Afrika Tag

Rent vatten i Uganda!

Vatten är en nödvändighet för liv. Det kan vi nog alla komma överens om. Rent vatten är en nödvändighet för att ha möjligheten till ett hälsosamt och långt liv. Det kan vi nog också komma överens om. I Sverige har vi allt som oftast lätt att tillgå vatten och det är rent. Tillräckligt rent för att drickas. Det som kan vara undantaget är när någon vattenstation blivit förorenad, men då går det väldigt snabbt ut ett larm om detta till människorna som får sitt vatten därifrån. Det är faktiskt helt fantastiskt när jag tänker på det.

IMAG1647

Så är det i Sverige men det gäller inte för alla länder. Långt ifrån faktiskt. Det är dock något som är erkänt som en nödvändighet för varje människa och liv. Därför finns det även många aktörer som jobbar för att situationen och tillgången på vatten och inte minst rent vatten ska förbättras världen över. I Uganda säger de flesta att cirka 95% av alla människor i städerna har tillgång till rent vatten. I byarna är denna siffra mycket lägre och ofta omtvistad. En del säger att den är så låg som att 20 % av människorna har tillgång till vatten som de kan vara säkra på är rent.

Det är inte heller alla som har råd eller möjlighet att köpa vatten på flaska, även om detta är att rekommendera. Det finns flera kända företag i Uganda som producerar flaskvatten. De som bukar anses som de bästa är; Rwenzori, Highland, Aqua Sipi, Blue Wave, Wava water. Det som människor behöver vara uppmärksam på när de köper flaskvatten är att de inte råkar få en ”falsk” flaska. Med ”falsk” menar jag att det är en flaska som inte är original från fabriken. Det finns människor som fyller gamla flaskor med vanligt brunnsvatten och sedan till försluter flaskan med ett känt företagsnamn på. Dessa säljs sedan som riktiga flaskor ut till butiker och restauranger och det kan vara väldigt svårt att upptäcka skillnaden. Dock kan det få stora konsekvenser i slutändan för konsumenten, eftersom brunnsvattnet inte alltid är rent. En indikator på att flaskan du håller på att köpa inte är ett original kan ibland vara priset. Om priset skiljer sig från det du normalt brukar köpa vatten för, så tänkt dig för en extra gång innan du accepterar köpet.

Hönsjakt!

Dagen har varit lång och jag får tyvärr meddela er om att kontraktet för lekplatsen inte hunnit bli signerat eftersom en vital person blivit sjuk. Vi har därför fått planera in detta på måndag nästa vecka och jag håller tummarna för att allt ska gå vägen så att det inte blir några fler förseningar. I övrig så har jag även under dagen mest suttit i olika möten, precis som jag informerade er om att jag skulle göra denna veckan.

Därmed blev jag också extra exalterad efter min utdragna dag att få komma tillbaka till barnhemmet och få se att en hönsjakt var på gång. Det låter kanske mer exotiskt än det var, dock så var det riktigt livligt.

Det innebar att redan innan jag hade öppnat porten så hörde jag hönsen kackla mer än vanligt. Jag öppnar och ut flyger/hoppar en höna och Brenda var inte långt efter. Jag ryggar tillbaka och undrar lite förskräckt vad det egentligen är som pågår.

IMAG1562

Det färdiga hönshuset!

 

När jag väl lyckats ta mig in genom porten så ser jag Obama kasta sig efter en höna medan Jacob redan håller en sprattlande kyckling i famnen. På ena sidan av innergården står Rose och vrider sig av skratt medan Joyce (fru till Rose son) sitter på en plast stol i mitten av innergården med en höna fastklämd mellan benen. Runt om kring i stojet så springer både små små kycklingar, medelstora kycklingar och riktiga värphönor.

Innan jag ens greppar vad det är som pågår kommer Michael ut från huset med en höna i ett fast grepp och håller upp framför ansiktet på mig med kommentaren ”I give it to you?”. Jag backar lite och säger förskräckt ”No, no don’t”.

