know what to do at that same moment. Helpless and very sad she waited only to hear the driver shouting to the woman to keep quit and stop making noise in their taxi. She sobbed! Meanwhile the taxi arrived in Bubulo and that same driver had to look for another taxi that was going to an opposite direction, inorder to take the mother and her dead child back to their village. And its at that point that she, Krystyn tried to call me but she was too troubled to speak and so decided that we meet in Mbale instead.

After I heard about this from her, I was concerned by the fact that many children in this part of the country die without being given second chances. According to Unicef, dies 16,000 children under five in the world every day. Nearly half die during their first month of life. A whole one million babies die during their first days of life. Most die from diseases that are preventable, such as diarrhea and malaria. Even malnutrition and lack of clean water and sanitation also contribute to more than half of the deaths, just like the situation of the child who died yesterday.

Around the areas in Manafwa district where Kids of Uganda organisation is based, many children die everyday under any circumstance and this has become a culture that people are forced to accept because of poverty and other factors. We all wish we could do something after reading about these situations. But we still can’t deny the fact that wishing is still not action. Some people like Krystyn, who witnessed this incident could have wished to help but given the circumstances, everything seemed empty and hopeless. We who couldn’t help this child that I have just written about above, we can still help the children that are still alive but i suffer of the adult failure. May the soul of that child who lost his life at the age of 3 in a bus to the hospital, rest in good peace! And i hope we all take this in consideration and learn from it.

There are no excuses! My child is your child. We can all do something for someone! Especially for the kids! Because they are the future!

One Love

Patrice K

From Sweden to Kampala, Mbale, Bubulo


I can imagine that meny have been wondering how my trip went and how things are going for me down here, what I’ve done and how my health condition is. Below you will find most of the answers to the these questions. I arrived in Uganda on Tuesday 29 February. My first experience when we arrived at the airport was the heat. Imagine running away from minus 18 to plus 28. The feeling is indescribable, i think one must experience it to understand what I mean.

Anyway, after going past the immigration desk, I saw people outside standing with a sign with my name on it, then i knew that they were the ones sent by Astrid to pick me up. The people, were three very kind guys my age. They then drove me to the hotel where I spent two nights just within Kampala. On Wednesday the 3rd of March 8 in the morning, I then took a taxi to Mbale.

Best time to travel from Kampala to Mbale is around 7-8 hours, though alot of taxis or buses dont often travel that direction. The trip was long and it took almost 5 hours to reach Mbale. I must say the experience of traveling with public transport in Uganda is a unique experience itself.

My experience of Uganda so far is amazing. One thing I often thought about was the feeling of not being able to relax in Kampala. I was always warned to be alert and think of pickpockets when walking around in town. But thanks to Astrid, everything went well and it felt great to be on the safest side with someone who has good experience.

Wednesday, 3 February, I arrived in Mbale at about 12 mid-day and found Krystyn at the bus station waiting for me. A short time there after, Krystyns friend came and gave us a lift to Bubulo. Since then, the guest house in Bubulo became my home since then until when i moved to mbale after a week. Some challenges that i faced i the Bubulo that forced me to move to Mbale were among others, power outages and poor reception on the phone. This hampered the ability to communicate and the entire work was hard in this condition. But during my one week in Bubulo, i had time to meet people and introduce myself to the new culture and the new environment. I even had time to meet the kids of Uganda and their gurdians at the orphanage(home). It was a warm and wonderfull feeling to finally have to meet the children that kids of Uganda organisation supports. In Bubulo and the whole of Manafwa, there is still a big need of support when it comes to childrens situation. Maybe i can visit the foster families as well one day, i know this too would be wonderful, I am looking forward to that soon.

The election had been held during the time I came to Uganda and therefore had difficulties in reaching all members of the Ugandan Board. But now everything is solved and I have met almost everyone. And those challenges that i faced before, they are now fixed and solved since the day I moved to Mbale. I commute every morning with Krystyn from Mbale to Bubulo where the organisation office is based.

Very exciting journey on this blogg is ahead of us so keep updating. I am in love with the place and in love with this opportunity of coming to Uganda and contribute to the work concerning our children!

All is Well!


Vi deltar i välgörenhetskampanj

Företaget Saleduck frågade oss om vi ville vara med i en insamling de driver till förmån för välgörenhet. Att företag vill bidra till gott i världen är naturligtvis något bra, och det är en möjlighet att få in medel som hjälper oss göra ännu större nytta för utsatta barn och familjer i Uganda. Därför tackade vi ja, gå gärna in och rösta för att vi ska bli organisationen som tar hem mesta möjliga i tävlingen. Du röstar på Saleduck, där du hittar vårt namn en bit ner i listan. Tack för din insats!

