Mbale Tag

Trött men mysig lördag

Som jag hade sett fram emot en sovmorgon denna morgon. Bygget blev dock inte klart igår vilket innebar ytterligare en tidig start. I och för sig gal tuppen fint runt halv sju och kyrkornas högtalare var inte sent efter med att försöka överrösta varandras energiska musik. Så sovmorgon hade det ändå inte varit tal om. Upp och hoppa och mot lekplatsen. Promenad och språklektion med läxförhör. Möta en ugandisk styrelsemedlem och sen mot Mbale för en övernattning. Tanken var att kolla vad Mbales nattliv hade att erbjuda men jag är helt slut efter den här veckan så sitter nu hopkrupen och nyduschad i en renbäddad säng med vackert skirt myggnät. Ett sådant där man drömde om som barn då det ser ut som en prinsessäng. Vad härligt det är. Även om duschen var iskall så är känslan av att vara ren fantastisk. Jag schamponerade håret tre gånger och har nog aldrig tvättat mina fötter så noga. Imorgon ska jag ut på äventyr med några volontärer jag aldrig träffat. Och sova i tält. Jag ser så fram emot detta! Hoppas ni har en härlig helg 🙂

Kramar Louise

 

Mot Mbale

Mot Mbale

En varm dag

Det är en varm kväll, myggorna är inte allt för många idag och grannarna spelar musik. Framför mig håller Brenda och Doreen på med det sista utav disken efter kvällsmaten. Rose donar i köket, Obama borstar tänderna och Mikael bär in vattendunkarna inför natten. De andra kan jag inte se just nu när jag sitter i en plaststol på innergården eftersom de befinner sig inne i huset.

Dagen har varit ännu varmare än vad kvällen är och det har inte regnat en droppe idag. Det har det för övrigt inte gjort på de två senaste dagarna och Rose tror att detta är början på den korta torrperioden. Hursomhelst så har barnen idag gått i skolan som vanligt, Rose och Mikael har hjälpts åt med att sköta barnhemmet och jag har idag befunnit mig i Mbale sedan den tidiga morgonen.

En av figurerna utanför caféet

En av figurerna utanför caféet

Jag åkte tidigt eftersom jag hade olika ärenden dit och jag skulle ha två möten där dag. Sedan tänkte jag dra fördelen av att sitta på ett café där för att använda gratis internet. När du vill jobba mycket på internet är det en bra idé att ta sig till Mbale. Idag har jag suttit på ett café där de har helt otroligt finurliga statyer utanför. Kommer du till Mbale en dag så rekommenderar jag verkligen att du tar dig en sväng förbi, om inte annat för att se dessa figurer i dess fulla prakt.

Det har verkligen varit varmt under hela dagen och jag som normalt är en solälskare har fått hålla mig i skuggan. Det som verkligen har märkts är vägdammet nu när det är så varmt. Inne i Mbale finns där många vägar som är under konstruktion och det dammar något väldigt. Mina byxor om i morse när jag åkte från Bubulo var svarta, var istället bruna nu ikväll när jag återvände. Rose skrattade även gott åt mig eftersom jag hade lika mycket jord och damm i ansiktet som den sommaren jag jobbade på potatisåkrarna nere i Skåne. Jag fick helt enkelt gå för att hämta vatten och ta ett välförtjänt bad.

En lång dag

Idag har jag tillbringat väldigt mycket tid i olika fordon, möten och pratandes i telefon. Varför undrar ni kanske? Jo, jag åkte nämligen från Kampala tidigt på morgonen till Mbale så att jag skulle kunna utnyttja dagens timmar. I bussen från Kampala till Mbale fick jag väldigt många telefonsamtal från olika personer som ville prata med mig om olika saker. Problemet var bara att jag inte hade några pengar på SIM-kortet så att jag kunde ringa tillbaka till vederbörande personer för att fortsätta samtalet när deras pengar tagit slut. Därför blev det många oavslutade konversationer på telefonen som jag ville följa upp så snabbt som möjligt. När jag kom till Mbale så var batterierna på båda telefonerna slut och jag började bli lite lagom stressad eftersom jag skulle träffa Kastyn som jobbar med Kids of Ugandas fosterfamiljsverksamhet i Mbale. Hon visste ungefär vilken tid jag skulle vara där, men vi hade inte bestämt var vi skulle mötas någonstans. Detta bidrog till min stress, men som tur var så hittade hon mig på gatan där jag stod och tittade lite konfunderat efter henne.

