Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Fosterfamilj 14 – Emma

Emma är en femårig pojke som bor med sin mormor och sina fyra kusiner. Fem månader innan Emma föddes sköts hans pappa till döds efter ett missförstånd med en beväpnad och berusad polis. Emmas föräldrar var ännu inte gifta vid den här tidpunkten och modern övergav därför pojken hos hans mormor Aidah för en ny man. Aidah är en modersfigur till Emma och har från allra första början arbetat hårt för att försäkra att hennes barnbarn växer upp som vilket barn som helst och att grundläggande behov tillgodoses. Med tiden har hon dock fått det allt svårare att försörja familjen då hon insjuknat i diabetes. Hon börjar också bli äldre och känner att ålderns har tagit ut sin rätt. Aidah kan inte längre gräva och arbete i trädgården och på fälten som förr vilket generade deras främsta inkomstkälla.

Emma med hans mormor när vi först träffade honom.

Emma med sin mormor när vi först träffade honom

 

Sittandes framför huset

Sittandes framför huset

Varje månad sponsras Emma och hans familj med en summa pengar så de kan investera i olika projekt. Detta i syfte till att säkra en tryggare framtid för Emma, men också för resterande delar av familjen. De har hittills satsat på boskapsuppfödning genom att  införskaffa grisar och en ko. De har även lyckats bygga en svinstia för att skydda grisarna gentemot attacker och från att stjälas. Svininfluensa och svinfeber är dock vanligt förekommande och tyvärr drabbades en av familjens grisar av just svinfeber och avled. Trots att familjens investeringar lidit av motgångar så upplever mormodern Aidah att hela familjemedlemmarnas fysiska och psykiska hälsa alltmer förbättras. Hon ser också projektet som en hjälp till en långsiktigt förbättrad levnadsstandard för hela hennes familj. Genom att stötta Emma, stöttas därför hela hans fosterfamilj. Emma var från början en mycket blyg pojke som i början knappt pratade med organisationens fosterkoordinator Krystyn. Med tiden har han utvecklats till en social liten kille som sprudlar vid deras möten och bubblar om allt mellan himmel och jord. Helst om fotboll då han älskar att sparka boll med sina vänner så fort han får tillfälle. Emma älskar fotboll så pass mycket så att han vill bli professionell fotbollspelare och spela i den nationella ligan när han blir stor. För att lyckas med detta säger han att han ska träna hårt och äta mycket av sin favoritmat – ris och bönor!

Stort tack till Emmas sponsorer som gör Emmas drömmar uppnåbara. Det finns så många barn och familjer som är i behov av liknande hjälp och vill du också sponsra föräldralösa barn hör av dig till organisationens sponsorkontakt Victor Hökpers på victor.hokpers@kidsofuganda.com. Tillsammans gör vi skillnad.

Stora Varma Kramar,

Louise

 

En glad Emma som påhittigt har gjort en släpvagn så han slipper bära vattendunkarna :)

En glad Emma som påhittigt har gjort en släpvagn så han slipper bära vattendunkarna 🙂

Val till styrelsen 2016

Efter ett händelserikt år är det dags för Kids of Uganda att söka kandidater till 2016 års styrelse.  Vi söker nu drivna och engagerade personer med ett stort hjärta som vill vara med och skapa organisationens framtid. Att vara bra på att jobba självständig såväl som i grupp är en självklarhet som styrelsemedlem hos oss, då du genom stort eget ansvar driver din post och styrelsens arbete framåt. Vi räknar med att du som styrelsemedlem lägger ungefär 5-10 timmar i veckan.

Styrelsen kommer 2016 vara uppdelad i två inriktningar, med en del som fokuserar på verksamheten i Uganda och en del som leder arbetet i Sverige framåt. Liksom tidigare år kommer de flesta styrelseposter ha en egen vice och eventuellt en egentillsatt arbetsgrupp.

Om du har frågor om arbetet i styrelsen eller styrelseposterna kontaktar du ordförande Cecilia Khouma, cecilia.khouma@kidsofuganda.com.

För att ansöka skickar du ditt CV och ett personligt brev för den posten du söker till valberedningens ordförande Linn Åkerström, linn.akerstrom@kidsofuganda.com. Vi vill ha din ansökan senast tisdagen 1 december.

 

Ugandagruppen

Ordförande

Du leder organisationen och har speciellt fokus på organisationens arbetsstrukturer och ledarskap. Du ansvarar för styrelserna, praktikanter och vår personal. Denna post kräver att du har insikt i det ugandiska samhället och kan stötta vår personal i sitt arbete i Uganda.

