Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Sipifalls och Världsvegetariska Dagen

Åskstorm. Himlen öppnade sig precis efter vi hade satt upp tältet. Blixten slog ned intill oss och åskan framkomligt vrålade över oss. In i tältet och vår guide som skulle leda Sipi-hiken under morgondagen skyndade efter. Där satt jag med 4 snubbar jag mer eller mindre träffat en gång i ett litet tremannatält som tydligen läckte in i ett hörn. Middag var det inte tal om så fruktpåsen fiskades upp och där fann vi fruktmos. Skedar försökte urskilja avokadon och morötter började gnagas på. Guiden lättade och vi började spela ”Jungle Speed”. Kvällen blev inte riktigt som tänkts; en stjärnklar kväll med matlagning över en mysig eld i bergen. Jag kände mig rätt lycklig ändå. Det var ett tag sen jag tältade och fyra personer i ett tremannatält kanske inte är den exemplariska uppvärmningen. Sovsäcken ligger kvar hemma i Sverige men tänkte att det blir säkert trångt och varmt så den skulle nog inte behövas ändå. Jag menar, vi är ju i Uganda! 3.14 gick jag ut en stund och kikade på hur månen lyste över det vackra landskapet. 6.17 gick det inte längre. Jag fixade mig en kopp kaffe och satte mig för att betrakta soluppgången. En katt lade sig tillrätta på ryggsäcken intill mig och solen liksom värmen i min kropp gick sakta upp. Då killarna vaknade till liv blev det fruktfrukost, idag är ju Världsvegetariska dagen. Med en nästintill vegan och en vegetarian i sällskapet så berikas kroppen med Cvitamin vill jag lova. Dagen har spenderats genom att slira runt på leriga stigar, tre olika vattenfallsbesök, barfotalöp med piskande hagel och väntan på en trädkapning då ett massivt träd hindrade all trafik på den lilla skumpiga hemvägen. Och mycket mer. Smakade till exempel ”muzungo fruit”. En fantastiskt smarrig sak som mer eller mindre påminde om passionsfrukt. Fast söt. Klockan blev nästan mörkt innan vi helt leriga kom tillbaks till Mbale. Så därför blir jag kvar här över natten. Jag är inte ledsen för det. Dock känns det lite tråkigt att några av mina nya vänner lämnar staden imorgon. Jag antar att det är så det funkar i ”resevärlden”. Vägar korsas, berikande möten utväxlas och internationell vänskap skapas. Hursomhelst, jag kan varmt rekommendera en tur till Sipifalls om du är i Uganda :)Regnkramar Louise

 

image

En liten lund

 

Tälta

Tälta

 

image

Sipi fall

 

Korruption

Månadens tema är korruption. Ett oftast negativt klingande ord i mångas öron. Korruption betecknas som ett missbruk av ämbete eller annan person med förtroendeställning till egen vinning. Uganda är det 33 mest korrupta landet av 175 enligt Transpency Index och det finns mycket att arbeta med på området. Human Rights Watch menar att inga högt rankade regeringstjänstemän, ministrar eller politiskt tillsatta har avtjänat ett fängelsestraff trots ett stort antal korruptionsutredningar. Det är istället aktivister som arbetar för att förhindra systematisk korruption som möts av arresteringar och åtalande. Domare Justive John Bosco Katutsi, tidigare ledare för Anti-Corruption Court (ACC), har gjort ett uttalande om att domstolen är trött på att fånga småfisk när krokodilerna lämnas simmandes. Kids of Ugandas ordförande Cecilia Khouma uttrycker sig ” att Uganda är ett av världens mest korrumperade länder säger egentligen inte så mycket mer än att statens anställda (lärare, läkare, poliser) får så dålig lön att de måste dryga ut sina kassor med mutor från andra”. En polis tjänar ca 950 kronor i månaden, en ekonomiassistent 650 kr. I dagsläget verkar den utbredda korruptionen I Uganda vara ett medel för överlevnad. Så arbetet för att stoppa korruption måste fokuseras på att fiska upp de stora krokodilerna som idag lever på småfiskens bekostnad. Det koncentrerade kapitalet måste spridas. Liksom i övriga världen. 2013 hade de 85 rikaste människorna i världen lika mycket som den 3 500 000 fattigaste. Nästan hälften av jordens befolkning. Kids of Uganda är oerhört glada att det är så många som stödjer organisation och hjälper till att fördela välfärd.