Utökad styrelse

Styrelsen har kommit till insikt att det behövs ytterligare en styrelsepost för att kunna driva och utveckla organisationen så bra som möjligt under 2016. Därför kan du nu söka posten som projektansvarig. Denna kommer ingå i nya styrelsen tillsammans med de 8 personer som valdes på valårsmötet tidigare i december. För mer information om styrelseupplägget 2016 kolla in ”Val till styrelsen 2016” genom länken:

Din roll är främst att styra och stötta i de projekt som bedrivs i Uganda. Du kommer även få starta upp nya projekt, vilket kräver god kännedom om samhället i Uganda. Du kommer vara i tät kontakt med vår svenska praktikant på plats i utformningen av olika utvecklingsprojekt. Denna post kommer ingå i styrelsens Ugandagrupp och jobba tätt med de andra styrelsemedlemmarna i denna grupp.

Om du har frågor om arbetet i styrelsen eller styrelseposten kontaktar du ordförande Cecilia Khouma,

För att ansöka skickar du ditt CV och ett personligt brev för den posten du söker till valberedningens ordförande Linn Åkerström, Vi vill ha din ansökan senast torsdagen 31 december.


Alla medlemmar! – Detta betyder att ni kan vara med och rösta på styrelsemötet 10 januari 2016. Anmäl er till styrelsemötet genom att maila

Resultat Barns Rättigheters-Workshop


Jag tänkte att det kan vara roligt för sponsorer och intresserade att faktiskt få veta hur tankar och diskussioner gick under barns rättigheters-workshopen. Lärare och föräldrar från distriktet var otroligt engagerade och målet att ha en interaktiv dialog uppfylldes med säkerhet. En rektor lyfte problemet att barn bestraffas utan att ha blivit hörda. Många gånger är det inte barnens fel att de är sena till skolan utan föräldrars då de har tvingats arbeta under morgnarna och först får gå till skolan när de är klara. Att därför bestraffa barnet är att dubbelbestraffa en oskyldig. Detta går hand i hand med yttrandefriheten, att vi faktiskt låter våra barn prata för sig. Dessa diskussioner gick vidare till samtal kring barnarbete. Barn skall inte bära tio vändor tunga vattendunkar per dag. I den afrikanska kulturen hjälper barnen till i hemmet mycket mer än vad vi är vana vid i Sverige. De bär vatten, sopar, torkar golv, diskar, arbetar på fälten, gräver och tar hand om djuren med mera. De får dock inte utnyttjas som gratis arbetskraft utan måste låtas vara barn och beaktas sin rätt till lek. Återkommande under workshopen var också nödvändigheten att lärare och föräldrar måste kommunicera bättre för att barns bästa och att språket som riktas till barn och omkring barn skall vara eftertänkt. Detta fick en av experterna att berätta om hur en rektor behandlat en elev illa och som på grund av detta slutligen var tvungen att hoppa av skolan och ansluta sig till den ugandiska militären. En dag möttes de igen då rektorns taxibuss passerade en militärkontroll. Rektorn fick smaka på sin egen medicin tvingades stå i det kalla regnet i timmar. Hur vi behandlar våra barn är hur våra vuxna kommer bli. Under tredje temat som var handling diskuterades polisväsendets roll och svagheter gällande barnskydd. Ett återkommande problem deltagarna fann var den utbredda korruptionen. Att det var de människor som betalde mest som fick fördelar. Distriktets barnombudman summerade dagen och redovisade sju kärnpunkter inom barnskydd vilka skall genomsyra samtliga samhällsinstanser.

I slutet av workshopen kom vi alla överens om att vi som ett community tillsammans skall kämpa för förbättrade levnadsförhållanden för samtliga barn och vuxna i Bubulo. Våra barn är trots allt vår framtid. Låt oss ta hand om dem för en ljusare värld. Så jag är nu superpepp på att se hur vi kan fördjupa oss och arbeta vidare med barns rättigheter i byn och dessutom väldigt stolt över att workshopen verkar ha påverkat. Då jag var på några barns examen höll nämligen en av lärarna ett tal om barns rättigheter och tackade Kids of Ugandas för deras engagemang. Lyckan sprudlade inom mig.

Kramar Louise


Diskuterande lärare och fosterföräldrar.

Diskuterande lärare och fosterföräldrar.


Socialarbetaren Tumwa går igenom hur kränkningar av barns rättigheter kan te sig i skolan.

Socialarbetaren Tumwa går igenom hur kränkningar av barns rättigheter kan te sig i skolan.


Lärare delar med sig av en historia om hur vi hjälper utsatta barn i skolan.

Lärare delar med sig av en historia om hur vi hjälper utsatta barn i skolan.


Folk hade klätt upp sig dagen till ära.

Folk hade klätt upp sig dagen till ära.


Polis Tezira, ansvarig för familjeenheten.

Polis Tezira, ansvarig för familjeenheten.


Lärare framför sin grupps synpunkter på polisens roll.

Lärare framför sin grupps synpunkter på polisens roll.


Barnombudsmannen Issa redogör de sju kärnpunktern inom barnskydd.