Eftersom jag har haft svårt att ta bilder idag bjuder jag på när Edward och Andrew sitter och läser sina läxor.

Eftersom jag har haft svårt att ta bilder idag bjuder jag på när Edward och Andrew sitter och läser sina läxor.

Det var ett väldigt trevligt möte jag och Kastyn hade och jag fick en väldig energi-kick av att prata med henne. Det som verkligen gjorde mötet lite lyxigt var att vi satt i en mjuk soffa på ett litet café som låg inne på en bakgård i Mbale. Hade inte Kastyn visat mig detta café hade jag aldrig vetat om att denna pärla existerar. De serverade den mest utsökta mango-juice du kan tänka dig och den var verkligen helt nypressad. Bland det bästa var att de inte häller hade tillsatt socker i juicen utan den kan du göra själv vid bordet om du behagar. Kastyn njöt istället utav en liten kanna afrikanskt kaffe som det kallas. Lite förenklat så är det kaffe med mjölk och socker.

Efter mötet med Kastyn åkte jag vidare till Bubulo och fick ett fantastiskt fint mottagande. Barnen var glada att se mig igen och g var lika glad över att se dem. De började berätta om sin helg och alla sina äventyr de hade hittat på. De berättade bland annat att de hade hittat ett nytt mango-träd att klättra upp i en bit längre bort. Edward berättade för mig att han hade läst högt varje kväll ur en av de böcker som finns här. Han var väldigt stolt när han visade mig hur långt han kommit och jag var nog ännu stoltare.

Så fort jag hade fått lite batteri på telefonerna och sprungit ut för att köpa laddnings koder till SIM-korten så började jag ringa tillbaka till att de personer som hört av sig tidigare under dagen. Det är nämligen så att det är dags för kvartalmöte för den ugandiska styrelsen av Kids of Uganda och det är många trådar om ska dras i för att förbereda mötet. När det var gjort så kommunicerade jag angående lekplats-projektet till de berörda personerna. Jag kan informera om att vi fortfarande arbetar för att få fram en rimlig budget för byggandet av lekplatsen. Det går jag ganska långsamt och jag sliter ibland mitt hår för att det verkar vara omöjlig att hålla tider. Men vad ska man göra? Det får ta den tid det tar och sedan får vi se till att slutproduktionen blir den bästa möjliga.

Idag bar det av till Kampala igen

För mig är det lite som att komma hem när jag besöker Kampala och så även denna gång. Som jag tidigare beskrivit tar det ganska lång tid att ta sig till Kampala, men det finns ganska många förbindelser mellan Mbale och Bubulo. Dock tänkte jag att jag skulle ta och få lite ärenden gjorda i Mbale idag innan jag åkte iväg. Därför bar det av tidigt i morse från Bubulo och med mig hade jag Rose, Obama och Robert som är Rose son. Robert fick agera chaufför eftersom när vi nu skulle åka så många till Mbale var det bättre att använda bilen som Rose har i stället för att använda kollektivtrafiken.

Obama i morse innan vi åkte till Mbale

Obama i morse innan vi åkte till Mbale

Lite olika ärenden uträttades i Mbale och bland annat så besökte vi en sjukhus-liknade klinik. Obama var nämligen sjuk och vi beslutade att han behövde åka för att se en doktor och få utrett vad som är den bakomliggande orsaken till att han blivit sjuk. Det var en annorlunda upplevelse för mig. Jag har tidigare endast besökt tre olika sjukhus i Uganda och samtliga har varit belägna i Kampala. Två har varit statliga sjukhus medan ett var ett privat sjukhus. Vad de alla tre har haft gemensamt är att de är stora både i avseende på hur många patienter de har haft i omlopp, vilka du kan se med blotta ögat, och både i avseende på ytan på deras faciliteter.

