Louises blogg

Resultat Barns Rättigheters-Workshop

DSC_0458

Jag tänkte att det kan vara roligt för sponsorer och intresserade att faktiskt få veta hur tankar och diskussioner gick under barns rättigheters-workshopen. Lärare och föräldrar från distriktet var otroligt engagerade och målet att ha en interaktiv dialog uppfylldes med säkerhet. En rektor lyfte problemet att barn bestraffas utan att ha blivit hörda. Många gånger är det inte barnens fel att de är sena till skolan utan föräldrars då de har tvingats arbeta under morgnarna och först får gå till skolan när de är klara. Att därför bestraffa barnet är att dubbelbestraffa en oskyldig. Detta går hand i hand med yttrandefriheten, att vi faktiskt låter våra barn prata för sig. Dessa diskussioner gick vidare till samtal kring barnarbete. Barn skall inte bära tio vändor tunga vattendunkar per dag. I den afrikanska kulturen hjälper barnen till i hemmet mycket mer än vad vi är vana vid i Sverige. De bär vatten, sopar, torkar golv, diskar, arbetar på fälten, gräver och tar hand om djuren med mera. De får dock inte utnyttjas som gratis arbetskraft utan måste låtas vara barn och beaktas sin rätt till lek. Återkommande under workshopen var också nödvändigheten att lärare och föräldrar måste kommunicera bättre för att barns bästa och att språket som riktas till barn och omkring barn skall vara eftertänkt. Detta fick en av experterna att berätta om hur en rektor behandlat en elev illa och som på grund av detta slutligen var tvungen att hoppa av skolan och ansluta sig till den ugandiska militären. En dag möttes de igen då rektorns taxibuss passerade en militärkontroll. Rektorn fick smaka på sin egen medicin tvingades stå i det kalla regnet i timmar. Hur vi behandlar våra barn är hur våra vuxna kommer bli. Under tredje temat som var handling diskuterades polisväsendets roll och svagheter gällande barnskydd. Ett återkommande problem deltagarna fann var den utbredda korruptionen. Att det var de människor som betalde mest som fick fördelar. Distriktets barnombudman summerade dagen och redovisade sju kärnpunkter inom barnskydd vilka skall genomsyra samtliga samhällsinstanser.

I slutet av workshopen kom vi alla överens om att vi som ett community tillsammans skall kämpa för förbättrade levnadsförhållanden för samtliga barn och vuxna i Bubulo. Våra barn är trots allt vår framtid. Låt oss ta hand om dem för en ljusare värld. Så jag är nu superpepp på att se hur vi kan fördjupa oss och arbeta vidare med barns rättigheter i byn och dessutom väldigt stolt över att workshopen verkar ha påverkat. Då jag var på några barns examen höll nämligen en av lärarna ett tal om barns rättigheter och tackade Kids of Ugandas för deras engagemang. Lyckan sprudlade inom mig.

Kramar Louise

 

Diskuterande lärare och fosterföräldrar.

Diskuterande lärare och fosterföräldrar.

 

Socialarbetaren Tumwa går igenom hur kränkningar av barns rättigheter kan te sig i skolan.

Socialarbetaren Tumwa går igenom hur kränkningar av barns rättigheter kan te sig i skolan.

 

Lärare delar med sig av en historia om hur vi hjälper utsatta barn i skolan.

Lärare delar med sig av en historia om hur vi hjälper utsatta barn i skolan.

 

Folk hade klätt upp sig dagen till ära.

Folk hade klätt upp sig dagen till ära.

 

Polis Tezira, ansvarig för familjeenheten.

Polis Tezira, ansvarig för familjeenheten.

 

Lärare framför sin grupps synpunkter på polisens roll.

Lärare framför sin grupps synpunkter på polisens roll.

 

Barnombudsmannen Issa redogör de sju kärnpunktern inom barnskydd.

Barnombudsmannen Issa redogör de sju kärnpunktern inom barnskydd.

 

Tal om Barns rättigheter och Kids of Ugandas arbete på en skolexamination.

Tal om Barns rättigheter och Kids of Ugandas arbete på en skolexamination.