Barnombudsmannen Issa redogör de sju kärnpunktern inom barnskydd.


Tal om Barns rättigheter och Kids of Ugandas arbete på en skolexamination.

Tal om Barns rättigheter och Kids of Ugandas arbete på en skolexamination.

Lyckad workshop om barns rättigheter

I lördags var det äntligen dags för workshopen om barns rättigheter! Klockan elva, tre timmar senare än startskottet skulle avfyrats, satte vi äntligen igång! Jag kan tala om att jag var lagom nervös när det endast var två deltagare och noll talare var på plats klockan nio men har börjat göra mig införstådd i ”African Time”, det vill säga alltid några timmar försenat om än alls. jag vill lova att tid och organisation inte är A och O i Uganda vilket har varit ett oändligt tålamodsprövande under planeringen.

Efter öppnande och välkomnande av byns ordförande började diskussionerna om barns rättigheter inom hem- och familjesfären. Lärare och fosterföräldrar var otroligt engagerade i de frågor vi lyfte och kom med flera idéer om hur workshopen borde genomföras för att de skulle lära sig och få ut så mycket som möjligt av den. Glädjen hoppade i bröstet då syftet med workshopen först och främst var att få människor intresserade av frågan och det fanns i allra högsta grad där. Det bekräftades genom att mina farhågor över att de flesta skulle lämna efter de serverats mat inte besannades. I stort sett alla som deltagit under dagen satt åter efter en rejäl portion matooke, ris, bönor, kött och grönsaker på plats för ytterligare några timmars diskuterande och lyssnande. Många event i Uganda verkar kretsa kring gratis mat, jag var till exempelvis på att bröllop för en tid sen och så fort maten serverats ekade festtillställningen tomt. Så att den bakomliggande orsaken till folkets närvaro inte var gratis mat var högst glädjande.


Då det inte kom fullt så många som vi beställt mat till bjöd vi de barn utanför lokalen på det som var över :)

Då det inte kom fullt så många som vi beställt mat till bjöd vi de barn utanför lokalen på det som var över 🙂


Att också alla inbjudna talare faktiskt kom, barnombudsmannen, socialarbetare, representanter från Röda korset, polisansvarig för barn och ungdom och erfarna föreläsare kring barns rättigheter, var ett under. African time hägrade förstås men vad gör det, lite omplanering och det funkade fint. Som punktlig svensk har jag lärt mig att vara flexibel i alla lägen här i Uganda. Till och med stadens borgmästare hedrade oss med sin närvaro och höll ett berömmande tal angående arbetet vi gör i Bubulo. High five! Under dagen diskuterades samhällsmedborgares olika skyldigheter och roller för främjande och efterlevnad av barns rättigheter och hur arbetet kring barns rättigheter förflyter i byns skolor. Även om det ibland var tunga berättelser under dagen varvades allvar med skratt och då de i slutet av arrangemanget fick en hemläxa skrattade de glatt då det vanligen är de som brukar ge ut dem. Uppgiften de fick var att fundera på vilka problem vi har kring barns rättigheter i Bubulo och vilka lösningar som finns till dessa fram tills vi tryckt posters till lärarnas klassrum. Detta kommer vägleda oss ytterligare vilka punkter vi måste jobba vidare på i vårt långsiktiga arbete kring barns rättigheter i byn. Det kommer bli roligt att personligen träffa alla igen och höra hur de funderat kring de frågor vi diskuterade.



Borgmästare Stephen var på plats och tackade oss för vårt arbete i byn.


Jag och organisationen är nu väldigt motiverade att fortsätta att arbeta med dessa frågor. Jag hoppas att lärare och elever har lärt sig lika mycket om barns rättigheter som jag genom denna workshop och att de kommer tillbaka till nästa workshop vi anordnar.

Ordet tack var ständigt återkommande under dagen och jag fortsätter därför genom att säga ett stort TACK till er som hjälpte till att bidra till workshopen! Att investera i projekt som förhoppningsvis generar i förbättrande livsomständigheter måste vara en av de bästa man kan göra. Så ett jättetack till er! Jag delar med mig av mer bilder i nästa inlägg som kommer behandla vad diskussionerna egentligen berörde under workshopen. Nu ska jag sätta mig ned och designa posters med en kille som är engagerad i gatubarn, väldigt spännande!

Varma Kramar Louise


Isaiah föreläser om hur vi ska arbeta för en bra hemmiljö.

Isaiah föreläser om hur vi ska arbeta för en bra hemmiljö.


Flitigt antecknande.

Flitigt antecknande.


Engagerad rektor pratar om hur vi kan förbättra förhållanden i skolan.

Engagerad rektor pratar om hur vi kan förbättra förhållanden i skolan.


Patrica, ett av de barn som ingår i fosterfamiljsprogrammet, var på på plats :)

Patrica, ett av de barn som ingår i fosterfamiljsprogrammet, var på på plats 🙂