Kids of Uganda

Häng med i vad som händer

Fosterfamilj 1- Patricia

image

Det här är Patricia som bor med sin mormor Jennipher en dryg halvkilometer från Bubulo. Patricias föräldrar är båda avlidna, och var det mer eller mindre från att Patricias föddes. När den lilla familjen blev en del av fosterverksamheten var Patricia mycket blyg. Hon hade inte börjat skolan och spenderade sin tid i ensamhet då det inte fanns några andra barn att leka med. Detta fick negativa konsekvenser för Patricias utveckling då hon var mycket tystlåten och inte lika social som jämnåriga. Idag har hon börjat skolan och också fått massa kompisar. Varje gång Krystyn hälsar på familjen berättar hon ivrigt en massa historier om lärare och skolkamrater. Glädjen verkar vara tvåsidig då lärarna är väldigt förtjusta i henne också. De beskriver Patricia som en ”alltid väldigt glad liten tjej”. Om Patricia själv får välja äter hon helst ris med böngryta, en klassiker här i Bubulo.

För er som inte tidigare är bekanta med Kids of Uganda står de inte bara som grundare för ett barnhem utan bedriver också fosterfamiljsverksamhet. Det är egentligen den största delen av verksamheten – på barnhemmet bor sju barn men i fosterfamiljerna stöttas totalt ungefär 60 barn. En otroligt viktig insats alltså. Utsatta familjer som vill hjälpa föräldralösa barn erbjuds ekonomiskt stöd och rådgivning under två år för att kunna erbjuda barnen en trygg framtid. Målsättningen är att familjen skall investera pengarna långsiktigt, och på så sätt ha en verksamhet att leva på när de två åren passerat.

De månatliga sponsorpengar Patricia och hennes mormor erhåller har de valt att  investera i en ko och några grisar. Familjen försörjer sig på jordbruk och väntar nu på att regnperioden ska ta vid. Den globala växthuseffekten har förlängt torrperioderna och fått negativa konsekvenser för flertalet människor i Uganda. Då jag följde med Krystyn för att överlämna kläder som elever på Höglunda- och Tegnérskolan i Säffle sytt möttes vi av en liten Patricia i tårar. Boendes intill skolan hade hon sprungit hem då hon var hungrig och inte ännu fått skolfrukosten. När hon fått lite mat i magen och vid åsynen av de fina kläderna hon fått började hon stråla som en liten sol.

Så ett stort tack till Patricias sponsor, Patrica och Patricias mormor hälsar att de är otroligt tacksamma för den hjälp de mottar varje månad 🙂 Jag och  Kids of Uganda vill också passa på att tacka alla andra sponsorer som hjälper barnen till en tryggare uppväxt med ytterligare möjligheter. YOU ROCK 😀 !

Kramar Louise

 

En bild på Patricia när vi först mötte henne.

En bild på Patricia när vi först mötte henne.

 

Patricia glad för sin nya klänning.

En frisk och välmående tjej som är glad för sin nya klänning.

 

Bönlördag

Lördag och min första lediga dag. Tankarna gick åt Mbale och kaffeplantage. Men först efter att ha gått till fältet för att ge Michael, de stora grabbarna och arbetarna vatten vid fälten i så fall. Rose har under sin tid i Kids of Uganda investerat i mark. På hennes fält växer bond- och sojabönor. Med Doreen på ryggen vadades det över Manafwa River, perfekt svalkande under den stekande promenaden. Doreen berättade att hon vill bli en stark kvinna, jag kan lova att hon är en otroligt stark tjej så drömmen är inte långt borta. Det är bara titeln kvinna som saknas. När vi kom fram låg det redan stora travar med skördade bönor, de andra hade varit på plats sedan halv sju imorse. Bönplantor rycktes upp ur den röda jorden för att sedan knytas ihop i knippen med hjälp av våta bambublad. Jag fick ganska direkt kritik för att jag arbetade hukandes, jag skulle stå som en fällkniv med rumpan rakt ut i vädret. Med ens blev jag fast besluten att visa vad jag gick för. Det var ingen vila på mig på de nästkommande fältlängderna kan jag lova. Känslan av att vara en del av en grupp fast ändå inte, eftersom du inte kan språket har ofta varit närvarande under min tid här. Särskilt denna dag när du känner att minst häften av de 14 människorna betraktar dig, du har ingen aning om vad de säger men det är uppenbart att det är du som är samtalets huvudämne. Har du en dag då du är lite extra känslig så tenderar det inte till att väcka några positiva känslor. Så som sagt, fast besluten att visa dem vad jag gick för. Efter några timmar gavs utdelning då Joyce berättade att de tyckte att jag ”work like and African”. Där satt den. Nöjd och belåten arbetade jag vidare fram tills vi tog en paus för att tugga på söta sockerrör. Hårt arbete lönar sig alltid. Med stram röd hud som bevis på min ibland korkade stolthet kryper jag nu till kojs.