Efter en stund har jag lugnat mig och får nu reda på att det är vaccinationsdags för alla fågelfän på gården. Det görs var tredje månad för att fåglarna inte ska få någon sjukdom. Vaccinationsdags innebär att en person klämmer fast ett fågel mellan benen, tar ett stadigt tag runt dess huvud och ger den vaccinet i form av ögondroppar. Du måste alltså fånga dem först, vilket alla tycker är väldigt roligt att hjälpa till med.

När en fågel fått sitt vaccin så släpptes den i i det numera färdigställd hönshuset som Rose har låtit bygga för alla höns som finns på gården. Det är både barnhemmets höns och hennes egen familjs höns som får bo där. Detta är vi alla väldigt glada över!

Möten!

Ja, det kanske låter lite tjatigt och lite upprepande men det är faktiskt möten som jag har och kommer att fortsätta spendera min mesta tid i under denna vecka. Det har dock varit en upplyftande dag, kanske just på grund av att mötena har varit positiva och för en gångs skull inte varit super utdragna.

Så för att berätta lite mer så har vi nu lyckats komma fram till ett kontrakt för användandet av land till lekplatsprojektet tillsammans med ansvariga myndighetspersoner. Dock får vi vänta tills imorgon innan vi kan signera kontraktet och därmed vara helt färdiga i denna process. Det berodde på att personen som ska sätta sin signatur på pappret från myndigheternas sida hade fått ett uppdrag i Kampala och var tvungen att befinna sig där under dagen. Vi håller alltså tummarna för att under morgondagen så ska detta kontrakt signeras av alla inblandade parter!

Krystyn säger hej!

Krystyn säger hej!

Det andra mötet som jag närvarade vid idag var hos en annan myndighetsperson som är ansvarig för allt som rör barn i distriktet. Jag var där med min kollega Krystyn som jobbar med Kids of Ugandas fosterfamiljsprogram. Vi var där för att informera lite mer om vår verksamhet och så att vi kunde få lära oss hur vi skulle fylla i de nya papperna som myndigheterna vill att alla organisationer som stödjer barn på något sätt ska fylla i. Personen i fråga var väldigt positiv till hur Kids of Uganda arbetar och var glad över att vi når ut till så många utsatta barn i området.

Jag ska inte tråka ut er med alla olika typer av möten som jjag har suttit i idag, utan avslutar inlägget här. Men ni ska veta att det är riktigt fint att efter en lång dag kunna gå runt i byn och se massor av människor som vinkar (vilka jag nu känner igen!).  Sedan korsa matmarknaden och få stanna vartannan meter för att det ska hälsas på någon eller få någon typ av frukt tryckt i handen som en gåva. För att slutligen komma hem och mötas av glada ansikten som sträcker fram läsböckerna och pekar på svåra ord de vill att jag ska läsa och förklara för dem. Ja, jag trivs verkligen här och det är synd att det börjar närma sig slutet på min vistelse och mitt arbete här.

Vilken dag!

Jag har åter igen tillbringat den mesta tiden i möte med olika myndighetspersoner här i Bubulo. Det har med lekplatsprojektet att göra och jag känner att det blir viktigt att ett kontrakt blir skrivit om att vi har rätt att bygga på allmän plats innan vi sätter igång. Men ibland kan byråkratin bli lite för mycket tycker jag. Vi har alltså suttit i flera timmar idag för att försöka få till ett kontrakt kring användandet av denna bit land som de väldigt generöst ställ upp med för byggandet av lekplatsen. Det har inte varit lätt och vi är inte färdiga. Vi är inte färdiga utan kommer att få fortsätta imorgon med denna process. Det är väldigt bra med byråkrati allt som oftast anser jag, dock kan jag tycka att det ibland kan bli lite för mycket här. Just nu har vi exempelvis ägnat massor av tid på hur olika saker ska formuleras i kontraktet så att de kan förstås både av den ugandiska sidan och den svenska sidan som kontraktet skrivs emellan. Det är inte alltid så lätt eftersom vi tolkar saker och ord olika beroende på vilka erfarenheter vi har med oss. Dessa i sig är oftast kontextbundna och därför blir det ännu viktigare att tydliggöra vad en verkligen menar i skriven text. Det är inte alltid som texten läses på samma sätt som det är tänkt när den skrevs eftersom läsaren kanske använder andra ”glasögon”.