I Mbale så skiljde detta sig nämnvärt. Kliniken vi besökte var en klinik avsedd för barn och mödrar. Först kom vi in i ett litet rum där det satt vuxna och barn utmed väggarna på bänkar. Efter en stund förstod jag att det fanns något som liknade ett kösystem. Systemet gick ut på att du först sitter längst ena väggen för att vänta på att få sitta i en stol vid ett skrivbord som står mitt i rummet. Bakom skrivbordet sitter en sjuksköterska som tar uppgifterna på patienten, väger samt tar temperaturen. Sjuksköterskan skriver ner allt på en blå blankett och ger den till patienten. Patienten sätter sig sedan på bänken mitt emot den första, alltså längs den andra väggen för att vänta på att ropas in i ett litet rum där doktorn sitter. När du varit inne hos doktorn och du fått hens rekommendationer nedskrivna på den blå blanketten, så finns det två alternativ. Alternativ ett är att du nu är färdig och kan gå hem eller till ett apotek för att köpa medicine. Alternativ två är att du får sätta dig på bänken längst med den tredje väggen. Där väntar du på att få ytterligare hjälp, exempelvis om doktorn ansett att det krävs en injektion innan du kan vända hemåt.

När jag väl hade kommit fram till att det var såhär systemet fungerade, så kändes allt genast lite mer logiskt. Dock ska det påpekas att all denna aktivitet pågick i ett rum som inte kan varit större än 20 kvadratmeter. Därför blev det lite lagom rörigt ibland. Men vad gjorde väl det när vi fick god hjälp och vi gick det ifrån med vetskap om orsaken till att Obama blivit sjuk? Då spelade det inte någon roll att hela proceduren tog cirka fyra timmar att ta sig igenom.

Myggor, visst är de härliga?

Jag har ju varit här ner nu tillräckligt länge för att inte ha en aning om hur den svenska sommaren ter sig. Är det varmt? Är det kallt? Är det regnigt eller är det soligt? Är det sådana härligt ljumma kvällar där du helt av allt vill sitta ute för att äta middag, eller stannar du hellre inne med en tröja på dig? Allt det här har jag faktiskt ingen aning om hur det står till med just nu i Sveriges olika hörn. Något jag vet från tidigare somrar är att det i alla falla måste finnas myggor. Därför att oavsett sommarens väder brukar de hitta något sätt att föröka sig på och det hittar alltid någon att bita. För egen del brukar jag behöva ”dränka” mig i myggmedel om somrarna och ändå är jag oftast det självklara valet för myggorna att bita om jag befinner mig sällskap med andra.

Idag åkte jag till Mbale för att införskaffa välbehövligt mygg spray

Idag åkte jag till Mbale för att införskaffa välbehövligt mygg spray

Här i Uganda, Bubulo för att vara mer exakt är det inget undantag. Myggorna lever och frodas speciellt nu när det är regnperiod och klimatet är utmärkt för dem. Det finns fler olika typer av myggor om lever i Uganda, där bland annat en sort kan bära på en sjukdom som kallas malaria. I Sverige är myggorna som bär på malaria näst intill obefintliga medan de finns i större utsträckning här. Får du malaria så får du ofta hög feber och vid svåra fall kan livet vara i fara. Malaria är ingen trevlig sjukdom och när du reser i länder och områden som malariamyggan lever i är det viktigt att du skyddar dig. Här finns det generellt tre olika hjälpmedel som används för att skydda sig från myggornas bett av ugandierna. Det första och det vanligaste är myggnät som du sätter över sängen så att myggorna inte kan komma in. Det känns lite grann som ett tält att sova under och det blir ganska mysigt. Det andra är myggspray som finns i olika varianter. Den variant som är mest populär här för tillfället är en sprey du sprayar i hela rummet, stänger dörren och väntar tio minuter innan du går in igen. Myggorna ska då ha dött. Det tredje hjälpmedlet är en typ av rökelse som du bränner i huset för att myggorna inte ska trivas i luften. Den är väldigt vanlig i vissa delar av Uganda och anses vara det traditionella sättet att hålla myggor borta.

