barn Tag

Lyckad workshop om barns rättigheter

I lördags var det äntligen dags för workshopen om barns rättigheter! Klockan elva, tre timmar senare än startskottet skulle avfyrats, satte vi äntligen igång! Jag kan tala om att jag var lagom nervös när det endast var två deltagare och noll talare var på plats klockan nio men har börjat göra mig införstådd i ”African Time”, det vill säga alltid några timmar försenat om än alls. jag vill lova att tid och organisation inte är A och O i Uganda vilket har varit ett oändligt tålamodsprövande under planeringen.

Efter öppnande och välkomnande av byns ordförande började diskussionerna om barns rättigheter inom hem- och familjesfären. Lärare och fosterföräldrar var otroligt engagerade i de frågor vi lyfte och kom med flera idéer om hur workshopen borde genomföras för att de skulle lära sig och få ut så mycket som möjligt av den. Glädjen hoppade i bröstet då syftet med workshopen först och främst var att få människor intresserade av frågan och det fanns i allra högsta grad där. Det bekräftades genom att mina farhågor över att de flesta skulle lämna efter de serverats mat inte besannades. I stort sett alla som deltagit under dagen satt åter efter en rejäl portion matooke, ris, bönor, kött och grönsaker på plats för ytterligare några timmars diskuterande och lyssnande. Många event i Uganda verkar kretsa kring gratis mat, jag var till exempelvis på att bröllop för en tid sen och så fort maten serverats ekade festtillställningen tomt. Så att den bakomliggande orsaken till folkets närvaro inte var gratis mat var högst glädjande.

 

Då det inte kom fullt så många som vi beställt mat till bjöd vi de barn utanför lokalen på det som var över :)

Då det inte kom fullt så många som vi beställt mat till bjöd vi de barn utanför lokalen på det som var över 🙂

 

Att också alla inbjudna talare faktiskt kom, barnombudsmannen, socialarbetare, representanter från Röda korset, polisansvarig för barn och ungdom och erfarna föreläsare kring barns rättigheter, var ett under. African time hägrade förstås men vad gör det, lite omplanering och det funkade fint. Som punktlig svensk har jag lärt mig att vara flexibel i alla lägen här i Uganda. Till och med stadens borgmästare hedrade oss med sin närvaro och höll ett berömmande tal angående arbetet vi gör i Bubulo. High five! Under dagen diskuterades samhällsmedborgares olika skyldigheter och roller för främjande och efterlevnad av barns rättigheter och hur arbetet kring barns rättigheter förflyter i byns skolor. Även om det ibland var tunga berättelser under dagen varvades allvar med skratt och då de i slutet av arrangemanget fick en hemläxa skrattade de glatt då det vanligen är de som brukar ge ut dem. Uppgiften de fick var att fundera på vilka problem vi har kring barns rättigheter i Bubulo och vilka lösningar som finns till dessa fram tills vi tryckt posters till lärarnas klassrum. Detta kommer vägleda oss ytterligare vilka punkter vi måste jobba vidare på i vårt långsiktiga arbete kring barns rättigheter i byn. Det kommer bli roligt att personligen träffa alla igen och höra hur de funderat kring de frågor vi diskuterade.

 

DSC_0503

Borgmästare Stephen var på plats och tackade oss för vårt arbete i byn.

 

Jag och organisationen är nu väldigt motiverade att fortsätta att arbeta med dessa frågor. Jag hoppas att lärare och elever har lärt sig lika mycket om barns rättigheter som jag genom denna workshop och att de kommer tillbaka till nästa workshop vi anordnar.

Ordet tack var ständigt återkommande under dagen och jag fortsätter därför genom att säga ett stort TACK till er som hjälpte till att bidra till workshopen! Att investera i projekt som förhoppningsvis generar i förbättrande livsomständigheter måste vara en av de bästa man kan göra. Så ett jättetack till er! Jag delar med mig av mer bilder i nästa inlägg som kommer behandla vad diskussionerna egentligen berörde under workshopen. Nu ska jag sätta mig ned och designa posters med en kille som är engagerad i gatubarn, väldigt spännande!

Varma Kramar Louise

 

Isaiah föreläser om hur vi ska arbeta för en bra hemmiljö.