Kramar Louise

PEACE

PEACE

 

Månadsavslut

Idag har dagen gått undan. Jag har slutat ställa klockan här då min kropp är en liten klocka i sig själv. Fast inte idag, sovmorgon till 07.40! Pigg och glad strosade jag mot kontoret. Och där blev jag sittande. Rapporter, ekonomiredovisningar och budgetutfall skrevs så tangenterna smattrade. Rose tittade förbi med te och frukt. Så himla gullig! Språklektion, vattenhämtning och sedan tillbaka till datorn. Nu känner jag mig så klar jag kan bli idag och tänker packa om ryggan inför ett nytt litet äventyr imorgonkväll!

Kramar Louise

 

Vatten - Källan till liv

Vatten – Källan till liv.

Middagsbjudning

Med citrondoftande tvättvål som gåva styrde stegen mot en middagsbjudning. Det hade redan hunnit bli mörkt och mobilbatteriets ynka 2% kändes stressande i mörkret. Jag hade ju lovat mig själv att inte gå ensam när solen gått ned bakom bergen. Definitivt inte utan en ljuskälla. Jag klarade mig helskinnad och välkomnades av några barn då jag anlände till min nyfunna vän. Jag blev placerad i den oproportionellt jättelika fåtöljen i det lilla vardagsrummet. Medan min vän tillagade middagen satt jag för andra gången och kollade på Jesusdvd:n tillsammans med en grupp barn varav ett par stycken lekte med mitt hår. Efter ha beskådat Jesus förvandla ett par fiskar och något bröd till oändligt antal serverades också jag. Det hade inhandlats kyckling (lyxvara), chapati, ris och bönor. Tankarna om att utesluta kött ur kosten fick vänta. Barnen beordrades gå ut och brickan full med mat ställdes på en pall framför mig. Inte helt bekvämt började jag äta samtidigt som min vän satt och tittade på. Kulturkrock. Som jag förstått det serveras gäster först, därpå de vuxna och sist barnen. Plötsligt gick hon ut. Så där satt jag på middagsbjudningen med min försynt tilltagna tallrik tillsammans med Jesus och ett gurglande spädbarn liggandes på soffan. Kulturkrock. Min fina väns böngryta är dock den mest fantastiska jag smakat. Helt otroligt utsökt och skall endast innehålla bönor, tomat, lök och vatten. Jag tror dock att det måste vara en hemlig liten ingrediens som hon inte berättar om för jag kan faktiskt inte sätta ord på hur god den är.
Efter middagen satt stora som små samlade och det badades barn, diskuterades möjligheten till majsodling i Sverige och vad jag ville döpa min väns baby till. Namnet som dök upp var Rudolf. Rudolf av alla namn..! Jag behöll namnet för mig själv och skrattade bort det hela. Min vän sa adjö med orden ” I love you so much” och insisterade på att få slakta en höna till mig den 9.e oktober, självständighetsdagen. Jag möter ständigt så många människor som är fulla av kärlek här i Uganda. Människor som har så lite men ger så mycket. Tänk om vi alla vore sådana. Så mycket bättre världen skulle vara.

Kramar Louise

 

Bubulo centrum

Bubulo centrum

 

 

Hike-premiär i Uganda

 

