Uganda Tag

Hälsningar från Bubulo

Efter 18 timmars flygresa och ett stopp i Kampala satt jag där på en buss på väg genom Ugandas landsbygd mot byn Bubulo. Vi färdades genom ett fantastiskt och bördigt landskap, förbi livliga städer och sockerodlingar. Jag häpnades över hur grönt landskapet var och hur det stod i sådan kontrast mot den rödbruna sanden på vägarna bussen färdades på. Det gick upp för mig att Uganda har smeknamnet ’Afrikas pärla’ och jag förstår nu varför. Bredvid mig satt en kvinna med sin tvååriga dotter och hon pratade med mig emellanåt. Hela bussen började ljuda av ett sorl strax efter att ha lämnat Kampala. Människor som tycktes vara okända för varandra började samtala som goda vänner. Jag tänkte att ’Ja, här kommer jag nog trivas – när människor som inte känner varandra börjar prata med varandra utan att det är konstigt.’

Efter en ganska varm resa överraskade det svalkande regnet väl framme i Bubulo. Det är just nu regnperiod och det spöregnar minst en gång per dag. Dropparna är gigantiska. Och väl i Bubulo blev jag glatt välkomnad av mina nya kollegor James och Ivar som väntade på ett lokalt lunchställe. James gav mig senare smeknamnet Nafla (osäker på stavningen) som betyder ”den som kommer med regn”. Ganska trevligt smeknamn tycker jag.

Bubulos alléstråk med centrumet i bakgrunden

 

Jag kallas i vanliga fall Anneli och jag är den andra praktikanten som ska jobba för Kids of Uganda här i Bubulo fram till slutet av december. För drygt en månad sedan satt jag på ett kontor på Sollentuna kommun och jobbade med handläggning av bygglov, granskade ritningar och bläddrade i plan- och bygglagen. Jag var då helt överväldigad över att ha fått praktikplatsen hos Kids of Uganda, så pass att jag inte riktigt trodde på det själv när jag berättade den stora nyheten för min familj, vänner och kollegor. Cirka två månader innan det (alltså i maj) så satt jag tillsammans med tre andra studentkollegor.  Vi skrev de sista delarna av en uppsats och samtalade om vart vi ville åka på studie-/praktikresa. Jag sa bestämt att ”jag minsann SKA åka till östra Afrika”. Vilken tur att det blev Uganda.

Sedan ett och ett halvt år tillbaka är jag tjänstledigt från mitt jobb på bygglovsenheten för att studera en master i hållbar utveckling vid Uppsala universitet, och jag har ett år kvar av min utbildning. Min bakgrund är inom samhällsplanering och mitt stora intresse för sociala frågor, mänskliga rättigheter och klimatfrågor har alltid varit grunden för mina val. Min drivkraft är att arbeta mot de orättvisor som finns i våra samhällen, och speciellt för de som vanligtvis inte har någonting att säga till om –  barn och ungdomar.

Här har ni mig

 

En av de stora anledningarna till varför jag valde att studera vidare och ta en master var för att kunna få erfarenhet av att arbeta utanför Europa. Jag ville som sagt helst till östra Afrika, en del av världen som jag drömt om att åka till ända sedan jag var liten. Jag kan inte riktigt säga var den drömmen kom ifrån, men nyfikenheten för naturen, kulturen och människorna har alltid funnits där. Uganda är ett av de länder som lockat mest. Innan jag åkte hit träffade jag några bekanta som hade jobbat och bott här i ett par år. De gav mig en hel del praktiska tips om Uganda, allt från hur man hanterar malaria till var man kan åka på safariresor. När vi sedan skildes åt minns jag att de sa till mig:  ”Once you have been in Uganda, you will always long to go back. It becomes something of an addiction”.

