Intern Tag

Lyckad workshop om barns rättigheter

I lördags var det äntligen dags för workshopen om barns rättigheter! Klockan elva, tre timmar senare än startskottet skulle avfyrats, satte vi äntligen igång! Jag kan tala om att jag var lagom nervös när det endast var två deltagare och noll talare var på plats klockan nio men har börjat göra mig införstådd i ”African Time”, det vill säga alltid några timmar försenat om än alls. jag vill lova att tid och organisation inte är A och O i Uganda vilket har varit ett oändligt tålamodsprövande under planeringen.

Efter öppnande och välkomnande av byns ordförande började diskussionerna om barns rättigheter inom hem- och familjesfären. Lärare och fosterföräldrar var otroligt engagerade i de frågor vi lyfte och kom med flera idéer om hur workshopen borde genomföras för att de skulle lära sig och få ut så mycket som möjligt av den. Glädjen hoppade i bröstet då syftet med workshopen först och främst var att få människor intresserade av frågan och det fanns i allra högsta grad där. Det bekräftades genom att mina farhågor över att de flesta skulle lämna efter de serverats mat inte besannades. I stort sett alla som deltagit under dagen satt åter efter en rejäl portion matooke, ris, bönor, kött och grönsaker på plats för ytterligare några timmars diskuterande och lyssnande. Många event i Uganda verkar kretsa kring gratis mat, jag var till exempelvis på att bröllop för en tid sen och så fort maten serverats ekade festtillställningen tomt. Så att den bakomliggande orsaken till folkets närvaro inte var gratis mat var högst glädjande.

 

Då det inte kom fullt så många som vi beställt mat till bjöd vi de barn utanför lokalen på det som var över :)

Då det inte kom fullt så många som vi beställt mat till bjöd vi de barn utanför lokalen på det som var över 🙂

 

Att också alla inbjudna talare faktiskt kom, barnombudsmannen, socialarbetare, representanter från Röda korset, polisansvarig för barn och ungdom och erfarna föreläsare kring barns rättigheter, var ett under. African time hägrade förstås men vad gör det, lite omplanering och det funkade fint. Som punktlig svensk har jag lärt mig att vara flexibel i alla lägen här i Uganda. Till och med stadens borgmästare hedrade oss med sin närvaro och höll ett berömmande tal angående arbetet vi gör i Bubulo. High five! Under dagen diskuterades samhällsmedborgares olika skyldigheter och roller för främjande och efterlevnad av barns rättigheter och hur arbetet kring barns rättigheter förflyter i byns skolor. Även om det ibland var tunga berättelser under dagen varvades allvar med skratt och då de i slutet av arrangemanget fick en hemläxa skrattade de glatt då det vanligen är de som brukar ge ut dem. Uppgiften de fick var att fundera på vilka problem vi har kring barns rättigheter i Bubulo och vilka lösningar som finns till dessa fram tills vi tryckt posters till lärarnas klassrum. Detta kommer vägleda oss ytterligare vilka punkter vi måste jobba vidare på i vårt långsiktiga arbete kring barns rättigheter i byn. Det kommer bli roligt att personligen träffa alla igen och höra hur de funderat kring de frågor vi diskuterade.

 

DSC_0503

Borgmästare Stephen var på plats och tackade oss för vårt arbete i byn.

 

Jag och organisationen är nu väldigt motiverade att fortsätta att arbeta med dessa frågor. Jag hoppas att lärare och elever har lärt sig lika mycket om barns rättigheter som jag genom denna workshop och att de kommer tillbaka till nästa workshop vi anordnar.

Ordet tack var ständigt återkommande under dagen och jag fortsätter därför genom att säga ett stort TACK till er som hjälpte till att bidra till workshopen! Att investera i projekt som förhoppningsvis generar i förbättrande livsomständigheter måste vara en av de bästa man kan göra. Så ett jättetack till er! Jag delar med mig av mer bilder i nästa inlägg som kommer behandla vad diskussionerna egentligen berörde under workshopen. Nu ska jag sätta mig ned och designa posters med en kille som är engagerad i gatubarn, väldigt spännande!