I alla fall kan jag berätta att detta är ett spännande arbete och jag får verkligen utmana mig själv på olika plan. Bland annat tror jag att mitt tålamod har växt otroligt mycket och för er som känner mig sedan innan skulle nog vara förvånade hur lugn jag numera kan hålla mig även om jag kokar lite inombords.

Brenda äter en insekt

Brenda äter en insekt

Hur som helst var det fantastiskt att komma hem till glad barn och massor med energi efter detta oändliga möte. Rose hade kokat lite te till mig som hon värmde, barnen fick mig att skratta och sedan att förfärad. När det började regna jagade de nämligen en specifik insekt som flög omkring och efter att ha fångat en så stoppades insekten helt sonika in i munnen. De tyckte att jag skulle testa, men nej där gick min personliga gräns. Jag äter inte insekter som lever, dock kan jag tycka att friterade är riktigt goda. Denna insekt visade sig kallas ”white ante” och är väldigt uppskattad snacks här. Se kan både ätas så som barnen gjorde idag och friterade. I Kampala har de något liknande men då är det gräshoppor som är de vanligaste insekterna. För min del föredrar jag gräshopporna som de tillagar i Mexiko med mycket olja, lime och chili!

Ett dimmigt Bubulo

Idag är jag åter tillbaka i Bubulo och njuter av de vackra omgivningarna som finns här. Hela Bubulo är omgivet utav kullar som ni kanske vet vid detta laget och vädret är ganska lagom i temperaturen. Idag är dock första dagen som jag upplevt att Bubulo varit dimmigt. Det var ganska kallt i luften när taxin började närma sig byn och plötsligt var det svårare att se ut genom fönstret. Till en början förstod jag inte riktigt att detta vara dimma eftersom det kom så smygande och för mig var det ganska oväntat. Efter en stund insåg jag dock att det var dimma och började bli lite orolig när taxin inte ville sakta ner även om sikten var väldigt dålig på sina ställen. Men vad ska man göra?

Matdags!

Matdags!

Alla barnen har idag varit i skolan igen och det tycke de var väldigt roligt. De har ju inte varit där på tre dagar så de flesta av dem längtade dit för att få se sina kompisar. De säger att skoldagen har varit bra och alla sju hade ett leende på läpparna när jag hittade dem vid köksbordet med sina läxor.

Nu får jag dock avsluta detta inlägg även om det blivit kort idag eftersom jag ägnat stor del av min tid på vägarna, sedan med att skriva en massa rapporter och till sist så fick jag komma hem och njuta av barnens sällskap och det dimmiga Bubulo. Det är nu dags för middag här och det är ris med bönor på menyn!

PS. Det tog ett tag innan detta inlägget blev upplagt…

Filmsöndag i Kampala

Vila och film i massor har varit eftermiddagens agenda. Det har gjort under med mig rygg att ha tid att visa så pass mycket som jag hunnit med idag. Däremot kunde humöret varit bättre vid vissa tillfällen. Det är nämligen så att jag har haft film söndag med mina vänner här i Kampala och även med alla barnen som bor i området som kallas Nabulagala. Det r något mina vänner brukar ordna för barnen här varje söndag och idag så fick jag vara med på detta äventyr.