Så nu sitter jag här på kontoret i Bubulo med ett leende på läpparna, glad över att få kunna jobba tillsammans med James, Ivar, Ronald och Rose, och hela tiden möta nya människor med spännande saker att berätta. Utanför kontoret hörs exotiska fåglar kvittra, kor och getter, matatus (minibussar) och boda-bodas (motorcyklar) som far förbi på vägen, och då och då fläktar doften av vedeldning in på kontoret. Många är nyfikna på oss praktikanter och jag kämpar med att lära mig Lugisu, det lokala språket, för att kunna säga några ord och imponera på byborna.

I vår föränderliga värld har vi stora utmaningar framför oss, sociala såväl som miljömässiga. I ett land där hälften av befolkningen är barn och ungdomar, behöver det göras stora insatser för att de ska få sina rättigheter tillgodosedda. Jag ser därför fram emot de fyra spännande månader jag har framför mig, där jag bland annat kommer att arbeta med att se över hur organisationen kan utveckla familjestödsprogrammet och hur vi kan arbeta mer för att stärka barns rättigheter i Bubulo. Målet är att kunna hjälpa fler barn och ungdomar att få möjlighet att få en trygg miljö att växa upp i med möjlighet att gå i skolan och så småningom skapa sig ett bra liv.

Allt gott!

Socionompraktikant i Uganda våren 2017

Kids of Uganda söker en andra praktikant som kommer vara stationerad i Uganda under våren 2017. Du ska vara inriktad på av barns rättigheter och socialt arbete och du kommer vara stationerad vid vårt huvudkontor i östra Uganda, men även spendera tid i fält hos utsatta familjer. Du kommer vara en viktig del i arbetet att utveckla vårt familjeprogram då vi håller på att omstukturera vår verksamhet. Du kommer bli mycket insatt i organisationen och kommer jobba nära vår personal i Uganda.

Du arbetar med frågor som är typiska för NGO-arbete över hela världen, vilket speciellt passar dig som vill jobba med utvecklingsfrågor i ett barnfokus i framtiden.

Dina arbetsuppgifter:

  • Stötta utvecklingen av verksamheten med fokus på barns rättigheter
  • Delta i dagliga arbetet med fosterfamiljprogrammet
  • Assistera personalen i materialinsamling till sponsorrapporter
  • Arrangera workshops för familjerna

 

Vi söker dig som är en initiativtagande och nytänkande individ med gediget intresse för barn och socialt arbete. Då vi under våren kommer göra nya strukturer för vårt familjeprogram ser det som en fördel om du har erfarenhet inom om barns rättigheter, socialt arbete eller är socionom.

Praktiken är oavlönad, omfattar vårterminen och genomförs på heltid. Det finns möjlighet för handledning för att kunna söka CSN-bidrag genom en praktiktermin.

Du söker platsen genom att maila CV och personligt brev till astrid.johnson@kidsofuganda.com senast 27 november. Vi ser fram emot din ansökan!

sunset

Praktik i Uganda våren 2017

krystynKids of Uganda söker nu en praktikant för våren 2017 som gärna är inriktad på av barns rättigheter och socialt arbete. Du kommer vara stationerad vid vårt huvudkontor i östra Uganda och fungera som organisationens enda svensktalande representant i Uganda. Du blir därmed en viktig länk för att utveckla verksamheten och driva organisationens arbete framåt. Du kommer bli mycket insatt i organisationen och kommer jobba nära styrelsen i Sverige, styrelsen i Uganda samt vår personal i Uganda. Du arbetar med frågor som är typiska för NGO-arbete över hela världen, vilket speciellt passar dig som vill jobba med bistånd och utvecklingsfrågor i framtiden.

Dina arbetsuppgifter:
– Stötta utvecklingen av verksamheten med fokus på barns rättigheter
– Vara behjälplig till den ugandiska styrelsen i deras strategiarbete
– Assistera våra anställda i sammanställning av sponsorrapporter
– Marknadsföring genom sociala medier
– Koordinera olika utvecklingsprojekt

Vi söker dig som är en initiativtagande och kommunikativ individ med gediget intresse för utvecklingsfrågor. Då vi under våren kommer vi fokusera arbetet på att inkorporera ett rättighetstänk i vår marknadsföring och sponsorrapportering ser det som en fördel om du genom erfarenhet eller studier har kunskap om socialt arbete eller barns rättigheter.

