Lekplats Tag

Stort tack från barnen i Bubulo

Nu är lekplatsen äntligen färdigbyggd och invigd. Och vi, och barnen i Bubulo, vill ge ett extra stort tack till barnen på Tingvallaskolan som har hjälpt till att samla ihop pengar till lekplatsen. Ni har gjort stor skillnad för barnen i Bubulo, det är viktigt för barn att ha en trygg plats att  leka på.

Alla barn har rätt att leka. Det har FN bestämt i barnkonventionen. Barnkonventionen är ett avtal som talar om att barn är individer, egna personer, med egna rättigheter. Leken är nödvändigt för alla barns utveckling. För att man ska kunna röra sig, lära sig saker och för att kunna umgås med andra människor. Lek kan vara ett sätt att kommunicera och uttrycka sig, och den är viktig i livets alla delar. Leken är ett sätt att lära sig leva, men den betyder också mer än så. För många barn som har det svårt kan leken vara en viktig tillflyktsort. I leken kan man uppslukas för en stund, låta tankarna vila från det jobbiga, och hitta styrka och verktyg för att komma vidare

Lekplatsen innehåller fyra olika lekdelar där alla delar påminner om saker som finns i Bubulos närhet. Den första som byggdes var “Sugar canes”, sockerrörsfältet, där barnen kan klättra och hoppa.

sugarcanes

Den andra delen som byggdes var “Manafwa river”, Manafwafloden, som skall symbolisera en flod som rinner genom Bubulo. Den består av bildäck som man kan hoppa på. Visste ni att området som Bubulo ligger i heter Manafwa district och är döpt efter floden?

dack

Den tredje delen som byggdes var en scen som är döpt till “Mount Elgon”, Elgonberget vid vars fot Bubulo ligger. På scenen kan man ha dansuppvisningar och olika föreställningar av alla möjliga slag.

scenmtelgon

Den fjärde och sista delen som byggdes är “The city”, staden, som är ett minihus som påminner om husen som finns i Bubulo där man kan klättra och leka.

lekplatsthecity

Den 28 maj invidges lekplatsen med pompa och ståt där Bubulos barn fick medverka.

lekplatsinvigning

Sammanfattningsvis vill vi från Kids of Uganda, och invånarna i Bubulo, tacka alla som har hjälpt till att göra lekplatsen möjlig, och då i synnerhet barnen på Tingvallaskolan!
Tack!

Trött men mysig lördag

Som jag hade sett fram emot en sovmorgon denna morgon. Bygget blev dock inte klart igår vilket innebar ytterligare en tidig start. I och för sig gal tuppen fint runt halv sju och kyrkornas högtalare var inte sent efter med att försöka överrösta varandras energiska musik. Så sovmorgon hade det ändå inte varit tal om. Upp och hoppa och mot lekplatsen. Promenad och språklektion med läxförhör. Möta en ugandisk styrelsemedlem och sen mot Mbale för en övernattning. Tanken var att kolla vad Mbales nattliv hade att erbjuda men jag är helt slut efter den här veckan så sitter nu hopkrupen och nyduschad i en renbäddad säng med vackert skirt myggnät. Ett sådant där man drömde om som barn då det ser ut som en prinsessäng. Vad härligt det är. Även om duschen var iskall så är känslan av att vara ren fantastisk. Jag schamponerade håret tre gånger och har nog aldrig tvättat mina fötter så noga. Imorgon ska jag ut på äventyr med några volontärer jag aldrig träffat. Och sova i tält. Jag ser så fram emot detta! Hoppas ni har en härlig helg 🙂

Kramar Louise

 

Mot Mbale

Mot Mbale

Händelserik dag

 

 