Varma Kramar Louise

 

Isaiah föreläser om hur vi ska arbeta för en bra hemmiljö.

Isaiah föreläser om hur vi ska arbeta för en bra hemmiljö.

 

Flitigt antecknande.

Flitigt antecknande.

 

Engagerad rektor pratar om hur vi kan förbättra förhållanden i skolan.

Engagerad rektor pratar om hur vi kan förbättra förhållanden i skolan.

 

Patrica, ett av de barn som ingår i fosterfamiljsprogrammet, var på på plats :)

Patrica, ett av de barn som ingår i fosterfamiljsprogrammet, var på på plats 🙂

Independence Day!

Den 9:e oktober 1962 blev Uganda fria från Storbritanniens direkta kolonialistiska och imperialistiska bojor. De blev självständiga. 53 år har nu gått och jag uppfattar det som att denna dag är en av de festligaste högtiderna under året. Oberoende religion samlas landets invånare för att fira sin frihet. Barnen är lediga från skolan, vuxna från jobbet och ordet fira genomsyrar hela landet. Att fira självständigheten verkar innebära massa god mat och dryck. Morgonen tillägnades åt att förbereda dagens alla festmåltider. Ett antal (muzungo)chapati har kavlats och stekts, kryddor mortlats för det exklusiva bruna riset som långsamt skall kokas, hönor har slaktats och plockats, biff styckats, backar med läsk har burits och matooke har skalats. De vuxna ses sittande med långa sugrör som leder den berusande hembryggda drycken Maluwa till deras munnar medan barn spelar fotboll tillverkade av plastpåsar. Att se barn leka är otroligt glädjande. Deras skratt och kreativitet lockar fram barnet inom mig själv och påminner om att allting inte alltid behöver vara gravallvarligt. Att leka är dock inte alltid ofarligt. Under eftermiddagen samlades en skock människor för att nyfiket kika på olyckan som inträffat. Tre barn hade klättrat upp på ett staket/plank som inte var fäst. Det hade vippat över dem och skadat ett barns halsåder. Det var min väns syster och att vara vid hennes sida när hon fick beskedet var tungt. Jag hoppas att det kritiska läget har stabiliserats. Fest, tragedi och självständighet. Dagen bjöd på mycket.

 

Kramar Louise

 

 

Män som sörplar Maluwa

Män som sörplar Maluwa

 

Lekande barn

Lekande barn

 

Solnedgång

Solnedgång

Månadsavslut

Idag har dagen gått undan. Jag har slutat ställa klockan här då min kropp är en liten klocka i sig själv. Fast inte idag, sovmorgon till 07.40! Pigg och glad strosade jag mot kontoret. Och där blev jag sittande. Rapporter, ekonomiredovisningar och budgetutfall skrevs så tangenterna smattrade. Rose tittade förbi med te och frukt. Så himla gullig! Språklektion, vattenhämtning och sedan tillbaka till datorn. Nu känner jag mig så klar jag kan bli idag och tänker packa om ryggan inför ett nytt litet äventyr imorgonkväll!

Kramar Louise

 

Vatten - Källan till liv

Vatten – Källan till liv.