Tiden går snabbt

Det är snart slut på Juni och mina tre första veckor här kommer till ända. Jag befinner mig i Mbale och regnet öser ner. Jag är här för att kunna ha både internet och ström hela dagen idag så att alla rapporter som ska skickas kan skrivas. Jag sitter på ett internetcafé och personalen är väldigt trevliga. De tittar dock lite undrande på mig eftersom jag var den första personen som kom in genom dörren idag och jag har sedan dess inte rört mig från min plats.IMAG1255

Eftersom jag ändå befinner mig i Mbale tänkte jag uppdatera er om hur det fungerar med avfallshanteringen här. Jag berättade i inlägget ”Avfallshantering på barnhemmet och i Bulbulo” om hur avfallshantering kan gå till i en by här i Uganda. Jag nämnde även att det finns ett annat system inne i lite större städer. Mbale har ett sådant system och även Kampala. Systemet innebär att alla hushåll i staden samlar sina sopor i diverse behållare. Det kan vara en plastpåse, en säck som används för att frakta kol i eller en papperspåse. När behållarna är fulla så ställ de undan och du börjar fylla på i nästa behållare.

En gång i veckan, eller ja på de flesta ställen är det en gång i veckan, så kommer en stor lastbil med öppet flak förbi. Då gäller det att någon är hemma, eftersom du då själv bär ut de fulla behållarna till lastbilen. Uppe på lastbilen jobbar det cirka fem personer som tar emot dina behållare och slänger in dem i mitten av flaket. För tjänsten betalar du ett par shillings för varje behållare du lasta på. Betalningen görs direkt till en av arbetarna på lastbilen. Du kan nu gå hem igen och börja fylla nya behållare med ditt avfall. Lastbilen kör sedan sin last till speciellt utmärka områden. Ofta ligger dessa en bit utanför staden så att det inte ska lukta. Där kan du se alla möjliga sopor som ligger huller om buller.

Ingen jag har pratat med vet riktigt vad som händer sedan med avfallet. Huruvida de sorteras eller inte och vad som händer med de som inte förmultnar förblir för mig ett mysterium. Jag ska dock hålla utkik efter svaret och om jag påträffar det kommer ni givetvis bli invigda i det. Jag vill däremot inte lova att det kommer ske innan denna månaden är slut eller att det sker överhuvudtaget. Det kanske blir ett mysterium för dig själv att ta reda på om du är intresserad av Ugandas avfallssystem eller om du kommer hit på besök någon gång.

En av de större gatorna i Mbale.

En av de större gatorna i Mbale.

Jag ska erkänna att det finns en annan anledning till att jag fortfarande befinner mig i Mbale även om klockan börjar bli sen. Jag väntar nämligen på att min pojkvän ska komma på besök över helgen. För tillfället sitter han i en taxi på väg från Kampala och han borde vara här om bara några minuter. Därför ska jag avsluta här nu och ta mig ner till taxi-park så att han inte förvirrar sig.

PS. För er som undrar hur det går med lekplatsprojektet så inväntar jag spänt budgeten fortfarande. DS.

Mysteriet med elektriciteten

Ännu en gång sitter jag i ett totalt mörker och skriver detta inlägg. Ni har under flera gånger fått veta här på bloggen att vi varit utan ström här på barnhemmet och många av er kanske undrar varför det är så. Det kommer sig av flera olika anledningar. Rose och Mikael har berättat för mig att det finns många hushåll i Bubulo som inte har el installerat. En del av dem använder alltså ingen elektricitet alls medan det finns de som ”lånar” elektricitet. Det innebär att man kopplar på en egen kabel på den som förser byn med ström, sedan använder man denna ström främst till små saker som lampor. Eftersom ström är dyrt både att betala månadsvis för samt att installera i husen är det relativt vanligt att man ”lånar” på detta viset.