Ekonomiansvarig
Du har ekonomiskt ansvar för både svenska och ugandiska delarna av organisationen. Viktigt att du fokuserar mycket på att stötta redovisningen från Uganda och skapa strukturer för ekonomisk stabilitet.

Verksamhetsansvarig
Ansvarar för att verksamheten och har speciellt ansvar för de familjer vi stöttar. Du ser till att arbetet i Uganda flyter på och att organisationen har ett tydligt fokus på barns rättigheter. Du ansvarar även för våra utvecklingsprojekt.

Sponsoransvarig
Du rapporterar om vårt arbete i Uganda till alla våra befintliga sponsorer. Du är organisationens länk till alla våra sponsorer och svarar på alla frågor som dessa har, vilket kräver en god inblick i vår verksamhet i Uganda.

 

Sverigegruppen

Vice ordförande
Du är organisationens styrelsestöd och ansvarar därmed för för möten, konferenser och att arbetet i styrelsen genomförs på ett effektivt sätt. Du har speciellt ansvar för Sverigegruppen och leder arbetet framåt.

Bidragsansvarig
Du har det viktiga ansvaret att sköta vår bidragssökning från olika organisationer, stipendier och företag.

Marknadsföringsansvarig
Du har hand om all extern marknadsföring och jobbar för att söka nya sponsorer och sprida vetskapen om vårt arbete i olika medier. Du ansvarar även för vårt arbete i olika sociala medier.

Insamlingsansvarig
Du arrangerar olika insamlingsevent och kampanjer, såsom insamlingsfester, deltagande i mässor och julkampanjen. Du har även ansvar för vår webshop om den insamling som sker där.

 

 

Patience

Idag hade jag den upplevelse som berört mig mest illa sedan jag anlände till Uganda. Då jag för cirka fem veckors sedan var på besök hos en vän satt en liten granntjej, knappa året, på betongupphöjningen intill ytterdörren. Hennes röda tröja och kinder var täcka av något vitt pulver vilket jag antog var majsmjöl efter en grötmåltid. Än om pulvret var torrt. Hon satt i skräddarställning och hennes ena fot var väldigt svullen. Då jag försökte få kontakt med henne gav hon mig ingen respons, bara en tom blank blick. Min vän berättade att flickans mor var fattig, inte hade råd med tillräckligt med mat och att hon ibland lämnades till min vän. Denna lilla flicka har sedan dess funnits i mina tankar. Ikväll var jag åter hos min vän och jag frågade hur flickan med den röda tröjan och svullen fot mådde. Hon är död blev svaret. Flickan hade dött av en kombination av malaria, AIDS och undernäring. Hennes namn var Patience. Jag satt chockad i det lilla vardagsrummet fullt med massa andra barn, en ettårig pojke med malaria, en pojke vars mamma dött i barnsäng, ytterligare en pojke vars mor var död, ett litet spädbarn som föddes med en knöl vid ögat och i behov av en operation och till sist några helt perfekt friska barn med en kry mamma vars man hade lämnat familjen för en ny kvinna. Jag går tillbaka och tittar på bilderna jag tog den där dagen då jag första och sista gången träffade Patience. Det finns inga direkta bilder på flickan själv men jag ser henne sitta där i bakgrunden och titta in i kameran med en tom blick. Det gör ont. Så otroligt ont.

Patience svullna fot var inte resultatet av en ytter fysisk skada. På bilderna ser jag nu efteråt att också hennes ansikte var svullet. Hon var undernärd. Jag erinrar de bilder jag såg på en flicka som var taget innan hon tillsammans med hennes familj blev en del av fosterprogrammet, hon påminde så mycket om Patience. Konstigt nog stötte jag på denna lilla tjej när jag skulle göra ett ärende på en av skolorna under gårdagen. Ett litet energiknippe som trots ett enda möte för veckor sedan kom ihåg mig. Hon log, skrattade och såg väldigt välmående ut. Levde det liv Patience aldrig får möjlighet till.

Jag är personligen så otroligt tacksam för det jobb Kids of Uganda gör här i Bubulo och alla ni som stödjer organisationen. Jag önskar ni kunde komma hit, hit till detta underbara men fattiga land och se vilken skillnad era bidrag faktiskt gör.

Vila i frid Patience

image

 

Val av parlamentsledamöter och distriktsambassadör

image

Människor väntar på valresultatet.