p.s. Det bästa med sådana här dagar är ändå när alla trötta kroppar samlas, glada och stolta över dagsprestationen, för att hugga in på ett stort mål mat tillsammans. Där snackar vi gruppkänsla.

Kramar Louise

 

Doreen och högar med bönor. Fick tyvärr inte med kameran till fälten.

Doreen och högar med hemfraktade bönor. Fick tyvärr inte med kameran till fälten

 

Bönor

Bönor

 

DSC_0904

Strömavbrott

Igår var tredje kvällen utan ström. När det är becksvart så blir natthimlen så där otroligt mäktig. Stjärnorna lyser vackert skarpt och de tunna molnslöjorna som separerar jordlivet med universum blir med ens synliga. Doreen, Obama, Brenda, Jacob och jag stod fascinerat och betraktade dem innan vi började leka en lek, foot step, fram tills middagen stod klar. Ris och böngryta ackompanjerat av energisk musik. Våra grannar har i stort sett alltid fest, i alla fall som det låter. Hög musik dunkar varje kväll och jag skojade lite med Andrew och bad honom visa sina moves. Andrew som inte är den som är den stod i nästa stund skrattande med armarna i luften och med svängande höfter. Edward och Joel var inte sena att haka på. Så, i halvdunklet solpanelsljus shakades det loss i vardagsrummet medan småttingarna sov i rummet bredvid. Lite generat testades det vad som lockade till mest skratt. Jag kände så igen mig från när jag var yngre, sökandet efter uppmärksamhet men med risk för att göra bort sig. Michael joinade oss efter en stund och överröstade grannmusiken med sin mobilmusik. Han ansåg sig för gammal för att dansa och tog rollen som dj istället. Dock kunde han inte riktigt hålla sig och drog en liten rumpshake han också. Det har hittills varit rätt mysigt med strömavbrott.

Kramar Louise

 

En glad liten Brenda :)

En glad liten Brenda 🙂

En glad liten Obama :)

Och en glad liten Obama 🙂

Lekplatsprojeketet är åter i rullning

I somras startade byggnationen av en lekplats i Bubulo. Lekplatsen är ett samarbetsprojekt mellan Lekare utan gränser och Kids of Uganda med syfte att skapa en lekplats för alla, miljöanpassad efter hur barn leker här i Bubulo. Lekplatsen var till hälften byggd när jag anlände hit och jag ser med glädje fram emot att färdigställa projektet. Arbetet har nu återupptagits och jag hoppas innerligt att nästa del står klar i slutet av nästa vecka. Detta är som sagt ett hopp och en önskan då arbetet från och till har karaktäriserats av uteblivna möten. Den del som står på tur för att byggas är en scen som skall kallas ”Mount Elgon”. Mount Elgon är regionens högsta berg och det 17:e största på kontinenten Afrika. Tanken är att barnen skall kunna ha uppträdanden och leka rollekar på denna scen. När denna står klar är det endast en del som saknas. Så håll nu tummar och tår för att lekplatsen står klar snart.

Kramar Louise

Så här ser lekplatsen ut än så länge.