Middagsbjudning

Med citrondoftande tvättvål som gåva styrde stegen mot en middagsbjudning. Det hade redan hunnit bli mörkt och mobilbatteriets ynka 2% kändes stressande i mörkret. Jag hade ju lovat mig själv att inte gå ensam när solen gått ned bakom bergen. Definitivt inte utan en ljuskälla. Jag klarade mig helskinnad och välkomnades av några barn då jag anlände till min nyfunna vän. Jag blev placerad i den oproportionellt jättelika fåtöljen i det lilla vardagsrummet. Medan min vän tillagade middagen satt jag för andra gången och kollade på Jesusdvd:n tillsammans med en grupp barn varav ett par stycken lekte med mitt hår. Efter ha beskådat Jesus förvandla ett par fiskar och något bröd till oändligt antal serverades också jag. Det hade inhandlats kyckling (lyxvara), chapati, ris och bönor. Tankarna om att utesluta kött ur kosten fick vänta. Barnen beordrades gå ut och brickan full med mat ställdes på en pall framför mig. Inte helt bekvämt började jag äta samtidigt som min vän satt och tittade på. Kulturkrock. Som jag förstått det serveras gäster först, därpå de vuxna och sist barnen. Plötsligt gick hon ut. Så där satt jag på middagsbjudningen med min försynt tilltagna tallrik tillsammans med Jesus och ett gurglande spädbarn liggandes på soffan. Kulturkrock. Min fina väns böngryta är dock den mest fantastiska jag smakat. Helt otroligt utsökt och skall endast innehålla bönor, tomat, lök och vatten. Jag tror dock att det måste vara en hemlig liten ingrediens som hon inte berättar om för jag kan faktiskt inte sätta ord på hur god den är.
Efter middagen satt stora som små samlade och det badades barn, diskuterades möjligheten till majsodling i Sverige och vad jag ville döpa min väns baby till. Namnet som dök upp var Rudolf. Rudolf av alla namn..! Jag behöll namnet för mig själv och skrattade bort det hela. Min vän sa adjö med orden ” I love you so much” och insisterade på att få slakta en höna till mig den 9.e oktober, självständighetsdagen. Jag möter ständigt så många människor som är fulla av kärlek här i Uganda. Människor som har så lite men ger så mycket. Tänk om vi alla vore sådana. Så mycket bättre världen skulle vara.

Kramar Louise

 

Bubulo centrum

Bubulo centrum

 

 

Trött men mysig lördag

Som jag hade sett fram emot en sovmorgon denna morgon. Bygget blev dock inte klart igår vilket innebar ytterligare en tidig start. I och för sig gal tuppen fint runt halv sju och kyrkornas högtalare var inte sent efter med att försöka överrösta varandras energiska musik. Så sovmorgon hade det ändå inte varit tal om. Upp och hoppa och mot lekplatsen. Promenad och språklektion med läxförhör. Möta en ugandisk styrelsemedlem och sen mot Mbale för en övernattning. Tanken var att kolla vad Mbales nattliv hade att erbjuda men jag är helt slut efter den här veckan så sitter nu hopkrupen och nyduschad i en renbäddad säng med vackert skirt myggnät. Ett sådant där man drömde om som barn då det ser ut som en prinsessäng. Vad härligt det är. Även om duschen var iskall så är känslan av att vara ren fantastisk. Jag schamponerade håret tre gånger och har nog aldrig tvättat mina fötter så noga. Imorgon ska jag ut på äventyr med några volontärer jag aldrig träffat. Och sova i tält. Jag ser så fram emot detta! Hoppas ni har en härlig helg 🙂

Kramar Louise

 

Mot Mbale

Mot Mbale

FF -försäkringsfredag!

 

Efter gårdagens sjuksköterskebesök konstaterades det att barnets feber och trötthet varit symptom på malaria. Behandlingen av injektion och dropp sattes genast igång och idag mår barnet mycket bättre. Det väntas dock ytterligare behandling. Att barn är försäkrade i landet är snarare ovanligt än vanligt. Blir ett barn sjukt finns inget statligt skyddsnät utan det är upp till vårdnadshavarna att behandla barnet. Idag gick turen till Mbale för att iallafall undersöka vilka försäkringsalternativ som finns. Efter oförstående och frustrerande diskussioner om villkor, kostnader och högsta ersättning gav jag upp. Jag tog ett visitkort och beslutade mig för att göra egen research via hemsidan. En hamburgare senare gick färden hemåt igen. Det var den roligaste taxiresan hittills! Jag var sist in och fick därmed sitta som femte man på ett tre-säte. Jag hängde lite utanför fönstret, håret fladdrade överallt och jag kände mig som en hund. Jag satt och skrattade för mig själv och ville impulsivt sträcka ut tungan. Men jag vågade inte. Någon måtta får det va på mig ibland. Med en hastighetsmätare som satt klistrad på 0 km/h låg vi ned i kurvorna. Det röda dammet yrde och hindrade vår sikt. Jag satt och tänkte att jag borde nog vara rätt glad för att jag har en försäkring.