Lyckad workshop om barns rättigheter

I lördags var det äntligen dags för workshopen om barns rättigheter! Klockan elva, tre timmar senare än startskottet skulle avfyrats, satte vi äntligen igång! Jag kan tala om att jag var lagom nervös när det endast var två deltagare och noll talare var på plats klockan nio men har börjat göra mig införstådd i ”African Time”, det vill säga alltid några timmar försenat om än alls. jag vill lova att tid och organisation inte är A och O i Uganda vilket har varit ett oändligt tålamodsprövande under planeringen.

Efter öppnande och välkomnande av byns ordförande började diskussionerna om barns rättigheter inom hem- och familjesfären. Lärare och fosterföräldrar var otroligt engagerade i de frågor vi lyfte och kom med flera idéer om hur workshopen borde genomföras för att de skulle lära sig och få ut så mycket som möjligt av den. Glädjen hoppade i bröstet då syftet med workshopen först och främst var att få människor intresserade av frågan och det fanns i allra högsta grad där. Det bekräftades genom att mina farhågor över att de flesta skulle lämna efter de serverats mat inte besannades. I stort sett alla som deltagit under dagen satt åter efter en rejäl portion matooke, ris, bönor, kött och grönsaker på plats för ytterligare några timmars diskuterande och lyssnande. Många event i Uganda verkar kretsa kring gratis mat, jag var till exempelvis på att bröllop för en tid sen och så fort maten serverats ekade festtillställningen tomt. Så att den bakomliggande orsaken till folkets närvaro inte var gratis mat var högst glädjande.

 

Då det inte kom fullt så många som vi beställt mat till bjöd vi de barn utanför lokalen på det som var över :)

Då det inte kom fullt så många som vi beställt mat till bjöd vi de barn utanför lokalen på det som var över 🙂

 

Att också alla inbjudna talare faktiskt kom, barnombudsmannen, socialarbetare, representanter från Röda korset, polisansvarig för barn och ungdom och erfarna föreläsare kring barns rättigheter, var ett under. African time hägrade förstås men vad gör det, lite omplanering och det funkade fint. Som punktlig svensk har jag lärt mig att vara flexibel i alla lägen här i Uganda. Till och med stadens borgmästare hedrade oss med sin närvaro och höll ett berömmande tal angående arbetet vi gör i Bubulo. High five! Under dagen diskuterades samhällsmedborgares olika skyldigheter och roller för främjande och efterlevnad av barns rättigheter och hur arbetet kring barns rättigheter förflyter i byns skolor. Även om det ibland var tunga berättelser under dagen varvades allvar med skratt och då de i slutet av arrangemanget fick en hemläxa skrattade de glatt då det vanligen är de som brukar ge ut dem. Uppgiften de fick var att fundera på vilka problem vi har kring barns rättigheter i Bubulo och vilka lösningar som finns till dessa fram tills vi tryckt posters till lärarnas klassrum. Detta kommer vägleda oss ytterligare vilka punkter vi måste jobba vidare på i vårt långsiktiga arbete kring barns rättigheter i byn. Det kommer bli roligt att personligen träffa alla igen och höra hur de funderat kring de frågor vi diskuterade.

 

DSC_0503

Borgmästare Stephen var på plats och tackade oss för vårt arbete i byn.

 

Jag och organisationen är nu väldigt motiverade att fortsätta att arbeta med dessa frågor. Jag hoppas att lärare och elever har lärt sig lika mycket om barns rättigheter som jag genom denna workshop och att de kommer tillbaka till nästa workshop vi anordnar.

Ordet tack var ständigt återkommande under dagen och jag fortsätter därför genom att säga ett stort TACK till er som hjälpte till att bidra till workshopen! Att investera i projekt som förhoppningsvis generar i förbättrande livsomständigheter måste vara en av de bästa man kan göra. Så ett jättetack till er! Jag delar med mig av mer bilder i nästa inlägg som kommer behandla vad diskussionerna egentligen berörde under workshopen. Nu ska jag sätta mig ned och designa posters med en kille som är engagerad i gatubarn, väldigt spännande!

Varma Kramar Louise

 

Isaiah föreläser om hur vi ska arbeta för en bra hemmiljö.

Isaiah föreläser om hur vi ska arbeta för en bra hemmiljö.

 

Flitigt antecknande.

Flitigt antecknande.

 

Engagerad rektor pratar om hur vi kan förbättra förhållanden i skolan.

