Tea Time

Tea Time

Alla som känner mig vet att te är en viktig del av mitt liv. Det är först på senare tid jag verkligen har kommit att uppskatta en god kaffe. Detta då jag inbillar mig att jag inte tål koffein. Fakta är dock att det är mycket mer koffein i svart te än i kaffe så antingen är jag en liten mytoman eller bara föredrar väldigt svagt te. Med mjölk. Och om pappa fick säga sitt, att alltid lämna jättemuggen halvfull. I alla fall, idag sprängde huvudet efter en lång dag på kontoret och ett evighets väntande på ett möte som aldrig blev av. Te. Det enda som for runt i skallen var: jag måste ha te. Väl hemma var jag ensam på gården och skulle, skäms ju nästan över att säga det, för första gången tillaga mitt eget te. Jag måste dock inflika att detta beror absolut inte på lathet utan att Michael och Rose inte låtit mig göra det. Kanske förstod de redan från början att jag är en liten vimsmaja. Trots Roses förmaning om att inte dricka teet jag köpt då det inte är bra, snarare en kemikaliebomb, kunde jag inte hålla mig ifrån det. Jag satte på kokkärlet på den rostiga lilla elplattan, hämtade mig en keramikmugg i den röda baljan och sökte därefter en sked med blicken. Jag öppnade vad jag trodde var ett köksskåp och såg förvånad en höna ligga och kura därinne. Kanske på sina ägg. Där stod också den blå hinken för bestick och matredskap. Jag fann den eftersökta skeden, stängde om hönan, och satte mig slutligen för att dricka mitt te. Det är verkligen annorlunda här. Inte annorlunda på negativt sätt, bara annorlunda helt enkelt.

Kramar Louise

 

hhh

Gubben i lådan eller snarare Hönan i skåpet.

 

hhh

Tuppen poserar fint bland sina damer.