Praktiken är oavlönad, omfattar vårterminen och genomförs på heltid. Det finns möjlighet för handledning för att kunna söka CSN-bidrag genom en praktiktermin.

Du söker platsen genom att maila CV och personligt brev till cecilia.khouma@kidsofuganda.com senast söndag 6 november. Vi ser fram emot din ansökan!

Ivans nya rullstol!

Minns ni det utrop som vi gjorde i mars, för att samla in pengar till en funktionshindrad pojke som hittats övergiven? Pojken, som heter Ivan, hittades av sin bror Freddie. Freddie hade återvänt till sin gamla hemby för att besöka sin pappa och lillebror, men istället mötts av en fruktansvärd syn.

När Freddie nådde sin familjs nedgångna lerhus var dörrarna igenbommade och huset verkade övergivet. Grannarna förklarade att hans pappa flyttat för en månad sedan. Freddie, som anade oråd, kikade in genom ett hål i väggen och fick se en till synes livlös person. Det visade sig vara hans yngsta bror Ivan, som hade låsts in i huset och övergivits för att dö. Ivan, som har varit gravt funktionsnedsatt sedan han var liten, var knappt vid liv när Freddie hittade honom. Han låg i sin egen avföring, var extremt undernärd, och hade fått hemska liggsår med larver.

Det var osäkert om Ivan över huvud taget skulle överleva, men han visade sig vara en riktig kämpe. Attityderna mot funktionshindrade i Uganda är på vissa håll skrämmande, och beror många gånger på okunskap. Att få tag på sjukhus som kunde tänkta sig att ta hand om Ivan i det skick som han var när han hittades, var mycket svårt. Inledningsvis behandlades Ivan i sitt hem av sina bröder och representanter från Kids of Uganda, innan vi fick tag på läkare som kunde hjälpa honom.

Ivan har växt mycket sedan han hittades, tack vare att han har fått näringsrik mat. Han är gladare och mycket livligare än vad han var tidigare, och hans hälsa blir bättre och bättre för var dag som går. Tack vare fysioterapi har han återfött rörelseförmågan i händer och fötter. För en del av de pengar som Kids of Uganda har samlat in till Ivan, har vi kunnat köpa en specialanpassad rullstol som gör att han kan sitta rakt. Han har spenderat mycket av sitt liv liggandes, något som inte har gjort gott för hans redan förtvinade ryggrad. Nu pågår arbete med att hitta en skola eller ett hem där Ivan kan få bo, där han har tillgång till den medicinska expertis och den dagliga träning som han behöver.

 

Ivan i sin nya rullstol

En leende Ivan i sin nya rullstol

Det verkar som om Ivan kan höra, men han kan inte tala. ”När jag säger hans namn, svarar han alltid med ett stort leende!” hälsar vår fosterfamiljskoordinator Krystyn, som varit ett stort stöd för Ivan och hans bröder de senaste månaderna. Hon meddelar också att Ivans bröder vill uttrycka sin stora kärlek och tacksamhet till alla de människor som varit med och bidragit till att Ivan nu kan få den vård och det stöd som han behöver.

Vi återkommer med fler uppdateringar om hur det går för Ivan!

Vill du ge ett bidrag till Ivan? Swisha till 123 326 81 90 eller gör en inbetalning till vårt bankgiro 859-8542. Märka betalningen ”Ivan”.

Tack för ditt stöd!

The playground almost finished!

Another week is gone and playground project is nearing its end. Just to update you on last week’s job on the playground. Everything has gone really fast, had not expected such commitment and hardwork from the workers given. Despite the rain and slightly chilly weather, the engineer David and his workers worked hard inorder to complete their task.