Engagerad rektor pratar om hur vi kan förbättra förhållanden i skolan.

 

Patrica, ett av de barn som ingår i fosterfamiljsprogrammet, var på på plats :)

Patrica, ett av de barn som ingår i fosterfamiljsprogrammet, var på på plats 🙂

Workshopen om Barns Rättigheter är nära!

IMG_8295
Nu börjar det dra ihop sig. På lördag händer det! Kids of Ugandas första workshop om barns rättigheter går av stapeln klockan 08.00 i Röda korsets lokaler i Bubulo. Förberedelserna har varit många. Möten med experter som varit potentiella moderatorer och talare, skrivande av projektplaner, en insamlingsaktion, cateringbeställningar och ytterligare möten! Vi kommer diskutera barns rättigheter i hem och skola och det ska bli otroligt spännande och se hur lärare och fosterfamiljsföräldrar upplever dagen och vad de finner problematiskt kring barns rättigheter i deras samhälle. Denna information är väldigt värdefull så vi vet vad vi ska fokusera på i vårt långsiktiga arbete i denna viktiga fråga. Det verkar till och med som att det kommer komma en professionell fotograf! Jag hoppas, hoppas verkligen att alla inblandade kommer uppskatta workshopen och finna den lika meningsfull och lärorik som jag då hela mitt liv har kretsat runt detta event den senaste tiden. Det fattas dock fortfarande ett par kronor, så om du känner att löningsplånkan väger tungt så är du mer än välkommen att ge ett bidrag 🙂
Nu måste jag springa iväg för ett näst sista möte med en av experterna, barnombudsmannen, och sen får vi bara hålla tummarna för att alla dyker upp som planerat på lördag och att vi får en rolig dag tillsammans!
Stor och exalterad KRAM

 

Fosterfamilj 14 – Emma

Emma är en femårig pojke som bor med sin mormor och sina fyra kusiner. Fem månader innan Emma föddes sköts hans pappa till döds efter ett missförstånd med en beväpnad och berusad polis. Emmas föräldrar var ännu inte gifta vid den här tidpunkten och modern övergav därför pojken hos hans mormor Aidah för en ny man. Aidah är en modersfigur till Emma och har från allra första början arbetat hårt för att försäkra att hennes barnbarn växer upp som vilket barn som helst och att grundläggande behov tillgodoses. Med tiden har hon dock fått det allt svårare att försörja familjen då hon insjuknat i diabetes. Hon börjar också bli äldre och känner att ålderns har tagit ut sin rätt. Aidah kan inte längre gräva och arbete i trädgården och på fälten som förr vilket generade deras främsta inkomstkälla.

Emma med hans mormor när vi först träffade honom.

Emma med sin mormor när vi först träffade honom

 

Sittandes framför huset

Sittandes framför huset

Varje månad sponsras Emma och hans familj med en summa pengar så de kan investera i olika projekt. Detta i syfte till att säkra en tryggare framtid för Emma, men också för resterande delar av familjen. De har hittills satsat på boskapsuppfödning genom att  införskaffa grisar och en ko. De har även lyckats bygga en svinstia för att skydda grisarna gentemot attacker och från att stjälas. Svininfluensa och svinfeber är dock vanligt förekommande och tyvärr drabbades en av familjens grisar av just svinfeber och avled. Trots att familjens investeringar lidit av motgångar så upplever mormodern Aidah att hela familjemedlemmarnas fysiska och psykiska hälsa alltmer förbättras. Hon ser också projektet som en hjälp till en långsiktigt förbättrad levnadsstandard för hela hennes familj. Genom att stötta Emma, stöttas därför hela hans fosterfamilj. Emma var från början en mycket blyg pojke som i början knappt pratade med organisationens fosterkoordinator Krystyn. Med tiden har han utvecklats till en social liten kille som sprudlar vid deras möten och bubblar om allt mellan himmel och jord. Helst om fotboll då han älskar att sparka boll med sina vänner så fort han får tillfälle. Emma älskar fotboll så pass mycket så att han vill bli professionell fotbollspelare och spela i den nationella ligan när han blir stor. För att lyckas med detta säger han att han ska träna hårt och äta mycket av sin favoritmat – ris och bönor!