Isaiah föreläser om hur vi ska arbeta för en bra hemmiljö.

 

Flitigt antecknande.

Flitigt antecknande.

 

Engagerad rektor pratar om hur vi kan förbättra förhållanden i skolan.

Engagerad rektor pratar om hur vi kan förbättra förhållanden i skolan.

 

Patrica, ett av de barn som ingår i fosterfamiljsprogrammet, var på på plats :)

Patrica, ett av de barn som ingår i fosterfamiljsprogrammet, var på på plats 🙂

FF -försäkringsfredag!

 

Efter gårdagens sjuksköterskebesök konstaterades det att barnets feber och trötthet varit symptom på malaria. Behandlingen av injektion och dropp sattes genast igång och idag mår barnet mycket bättre. Det väntas dock ytterligare behandling. Att barn är försäkrade i landet är snarare ovanligt än vanligt. Blir ett barn sjukt finns inget statligt skyddsnät utan det är upp till vårdnadshavarna att behandla barnet. Idag gick turen till Mbale för att iallafall undersöka vilka försäkringsalternativ som finns. Efter oförstående och frustrerande diskussioner om villkor, kostnader och högsta ersättning gav jag upp. Jag tog ett visitkort och beslutade mig för att göra egen research via hemsidan. En hamburgare senare gick färden hemåt igen. Det var den roligaste taxiresan hittills! Jag var sist in och fick därmed sitta som femte man på ett tre-säte. Jag hängde lite utanför fönstret, håret fladdrade överallt och jag kände mig som en hund. Jag satt och skrattade för mig själv och ville impulsivt sträcka ut tungan. Men jag vågade inte. Någon måtta får det va på mig ibland. Med en hastighetsmätare som satt klistrad på 0 km/h låg vi ned i kurvorna. Det röda dammet yrde och hindrade vår sikt. Jag satt och tänkte att jag borde nog vara rätt glad för att jag har en försäkring.

Kramar Louise

 

Trafik i Mbale

Trafik i Mbale

Lekplatsprojeketet är åter i rullning

I somras startade byggnationen av en lekplats i Bubulo. Lekplatsen är ett samarbetsprojekt mellan Lekare utan gränser och Kids of Uganda med syfte att skapa en lekplats för alla, miljöanpassad efter hur barn leker här i Bubulo. Lekplatsen var till hälften byggd när jag anlände hit och jag ser med glädje fram emot att färdigställa projektet. Arbetet har nu återupptagits och jag hoppas innerligt att nästa del står klar i slutet av nästa vecka. Detta är som sagt ett hopp och en önskan då arbetet från och till har karaktäriserats av uteblivna möten. Den del som står på tur för att byggas är en scen som skall kallas ”Mount Elgon”. Mount Elgon är regionens högsta berg och det 17:e största på kontinenten Afrika. Tanken är att barnen skall kunna ha uppträdanden och leka rollekar på denna scen. När denna står klar är det endast en del som saknas. Så håll nu tummar och tår för att lekplatsen står klar snart.

Kramar Louise

Så här ser lekplatsen ut än så länge.

Så här ser lekplatsen ut än så länge

 

Material till lekplatsen

Material till lekplatsen och en kossa vilandes i gräset

 

Planteringslördag

Lördag. Flås, flås, hej, flås, mulembe, hello. Morgonen började med en löprunda. Första löpet sedan jag anlände och det brände gott vill jag lova. Hemma bjöds det på frukost och Doreen och jag signade upp för disken efteråt. En diskade, en sköljde. Joel städade köket och Jacob gjorde oss gladlynt sällskap. Allt ackompanjerat av musik. Vi började prata om favoritfrukostar och Doreen berättade att hennes favvis var chapati medan Joel föredrog te vilket Jacob instämde i. När vi var klara gick vi till baksidan av gården och fann Brenda, Obama och Edward i full färd med plantering av ett ananasträd. I somras hade de även planterat ett apelsinträd, ett mangoträd, något jag inte riktigt helt förstod och ytterligare ett ananasträd. Andrew ägnade sig åt att försöka laga sina flipflops. En mysig och produktiv förmiddag om jag får sammanfatta det hela.