 

27: oktober 
Idag är det val av parlamentsledamöter i Manafwa District och av distriktsambassadör. Konstigt nog mötte jag den nuvarande ambassadören igår. En mycket trevlig man och medan jag klunkade i mig en öl i regnet, drack han krest. Pluspoäng då denna bittra cironläskedryck som också är min favorit. Jag vet inte vem han konkurrerar med men efter våra diskussioner så skulle han nog allt få min röst. Det är två parlamentsledamöter som väljs idag, en som skall representera kvinnorna, en för männen. Valet skulle egentligen hållits igår men blev förskjutet av okänd anledning. Vad jag vet är att det innebar ytterligare en ledig dag för barnen då skolorna är stängda valdagar. Människor är lediga från sina arbeten och därför dunkade musiken från dansklubben med bar himmel öppen under hela söndagsnatten. Igår var natten lugn. Under gårdagens diskuterande med flera distriktledare framkom att dagen skulle karakteriseras av valfusk. Men det ansågs ändock viktigt att faktiskt gå och rösta. Tillvägagångssättet skiljer sig från i Sverige. Du hämtar dina lappar och lägger dem öppet i några hinkar/ kartonger inför alla. För att veta att du inte är och röstar en andra gång markeras din lillfingernagel med en blå spritpenna. Vid åtta skulle valresultatet presenteras intill Kids of Ugandas kontor i Röda Korsets lokaler. En vän hämtade upp mig och vi traskade dit. Vad som sedan skulle bli en snabb avstickare för att amma hennes yngsta blev nästan tre timmar då det plötsligt skulle kokas te och göras kvällsmat. Det bästa mjölkteet jag druckit sedan jag kom, perfekt balanserat med ingefära och vatten. Tillkännagivandet av valresultat var dock inte punktligt och håller på än. Imorgon får vi förhoppningsvis valresultatet. Detta är otroligt spännande och lärorikt för en statsvetare!

28:e oktober
Jag somnade med datorn i knäet innan jag hunnit publicera inlägget. Då jag anländer till kontoret denna morgon höll rösträkningen fortfarande på. Solen hettar och flera människor berättar att de digert suttit och väntat på valresultatet natten igenom. Jag pratar med en trött polis som säger att han bevakat området sedan igår morse och först slutar när resultat är presenterat vilket spås till klockan sex ikväll enligt en annan man. Jag föreslår att han kan ta en tupplur i en bil men han skakar på huvudet. Det är hans plikt att bevaka valet. Lite längre upp sitter en grupp polismän i skydd av ett träds skugga. Jag frågar dem om jag kan få ta ett kort på dem. ”No”, ”yes”. Jag frågar igen och flera skakar på huvudet med orden ”problem”. Igår kväll då jag och min vän kom tillbaka för att kika på valet och jag tog ett foto med blixt kom genast två män fram till mig. De sa att jag var tvungen att sluta. Att jag kunde bli arresterad. Så mycket för transparenta val. Generatorn utanför kontorsfönstret tillsammans med folkmassans sorl punkterar just nu mina öron. Dagen verkar bjuda på en hel del diskussioner och slagsmål. Jag har på känn att den trötta polismannens skift kommer fortgå långt efter valresultatet presenterats.

Kramar Louise

 

image

En av dem många platser människorna kan gå rösta.

 

Demonstrationspoliser är på plats.

Demonstrationspoliser är på plats.

 

image

Mount Elgon står klar!

Mount Elgon står klar. Sittstubbarna skall bara målas och gräset skall återigen växa upp så barfotafötter mjukt kan springa runt. Häromdagen tog jag och en vän barnen till lekplatsen och de verkade stormtrivas. Det är av vikt att barn tillåts vara barn. Vad som förvånade mig när jag först kom till Uganda var hur mycket barnen faktiskt hjälper till i hushållet. De diskar, tar hand om syskonen, hämtar vatten, skördar grödor, rensar ris och bönor, sopar, tvättar osv. Av min erfarenhet i Sverige så krävs tjat och hot om indraget lördagsgodis både nu och då för minsta hjälp. I Uganda gör barnen som de blir tillsagda. Så jag finner det ännu mer av vikt att barnen här har en plats där de för en stund kan glömma vardagliga sysslor och låta tankarna virvla bort i lekens kreativa värld. Förhoppningen är att en offentlig lekplats som alla får ta del av kommer generera i möten och vänskap mellan barn från offentliga och privata skolor. Att barn oberoende socioekonomisk bakgrund besitter samma rättigheter. Vid ett besök i en annan byn så spelade två pojkar upp en pjäs de kommit på. Jag kände med ens att scenen kommer komma till stor användning i Bubulo och önskar att fler byar kan och vill investera i barns lek. De är ju trots allt våran framtid. Nästa steg i samarbetsprojektet Children’s Lions Park med Lekare utan Grenser är att bygga ”The City”.