Så här ser lekplatsen ut än så länge

 

Material till lekplatsen

Material till lekplatsen och en kossa vilandes i gräset

 

Städ, tvätt och mystiskt hönsbajs

Energin var på topp imorse! Lakan drogs ur för att tvättas, järnporten öppnades för vädring och kvasten hämtades för sopning. Sopandet bemästrade jag fint, likaså badrumsstädningen. Det där med att tvätta tyckte Joyce inte riktigt jag var lika bra på. Efter att ha studerat mitt arbete och försökt verbalt förklara hur jag skulle göra gav hon upp och kom och visade mig. Jag anser mig nu till och med fått in tekniken. Först gnugga eller kanske mer slå på ett speciellt vis i första tvättbaljan. Skölj och gnugga med ännu mer tvål i den andra, skölj i tredje, vrid om och upp på sträcket. Snyggt! När jag kommer tillbaka till mitt nystädade rum hade en höna hittat dit. Jag föste ut den och i förmodad nervositet lade hon en fin diarrépöl mitt på golvet. Tur att det fanns toapapper. Efter att ha gjort golvet och mig iordning satt jag på stentrappan och åt frukost i Roses sällskap. Robert säger något om smutsig rumpa. Jag svarade att jag vet att jag blir lite smutsig när jag inte sitter på en stol. Han försökte igen och jag tog ansats för att sopa bort smutsen med handen. Det skulle jag inte gjort. Hönsbajs över hela skinkan. Och på ryggsäcken. På handen. Suck. Den mystiska frågan är vart bajset egentligen kom ifrån. Det satt alldeles för högt upp för att jag skall kunnat sätta mig i det. Det blir för oss en obesvarad fråga. Passar på att visa hur jag bor här nu med när det är nystädat och fint 🙂

Ha en fin dag allihopa!

Kramar Louise

 

Mitt rum och kreativa garderobsläsning :)

Mitt rum och kreativa garderobsläsning 🙂

 

Badrummet

Badrummet

 

Badrummet

Badrummet

 

Frukost innan hönsbajs överallt.

Frukost innan hönsbajs överallt.

 

Fint handtvättade lakan.

Fint handtvättade lakan.

 

 

 

Stressat inlägg

Åh! Nu blir jag superstressad! 2% batteri bara! Elektriciteten försvann igår och har fortfarande inte kommit tillbaka. Därav inget blogginlägg igår. Har ett skrivit men det var ingen bra dag igår så jag tror vi hoppar det. Denna dag började i stort sett i tårar och nu efter intervaller och framgång i Lekplatsprojektet har jag aldrig mått bättre. Inte så bra bilder men oj vilken härlig träning. Mötte också en fågelskrämma på styltor på vägen. Alla var mycket roade när jag skakade hand med honom 🙂

Kramar Louise

image

image image image

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Terminstartsprepp

Tredje och sista terminsstarten avlöper imorgon. Skor har putsats, pennor och block inhandlats och resterande kronor vänts för att kunna köpa det absolut nödvändigaste till barnen. Skoldagen ter sig lite olika ut för dem. Jacob, Obama och Brenda går i småskolan. De knallar hemifrån klockan sju på morgon och kommer tillbaka för lunch efter skoldagens slut runt klockan ett. Doreen, Joel, Edward och Andrew har mycket längre skoldagar. Alarmet ringer klockan 05.00 och de slutar först ett halvt dygn senare. Oftast hungriga på en andra lunch. Speciellt de dagar gymnastik står på schemat. Rose och jag sitter denna afton och styr med den ekonomiska redovisningen för barnhemmet. Barnen är utanför och har besök av ett par kompisar. De skrattar hysteriskt och efter en stund kommer Joel in och visar vad som gett upphov till munterheten. Jag vet inte hur många foton som knäppts med kameran, men om skolan inte går vägen finns stora potential både på catwalken och inom cirkuskavalleriet. Nu förbereds det sista och kanske det mest viktiga inför morgondagen. Passionsfruktsjuicen.

 

Kramar Louise

 

Photo session à la Edward, Doreen och Joel

vfgggg

Kompisen Peter med Obama och Jacob

gggg

Högst osäker men tror att detta är någon slags lek.

I stort sett alla foton hade lite halvdan skärpa.

Hälften av alla bilder var suddiga…

 

Så har lovat att lära hur man ställer in skärpan.

Så har lovat att lära hur man ställer in skärpan 🙂

 

kkk

Obama och Brenda på var sitt höftben efter middagen.