Kramar Louise

 

Trafik i Mbale

Trafik i Mbale

Språklektion

Mulembe! Uli khukhwiwulila uryena? Hej! Hur är det med dig?

Resultatet av första lektionen i lokalspråket lugisu. Språket talas av cirka 2 miljoner människor här i Uganda och är 1 av de 41 konstaterade språken. Det förmodas dock talas ännu fler språk. Språklektionen fokuserade på verb och fraser som kan vara användbara på barnhemmet som till exempel: Itsa khylye bilyo = Kom så går vi och äter. Eller: Wanyala kimilimo = Bra jobbat! Kvinnan som undervisade mig var himla härlig, och det kändes roligt att åter få sätta sig i skolbänken framför en griffeltavla och höra kritan gnissla mellan frenetiska anteckningar. Min lärare blev väldigt glad för att få undervisa mig då hon nu hade råd att betala sin sons skolavgift vilket gjordes med detsamma. Läxan till på lördag känns meterlång och det kommer inte bli enkelt. Jag fick i alla fall beröm för uttal och stavning vilket gjorde mig fast besluten. Jag ska allt lära mig!

Ikiss Louise

 

Griffeltavlan

Griffeltavlan.

 

Nyfikna barn ville bli fotograferade efter lektionen.

Nyfikna barn ville bli fotograferade efter lektionen.

Händelserik dag

 

 

Vilken bra dag! Tiden har flugit iväg. Klockan ringde 06.30 för ett tidigt möte med byggarbetarna. Det har sedan lyxats resturangfrulle med Krystyn (omelett inrullad i chapati), burits cement, planerats in min första språklektion i lugisu, jag har besökt stadsfullmäktige och ivrigt följt lekplatsutvecklingen. Dessutom har jag blivit inbjuden på lunch imorgon av en familj intill lekplatsbygget vilket ska bli supermysigt 🙂 Men det absolut mest spännande under dagen har varit att spåra. Vi vill att barnen skall veta deras historia. Så under eftermiddagen gick jag tillsammans med Rose sicksackandes runt grannskapets hus och odlingar för att lokalisera anhöriga och deras bakgrund. Det är lite utav ett detektivarbete då människor inte är helt öppna med hur familjebanden är knutna. Jag ser det som en utmaning och som en möjlighet att få pröva på mina yngre tonårsdrömmar om att arbeta som kriminalare. Där gick strömmen. Middagen äts i det skarpa månljuset då solpanelerna är urladdade. Ett av barnen har hög feber och det pratas om malaria eller influensa. De flesta av dem hostar och är lite snuviga så jag hoppas innerligt att det är influensan som är framme. Oron kryper lite i magen och dagen känns plötsligt inte lika bra. Har gett barnet en ibuprofen och hoppas att John Blund låter hen sova under natten.. Håller tummar och tår för att alla är välmående imorgonbitti när vi vaknar.

Godnattkramar Louise

 

Byggandet fortsätter.

Byggandet fortsätter.

 

Såhär långt hann vi komma idag.

Så här långt hann vi komma idag.

 

Mount Elgon har börjat byggas!