Kramar Louise

Födelsedagsmärken

Andrew lagar sina flipflops och vi andra räknar tår och inspekterar varandras födelsemärken.

 

Doreeen planterar ananasträd

Doreen planterar ett ananasträd.

Helgen

Vi har haft en så bra helg från i fredags när vi var ute och dansade i Mbale tills söndag kväll när vi satt ute vid elden i flera timmar för att det inte fanns någon el. Det är roligt att vara hemma och jobba på helgen för då är också alla barnen hemma. I söndags gick jag och de äldre barnen för att hämta dricksvatten, vilket är rätt långt, på andra sidan byn. Väl framme fyllde jag och Livingstone alla vattendunkar medan Andrew och Edward klättrade upp i ett mangoträd och plockade frukter. Sen satt vi där under trädet och chillade i typ enhalvtimma, verkligen mysigt!

Alla kvinnor bär saker på huvudet här (även männen och barnen ibland). Eftersom jag inte kan det och en 20-litersdunk är så svår att bära bara i ena armen så brukar jag bära den i famnen (om jag inte bär en i varje arm). När vi gick genom byn skrattade alla ugandiern och pekade på mig. De visar verkligen om de tycker nån gör något fel eller roligt – då skrattar de högt. Inte så finkänsligt men rätt befriande!!

20140624-213741-77861841.jpg

Dagarna går

Idag är det två veckor sen jag lämnade Sverige. Tiden här går både långsamt och snabbt. Nu har jag kommit in i rutinerna och ”african time” livet, samtidigt som jag ibland kan bli lite galen på att aldrig kunna planera när jag ska göra saker.

Under 4 timmar varje dag undervisar jag engelska i en skola. Det är väldigt intressant och verkligen helt annorlunda mot hur undervisning bedrivs i Sverige. Jag har en klass som heter P6, vilket är 12-13 åringar. I skolan är det bara läraren som har en lärobok, barnen har bara små skrivböcker. Klassrummen har en stor svart tavla som man skriver på med krita och sen träbänkar där barnen sitter. Allt de gör skriver läraren på tavlan och sen skriver barnen av det i sina små böcker. De är väldigt duktiga på att ta skriftliga instruktioner, men inte lika bra på att ta muntliga eftersom de nästan aldrig får öva dig på det!

Skolgång från år 1-7 är obligatoriskt här och jag har fått uppfattningen att de flesta barn faktiskt går i skolan. Alla har skoluniform, så på eftermiddagarna när det är tid för att gå hem ser man hur många skolbarn som helst! Rose har berättat att undervisningen mellan olika skolor varierar väldigt mycket och att de bättre skolorna måste man betala för.

Det är runt 25 barn i min klass och de är väldigt gulliga!

20140617-112328-41008940.jpg

Vatten

Jag är så ödmjuk inför hur hårt alla här arbetar. Jag hjälpte efter att jag diskat och städat till att hämta vatten. Jag gick fram och tillbaka med barnen fyra gånger och är helt död!! (Farmers walk på riktigt för alla crossfitters) Jag har gått med två 15l dunkar i flip-flopp upp och ner för en lerväg som kanske tar 3-4 minuter att gå utan att bära nånting. Kan säga att det tog mycket längre när jag bar!

Så till varför jag känner mig så ödmjuk inför deras arbete; två av barnen har inte bara gjort detta fyra gånger utan från 7 på morgonen till två på eftermiddagen! Förstår nu varför de inte behöver några gym här.

20140615-134920-49760136.jpg

20140615-134921-49761047.jpg

Regnigare

Nu är det mitten av juni och det regnar i alla fall en skur varje dag här. Enligt ugandierna har regnperioden förut varit april-maj för att sedan vara slut i juni, nu däremot är det någonting konstigt. Jag tror det beror på jodens klimatförändringar; regniga platser får ännu mer regn, men det kan ju vara en grej bara det här året… Vem vet!

Idag när jag gick hem från skolan där jag undervisar i engelska började det verkligen spöregna. Vädret här går verkligen inte att förutse för på morgonen var det sol så jag hade beiga shorts och T-shirt, vilket inte var det smartaste valet i och med regnet!

20140612-191617-69377275.jpg

20140612-191655-69415230.jpg