Work has progressed fast and now we are done with all construction work. ”The City” part that was the only part that had not been built is now finished and the last few days, we have been working to repair the parts that had small corner boards on, that is on the ’Mt. Elgon’. Everything is now left to dry before finishing with the last task – that is painting. The engineer David said it should be allowed to dry for at least a week and a half so that the paint must be sustainable.

Meanwhile, as we wait for it to dry, we have been planting some flowers around it  to ensure minimum unnessecary passage by the locals on the play area. The goal we have is that we will dedicate the playground on the day of the workshop which will take place at the end of the month. More about the workshop will be in the next post.

When I went to the village to inspect and ask how the work was going later this week, I was welcomed by some parents with very positive thoughts and gratitude that we  have been able to build the playground for the children in the village. This gave me a positive feeling that I kept the rest of the day. ☺

It always gives me joy and motivation to hear from the villagers that they recognize and appreciate our work and this playground is truly one of the organization’s many projects that show that we value children’s rights and most importantly and especially in this case the children’s right to play! I’ll update you on the painting when it’s done!

13214455_1721637644779347_488287643_o 13210928_1721638921445886_1543090774_o 13112608_1721638114779300_1899564244_o 13184697_1721637614779350_1899376544_o

Sipi Falls

In the past week, we received visitors at Kids Foundation Uganda, two students from Sweden-Linea and Sara.

When Linnea and Sara got here, they were so excited about what we do and immediately decided to go with us to Bubulo the next day for a visit. It was a great day and all of us had a good time there; the girls were so happy about the beautiful village life, they were mesmerized by the lovely green plains and the fresh air- the perfect and homely ambience at the children’s home. They had finally come in contact with natural at its best which is a perfect package in Uganda.

After long intensive weeks of hardwork at various projects and assignments, we decided to relax and unwind and there was no better way to do this other than take a hike given the rainy season that has set in and hiking it was. On Sunday the same week we decided that we should go for a hike. And the girls were excited about the idea and we all looked forward to it like our whole lives depended on it!

Uganda is a really nice country with very beautiful nature. There is really a lot to see and experience here in Uganda, and one of those things is the Sipi Falls of Kapchorwa.

Sipi Falls is a series of three waterfalls in Eastern Uganda in the district of Kapchorwa, northeast of Sironko and Mbale. We traveled from Mbale and the distance was worth it. The waterfalls lie on the edge of Mount Elgon National Park near the Kenyan border.

The day began with a lot of rain which made us all anxious. We did not think we would go ahead with hiking because the rain. But nothing seemed to stop us from hiking that day. We braved the heavy down pour all the way to the new waterfall on the opposite side of the usual water falls which is characterized with the famous activity known as absailing. Even though we kept falling on and off track, everyone was expectant and looked forward to the fun ahead ☺. This activity went well and fast and soon we were trailing again to the real hike of the sipi falls.

The ground was so soft and slippery and all this made it more fun and increased everyone’s adrenaline power and off we went into the vegetation; up the wet hilly slopes and forest cover in persuit of fulfilment and relaxation, haha. Because we were hiking a down-up mode, the challenge was soon felt but no one of us was willing to give up and miss whatever nature had to offer that day. From the water falls, to the natural swimming pool and later a muddy road that we had to trek all the way to the van that failed to make it to where we were suppose to meet because of the bad murram road. After along walk coupled with slight falls and numerous cheers from the little kids in the village, we were soon seated in our van and ready to return to mbale amidst jokes, laughter and songs above everything else 😉 

Interesting how a little day’s adventure changes one’s mood, we returned feeling very happy for having made it through the complete hike trail against all odds. Thanks to the courage, no one thought about the rain, but the experience we would get. And it paid off with profits doubled and flowing over!

Nothing beats a determined mind and prepared heart- we managed to do it amidst rain. Because come rain or shine, we we had made up our minds to unwind and relax well knowing that we had another long week awaiting us to start from where we left off.