Vilken bra dag! Tiden har flugit iväg. Klockan ringde 06.30 för ett tidigt möte med byggarbetarna. Det har sedan lyxats resturangfrulle med Krystyn (omelett inrullad i chapati), burits cement, planerats in min första språklektion i lugisu, jag har besökt stadsfullmäktige och ivrigt följt lekplatsutvecklingen. Dessutom har jag blivit inbjuden på lunch imorgon av en familj intill lekplatsbygget vilket ska bli supermysigt 🙂 Men det absolut mest spännande under dagen har varit att spåra. Vi vill att barnen skall veta deras historia. Så under eftermiddagen gick jag tillsammans med Rose sicksackandes runt grannskapets hus och odlingar för att lokalisera anhöriga och deras bakgrund. Det är lite utav ett detektivarbete då människor inte är helt öppna med hur familjebanden är knutna. Jag ser det som en utmaning och som en möjlighet att få pröva på mina yngre tonårsdrömmar om att arbeta som kriminalare. Där gick strömmen. Middagen äts i det skarpa månljuset då solpanelerna är urladdade. Ett av barnen har hög feber och det pratas om malaria eller influensa. De flesta av dem hostar och är lite snuviga så jag hoppas innerligt att det är influensan som är framme. Oron kryper lite i magen och dagen känns plötsligt inte lika bra. Har gett barnet en ibuprofen och hoppas att John Blund låter hen sova under natten.. Håller tummar och tår för att alla är välmående imorgonbitti när vi vaknar.

Godnattkramar Louise

 

Byggandet fortsätter.

Byggandet fortsätter.

 

Såhär långt hann vi komma idag.

Så här långt hann vi komma idag.

 

Mount Elgon har börjat byggas!

Nu har det börjat grävas! Imorse mötte jag ingenjören David och byggnationen av Mount Elgon satte bums igång. Lyckan var total och förhoppningsvis kan nu arbetet fortgå dagligen fram tills scenen, den tredje delen av ett lekplats- och samarbetsprojekt med Lekare utan gränser, står klar. Happy days! Jag hade även ett givande telefonmöte med Amie, Kids of Ugandas egna projektansvarige och diskuterade utvecklingsmöjligheter inom organisationer. Närmast skall en integritetspolicy färdigställas vilken kommer sammanfattas på hemsidan då den är klar. Det är av vikt att det som berättas och visas på bloggen, instagramkontot kidsofuganda och andra sociala medier inte kränker vederbörandes integritet. Detta är organisationen otroligt mån om då vi inte vill förvärra det stigma flertalet redan är utsatta för. Inte heller vill vi visa en icke-representativ bild av organisationen, människorna eller Uganda heller för den delen. Så här kommer väldigt representativa bilder av lekplatsbygget som påbörjades denna tidiga morgon 🙂

Kramar Louise

 

De grävande byggarbetarna.

De grävande byggarbetarna.

Arbetsredskap

Arbetsredskap

 

Förberedelserna klara för gjutning av grund imorgon.

Förberedelserna klara för gjutning av grund imorgon.

 

Hönorna inspekterar..

Hönorna inspekterar..

 

Killingen likaså..

Killingen likaså..

 

Och kossan ligger förnöjt bredvid :)

Och kossan ligger förnöjt bredvid 🙂

 

 

 

 

 

Lekplatsprojeketet är åter i rullning

I somras startade byggnationen av en lekplats i Bubulo. Lekplatsen är ett samarbetsprojekt mellan Lekare utan gränser och Kids of Uganda med syfte att skapa en lekplats för alla, miljöanpassad efter hur barn leker här i Bubulo. Lekplatsen var till hälften byggd när jag anlände hit och jag ser med glädje fram emot att färdigställa projektet. Arbetet har nu återupptagits och jag hoppas innerligt att nästa del står klar i slutet av nästa vecka. Detta är som sagt ett hopp och en önskan då arbetet från och till har karaktäriserats av uteblivna möten. Den del som står på tur för att byggas är en scen som skall kallas ”Mount Elgon”. Mount Elgon är regionens högsta berg och det 17:e största på kontinenten Afrika. Tanken är att barnen skall kunna ha uppträdanden och leka rollekar på denna scen. När denna står klar är det endast en del som saknas. Så håll nu tummar och tår för att lekplatsen står klar snart.

Kramar Louise

Så här ser lekplatsen ut än så länge.

Så här ser lekplatsen ut än så länge

 

Material till lekplatsen

Material till lekplatsen och en kossa vilandes i gräset

 

Sådär ja!

Nu är de mörkt här i Bubulo och ännu en arbetsdag har kommit till sitt slut. Strömmen är tillbaka igen (jag håller både tummar och tår för att den ska få vara kvar veckan ut)och musiken flödar från olika håll. Jag själv har fått en riktig huvudvärk kvällen till ära och jag kommer nog snart ta och somna.

Barnen är nu hemma från skolan eftersom de har gjort sina sista terminsprov och de väntar endast på att få sina betyg. Dessa får de gå och hämta på torsdag och jag är så glad att det händer innan jag åker. På de sättet får jag ju i alla fall veta hur det gått för dem nu när de har kämpat så hårt!