Det första som gjordes var att gå runt till olika små filmbutiker och se om vi kunde hitta någon film som barnen kunde vara intresserade av och som de inte redan sätt. Det finns flera sådana filmbutiker överallt i Kampala och det är inte svårt att hitta de nyaste filmerna här. Däremot så är det väldigt vanligt att de inte är original filmer, utan du köper piratkopior på filmerna. En film kan du få för cirka två svenska kronor. Därmed är inte film det dyraste nöjet som du kan roa dig med här i Kampala. För barnen i Nabulagala är detta ändå en lyx som de ser framemot varje söndag. Mina vänner har berättat att om de inte kommer med någon film och håller filmvisning en söndag så blir barnen väldigt besvikna. Därför försöker de se till att ingen söndag ska missas.

IMAG1550

Jag tycker det är väldigt roligt med film och det kan vara väldigt lärorikt. Inte minst om det är välgjorda filmer som har en trovärdig verklighetsförankring. Därför har jag verkligen försökt att hänga med i filmerna som vi har visat för barnen idag. Dock så har det inte varit så lätt. I Uganda (de ställen jag varit på) finns det nämligen en förkärlek för dubbade filmer. De är ofta dubbade till ett av Ugandast största stamspråk som är Luganda. När filmer dubbas här så är det oftast så att det är en manlig röst som säger alla skådespelarna repliker. Dessutom brukar rösten berätta vad det är som vi kan se händer på skärmen. Det vill säga att rösten inte bara fungerar som en översättare utan även som en kommentator till filmen.

Detta behöver naturligtvis inte vara något dåligt och många ugandier tycker väldigt mycket om att a se på dubbade filmer. De är dessutom lättare att hitta än de engelsktalande. Dock kan det bli lite frustrerande för någon som inte kan språket fullt ut. Det blir liksom extra svårt att hänga med eftersom det är en röst som säger allt, vilket gör att du inte kan veta vilken karaktär som pratar. Det är också förvirrande eftersom rösten pratar när ingen annan i filmen pratar. För min del förstör detta ganska mycket av filmupplevelsen eftersom varje gång rösten pratar så stängs allt ljud på själva filmen av, vilket inkluderar all bakgrundsmusik eller ljud. Till slut blir det bara att titta på en rörlig bild med en mansröst som pratar högt på ett språk du inte förstår. Ja bättre filmupplevelse har jag varit med om. Jag måste dock säga att dagen har varit underbar ändå eftersom alla barnen var väldigt nöjda och glada. De skrattade mycket under filmvisningen och efteråt kunde vi se dem leka att de var de olika karaktärerna i filmerna.

Lördag och styrelsemöte

Idag hade den ugandiska styrelsen sitt kvartalsmöte för Kids of Uganda. Det var meningen att mötet skulle ha börjat vid nio tiden på morgonen men det blev som det allt som oftast blir i Uganda. Säger du att ett möte börjar klockan nio, så är det bra jobbat om människorna som ska närvara dyker upp vid tio. Idag lyckades alla vara samlade klockan elva på förmiddagen i alla fall och styrelsemötet kunde ta sin början. Det var ett väldigt bra möte och mycket blev sagt.

Mötet höll på barnhemmet i Bubulo och alla barnen var nyfikna på styrelsemedlemmarnas besök. Eftersom mötet skulle ha börjat vid nio tiden så hade alla barnen gått upp tidigt för att storstäda huset och innergården innan mötesdeltagarna skulle dyka upp. Det var ett himla stoj och riktigt roligt hade vi. Barnen fick dock ha lite överseende med mig och min rörlighet eftersom jag lyckats skada ryggen för ett par dagar sedan. Det gör att jag har lite svårt att röra mig på lite olika sätt. Rose har varit lite orolig för mig och hon hoppas att det blir bättre snart.