Stort tack till Emmas sponsorer som gör Emmas drömmar uppnåbara. Det finns så många barn och familjer som är i behov av liknande hjälp och vill du också sponsra föräldralösa barn hör av dig till organisationens sponsorkontakt Victor Hökpers på victor.hokpers@kidsofuganda.com. Tillsammans gör vi skillnad.

Stora Varma Kramar,

Louise

 

En glad Emma som påhittigt har gjort en släpvagn så han slipper bära vattendunkarna :)

En glad Emma som påhittigt har gjort en släpvagn så han slipper bära vattendunkarna 🙂

Patience

Idag hade jag den upplevelse som berört mig mest illa sedan jag anlände till Uganda. Då jag för cirka fem veckors sedan var på besök hos en vän satt en liten granntjej, knappa året, på betongupphöjningen intill ytterdörren. Hennes röda tröja och kinder var täcka av något vitt pulver vilket jag antog var majsmjöl efter en grötmåltid. Än om pulvret var torrt. Hon satt i skräddarställning och hennes ena fot var väldigt svullen. Då jag försökte få kontakt med henne gav hon mig ingen respons, bara en tom blank blick. Min vän berättade att flickans mor var fattig, inte hade råd med tillräckligt med mat och att hon ibland lämnades till min vän. Denna lilla flicka har sedan dess funnits i mina tankar. Ikväll var jag åter hos min vän och jag frågade hur flickan med den röda tröjan och svullen fot mådde. Hon är död blev svaret. Flickan hade dött av en kombination av malaria, AIDS och undernäring. Hennes namn var Patience. Jag satt chockad i det lilla vardagsrummet fullt med massa andra barn, en ettårig pojke med malaria, en pojke vars mamma dött i barnsäng, ytterligare en pojke vars mor var död, ett litet spädbarn som föddes med en knöl vid ögat och i behov av en operation och till sist några helt perfekt friska barn med en kry mamma vars man hade lämnat familjen för en ny kvinna. Jag går tillbaka och tittar på bilderna jag tog den där dagen då jag första och sista gången träffade Patience. Det finns inga direkta bilder på flickan själv men jag ser henne sitta där i bakgrunden och titta in i kameran med en tom blick. Det gör ont. Så otroligt ont.

Patience svullna fot var inte resultatet av en ytter fysisk skada. På bilderna ser jag nu efteråt att också hennes ansikte var svullet. Hon var undernärd. Jag erinrar de bilder jag såg på en flicka som var taget innan hon tillsammans med hennes familj blev en del av fosterprogrammet, hon påminde så mycket om Patience. Konstigt nog stötte jag på denna lilla tjej när jag skulle göra ett ärende på en av skolorna under gårdagen. Ett litet energiknippe som trots ett enda möte för veckor sedan kom ihåg mig. Hon log, skrattade och såg väldigt välmående ut. Levde det liv Patience aldrig får möjlighet till.

Jag är personligen så otroligt tacksam för det jobb Kids of Uganda gör här i Bubulo och alla ni som stödjer organisationen. Jag önskar ni kunde komma hit, hit till detta underbara men fattiga land och se vilken skillnad era bidrag faktiskt gör.

Vila i frid Patience

image

 

Val av parlamentsledamöter och distriktsambassadör

image

Människor väntar på valresultatet.

 

27: oktober 
Idag är det val av parlamentsledamöter i Manafwa District och av distriktsambassadör. Konstigt nog mötte jag den nuvarande ambassadören igår. En mycket trevlig man och medan jag klunkade i mig en öl i regnet, drack han krest. Pluspoäng då denna bittra cironläskedryck som också är min favorit. Jag vet inte vem han konkurrerar med men efter våra diskussioner så skulle han nog allt få min röst. Det är två parlamentsledamöter som väljs idag, en som skall representera kvinnorna, en för männen. Valet skulle egentligen hållits igår men blev förskjutet av okänd anledning. Vad jag vet är att det innebar ytterligare en ledig dag för barnen då skolorna är stängda valdagar. Människor är lediga från sina arbeten och därför dunkade musiken från dansklubben med bar himmel öppen under hela söndagsnatten. Igår var natten lugn. Under gårdagens diskuterande med flera distriktledare framkom att dagen skulle karakteriseras av valfusk. Men det ansågs ändock viktigt att faktiskt gå och rösta. Tillvägagångssättet skiljer sig från i Sverige. Du hämtar dina lappar och lägger dem öppet i några hinkar/ kartonger inför alla. För att veta att du inte är och röstar en andra gång markeras din lillfingernagel med en blå spritpenna. Vid åtta skulle valresultatet presenteras intill Kids of Ugandas kontor i Röda Korsets lokaler. En vän hämtade upp mig och vi traskade dit. Vad som sedan skulle bli en snabb avstickare för att amma hennes yngsta blev nästan tre timmar då det plötsligt skulle kokas te och göras kvällsmat. Det bästa mjölkteet jag druckit sedan jag kom, perfekt balanserat med ingefära och vatten. Tillkännagivandet av valresultat var dock inte punktligt och håller på än. Imorgon får vi förhoppningsvis valresultatet. Detta är otroligt spännande och lärorikt för en statsvetare!