Nu har det börjat grävas! Imorse mötte jag ingenjören David och byggnationen av Mount Elgon satte bums igång. Lyckan var total och förhoppningsvis kan nu arbetet fortgå dagligen fram tills scenen, den tredje delen av ett lekplats- och samarbetsprojekt med Lekare utan gränser, står klar. Happy days! Jag hade även ett givande telefonmöte med Amie, Kids of Ugandas egna projektansvarige och diskuterade utvecklingsmöjligheter inom organisationer. Närmast skall en integritetspolicy färdigställas vilken kommer sammanfattas på hemsidan då den är klar. Det är av vikt att det som berättas och visas på bloggen, instagramkontot kidsofuganda och andra sociala medier inte kränker vederbörandes integritet. Detta är organisationen otroligt mån om då vi inte vill förvärra det stigma flertalet redan är utsatta för. Inte heller vill vi visa en icke-representativ bild av organisationen, människorna eller Uganda heller för den delen. Så här kommer väldigt representativa bilder av lekplatsbygget som påbörjades denna tidiga morgon 🙂

Kramar Louise

 

De grävande byggarbetarna.

De grävande byggarbetarna.

Arbetsredskap

Arbetsredskap

 

Förberedelserna klara för gjutning av grund imorgon.

Förberedelserna klara för gjutning av grund imorgon.

 

Hönorna inspekterar..

Hönorna inspekterar..

 

Killingen likaså..

Killingen likaså..

 

Och kossan ligger förnöjt bredvid :)

Och kossan ligger förnöjt bredvid 🙂

 

 

 

 

 

Bönlördag

Lördag och min första lediga dag. Tankarna gick åt Mbale och kaffeplantage. Men först efter att ha gått till fältet för att ge Michael, de stora grabbarna och arbetarna vatten vid fälten i så fall. Rose har under sin tid i Kids of Uganda investerat i mark. På hennes fält växer bond- och sojabönor. Med Doreen på ryggen vadades det över Manafwa River, perfekt svalkande under den stekande promenaden. Doreen berättade att hon vill bli en stark kvinna, jag kan lova att hon är en otroligt stark tjej så drömmen är inte långt borta. Det är bara titeln kvinna som saknas. När vi kom fram låg det redan stora travar med skördade bönor, de andra hade varit på plats sedan halv sju imorse. Bönplantor rycktes upp ur den röda jorden för att sedan knytas ihop i knippen med hjälp av våta bambublad. Jag fick ganska direkt kritik för att jag arbetade hukandes, jag skulle stå som en fällkniv med rumpan rakt ut i vädret. Med ens blev jag fast besluten att visa vad jag gick för. Det var ingen vila på mig på de nästkommande fältlängderna kan jag lova. Känslan av att vara en del av en grupp fast ändå inte, eftersom du inte kan språket har ofta varit närvarande under min tid här. Särskilt denna dag när du känner att minst häften av de 14 människorna betraktar dig, du har ingen aning om vad de säger men det är uppenbart att det är du som är samtalets huvudämne. Har du en dag då du är lite extra känslig så tenderar det inte till att väcka några positiva känslor. Så som sagt, fast besluten att visa dem vad jag gick för. Efter några timmar gavs utdelning då Joyce berättade att de tyckte att jag ”work like and African”. Där satt den. Nöjd och belåten arbetade jag vidare fram tills vi tog en paus för att tugga på söta sockerrör. Hårt arbete lönar sig alltid. Med stram röd hud som bevis på min ibland korkade stolthet kryper jag nu till kojs.

p.s. Det bästa med sådana här dagar är ändå när alla trötta kroppar samlas, glada och stolta över dagsprestationen, för att hugga in på ett stort mål mat tillsammans. Där snackar vi gruppkänsla.

Kramar Louise

 

Doreen och högar med bönor. Fick tyvärr inte med kameran till fälten.

Doreen och högar med hemfraktade bönor. Fick tyvärr inte med kameran till fälten

 

Bönor

Bönor

 

DSC_0904