Efter mötet så var det dags för mig att ge mig av till Kampala än en gång. Jag vet att jag normalt sett brukar förespråka kollektivtrafiken och har inget större problem med skumpiga vägar. Dock så var det lite annorlunda idag. Att sitta i en taxi och sedan buss i sex timmar var inte riktigt vad min rygg ville ha just idag. Turen blev däremot väldigt mycket trevligare än den kunde ha varit eftersom en väldigt pratglad kvinna satte sig bredvid mig. Vi pratade allt mellan himmel och jord. Medan vi väntade på att bussen skulle fyllas upp visade hon mig till exempel hur du kan använda henna färg för att färga naglarna med. Det är ganska vanligt att göra på det sättet här istället för att använda nagellack. Det blir en röd brun färg på naglarna och precis innan vi kommit fram till Kampala så var hennes naglar färdig färgade.

Eftersom jag är så glömsk på att ta bilder får ni varken se styrelsemötet eller naglarna. Istället bjuder jag på en solnedgång över Nilen.

Eftersom jag är så glömsk på att ta bilder får ni varken se styrelsemötet eller naglarna. Istället bjuder jag på en solnedgång över Nilen.

Torka?!

IMAG1506Skrev jag verkligen det igår? Ja, det gjorde jag och dagen har bevisat hur fel vi kan ha om naturens krafter. Dagen började lika varm som gårdagen, men sedan runt två tiden på eftermiddagen kom ösregnet. Det ville inte sluta heller, utan pågick ett bra tag! Innergården är återigen lerig och jag har lika svårt att hålla balansen i leran som första gången. Mest synd var det dock på barnen idag, de har haft en ledig dag från skolan eftersom det är en röd dag i Uganda. Det är nämligen en högtids dag för muslimer. Detta gjorde mig till viss del förvånad eftersom Uganda till största delen är ett kristet land. Men de jag har pratat med menar på att det finns ju muslimer i Uganda också så varför skulle det inte finnas en röd dag för dem?

Att det är en röd dag för att fira en muslimsk högtid är inte anledningen till att jag tyckte lite synd om barnen, utan anledningen är att nu när de hade riktigt mycket tid att leka på så blev de tvungna att sitta uppkrupna under taken eller vara inomhus. Inte riktigt lika lätt att hitta på saker då som om det hade varit lagom varmt och soligt väder. Dock var det ingen utav barnen som hängde läpp för de, utan de har ritat och vi har läst högt ur några böcker som finns här på barnhemmet.

IMAG1510

Hur som haver så var de tre äldsta barnen väldigt engagerade i byggandet av ett hönshus här innan regnet kom. Rose har nämligen satt ner foten för hur hönorna bör bo, sedan en av hönorna fått små kycklingar. Nu tycker hon att de små har sprungit runt och bajsat lite för mycket på ställen där de inte borde bajsa. Därav beslutet att påbörja en konstruktion av ett hönshus. Detta arbete påbörjades idag på morgonen och håller fortfarande på, så vi får väl se hur det ser ut när det blir färdigt så småningom.

En varm dag

Det är en varm kväll, myggorna är inte allt för många idag och grannarna spelar musik. Framför mig håller Brenda och Doreen på med det sista utav disken efter kvällsmaten. Rose donar i köket, Obama borstar tänderna och Mikael bär in vattendunkarna inför natten. De andra kan jag inte se just nu när jag sitter i en plaststol på innergården eftersom de befinner sig inne i huset.

Dagen har varit ännu varmare än vad kvällen är och det har inte regnat en droppe idag. Det har det för övrigt inte gjort på de två senaste dagarna och Rose tror att detta är början på den korta torrperioden. Hursomhelst så har barnen idag gått i skolan som vanligt, Rose och Mikael har hjälpts åt med att sköta barnhemmet och jag har idag befunnit mig i Mbale sedan den tidiga morgonen.