Med lekplatsen så har vi idag blivit färdiga med byggandet så långt som det är tänkt under min tid här. Det innebär att vi nu har gjort grovjobbet på de två första delarna som kallas Sugar Cane och Manafwa River. Resten av lekplatsen kommer inte byggas fören nästa praktikant har kommit på plats och jag kan glatt meddela att det inte kommer dröja många veckor innan hen är här.

Det ska bli spännande att se den färdiga produkten, men jag kommer liksom er få se den genom bilder och tyvärr inte i verkligheten. Jag är dock nöjd med arbetet eftersom det åtminstone har påbörjats innan jag lämnar.

Jag tror min huvudvärk kommer sig av att all stress över detta projekt börjar släppa nu och att jag njuter av mina sista dagar i Bubulo. Nu ska jag ta och somna så att jag kan vakna glad och pigg i morgon. Hoppas ni där ute har en underbar kväll!

Så här ser det ut just nu när grovjobbet är gjort på de två första delarna i lekplatsen

Så här ser det ut just nu när grovjobbet är gjort på de två första delarna i lekplatsen

Som på räls

Idag började morgonen med sitt vanliga kvittrande av fåglarna utanför husväggarna. Jag hade även en padda under sängen som sjöng en fin morgonsång för mig. Så kan jag begära något bättre?

I den tidiga morgonen så stegade jag mig iväg till platsen för lekplatsen och såg över gårdagens arbete ordentligt medan jag väntade på att förmannen och arbetarna skulle komma. De gjorde de snart och vi var strax igång. Det första steget var att göra alla pålarna riktigt jämna i botten och toppen, så att de kan stå stabilt i sina gropar och se snygga ut i toppen. Vi högg även av utstickande knogar och dylikt så att stammen blir jämn för barnen att klättra på. Till detta användes det otroligt användbara verktyget machete- Det är bland de första gångerna som jag ser hur detta verktyg verkligen används i större skala och det är fantastiskt att se. Vilken träffsäkerhet, vilken skärpa och vilken noggrannhet verktyget själv och användningen av detta kräver.

Här ser ni hur det såg ut under dagen

Här ser ni hur det såg ut under dagen

Hur som helst så restes pålarna i sina respektive hål efter att detta gjorts. Det hade nämligen blivit dags för att mäta ut höjden för var vi skulle borra håll i pålarna. Hålen kommer att användas för att fästa rep i. När mätningen var färdig så hade mannen med borren anlänt. Jag ska säga er att det inte var riktigt som jag föreställt mig i mitt huvud. Jag tänkte att när de sa till mig att han skulle komma med maskinen som skulle göra hålen så pratade vi om en elektrisk borrmaskin. Men nej, å fel jag hade. Mannen kom med sin maskin som var en handborr. Detta innebär att maskinen ser ut ungefär som en vin-flasköppnare för korkskruvar, fast i större dimension. Du drar alltså varje varv för hand och detta är ett lika långsamt som slitsamt arbete. Men efter ett par timmar var även detta färdigt!

Pålarna behandlades sedan med ett skyddande medel så att termiterna inte ska börja äta på dem och sedan så hälldes cementblandning runt om varje påle som utfyllnad i respektive grop. Förmannen såg till så att pålarna blev raka med hjälp av ett viktredskap och sedan var det bara att vänta. Solen höll på att gå ner, så arbetet avslutades för dagen.

Nu får vi se hur det ser ut imorgon bitti huruvida de fortsätter på nästa del i lekplatsen som heter ”Manafwa River” och ska byggas utav däck. Hoppas alla har en fin fredag kväll!

Regn = försening

Idag började dagen väldigt bra! Alla arbetarna var på plats tidigt, vi fick tag i alla verktygen som behövdes och ritningarna var där. Så vi har börjat gräva hålen som pålarna ska ner i för den första delen som kallas ”Sugar Canes”. De har till och med blivit färdiga under dagen. Vi var även och hämtade pålarna som ska ner i hålen upp på en av de omkringliggande kullarna. De är riktiga bjässar och kommer vara både bra och starka så att barnen kan klättra på dem.