Planteringslördag

Lördag. Flås, flås, hej, flås, mulembe, hello. Morgonen började med en löprunda. Första löpet sedan jag anlände och det brände gott vill jag lova. Hemma bjöds det på frukost och Doreen och jag signade upp för disken efteråt. En diskade, en sköljde. Joel städade köket och Jacob gjorde oss gladlynt sällskap. Allt ackompanjerat av musik. Vi började prata om favoritfrukostar och Doreen berättade att hennes favvis var chapati medan Joel föredrog te vilket Jacob instämde i. När vi var klara gick vi till baksidan av gården och fann Brenda, Obama och Edward i full färd med plantering av ett ananasträd. I somras hade de även planterat ett apelsinträd, ett mangoträd, något jag inte riktigt helt förstod och ytterligare ett ananasträd. Andrew ägnade sig åt att försöka laga sina flipflops. En mysig och produktiv förmiddag om jag får sammanfatta det hela.

Kramar Louise

Födelsedagsmärken

Andrew lagar sina flipflops och vi andra räknar tår och inspekterar varandras födelsemärken.

 

Doreeen planterar ananasträd

Doreen planterar ett ananasträd.

Tea Time

Alla som känner mig vet att te är en viktig del av mitt liv. Det är först på senare tid jag verkligen har kommit att uppskatta en god kaffe. Detta då jag inbillar mig att jag inte tål koffein. Fakta är dock att det är mycket mer koffein i svart te än i kaffe så antingen är jag en liten mytoman eller bara föredrar väldigt svagt te. Med mjölk. Och om pappa fick säga sitt, att alltid lämna jättemuggen halvfull. I alla fall, idag sprängde huvudet efter en lång dag på kontoret och ett evighets väntande på ett möte som aldrig blev av. Te. Det enda som for runt i skallen var: jag måste ha te. Väl hemma var jag ensam på gården och skulle, skäms ju nästan över att säga det, för första gången tillaga mitt eget te. Jag måste dock inflika att detta beror absolut inte på lathet utan att Michael och Rose inte låtit mig göra det. Kanske förstod de redan från början att jag är en liten vimsmaja. Trots Roses förmaning om att inte dricka teet jag köpt då det inte är bra, snarare en kemikaliebomb, kunde jag inte hålla mig ifrån det. Jag satte på kokkärlet på den rostiga lilla elplattan, hämtade mig en keramikmugg i den röda baljan och sökte därefter en sked med blicken. Jag öppnade vad jag trodde var ett köksskåp och såg förvånad en höna ligga och kura därinne. Kanske på sina ägg. Där stod också den blå hinken för bestick och matredskap. Jag fann den eftersökta skeden, stängde om hönan, och satte mig slutligen för att dricka mitt te. Det är verkligen annorlunda här. Inte annorlunda på negativt sätt, bara annorlunda helt enkelt.

Kramar Louise

 

hhh

Gubben i lådan eller snarare Hönan i skåpet.

 

hhh

Tuppen poserar fint bland sina damer.

 

 

Ritande och brunnsbesök

Nu har jag äntligen träffat alla barnen här. Stora som små. Det är fantastiskt hur man kan ty sig till så många så snabbt. Eftermiddagen bestod av ritande med barnhemmets yngsta, Obama, Brenda och Jacob. Samtliga fick varsin sida att smycka i min kalender. För att hitta inspiration sökte vi bland de ting som fanns omkring oss. Och vad barnen lärt sig i skolan under dagen. Det blev, blommor, hus, mangoträd, jericha, paraply, kycklingar och kvastar bland annat. Obama var sedan noga med att rätta bilderna och därför sattes en bock för varje målning. Detta efterföljdes av en promenad hand i hand med Obama och Jacob för att se hur det stod till med brunnen som Kids of Uganda borrade under slutet av förra året. Det har uppenbarats för mig att hämta vatten inte bara är en syssla utan ett högst social tillställning. Barnen leker och skratten ekar från såväl vuxna som barn. Min nya morgonrutin består numera av vattenhämtning direkt när jag vaknar. Och redan har jag fått brunnskompisar. Vi skrattar åt mina försök att lära och uttala det lokala språket, föreställer oss snö i ugandiska landskapet och hjälper varandra att fylla på våra jerichans. Min tidigare icke-existerande morgongymnastik har ersatts med en solig, glädjefylld morgonträning i form av tunga lyft, snabba steg och magkramp av alla skratt. Brunnen såg i alla fall ut att må fint och vi gick därför ned till fotbollsplanen intill Manafwa River och roade oss med de andra barnen.

Kramar Louise

 

Jacobs teckning.

Jacobs teckning.

 

Brendas teckning.

Brendas teckning.

 

Obamas teckning.

Obamas teckning.