image

En svenska. En australiensare. En colombian. En ungrare. En kiwi. Tillsammans hoppade vi på ett par boda-bodas denna morgon för att bege oss ut på ett hike-äventyr! Dock inte till ursprungsdestinationen Sipi falls då en italienare hade feber. Så de tre vattenfallen och tältövernattningen får vänta till ett senare tillfälle. Tankar kring tempot som skulle hållas var lite olika. Springa, hika snabbt, hika lugnt. Bara tanken på att springa upp fick mig nästan att svimma av utmattning. Kiwin sprang, svenskan och australiensaren knatade snabbt på och ungraren och colombianen gick i en behaglig takt och njöt av utsikten. Eller nej, inte ens om du går lugnt kan denna hike beskrivas behaglig. Vägen var brant och mjölksyran krampade både i baklår och vader vill jag lova. De senaste veckors knappa träning gjorde sig påmind och det var omöjligt att höra något annat än mina flämtande andetag. Med andra ord: Ett minst sagt svettigt första möte. Som belöning för vår kraftansträngning fick vi en fantastisk vy och ett svalkande dopp i ett vattenfall, eller kanske räknas det som källa. I vilket fall som helst så omslöt sig härligt kallt vatten våra svettiga kroppar. Badkrukan som envisats inom mig de senaste åren får nog anses ha gett upp efter den här sommaren. Mannen som naket anslöt sig verkade inte heller ha några större problem med detta att bada.
Den natur jag hittills beskådat i Uganda är helt underbar och under vår färd nedför, på en ny slingrande smal stig, hittade vi potentiell boulderingsleder. Så kanske blir det lite klättrande en dag snart. Det bästa med sådana hör utflykter är att man känner sig värd en riktigt stor lunch. Så vi gick till ett lokalt ställe, ett par cementtrappor upp i något som liknade ett rivningshus, och festade på ris, posho, matooke, sötpotatis, jordnötssås och ett lass bönor. Allt till en summa av fem kronor! Sådana här dagar känner jag mig riktigt lycklig. Hoppas Ni också har haft en fin helg 🙂

Kramar Louise

 

image

 

image

 

 

image

Trött men mysig lördag

Som jag hade sett fram emot en sovmorgon denna morgon. Bygget blev dock inte klart igår vilket innebar ytterligare en tidig start. I och för sig gal tuppen fint runt halv sju och kyrkornas högtalare var inte sent efter med att försöka överrösta varandras energiska musik. Så sovmorgon hade det ändå inte varit tal om. Upp och hoppa och mot lekplatsen. Promenad och språklektion med läxförhör. Möta en ugandisk styrelsemedlem och sen mot Mbale för en övernattning. Tanken var att kolla vad Mbales nattliv hade att erbjuda men jag är helt slut efter den här veckan så sitter nu hopkrupen och nyduschad i en renbäddad säng med vackert skirt myggnät. Ett sådant där man drömde om som barn då det ser ut som en prinsessäng. Vad härligt det är. Även om duschen var iskall så är känslan av att vara ren fantastisk. Jag schamponerade håret tre gånger och har nog aldrig tvättat mina fötter så noga. Imorgon ska jag ut på äventyr med några volontärer jag aldrig träffat. Och sova i tält. Jag ser så fram emot detta! Hoppas ni har en härlig helg 🙂

Kramar Louise

 

Mot Mbale

Mot Mbale

FF -försäkringsfredag!

 

Efter gårdagens sjuksköterskebesök konstaterades det att barnets feber och trötthet varit symptom på malaria. Behandlingen av injektion och dropp sattes genast igång och idag mår barnet mycket bättre. Det väntas dock ytterligare behandling. Att barn är försäkrade i landet är snarare ovanligt än vanligt. Blir ett barn sjukt finns inget statligt skyddsnät utan det är upp till vårdnadshavarna att behandla barnet. Idag gick turen till Mbale för att iallafall undersöka vilka försäkringsalternativ som finns. Efter oförstående och frustrerande diskussioner om villkor, kostnader och högsta ersättning gav jag upp. Jag tog ett visitkort och beslutade mig för att göra egen research via hemsidan. En hamburgare senare gick färden hemåt igen. Det var den roligaste taxiresan hittills! Jag var sist in och fick därmed sitta som femte man på ett tre-säte. Jag hängde lite utanför fönstret, håret fladdrade överallt och jag kände mig som en hund. Jag satt och skrattade för mig själv och ville impulsivt sträcka ut tungan. Men jag vågade inte. Någon måtta får det va på mig ibland. Med en hastighetsmätare som satt klistrad på 0 km/h låg vi ned i kurvorna. Det röda dammet yrde och hindrade vår sikt. Jag satt och tänkte att jag borde nog vara rätt glad för att jag har en försäkring.

Kramar Louise

 

Trafik i Mbale

Trafik i Mbale

Språklektion

Mulembe! Uli khukhwiwulila uryena? Hej! Hur är det med dig?