Här grävs hålen

Här grävs hålen

Allt går relativt långsamt eftersom allt görs för hand. Pålarna har lastats och lastats av flakbilen för hand av två arbetare. Det är ett riktigt slitsamt jobb och det är inte så konstigt att det tar lite tid. Sedan kom regnet och det ville som vanligt inte sluta. Detta innebär alltså att arbetet upphör för dagen och vi får vänta till morgondagen innan pålarna sätts ner i sina hål och fästs.

För övrigt så har det här arbetet ackompanjerats av musik, dans och tal idag. Det har nämligen varit så att Röda Korset i Bubulo fått ambulanser sponsrade av någon i Kina ryktas det om. Så idag var det firande från tidig morgon fram till att regnet kom. De hölls tal, spelades musik och där var en dansgrupp som uppvisade den traditionella dansen från trakten. Eventet drog många åskådare, inte minst för att det bjöds på lunch.

Här ser ni pålarna som precis hämtats

Här ser ni pålarna som precis hämtats

I mitten av eventet gick alla deltagare och en orkester på parad runt Bubulo och alla som befann sig i handelscentrum stannade upp med vad de gjorde. Om du följer med på Instagram så kan du se en bild som togs under paraden. Den var verkligen fin med orkestern i mitten i sina röda dräkter. Personal från Röda Korset med sina röda västar och barn i massor i sina blå skoluniformer. Det var nämligen så att en skola i närheten släppt barnen tidigare eftersom de håller på att göra sina terminsprov och det naturliga blev att barnen drogs till eventet.

Så även om vi inte kommit så långt på bygget idag som jag hoppats så går det ändå framåt vilket är oerhört positivt!

Bygget har påbörjats!

Jag har varit tvungen att nypa mig själv i armen under hela dagen eftersom jag fortfarande inte riktigt vill lita på att vi nu äntligen är i gång med byggandet av lekplatsen. Låten ”Slå mig hårt i ansiktet” av Thomas Stenström har gått på repeat i mitt huvud och representerar mig känsla av att befinna mig i en dröm som jag snart borde vakna upp ifrån. Detta har dok inte hänt än så länge och jag har börjat njuta av vinsten att vi faktiskt börjat bygga på detta långdragna men ortoligt värdefulla projekt.

Här spanar vi efter träd

Här spanar vi efter träd

Att lek inte har några gränser har barnen visat mig flera gånger om här i Bubulo. Många av de lekar som leks här är samma som jag själv lekt en gång i tiden eller samma som jag ser att mina yngre kusiner i Sverige fortfarande leker. Ramsorna och sångerna barnen lär mig finns i oändliga variationer på oändligt många språk. Det allt har gemensamt är att genom leken så utveckla barnen. De använder sin kreativitet och de har roligt tillsammans. Därför är just bygget av den här lekplatsen en sådan vinst för både barn och vuxna. Det blir en trygg plats för barnen att utforska sina lekar på, en plats som är säker och som de vuxna känner till. Det är inte så konstigt att vår partner organisation har valt att kalla sig ”Lekare utan gränser” för det är ju precis så det bör vara ur flera aspekter.

Idag har vi alltså faktiskt påbörjat bygget. Vi har under dagen köpt in och transporterat allt behövligt material till platsen vi ska bygga på så att vi imorgon kan börja gräva på en gång. Vi ska börja med två delar parallellt eftersom mycket av arbetet för att konstruera dem är liknande. Då blir det lättare att göra allt på en gång.

Här tippar vi sand...

Här tippar vi sand…

Detta innebär alltså att vi idag har köpt, lastat och lastat av sand. Vi har även kört upp bland kullarna runt Bubulo för att köpa samt lasta stenar som ska användas i gjutningen. Sedan har vi varit runt på träd jakt. Vi behöver nämligen stolpar i trä för att bygga den första delen som kallas ”Sugar Canes” och ska efterlikna ett sockerfält. I Bubulo så går det inte då att köpa färdiga stolpar som sedan sågas av i rätt längd utan här tar vi det från början. Det innebär att vi nu varit ute bland skogar och träd för att mäta, jämföra och välja ut träd som är relativt raka, har en lagom omkrets, är tillräckligt hårda i trät samt är tillräckligt höga. När vi väl funnit de som vi velat ha har vi förhandlat med ägaren så att vi kan för köpa dem av honom, där han även står för arbetet att hugga ner träden, såga av dem i rätt längd och ta av bark och dylikt på dem.  Helt fantastiskt alltså, här har vi kunnat gå runt själva och välja ut de exakta träden som vi vill ha, sedan kan vi hämta den färdiga produkten under morgondagen. Bokstavligt talat så är det närodlat och hög service.