We visited all three major water event in Sipi. Nature is amazing and the experience was amazing.

happy group waterfall on a bridge happy group of kids and adults

Akut stöd till svårt vanskött pojke

För några dagar sedan kom vår praktikant Patrice och fosterfamiljskoordinator Krystyn i kontakt med en ung man vid namn Freddie. Han hade precis kommit tillbaka till sin gamla hemby för att besöka sin pappa och lillebror, men istället mötts av en fruktansvärd syn.

När han nådde sin familjs nedgångna lerhus var dörrarna igenbommade och huset verkade övergivet. Grannarna förklarade att hans pappa flyttat för en månad sedan. Freddie, som anade oråd, kikade in genom ett hål i väggen och fick se en till synes livlös person. Det visade sig vara hans yngsta bror Ivan, som hade låsts in i huset och övergivits för att dö.

Ivan, som har varit gravt funktionsnedsatt sedan han var liten, var knappt vid liv när Freddie hittade honom. Han låg i sin egen avföring, var extremt undernärd, och hade fått hemska liggsår med larver.

Efter att Freddie tvättat Ivan.

Bild: Efter att Freddie tvättat Ivan.

Ivans mamma dog strax efter att Ivan föddes som det yngsta syskonet av sju. Fadern gjorde några insatser att ge Ivan vård och fick höra att det inte gick att förbättra hans tillstånd, utan familjen skulle vara tvungna att acceptera och leva med Ivans funktionsnedsättningar. För ett par år sedan gifte pappan om sig, och det var då den riktiga pinan började för Ivan.

Attityderna mot funktionshindrade i Uganda är på vissa håll skrämmande, och beror många gånger på okunskap. Faderns nya fru ville inte ha något att göra med Ivan och frågade ständigt efter ett sätt att bli av med pojken. Hon påstod att Ivans mor måste varit en häxa och att Ivan var ett straff och en börda för familjen.

Fadern stod på sig ett tag men gav tillslut efter för fruns påtryckningar och de övergav huset och byn. Efter sig lämnade de Ivan, inlåst i hettan bland smuts och insekter och övergiven för att dö. Eftersom Ivan varken kan gråta eller prata och knappt kan röra på sig förstod inte grannarna vad som stod på.

Ivans situation är akut. Han har fått mat och blivit tvättad, men han behöver vård på sjukhus. Hans tillstånd har blivit markant värre av att ligga i exakt samma ställning i över en månad, han har infekterade sår och kan knappt se eller höra.

Tillsammans med Freddie gör vi nu allt vad vi kan för att hjälpa Ivan. Dessvärre har funktionshindrade personer extremt lågt anseende i Uganda, och de sjukhus de har besökt hittills vill inte ta emot honom för att han anses vara ett slöseri med resurser. Vi fortsätter jakten efter vård och stöd för Ivan, men måste söka oss vidare och eventuellt vända oss till sjukhus långt från Bubulo. I nuläget behöver vi akut stöd till Ivan för att täcka kostnaderna som detta innebär, såsom resor, sjukhusbesök och mat.

HJÄLP OSS NU genom att swisha till 123 326 81 90 och märka betalningen ”Ivan” eller skänk pengar genom vår kampanj på Better Now.

Det här är dessvärre inte en unik situation för funktionsnedsatta barn i Uganda. Med alla barns rättigheter i fokus är det en självklarhet för oss på Kids of Uganda att göra allt vi kan för Ivan och andra barn i liknande situationer.

ivan och hans bror

Bild: Ivan syns på bild med sin bror, som söker hjälp tillsammans med Krystyn och Patrice.

 

 

The shocking experience of a dying child

Yesterday it rained very heavily in Bubulo. During the same same day, there were elections and the entire town center was packed with people. Krystyn and i had alot of meetings planned for preparation of Kids of Uganda’s upcoming events. Early in the morning she was called to Livingstone’s school and so we had to cancel the morning sessions of the meetings. As she went to atttend to that, i had to wait in Bubulo for her to return. While waiting it started raining and i went to a shade at one of James (our filed worker) friends shop to take shelter from the rain.