Resultatet av första lektionen i lokalspråket lugisu. Språket talas av cirka 2 miljoner människor här i Uganda och är 1 av de 41 konstaterade språken. Det förmodas dock talas ännu fler språk. Språklektionen fokuserade på verb och fraser som kan vara användbara på barnhemmet som till exempel: Itsa khylye bilyo = Kom så går vi och äter. Eller: Wanyala kimilimo = Bra jobbat! Kvinnan som undervisade mig var himla härlig, och det kändes roligt att åter få sätta sig i skolbänken framför en griffeltavla och höra kritan gnissla mellan frenetiska anteckningar. Min lärare blev väldigt glad för att få undervisa mig då hon nu hade råd att betala sin sons skolavgift vilket gjordes med detsamma. Läxan till på lördag känns meterlång och det kommer inte bli enkelt. Jag fick i alla fall beröm för uttal och stavning vilket gjorde mig fast besluten. Jag ska allt lära mig!

Ikiss Louise

 

Griffeltavlan

Griffeltavlan.

 

Nyfikna barn ville bli fotograferade efter lektionen.

Nyfikna barn ville bli fotograferade efter lektionen.

Händelserik dag

 

 

Vilken bra dag! Tiden har flugit iväg. Klockan ringde 06.30 för ett tidigt möte med byggarbetarna. Det har sedan lyxats resturangfrulle med Krystyn (omelett inrullad i chapati), burits cement, planerats in min första språklektion i lugisu, jag har besökt stadsfullmäktige och ivrigt följt lekplatsutvecklingen. Dessutom har jag blivit inbjuden på lunch imorgon av en familj intill lekplatsbygget vilket ska bli supermysigt 🙂 Men det absolut mest spännande under dagen har varit att spåra. Vi vill att barnen skall veta deras historia. Så under eftermiddagen gick jag tillsammans med Rose sicksackandes runt grannskapets hus och odlingar för att lokalisera anhöriga och deras bakgrund. Det är lite utav ett detektivarbete då människor inte är helt öppna med hur familjebanden är knutna. Jag ser det som en utmaning och som en möjlighet att få pröva på mina yngre tonårsdrömmar om att arbeta som kriminalare. Där gick strömmen. Middagen äts i det skarpa månljuset då solpanelerna är urladdade. Ett av barnen har hög feber och det pratas om malaria eller influensa. De flesta av dem hostar och är lite snuviga så jag hoppas innerligt att det är influensan som är framme. Oron kryper lite i magen och dagen känns plötsligt inte lika bra. Har gett barnet en ibuprofen och hoppas att John Blund låter hen sova under natten.. Håller tummar och tår för att alla är välmående imorgonbitti när vi vaknar.

Godnattkramar Louise

 

Byggandet fortsätter.

Byggandet fortsätter.

 

Såhär långt hann vi komma idag.

Så här långt hann vi komma idag.

 

Mount Elgon har börjat byggas!

Nu har det börjat grävas! Imorse mötte jag ingenjören David och byggnationen av Mount Elgon satte bums igång. Lyckan var total och förhoppningsvis kan nu arbetet fortgå dagligen fram tills scenen, den tredje delen av ett lekplats- och samarbetsprojekt med Lekare utan gränser, står klar. Happy days! Jag hade även ett givande telefonmöte med Amie, Kids of Ugandas egna projektansvarige och diskuterade utvecklingsmöjligheter inom organisationer. Närmast skall en integritetspolicy färdigställas vilken kommer sammanfattas på hemsidan då den är klar. Det är av vikt att det som berättas och visas på bloggen, instagramkontot kidsofuganda och andra sociala medier inte kränker vederbörandes integritet. Detta är organisationen otroligt mån om då vi inte vill förvärra det stigma flertalet redan är utsatta för. Inte heller vill vi visa en icke-representativ bild av organisationen, människorna eller Uganda heller för den delen. Så här kommer väldigt representativa bilder av lekplatsbygget som påbörjades denna tidiga morgon 🙂

Kramar Louise

 

De grävande byggarbetarna.

De grävande byggarbetarna.

Arbetsredskap

Arbetsredskap

 

Förberedelserna klara för gjutning av grund imorgon.

Förberedelserna klara för gjutning av grund imorgon.

 

Hönorna inspekterar..

Hönorna inspekterar..

 

Killingen likaså..

Killingen likaså..

 

Och kossan ligger förnöjt bredvid :)

Och kossan ligger förnöjt bredvid 🙂