Det är även vanligt att strömförsörjningen till hela byn stängs av emellanåt. Det kan vara för att ledningarna har tagit skada, att det regnar mycket eller helt enkelt för att människor har ”lånat” för mycket. Detta blir problematiskt för alla som använder elen, men det är bara de som betalar för elen som kan ringa för att klaga. Det medför att det inte blir så många klagomål från detta område och därför åtgärdas inte alltid strömförsörjningen så snabbt. Olika personer i byn har berättat för mig att ibland kan hela byn vara strömlös i en vecka, medan andra gånger så varar strömavbrottet endast ett par timmar.

Mikael delar upp middagen i ljuset av en ficklampa

Mikael delar upp middagen i ljuset av en ficklampa

I Sverige upplever jag att vi ofta tar för givet att det du alltid kommer ha tillgång till ström. Det märker jag ganska snabbt på mina egna vanor av hur jag planerar för strömavbrott. Tidigare har jag inte funderat så mycket på att jag alltid bör ha datorn och telefonen fulladdad med ström utifall det blir ett strömavbrott, därför allt som oftast finns det alltid ström så att jag kan ladda dem när jag behöver. Här har jag behövt tänka om. Nu håller jag alltid både dator och telefon laddade så långt det går när det finns ström på barnhemmet så att jag vet att jag skulle kunna klara någon dag utan att ladda dem.

Dagens ironi blev att i dag på morgonen så fanns det ström när vi vaknade. Jag och Rose åkte under dagen in till Mbale för att besöka bolaget som försörjer barnhemmet med el. Tanken var att vi skulle betala el-räkningen och ta en kopia på vilket avtal vi har med el-bolaget. Allting gick som planerat och vi åkte nöjda hem igen. Väl vid hemkomst så var strömmen försvunnen och det hade regnat under hela tiden vi varit borta så solpanelerna som är backup för lampor här på barnhemmet hade inte hunnit laddas ordentligt. Därav sitter jag nu i mörkret för att skiva detta, med en pannlampa påslagen så att jag kan se tangentbordet.

Tillbaka i Bubulo

Det här blir ett sent inlägg eftersom dagen har varit lång och det har hänt mycket. Som jag skrev igår så var tanken att jag skulle komma tillbaka till Bubulo under kvällen. Som med så mycket annat här så gick det inte riktigt som det var tänkt. Jag blev fördröjd i Kampala och när jag väl hade tagit mig till ”the bus-park” där bussarna till Mbale gå ifrån så var klockan redan sent på eftermiddagen. Tidigare hade Rose talat om för mig att Taxi-bussarna från Mbale till Bubulo slutar gå runt sextiden på kvällen och resan från Kampala till Mbale skulle ta minst fem timmar. Jag bestämde mig därför för att ringa Rose och se vad hon tyckte jag skulle göra. Hon tyckte jag skulle stanna i Kampala över natten och eftersom hon ändå skulle in till Mbale idag på morgonen kunde jag åka tillsammans med henne hem därifrån. Så jag stannade en natt till i Kampala.

Här ser ni några av grannbarnen som springande kom mig till mötes

Här ser ni några av grannbarnen som springande kom mig till mötes

Därför steg jag upp väldigt tidigt i morse och åkte från Kampala till Mbale där Rose mötte upp mig runt lunchtid. Sedan bar det av till Bubulo och oj vilket välkomnande! Jag hade bara precis hoppat ur bilen så kom barnen och grannbarnen springande och ropande ”Welcome home Kristi!!”. Även de vuxna tittade ut ur husen för att se vad som stod på och gav mig glada tillrop. Det blev ett fint återseende med många kramar, pussar och skratt.