Shortly, i recieved a phone call from Krystyn and she sounded very upset but i didn’t ask her what was troubling her because there were a lot of people at the shop discussing politics and others were promoting their candidates. Anyway, the phone call with Krystyn did not last long. But before we conclude the phone call, Krystyn told me that she had arrived in Bubulo but she couldn’t get off the taxibus. She explained to me further, that she wasn’t feeling very well and that she was to go back to Mbale right away. She asked that we meet in Mbale later on.

We agreed that i was to take the buss in the afternoon and meet her in Mbale. I was also supposed to move to Mbale from Bubulo the same day, so the timing was perfect. Around 4pm i took a taxi from Bubulo and arrived to Mbale around 5:30 where i took a bodaboda to where Krystyn waited for me. After my arrival, i met Krystyn and we made an order for tea, then after some minutes I heard a very shocking story from her. This story is the most shocking and saddest story I’ve ever heard in a long time.

The incident happened after she had been in Butiru primary school where she was called to attend to a kid’s school need. When she was done, she then took a taxibuss to Bubulo where I was waiting for her. The taxi was to make a stop at Bubulo and then continue to its last destination which is Mbale. In the Taxi, Krystyn sat beside a woman who was carrying a child on her laps. And it didn’t look so well. Hardly did she know that in a Short while, Krystyn was to experiance something unexpectably terrifying. After a while, Krystyn noticed that the child was sick and very uncomfortable and directly asked the mother what was wrong with the child. The mother responded that the child is very sick and was aneamic and needed a blood transfusion, and that was to be to be done at Mbale hospital nearly 46 km way. And this was an emergency but the hospital at Butiru didn’t have blood and thus refered her to Mbale Regional hospital.

Note:

 the distance from Butiru to Mbale is nearly 46 km and on the taxi, a journey like this might take at least two hours to reach to Mbale.

 Infrastructure is nothing to rely on in within these areas and another thing to know here is that the taxis in Uganda never departures until the customers are packed to the fullest. This offcourse makes it imposible for drivers here to save lives.

 Ambulance is always busy because of the needs. There is only one working ambulance for the whole district of Manafwa. It is not clear how many people that live here, but they are many. Poor people are even asked for petrol money before they drive them to the hospital.

Krystyn got panicked and told the driver to reconsider the fact that there is a mother with a very sick child that needs medical attention immediately. The response she got from the driver was worse than poison. He replied : this taxi is not an ambulance, if you want, you should wait until the taxi was pucked full or otherwise, get off the taxi! After a short while, the taxi was overloaded with people and it started moving. To the fact that the vehicle was overloaded with people, the sick child couldn’t breathe and therefore started to suffocate and the fact that it was lacking blood made the condition even worse.

But before the taxi could reach bubulo, that child gt worse and shortly after died in his mothers hands and the mother started screaming and crying. Krystyn was in a very big shock, terrified and brought to tears by the whole situation and didn’t know what to do at that same moment. Helpless and very sad she waited only to hear the driver shouting to the woman to keep quit and stop making noise in their taxi. She sobbed! Meanwhile the taxi arrived in Bubulo and that same driver had to look for another taxi that was going to an opposite direction, inorder to take the mother and her dead child back to their village. And its at that point that she, Krystyn tried to call me but she was too troubled to speak and so decided that we meet in Mbale instead.

After I heard about this from her, I was concerned by the fact that many children in this part of the country die without being given second chances. According to Unicef, dies 16,000 children under five in the world every day. Nearly half die during their first month of life. A whole one million babies die during their first days of life. Most die from diseases that are preventable, such as diarrhea and malaria. Even malnutrition and lack of clean water and sanitation also contribute to more than half of the deaths, just like the situation of the child who died yesterday.