...och här lastar vi sten

…och här lastar vi sten

Vi har även hunnit med en sväng till Mbale för att införskaffa materialen som ej går att få tag på närmare. Vi har hunnit diskutera med mannen om ska stå för själva byggandet och vi har hunnit införskaffa nödvändiga verktyg. Ja, jag tycker nog att det varit en bra dags arbete! I morgon så är planen att vi börjar gräva hålen för stolparna på en gång så att det mesta kan vara uppe redan under morgondagen.

Antiklimax!

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Idag har jag fått så ont i mina käkar av ett leende som inte tycks avta. Det har nämligen äntligen inträffat, det där som vi alla har kämpat för så länge nu. Alla har lyckats signera kontraktet om lekplatsen idag och platsen där den ska vara är bestämd. Vi har varit ute på platsen med en ingenjör som mätt upp den exakta storleken och vi har fått ett ja ifrån alla behöriga myndighetspersoner. Äntligen!

Lyckan är helt obeskrivlig och jag vet inte riktigt vad jag ska säga idag. Men jag kan ju förklara lite snabbt hur det gick till så här på slutet. Det var så att jag har varit på den högst uppsatta myndighetspersonen under hela helgen om att detta måste bli färdigt nu därför jag kommer att åka härifrån. När jag vaknade på tisdagsmorgonen så började jag med min invanda rutin igen, det vill säga börja ringa runt till berörda personer för att se hur vi ligger till och om de kommit fram till ett beslut. Ibland bara för att se om alla kommit till jobbet och om det går att få träffa dem under dagen.

Idag var det dock annorlunda redan på morgonen, jag möttes nämligen av en tystnad i telefonluren. Alla personer som jag ringde till var antingen upptagna i telefon, hade telefonen avstängd eller klickade bort mitt samtal. Ja, min huvudvärk var på topp redan innan klockan hunnit bli nio och jag var inte långt borta från att ge upp på hela alltet för att vara helt ärlig.

Rose såg att mitt humör var på botten och att tårarna inte låg långt borta. Så hon tog upp sin egen telefon och ringde till personen i Kids of Ugandas ugandiska styrelse som är den som hjälper mig med arbetet med lekplatsen. Efter ett par försök så svarade han och sa att vi skulle ses så snart som möjligt vid bensinstationen här i Bubulo.

Krystyn lycklig med alla papperna påskrivna och kopiorna gjorda

Krystyn lycklig med alla papperna påskrivna och kopiorna gjorda

Väl där så slöt även Krystyn (Kids of Ugandas fosterfamiljs koordinator) upp med oss och i samlad trupp började vi närma oss området med alla myndighetskontor. På vägen så mötte vi den högst ansvariga personen som jag hade jagat sedan torsdagen föregående vecka och nr han såg oss så tog han upp sin telefon direkt. Vi visste inte vilka han ringde till, men snart så började även min telefon gå varm. Det visade sig att han ringt alla inblandade personer och kallat dem till ett möte på hans kontor. Alla ringde därefter till mig för att försöka förklara sig och försöka få reda på vad som skulle hända under mötet.

Som omväxling var det riktigt skönt att alla ”where on their toes” som Krystyn uttryckte det. Så efter många och långa diskussioner, gick vi ut och mätte ut den faktiska platsen för lekplatsen. Därefter så var det bara att signera kontraktet och det var ingen som vågade göra annat än att stanna kvar och signera kontraktet på en gång eftersom den högsta chefen sagt att det var ”long overdue”. På det där sista så kan jag inte mer än att hålla med.

Så här är vi nu. Imorgon påbörjar vi byggandet av den första delen som kallas ”Sugar Canes” och är en konstruktion som efterliknar ett sockerrörs fält, dock med lite modifikationer som främjar leken. Ritningarna för lekplatsen har tagits fram i samarbete med den svenska organisationen ”Lekare utan Gränser” som var här i Augusti 2014 för att undersöka hur barnen i Bubulo leker. Jag hoppas nu att denna del och eventuellt nästa som kallas ”Manafwa River” och är en illustration av floden i närheten, kan vara klara i slutet av denna vecka. Jag kommer hålla er uppdaterade!