Eftersom jag hade varit borta lite längre än det var tänkt ville jag ut och leka direkt med barnen. Brenda, Obama och Jacob tog mig i handen och drog med mig för att först hoppa rep. När de hade tröttnat på den leken, lekte vi att repet var en orm som skulle bita en om du rörde vid det. Efter det så lärde de mig att hoppa twister med hjälp av repet. Tänk vad barn kan vara påhittiga och vad mycket du kan göra med ett hopprep.

Här lär Obama, Brenda och Jacob mig hur man hopar twist

Här lär Obama, Brenda och Jacob mig hur man hopar twist

Ett par timmar senare var det dags för mig att ha möte med den ugandiska styrelsen för Kids of Uganda. De är nämligen med och driver lekplatsprojektet här på plats. Det var ett bra möte där jag fick lära känna styrelsemedlemmarna lite grann och vi bestämde hur vi skulle fortsätta arbetet med lekplatsprojektet. För er som undrar så är vi i processen att få fram vilka material som ska användas, vilken åtgången är och hur mycket det kommer att kosta. Jag kommer uppdatera er lite mer om projektet när vi har kommit lite längre och det börjar bli dags att bygga.

Taxi i Uganda

Som jag lovade i inlägget ”Dagens äventyr i Mbale”, kommer här en liten redogörelse för vad det kan innebära att åka Taxi i Uganda. I stort finns det i Uganda fyra olika sätt att ta sig fram om du inte själv äger ett fordon, du inte vill gå och inte har en cykel till hands. Du kan åka med vad som kallas ”Bus”, ”Taxi”, ”Boda-boda” eller ”Special hire”. Det här inlägget handlar om det fordon som kallas ”Taxi”, eftersom det är ett av de vanligaste sättet att förflytta sig på. Även i Kenya är dessa Taxis vanliga men där kallas de vid namnet ”Matatu”.

Du kan ta en Taxi mellan Mabale och Bubulo, vilket är vad jag ska gör ikväll på min väg hem från Kampala. Du kan också åka med dem inom städerna, mellan städerna, mellan distrikten etc. De kör ofta förutbestämda rutter, men ibland kan du fråga om de kan göra en lite omväg för att släppa av dig dit du ska och de flesta gånger går det bra.

Som jag förklarat tidigare är dessa fordon utformade som en minibuss och har sittplatser för 14 passagerare. I förarhytten sitter chauffören och två passagerare, medan resten sitter i bakre delen av fordonet. I Kampala brukar antalet passagerare inte överskridas allt för ofta. Däremot kan det bli vanligare ju längre från staden du kommer att chauffören stannar för att plocka upp fler passagerare än tillåtet.

Taxi som är på väg från Bubulo till Mbale

Taxi som är på väg från Bubulo till Mbale

I den bakre delen brukar det även sitta en person som kallas ”The conductor”, på svenska skulle det bli ”konduktören”. Konduktören har till uppgift att säga till chauffören när denne ska stanna för att släppa av eller plocka upp en passagerare och även för att ta betalt av passagerarna. Vidare så hänger konduktören ofta ut genom fönstret för att kunna avisera alla på gatan vart Taxin är på väg.

För att hoppa på en Taxi kan du ställa dig vid vägkanten i den riktningen du ska och hålla fram handen när en Taxi kommer förbi. Ska Taxin åt ditt håll så hoppar du på, annars väntar du bara på nästa. Vill du så kan du ta dig till speciella ”Taxi-parks” som finns i de lite större städerna. I Kampala finns det flera stycken och beroende på vilken destination du ska till så går du till olika Taxi-parks. I Mbale finns en och därifrån kör de till alla möjliga destinationer. I en Taxi-park så frågar du någon av personerna som jobbar där för att se vilken Taxi det finns plats i och som går till din destination. När du hoppa in får du vänta till Taxin är full innan den börjar rulla iväg. Du kan även välja att gå till en så kallad ”stage” för att vänta på en Taxi som tar dig åt rätt håll. En ”stage” är som en busshållplats där Taxis frekvent åker förbi och där du med lätthet kan hoppa på en Taxi. Hållplatserna brukar vara bemannade och dessa personer hjälper dig gärna tillrätta.