En av figurerna utanför caféet

En av figurerna utanför caféet

Jag åkte tidigt eftersom jag hade olika ärenden dit och jag skulle ha två möten där dag. Sedan tänkte jag dra fördelen av att sitta på ett café där för att använda gratis internet. När du vill jobba mycket på internet är det en bra idé att ta sig till Mbale. Idag har jag suttit på ett café där de har helt otroligt finurliga statyer utanför. Kommer du till Mbale en dag så rekommenderar jag verkligen att du tar dig en sväng förbi, om inte annat för att se dessa figurer i dess fulla prakt.

Det har verkligen varit varmt under hela dagen och jag som normalt är en solälskare har fått hålla mig i skuggan. Det som verkligen har märkts är vägdammet nu när det är så varmt. Inne i Mbale finns där många vägar som är under konstruktion och det dammar något väldigt. Mina byxor om i morse när jag åkte från Bubulo var svarta, var istället bruna nu ikväll när jag återvände. Rose skrattade även gott åt mig eftersom jag hade lika mycket jord och damm i ansiktet som den sommaren jag jobbade på potatisåkrarna nere i Skåne. Jag fick helt enkelt gå för att hämta vatten och ta ett välförtjänt bad.

Efter många timmar så har jag ett leende på läpparna!

Att jobba med myndigheter är inte alltid lätt. Det spelar egentligen ingen roll var du befinner dig i världen tror jag. Jag kan ju såklart inte tala för de myndigheter som jag inte varit i kontakt med och inte om de länder som jag inte har varit i. Däremot så tänker jag mig att alla myndigheter har liksom i Sverige olika regler, guidelinjer, praxis och lagar att följa. Ibland kan byråkratin vara väldigt bra och rutiner hos myndigheter underlättar allt som oftast. Det viktiga är att alla dessa rutiner och papper som ska fyllas i faktiskt tillför något.

Uganda är inget undantag när det gäller att jobba med myndigheter. Det kan ibland vara väldigt omständligt och tidskrävande. Ibland kan det gå snabbt och enkelt när båda parter är i samförstånd. Det största bekymret som jag om och om igen återkommer till när jag har arbetat med olika myndighetspersoner runt om i Uganda är tiden. Säger personen i fråga att vi ska ses klockan 8 på morgonen, så kan personen ibland befinna sig där klockan 8 på morgonen. Lika ofta, om inte oftare, kan personen dyka upp flera timmar senare utan en förklaring. Det är inte heller ovanligt att personen uteblir helt från mötet utan att informera dig. Det är inte heller alltid det går att nå personen i fråga på telefon när detta inträffar. Det här innebär att du får lära dig tålamod!

Town Council

Town Council

Det går inte att anta att personen kommer vara sen, därför personen kan ju faktiskt vara i tid. Då ska inte du vara den som låter personen vänta, så du inställer dig i rätt tid. Du väntar och väntar. Efter cirka en timme börjar du bli stressad, för du har förmodligen andra ärenden eller arbete du behöver utföra under dagen. Ska du vänta eller ska du gå? Ja, oavsett om du bestämmer dig för att gå nu eller ett par timmar senare när personen fortfarande inte dykt upp så vet du att risken är stor att personen kommer att dyka upp precis efter att du avlägsnat dig. För är det inte alltid så?

Idag har jag alltså tillbringar många timmar uppe vid kontoren för ”The Town Council” och ”The Head Quarter of Mafanwa District”. Jag har varit där i två omgångar och den personen som jag hade bestämt möte med dök inte upp klockan 9.30 på morgonen som vi bestämt. Istället lärde jag känna flera andra trevliga myndighetspersoner som kan vara bra att vara bekant med. Jag lyckades även föra mitt ärende med andra berörda myndighetspersoner. Den person jag skulle ha träffat dök upp 4.45 på eftermiddagen.

Kontentan av dagen är i alla fall att lekplats projektet är på gång och jag är väldans glad över att saker och ting börjar röra på sig. Jag kommer hålla er uppdaterade om utvecklingen.