28:e oktober
Jag somnade med datorn i knäet innan jag hunnit publicera inlägget. Då jag anländer till kontoret denna morgon höll rösträkningen fortfarande på. Solen hettar och flera människor berättar att de digert suttit och väntat på valresultatet natten igenom. Jag pratar med en trött polis som säger att han bevakat området sedan igår morse och först slutar när resultat är presenterat vilket spås till klockan sex ikväll enligt en annan man. Jag föreslår att han kan ta en tupplur i en bil men han skakar på huvudet. Det är hans plikt att bevaka valet. Lite längre upp sitter en grupp polismän i skydd av ett träds skugga. Jag frågar dem om jag kan få ta ett kort på dem. ”No”, ”yes”. Jag frågar igen och flera skakar på huvudet med orden ”problem”. Igår kväll då jag och min vän kom tillbaka för att kika på valet och jag tog ett foto med blixt kom genast två män fram till mig. De sa att jag var tvungen att sluta. Att jag kunde bli arresterad. Så mycket för transparenta val. Generatorn utanför kontorsfönstret tillsammans med folkmassans sorl punkterar just nu mina öron. Dagen verkar bjuda på en hel del diskussioner och slagsmål. Jag har på känn att den trötta polismannens skift kommer fortgå långt efter valresultatet presenterats.

Kramar Louise

 

image

En av dem många platser människorna kan gå rösta.

 

Demonstrationspoliser är på plats.

Demonstrationspoliser är på plats.

 

image

Mount Elgon står klar!

Mount Elgon står klar. Sittstubbarna skall bara målas och gräset skall återigen växa upp så barfotafötter mjukt kan springa runt. Häromdagen tog jag och en vän barnen till lekplatsen och de verkade stormtrivas. Det är av vikt att barn tillåts vara barn. Vad som förvånade mig när jag först kom till Uganda var hur mycket barnen faktiskt hjälper till i hushållet. De diskar, tar hand om syskonen, hämtar vatten, skördar grödor, rensar ris och bönor, sopar, tvättar osv. Av min erfarenhet i Sverige så krävs tjat och hot om indraget lördagsgodis både nu och då för minsta hjälp. I Uganda gör barnen som de blir tillsagda. Så jag finner det ännu mer av vikt att barnen här har en plats där de för en stund kan glömma vardagliga sysslor och låta tankarna virvla bort i lekens kreativa värld. Förhoppningen är att en offentlig lekplats som alla får ta del av kommer generera i möten och vänskap mellan barn från offentliga och privata skolor. Att barn oberoende socioekonomisk bakgrund besitter samma rättigheter. Vid ett besök i en annan byn så spelade två pojkar upp en pjäs de kommit på. Jag kände med ens att scenen kommer komma till stor användning i Bubulo och önskar att fler byar kan och vill investera i barns lek. De är ju trots allt våran framtid. Nästa steg i samarbetsprojektet Children’s Lions Park med Lekare utan Grenser är att bygga ”The City”.

Kramar Louise

 

image

 

Independence Day!