Around the areas in Manafwa district where Kids of Uganda organisation is based, many children die everyday under any circumstance and this has become a culture that people are forced to accept because of poverty and other factors. We all wish we could do something after reading about these situations. But we still can’t deny the fact that wishing is still not action. Some people like Krystyn, who witnessed this incident could have wished to help but given the circumstances, everything seemed empty and hopeless. We who couldn’t help this child that I have just written about above, we can still help the children that are still alive but i suffer of the adult failure. May the soul of that child who lost his life at the age of 3 in a bus to the hospital, rest in good peace! And i hope we all take this in consideration and learn from it.

There are no excuses! My child is your child. We can all do something for someone! Especially for the kids! Because they are the future!

One Love

Patrice K

From Sweden to Kampala, Mbale, Bubulo

Hallo!

I can imagine that meny have been wondering how my trip went and how things are going for me down here, what I’ve done and how my health condition is. Below you will find most of the answers to the these questions. I arrived in Uganda on Tuesday 29 February. My first experience when we arrived at the airport was the heat. Imagine running away from minus 18 to plus 28. The feeling is indescribable, i think one must experience it to understand what I mean.

Anyway, after going past the immigration desk, I saw people outside standing with a sign with my name on it, then i knew that they were the ones sent by Astrid to pick me up. The people, were three very kind guys my age. They then drove me to the hotel where I spent two nights just within Kampala. On Wednesday the 3rd of March 8 in the morning, I then took a taxi to Mbale.

Best time to travel from Kampala to Mbale is around 7-8 hours, though alot of taxis or buses dont often travel that direction. The trip was long and it took almost 5 hours to reach Mbale. I must say the experience of traveling with public transport in Uganda is a unique experience itself.

My experience of Uganda so far is amazing. One thing I often thought about was the feeling of not being able to relax in Kampala. I was always warned to be alert and think of pickpockets when walking around in town. But thanks to Astrid, everything went well and it felt great to be on the safest side with someone who has good experience.

Wednesday, 3 February, I arrived in Mbale at about 12 mid-day and found Krystyn at the bus station waiting for me. A short time there after, Krystyns friend came and gave us a lift to Bubulo. Since then, the guest house in Bubulo became my home since then until when i moved to mbale after a week. Some challenges that i faced i the Bubulo that forced me to move to Mbale were among others, power outages and poor reception on the phone. This hampered the ability to communicate and the entire work was hard in this condition. But during my one week in Bubulo, i had time to meet people and introduce myself to the new culture and the new environment. I even had time to meet the kids of Uganda and their gurdians at the orphanage(home). It was a warm and wonderfull feeling to finally have to meet the children that kids of Uganda organisation supports. In Bubulo and the whole of Manafwa, there is still a big need of support when it comes to childrens situation. Maybe i can visit the foster families as well one day, i know this too would be wonderful, I am looking forward to that soon.

The election had been held during the time I came to Uganda and therefore had difficulties in reaching all members of the Ugandan Board. But now everything is solved and I have met almost everyone. And those challenges that i faced before, they are now fixed and solved since the day I moved to Mbale. I commute every morning with Krystyn from Mbale to Bubulo where the organisation office is based.

Very exciting journey on this blogg is ahead of us so keep updating. I am in love with the place and in love with this opportunity of coming to Uganda and contribute to the work concerning our children!

All is Well!

Patrice!

Lyckad workshop om barns rättigheter

I lördags var det äntligen dags för workshopen om barns rättigheter! Klockan elva, tre timmar senare än startskottet skulle avfyrats, satte vi äntligen igång! Jag kan tala om att jag var lagom nervös när det endast var två deltagare och noll talare var på plats klockan nio men har börjat göra mig införstådd i ”African Time”, det vill säga alltid några timmar försenat om än alls. jag vill lova att tid och organisation inte är A och O i Uganda vilket har varit ett oändligt tålamodsprövande under planeringen.