Kramar Louise

 

image

 

Praktikant våren 2016

Barngrupp

Kids of Uganda söker nu en praktikant för våren 2016 som kommer vara stationerad vid vårt huvudkontor i östra Uganda. Du kommer fungera som organisationens enda svensktalande representant i Uganda och är en viktig länk för att utveckla verksamheten och driva organisationens arbete framåt. Du kommer bli mycket insatt i organisationen och kommer jobba nära styrelsen i Sverige, styrelsen i Uganda samt vår personal i Uganda. Du kommer bli insatt i många olika arbetsuppgifter som är typiska för NGO-arbete över hela världen, vilket speciellt passar dig som vill jobba med bistånd och utvecklingsfrågor i framtiden.

Dina arbetsuppgifter:

– Rapportera till svenska styrelsen och våra sponsorer om verksamheten i Uganda

– Delta i möten och rapportera från den ugandiska styrelsen

– Jobba med PR och marknadsföring genom vår blogg och sociala medier

– Projektleda ett eget utvecklingsprojekt

Vi söker dig som är en handlingskraftig, initiativtagande och nytänkande individ med gediget intresse för biståndsfrågor. Det är meriterande om du har erfarenhet av bloggande, sociala medier och är intresserad av Afrika. Då vi under våren kommer vi fokusera arbetet på att inkorporera ett rättighetstänk i vår marknadsföring och rapportering ser det som en fördel om du är juridikstuderande eller på annat sätt har kunskaper inom området barns rättigheter.

Du får:

– En erfarenhet för livet och inblick i livet i en ugandisk by

– Erfarenheter av arbete inom en etablerad NGO

– Gratis kost och logi

Praktiken är oavlönad, omfattar hela vårperioden (önskvärt januari-maj) och genomförs på heltid. Du står själv för alla andra kostnader, inklusive resan till Uganda och försäkring.

Du söker platsen genom att maila CV och personligt brev till cecilia.khouma@kidsofuganda.com senast 31 oktober. Vi ser fram emot din ansökan!

Independence Day!

Den 9:e oktober 1962 blev Uganda fria från Storbritanniens direkta kolonialistiska och imperialistiska bojor. De blev självständiga. 53 år har nu gått och jag uppfattar det som att denna dag är en av de festligaste högtiderna under året. Oberoende religion samlas landets invånare för att fira sin frihet. Barnen är lediga från skolan, vuxna från jobbet och ordet fira genomsyrar hela landet. Att fira självständigheten verkar innebära massa god mat och dryck. Morgonen tillägnades åt att förbereda dagens alla festmåltider. Ett antal (muzungo)chapati har kavlats och stekts, kryddor mortlats för det exklusiva bruna riset som långsamt skall kokas, hönor har slaktats och plockats, biff styckats, backar med läsk har burits och matooke har skalats. De vuxna ses sittande med långa sugrör som leder den berusande hembryggda drycken Maluwa till deras munnar medan barn spelar fotboll tillverkade av plastpåsar. Att se barn leka är otroligt glädjande. Deras skratt och kreativitet lockar fram barnet inom mig själv och påminner om att allting inte alltid behöver vara gravallvarligt. Att leka är dock inte alltid ofarligt. Under eftermiddagen samlades en skock människor för att nyfiket kika på olyckan som inträffat. Tre barn hade klättrat upp på ett staket/plank som inte var fäst. Det hade vippat över dem och skadat ett barns halsåder. Det var min väns syster och att vara vid hennes sida när hon fick beskedet var tungt. Jag hoppas att det kritiska läget har stabiliserats. Fest, tragedi och självständighet. Dagen bjöd på mycket.

 

Kramar Louise

 

 

Män som sörplar Maluwa

Män som sörplar Maluwa

 

Lekande barn

Lekande barn

 

Solnedgång

Solnedgång

Kontoret

Vår fosterfamiljskoordinator Krystyn ordande under sommaren ett kontor till organisationen. Om du någon gång skulle vilja komma och hälsa på hittar du oss i Röda korsets lokaler i byns västra del. Kontoret består av ett rum med två skrivbord, en extra stol för personliga möten och en längre bänk om vi får annat besök. Min tanke är att investera i en kaffekokare och Krystyn älskar idén då hon under sitt halvår i Sverige fick en förkärlek till fika. Fika, jag saknar en sockersöt fika. Kontoret är i alla fall super när strömmen har gått hemma eftersom elektriciteten genereras av solpaneler. Personligen uppskattar jag väldigt att kunna gå till kontoret och arbeta. Då jag i stort sett bor på en av mina arbetsplatser blir jobbet lite av mitt liv här i Uganda. Känslan av att få gå hem från kontoret och att arbetsdagen är över är väldigt viktig, även om det kanske inte riktigt är så i realiteten.