Den 9:e oktober 1962 blev Uganda fria från Storbritanniens direkta kolonialistiska och imperialistiska bojor. De blev självständiga. 53 år har nu gått och jag uppfattar det som att denna dag är en av de festligaste högtiderna under året. Oberoende religion samlas landets invånare för att fira sin frihet. Barnen är lediga från skolan, vuxna från jobbet och ordet fira genomsyrar hela landet. Att fira självständigheten verkar innebära massa god mat och dryck. Morgonen tillägnades åt att förbereda dagens alla festmåltider. Ett antal (muzungo)chapati har kavlats och stekts, kryddor mortlats för det exklusiva bruna riset som långsamt skall kokas, hönor har slaktats och plockats, biff styckats, backar med läsk har burits och matooke har skalats. De vuxna ses sittande med långa sugrör som leder den berusande hembryggda drycken Maluwa till deras munnar medan barn spelar fotboll tillverkade av plastpåsar. Att se barn leka är otroligt glädjande. Deras skratt och kreativitet lockar fram barnet inom mig själv och påminner om att allting inte alltid behöver vara gravallvarligt. Att leka är dock inte alltid ofarligt. Under eftermiddagen samlades en skock människor för att nyfiket kika på olyckan som inträffat. Tre barn hade klättrat upp på ett staket/plank som inte var fäst. Det hade vippat över dem och skadat ett barns halsåder. Det var min väns syster och att vara vid hennes sida när hon fick beskedet var tungt. Jag hoppas att det kritiska läget har stabiliserats. Fest, tragedi och självständighet. Dagen bjöd på mycket.

 

Kramar Louise

 

 

Män som sörplar Maluwa

Män som sörplar Maluwa

 

Lekande barn

Lekande barn

 

Solnedgång

Solnedgång

Kontoret

Vår fosterfamiljskoordinator Krystyn ordande under sommaren ett kontor till organisationen. Om du någon gång skulle vilja komma och hälsa på hittar du oss i Röda korsets lokaler i byns västra del. Kontoret består av ett rum med två skrivbord, en extra stol för personliga möten och en längre bänk om vi får annat besök. Min tanke är att investera i en kaffekokare och Krystyn älskar idén då hon under sitt halvår i Sverige fick en förkärlek till fika. Fika, jag saknar en sockersöt fika. Kontoret är i alla fall super när strömmen har gått hemma eftersom elektriciteten genereras av solpaneler. Personligen uppskattar jag väldigt att kunna gå till kontoret och arbeta. Då jag i stort sett bor på en av mina arbetsplatser blir jobbet lite av mitt liv här i Uganda. Känslan av att få gå hem från kontoret och att arbetsdagen är över är väldigt viktig, även om det kanske inte riktigt är så i realiteten.

Ibland kommer också en kvinna hit och hjälper oss att städa. Inte för att vi är lata eller skulle klara det själva. Istället är syftet att skapa ett arbetstillfälle för änkan som ensam tar hand om sin lille son. Jag funderar därför på om jag ska fråga henne om hon kanske vill tvätta mina kläder så rullar det in ytterligare några kronor till deras hushåll. Hursomhelst, här kommer några bilder på vårt eleganta kontor.

Kramar Louise

 

Från mitt skrivbord.

Från mitt skrivbord.

 

DSC_0859

 

 

DSC_0861

 

Kontorsbyggnaden som delas med Röda Korset.

Kontorsbyggnaden som delas med Röda Korset.

Valledighet, sjukdom och Ratatouille

Idag är ytterligare en valdag här I Bubulo. Detta innebar att barnen var hemma från skolan. Jag likaså då jag för första gången blivit attackerad av de afrikanska baskiluskerna. De äldre barnen spenderade dagen på bönfältet medan de yngre hjälpte till att styra hemma på gården. Jag bidrog inte med mycket då min dag spenderats skrivande, ätande och sovande i sängen. Obama, Jacob och Baby Krystyn kom och kröp upp bredvid mig under eftermiddagen och vi ägnade oss åt att läsa Ratatouille. Även om de yra hönorna sprungit in och ut genom den öppna portgången varit trevliga så är det väldigt mycket mysigare med mänskligt sällskap. Gusteau från Ratatouille var en klok kock dessutom: ”If you focus on what you’ve left behind, you will never be able to see what lies ahead”. Så vi blickar framåt mot en pigg och härlig morgondag!

Kramar Louise

 

Undra vad Herr Gusteau hade tyckt om denna smarriga pumpalöv- och jordnötsgryta?!

Undra vad Herr Gusteau hade tyckt om denna smarriga pumpalöv- och jordnötsgryta?!