Efter öppnande och välkomnande av byns ordförande började diskussionerna om barns rättigheter inom hem- och familjesfären. Lärare och fosterföräldrar var otroligt engagerade i de frågor vi lyfte och kom med flera idéer om hur workshopen borde genomföras för att de skulle lära sig och få ut så mycket som möjligt av den. Glädjen hoppade i bröstet då syftet med workshopen först och främst var att få människor intresserade av frågan och det fanns i allra högsta grad där. Det bekräftades genom att mina farhågor över att de flesta skulle lämna efter de serverats mat inte besannades. I stort sett alla som deltagit under dagen satt åter efter en rejäl portion matooke, ris, bönor, kött och grönsaker på plats för ytterligare några timmars diskuterande och lyssnande. Många event i Uganda verkar kretsa kring gratis mat, jag var till exempelvis på att bröllop för en tid sen och så fort maten serverats ekade festtillställningen tomt. Så att den bakomliggande orsaken till folkets närvaro inte var gratis mat var högst glädjande.

 

Då det inte kom fullt så många som vi beställt mat till bjöd vi de barn utanför lokalen på det som var över :)

Då det inte kom fullt så många som vi beställt mat till bjöd vi de barn utanför lokalen på det som var över 🙂

 

Att också alla inbjudna talare faktiskt kom, barnombudsmannen, socialarbetare, representanter från Röda korset, polisansvarig för barn och ungdom och erfarna föreläsare kring barns rättigheter, var ett under. African time hägrade förstås men vad gör det, lite omplanering och det funkade fint. Som punktlig svensk har jag lärt mig att vara flexibel i alla lägen här i Uganda. Till och med stadens borgmästare hedrade oss med sin närvaro och höll ett berömmande tal angående arbetet vi gör i Bubulo. High five! Under dagen diskuterades samhällsmedborgares olika skyldigheter och roller för främjande och efterlevnad av barns rättigheter och hur arbetet kring barns rättigheter förflyter i byns skolor. Även om det ibland var tunga berättelser under dagen varvades allvar med skratt och då de i slutet av arrangemanget fick en hemläxa skrattade de glatt då det vanligen är de som brukar ge ut dem. Uppgiften de fick var att fundera på vilka problem vi har kring barns rättigheter i Bubulo och vilka lösningar som finns till dessa fram tills vi tryckt posters till lärarnas klassrum. Detta kommer vägleda oss ytterligare vilka punkter vi måste jobba vidare på i vårt långsiktiga arbete kring barns rättigheter i byn. Det kommer bli roligt att personligen träffa alla igen och höra hur de funderat kring de frågor vi diskuterade.

 

DSC_0503

Borgmästare Stephen var på plats och tackade oss för vårt arbete i byn.

 

Jag och organisationen är nu väldigt motiverade att fortsätta att arbeta med dessa frågor. Jag hoppas att lärare och elever har lärt sig lika mycket om barns rättigheter som jag genom denna workshop och att de kommer tillbaka till nästa workshop vi anordnar.

Ordet tack var ständigt återkommande under dagen och jag fortsätter därför genom att säga ett stort TACK till er som hjälpte till att bidra till workshopen! Att investera i projekt som förhoppningsvis generar i förbättrande livsomständigheter måste vara en av de bästa man kan göra. Så ett jättetack till er! Jag delar med mig av mer bilder i nästa inlägg som kommer behandla vad diskussionerna egentligen berörde under workshopen. Nu ska jag sätta mig ned och designa posters med en kille som är engagerad i gatubarn, väldigt spännande!

Varma Kramar Louise

 

Isaiah föreläser om hur vi ska arbeta för en bra hemmiljö.

Isaiah föreläser om hur vi ska arbeta för en bra hemmiljö.

 

Flitigt antecknande.

Flitigt antecknande.

 

Engagerad rektor pratar om hur vi kan förbättra förhållanden i skolan.

Engagerad rektor pratar om hur vi kan förbättra förhållanden i skolan.

 

Patrica, ett av de barn som ingår i fosterfamiljsprogrammet, var på på plats :)

Patrica, ett av de barn som ingår i fosterfamiljsprogrammet, var på på plats 🙂