Ibland kommer också en kvinna hit och hjälper oss att städa. Inte för att vi är lata eller skulle klara det själva. Istället är syftet att skapa ett arbetstillfälle för änkan som ensam tar hand om sin lille son. Jag funderar därför på om jag ska fråga henne om hon kanske vill tvätta mina kläder så rullar det in ytterligare några kronor till deras hushåll. Hursomhelst, här kommer några bilder på vårt eleganta kontor.

Kramar Louise

 

Från mitt skrivbord.

Från mitt skrivbord.

 

DSC_0859

 

 

DSC_0861

 

Kontorsbyggnaden som delas med Röda Korset.

Kontorsbyggnaden som delas med Röda Korset.

Valledighet, sjukdom och Ratatouille

Idag är ytterligare en valdag här I Bubulo. Detta innebar att barnen var hemma från skolan. Jag likaså då jag för första gången blivit attackerad av de afrikanska baskiluskerna. De äldre barnen spenderade dagen på bönfältet medan de yngre hjälpte till att styra hemma på gården. Jag bidrog inte med mycket då min dag spenderats skrivande, ätande och sovande i sängen. Obama, Jacob och Baby Krystyn kom och kröp upp bredvid mig under eftermiddagen och vi ägnade oss åt att läsa Ratatouille. Även om de yra hönorna sprungit in och ut genom den öppna portgången varit trevliga så är det väldigt mycket mysigare med mänskligt sällskap. Gusteau från Ratatouille var en klok kock dessutom: ”If you focus on what you’ve left behind, you will never be able to see what lies ahead”. Så vi blickar framåt mot en pigg och härlig morgondag!

Kramar Louise

 

Undra vad Herr Gusteau hade tyckt om denna smarriga pumpalöv- och jordnötsgryta?!

Undra vad Herr Gusteau hade tyckt om denna smarriga pumpalöv- och jordnötsgryta?!

Kaffeplantage och ett par minuter i Kenya

Igår drack jag kaffe och var i Kenya. Helt oplanerat. Ni anar inte hur glad jag blev då jag jag efter ha lämnat mina vänners sovnäste, gjort mina ärenden i Mbale och finner killarna sittande i taxibussen med destination Bubulo. För väl i Bubulo, eller Manafwa Town som det tydligen heter nuförtiden, möter jag deras kontakt som erbjuder mig en tur på ett kaffeplantage! JA blev svaret och jag skyndade hem och packade om väskan. 2,5 timmar senare än planerat kom äntligen den bil som skulle ta oss till plantaget vilket var beläget högt uppe i bergen. Snigelfart och lika många timmar senare var vi framme. Vilka vyer! Vi fick gå på en liten hike som tog oss över gränsen till Kenya. Sam, ägaren, visade hur hela kaffeprocessen går till. Allt från att plocka bönorna, till att skala, torka, rosta och mala dem. Och dricka det såklart. Jag som inte druckit en riktig kaffe på länge sörplade snabbt i mig koppen, likaså påtåren.

Efter att ha sagt hej då och tackat alla de fina människor som gav sin tid till oss brummade vi hemåt. Lite snabbare då tonnen kaffebönor nu var avlastade. Solnedgången färgade himlen till något helt makalöst och friheten blåste i håret när jag satt uppe i bilfönstret. Jag fullkomligt älskar att det inte finns några regler. I alla fall som inte som följs till punkt och pricka. Människor vinkade och till och med skrek Jesus efter Alessandro när vi satt där halvt utanför fordonet. Trots att huden började knottra sig så var de positiva känslorna som väcktes så starka så att frysa lite kändes som en piss i Mississippi som en av mina bästa vänner skulle säga. Det här landet, naturen, människorna, ger mig så otroligt mycket. Idag gav även Kenya en kick. Bara tanken på att åka hem ger mig en liten klump i magen för det här… Det här är harmoni.

Kramar Louise

 

image

Precis passerat gränsen till Kenya. Till vänster Kenya, till höger Uganda. En flod markerar landsgränserna.

 

Kaffeskalaren vevas för hand

Kaffeskalaren vevas för hand

 

image

När kaffebönorna torkats skall de skalas ytterligare en gång.

 

image

Mellan stenas har de rostade Kaffebönorna sedan malts till vad vi i paketen känner igen som kaffe.