För att sedan hoppa av Taxin säger du helt enkelt till konduktören att du vill kliva av några meter fram. Vet du inte riktigt var du bör kliva av är det en god sak att informera konduktören om detta innan, så hjälper denne dig att hoppa av på rätt destination.

Postsystemet i Uganda

Min mormor har bott en del ute på landsbygden i Kenya och har under alla åren beklagat sig över hur svårt det kan vara att skicka post till Sverige därifrån. Det är långt till närmaste postkontor, frimärken kan vara dyrt och att hitta vykort är näst intill omöjligt om du inte befinner dig på ett ställe som är inriktad på turism. Därför har mormor också försvarat mig i alla dessa år när någon frågat varför jag inte skickade ett vykort ifrån den senaste resan jag var på. Ibland har det varit svårt att få iväg ett vykort av olika anledningar eller så har resan varit så kort att jag inte tyckt det lönade sig att skicka kort. Korten skulle ju vara hemma ungefär samtidigt som jag.

Inför min vistelse här i Uganda bad därför min morbror mig att skicka ett brev eller vykort specifikt till honom. Jag lovade att göra mitt bästa för att få iväg något och därför tänkte jag här på bloggen redogöra lite för hur postsystemet ser ut i Uganda.

I Sverige tar vi allt som oftast emot posten i våra egna brevlådor, brevinkast på dörrarna eller postboxarna i entrén på hyreshusen. På kuverten har avsändaren skrivit ditt namn, adressen till ditt hus eller lägenhet, postnummer och stad. På en del av dem är även landet Sverige skrivit. I Uganda ser det lite annorlunda ut. Många bostäder har inte en adress som är specifik för dem, utan kanske bara en väg, en by och ett distrikt att förhålla sig till som adress. Här finns inte häller några brevbärare som har funktionen att bära fram breven till dörren för dig.

Det närmaste postkontoret från Bubulo ligger i Mbale och där kan du hitta flera väggar med rader av postboxar.

Det närmaste postkontoret från Bubulo ligger i Mbale och där kan du hitta flera väggar med rader av postboxar.

Istället är systemet med postboxar vanligt här. I de flesta större städer kan du hitta ett postkontor. På postkontoren finns postboxarna som du kan betala för så att du kan uppge denna som din egen. När någon sedan vill skicka post till dig ger du dem adressen till postboxen. Det är dock många familjer som inte har en egen postbox. Ibland så delar flera familjer på en postbox eller också så används postboxen till det företag du jobbar på för att ta emot privat post. Naturligtvis med förutsättningen att företaget har en postbox, vilket inte alltid är fallet.

 

IMAG1063

När du vill skicka post skriver du adressen till den postbox du vill skicka till och sedan går du till postkontoret för att köpa frimärken och för att skicka brevet. Allt som oftast måste du in till postkontoret om du vill skicka post eftersom det är ovanligt att det står brevlådor utställda som har samma funktion som ”de gula” brevlådorna i Sverige.

Posten som skickas sorteras och läggs på stora lastbilar som kör ut posten till postkontoren i respektive distrikt. På postkontoren sorteras sedan all post för hand och läggs in i respektive postbox där du sedan hämtar ut den med hjälp av din egen nyckel.

I huvudstaden Kampala finns flera olika postkontor. Dessa är ganska lätta att hitta till och kan oftast hjälpa dig om du vill skicka post inom landet. Vill du däremot skicka post till utlandet kan det vara krångligare. Ofta hänvisar personalen på postkontoren dig till det största postkontoret i Kampala som ligger en väg upp från ”Old taxi-park”. Taxi-parken är lätta att hitta till eftersom den verkligen ligger i centrum av staden och de flesta vet hur du ska gå för att komma dit. Därifrån kan du fråga efter ”Mapera house”, så kommer de allra flesta kunna peka dig i rätt riktning.